Ut ur Lidas skugga

C som i Clutch. Henrik Zetterbergs storartade prestationer när säsongen stod på spel blev starten på hans egen ”legacy” som Detroit Red Wings kapten.
Nu har han på allvar klivit ut ur Nicklas Lidströms skugga och visat att lagledningen gjorde helt rätt som gav honom det omöjliga uppdraget att ersätta en av tidernas bästa lagkaptener.
Red Wings är ”Zätas” lag. Det är ett obestritt faktum.

Förutsättningarna var glasklara. Om Red Wings inte vann två matcher i följd mot stora, starka Anaheim Ducks var säsongen finito. Efter fem bataljer i åttondelsfinalen hade de mäktiga ankorna matchboll, 3-2 i matcher.
Red Wings spelare behövde inte titta längre än till sin lagkapten för inspiration. Ledarskapet som Zetterberg visade upp i slutet av den här serien höll inget mindre än världsklass.
I Game 6 sköt han två mål, sina första i årets slutspel, varav det senare kom 1:04 in på övertiden och alltså innebar att matchserien var kvitterad.
I Game 7 öppnade han målskyttet tidigt i första perioden och fick Ducks ur balans. Det märktes tydligt att hemmalagets matchplan förstördes på grund av Zätas mål. Drygt halvvägs in i matchen fanns vit nummer 40 även med i förarbetet till Valterri Filppulas 3-1-mål, ett mål som visade sig bli match- och serievinnande.
För närmare än Francois Beauchemins 2-3-reducering, som kom i numerärt överläge när, eh, Zäta satt utvisad för att ha kastat upp pucken på läktaren, med drygt tre minuter kvar att spela kom inte Ducks.
Utöver målen och poängen stod Zäta för en sedvanligt magnifik arbetsinsats över hela banan. Han sågs aldrig förlora en sargduell och tappade han pucken i anfallszon vägrade han att kompromissa i hemjobbet. Han fick som vanligt coachens stora förtroende i varje aspekt av matchen, vare sig det handlade om att laget ville ha en stark periodstart, döda en utvisning eller göra mål på power play. Svaret på Red Wings problem var allt som oftast att kasta in nummer 40 på isen.
Snacka om inspirationskälla!

***
På tal om världsklass, så bjöd Mike Babcock på coachlektioner ur den högre skolan i den här serien. Ta bara detaljen att han inledde Game 7 med Zäta och Pavel Datsyuk som ankare i varsin kedja. Draget att splittra Euro-Twinsen blev extremt lyckat. Inte nog med att Red Wings tog udden av Ducks plan att inledda frenetiskt, de fick även med sig ett tidigt ledningsmål.
Babcock är förmodligen Steve Yzermans givna val som huvudcoach för det kanadensiska OS-laget nästa år.

***
Avslöjade Detroit myten om Anaheim?
Efterkloka experter vill hävda att Ducks överpresterade hela säsongen igenom och inte alls var så bra som tabellen vittnade om.
Well, det är väldigt lätt att slå fast sådant med facit i hand, men vi ska inte glömma bort att tre av Red Wings segrar kom på övertid. Den här serien var väldigt nära att sluta med en 4-2-seger i matcher för Ducks.
Vad hade vi sagt då?

Nu blir ändå slutdomen för Ducks att de hade för många luckor i laget för att kunna gå långt i slutspelet. Framförallt saknades backar av fin kaliber. Sheldon Souray, som jag lyfte fram som en nyckel för deras spel inför serien mot Detroit, var nästintill helt misslyckad, och när coachen inte har bättre alternativ än en sådan att slänga in i viktiga byten, ja, då är det svårt att lyckas i playoffsammanhang.
Skadan på Toni Lydman blev kostsam för Ducks. Oh, the irony att finnens baneman Justin Abdelkader spelade en avgörande roll för Red Wings efter sin, om du frågar Ducks-spelarna, alldeles för korta avstängning för huvudtacklingen.

Dessutom blev Corey Perry mållös, Teemu Selänne höll inte för mer än i snitt 14 minuter per match och Ryan Getzlaf var en katastrof i tekningscirkeln.
Sedan kan man ju undra om coach Bruce Boudreau har rätta verktyg för att kunna vinna, inte bara i grundserien utan även i slutspelet…

***
Nej, Selänne hade inte mycket magi kvar i påsen i det här slutspelet. Men man vill ändå inte att det ska ta slut nu för den snart 43-årige legendaren.
Efter slutsignalen sade han samma sagt som förra året, nämligen att han fortfarande har så fruktansvärt kul när han lirar hockey. Och att han ska ge sig själv tid att samla ihop tankar och känslor innan han tar ett beslut om framtiden.
Någonting säger mig att det är slutspelat för The Finnish Flash.

***
Zetterberg gjorde sju poäng på de sista tre matcherna, åtta totalt (3+5) under serien.
Sedan Njurundas stolthet debuterade i NHL har han gjort flest poäng av alla i slutspelssammanhang. Se själva:

1 Henrik Zetterberg 116 matcher, 54-56-110
2 Danny Briere 102 matcher, 48-58-106
3 Sidney Crosby 73 matcher, 36-63-99
4 Pavel Datsyuk 112 matcher, 32-63-95
5 Evgeni Malkin 74 matcher, 34-58-92

***
Nu väntar Chicago för Detroit i vad som på förhand ser ut att kunna bli en episk serie. Två klassiska rivaler – i ombytta roller, nu med Chicago som stora favoriter och Detroit som underdogs. Kan inte påminna mig om när det hände tidigare.
De har mötts 15 gånger i slutspelet, Chicago har åtta segrar mot Detroits sju.
Jag och kollega Uffe Bodin återkommer inom kort med utförliga analyser och tips, även om det senare är något jag uppenbarligen inte ska ägna mig åt… Har hittills bara tre av sex rätt i segertippandet av första omgångens serier, medan Uffe än så länge är hundraprocentig.

***
Enda plumpen i Zetterbergs protokoll är tekningarna. Han vann endast 40 procent av sina tekningar under Ducks-serien, och ska Babcock fortsätta att lira Zäta och Datsyuk i separata kedjor måste svensken skärpa upp den detaljen.

***
Såg varken Rangers kvittering mot Washington eller Torontos mot Boston.
Men jag gläder mig över att vi får ytterligare en Game 7-fest i natt!
Hur det går?
Jag tror på Washington och Boston.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter.