”Vill bli en toppspelare”

Hagelin redo för proffslivet

Som lagkapten ledde han i våras University of Michigan till collegefinal. I år tar Carl Hagelin steget in i proffshockeyn med målet att förr eller senare företräda New York Rangers.
– Målet i år är att försöka vara en av toppspelarna i AHL-laget. Om någon spelar dåligt eller någon blir skadad så är jag en av dem de verkligen tänker att ”ja, honom ska vi plocka upp”, säger han till hockeysverige.se.

GÖTEBORG Nyduschad och glad i hågen svängde Carl Hagelin ut ur New York Rangers omklädningsrum i Scandinavium. Vad han inte visste då var att det var för sista gången under det här träningslägret. Fredagens träningsmatch med Rangers mot Frölunda blev den sista innan han på lördagen skickades till AHL och farmarlaget Connecticut Whale.

Men 23-åringen från Nykvarn mellan Södertälje och Mariefred misströstar inte för det. Han har hela tiden varit inställd på att vägen till Madison Square Garden skulle gå via AHL.
– Bara att få följa med på den här turnén till Europa har varit otroligt kul, säger han till hockeysverige.se efter 4-2-segern mot Frölunda där han bildade fjärdekedja med Kris Newbury och Ryan Bourque.
– Det är bra att se att de har lite förtroende för mig. De har många bra spelare i laget, många bra vänsterforwards framför allt, men för mig är det här framför allt ett bra sätt att utvecklas.
– Hamnar jag i AHL är det viktigt att bli en ledande spelare där, få lite självförtroende och våga hålla i pucken. För det är ju väldigt lika spel i AHL och NHL. Blir man bra där så ska man ha en bra chans i NHL också.

Var lagkapten för Michigan
Carl Hagelin tog en lite längre väg till sitt NHL-kontrakt än vad många andra svenskar gör. Efter att ha draftats av New York Rangers i sjätte rundan 2007 lämnade han Södertäljes J20-lag och flyttade till USA för att studera och spela hockey på University of Michigan i Ann Arbour. De två senaste åren har han varit en av skolans stora hockeystjärnor och i fjol ledde han som lagkapten ”Wolverines” till final i collegeslutspelet Frozen Four. Där förlorade laget snöpligt efter förlängning mot Minnesota-Duluth.

Fredagens match mot Frölunda var den första han spelade på svensk mark på över fyra år.
– Ruskigt kul! Jag har aldrig spelat i Scandinavium och aldrig heller mot ett elitserielag. Det är lite skillnad från NHL-matcher, lite mer puckinnehav och lite mer att hålla den inom laget. I Nordamerika får man knappt någon tid alls med pucken, men här kan man åka med den lite utan att bli sönderproppad, säger Carl Hagelin entusiastiskt.
– Men framför allt var det kul att få vara med om ceremonin innan matchen med Henke (Lundqvist). Man fick ju gåshud, publiken var underbar hela kvällen. Sedan var det speciellt att få höra svenska nationalsången innan matchen, det var ju ett tag sedan.

Vad blir den stora utmaningen för dig som har spelat collegehockey och nu ska in i proffsvärlden?
– Framför allt är det att spela fler matcher. Vi spelade oftast bara två i veckan på college, här blir det minst tre i veckan och lite längre säsong.
– För mig gäller det att vara bra i varje match, man kan inte vara riktigt bra i varje match, men i alla fall ha en hög lägstanivå. Att hitta en jämnhet och jobba hårt varje match, det tror jag är vad jag kan ge laget. Det kommer i alla fall att gynna mig att spela många matcher.

Har fått defensiv roll

Vad tror du att du kommer att få för roll?
– Jag har fått börja i en defensiv roll, spelat i tredje- och fjärdelinen nu i träningsmatcherna, vilket är fullt förståeligt. Men jag har även fått spela mycket boxplay, vilket jag även gjorde i Michigan, så det är inget nytt för mig.
– Om man sedan gör bra ifrån sig i AHL får man förhoppningsvis mer förtroende, kanske i en toppline och spela lite powerplay här och där.

Har du satt någon personlig målsättning för dig själv inför den här säsongen?
– Att försöka vara en av toppspelarna i AHL-laget. Om någon spelar dåligt eller någon blir skadad så är jag en av dem de verkligen tänker att ”ja, honom ska vi plocka upp”.

Du spelade fem matcher i AHL-slutspelet redan förra säsongen. Vad tar du med dig från den upplevelsen?
– Framför allt att mina två första matcher var riktigt dåliga. Sedan spelade jag bra de sista tre och då kände jag att jag kunde vara bra på den här nivån.

Det krävdes lite anpassning alltså?
– Ja, det gjorde det. Det var en kontsig sits för vi hade just förlorat NCAA-finalen efter förlängning med Michighan, så åkte jag dit och var lite halvskadad. Det var som det var. Men när det började kännas bra då kände man att man hade mer tid med pucken i AHL än i college faktiskt och det gynnade mig.

Vad har du fått för relation till de andra svenskarna i Rangers?
– Jag och Tim Erixon har kommit varandra riktigt nära. Vi hängde mycket innan campen och sedan under rookiecampen. Han har spelat varenda match och jag alla utom en, så vi har hängt mycket tillsammans.
– Sedan har ”Lunkan” (Henrik Lundqvist) varit snäll mot oss också och tog med oss ut på middag en kväll i New York. Han har tagit hand om oss, men samtidigt har han mycket att göra. Det är många som rycker i honom.

Text: Uffe Bodin