Svensken ska hjälpa laget ur ökenvandringen: ”Om några år kanske vi kan slåss om Stanley Cup”

Efter fyra säsonger, två hela och två halva, i Philadelphia Flyers är Nicklas Grossman numera en prärievarg. Tillsammans med Oliver Ekman-Larsson ska han hjälpa Arizona Coyotes upp ur bottenträsket.
– Att få vara med och bygga upp det känns skitkul, säger backbjässen till hockeysverige.se.

TROSA (HOCKEYSVERIGE.SE)

Nicklas Grossmann hade nyligen avslutat sin fjärde säsong med Philadelphia och börjat sin sommarträning inför kommande säsong i klubben, men den 27 juni kom ett besked som sa att hans tid i Flyers var över för den här gången. Nu skulle han istället flytta till Phoenix för spel i Arizona Coyotes där hans tränare från Dallas-tiden, Dave Tippett, idag är coach.
– Det är alltid lite chockande när man får det där samtalet. Jag visste att det kunde hända eftersom vi hade så pass många backar på envägskontrakt i laget. Det betyder i princip att alla ska spela. Något skulle hända och egentligen satt ingen säkert, berättar Nicklas Grossmann när hockeysverige.se träffar honom hemma i Trosa. Alltså inte långt från Vagnhärad där 30-åringen är uppvuxen.
– Man ställer in sig på att det kan hända, men då väl samtalet kom så blir det en lite ”reality check”. När dom sedan sa att det var Arizona så kändes det kanon direkt. Min gamla coach, Dave Tippett som jag hade i Dallas under många år, är där. Målisen, Mike Smith, spelade jag med i Dallas, Oliver Ekman-Larsson är svensk och spelar där liksom Klas Dahlbeck.
– Det här gör att det finns lite ”connections” där som gör att det känns bekvämt att komma dit. Allt är inte så jättenytt. Sedan gillar jag det agenten pratade med mig om, att Arizona håller på att bygga om lite i laget. Man hade det lite tufft förra säsongen men satsar på att bli ett bra lag om några år. Att få vara med och bygga upp det känns skitkul. Det ska bli riktigt roligt att komma över och vara med på campen redan från början.

Superstjärnan Ekman-Larsson.

Hur snabbt tog du kontakt med Oliver Ekman-Larsson, som varit i klubben sedan 2010?
– Vi har snackat lite grann, men jag ska slå honom en signal och fråga lite mer hur det ligger till och hur hans tankebanor går. Vi har träffats lite grann på landslagsträffar tidigare. Det är inte så att vi känner varandra jättebra, men hockeyvärlden är så pass lite att när man träffar folk känns det som att man känt killarna ganska länge. Det ska bli kul att ha några svenskar i laget.

Det Arizona Nicklas Grossmann kommer till var ligans näst sämsta lag förra säsongen, men det ser han mer som en utmaning än ett problem.
– NHL är väldigt jämn vilket gör att det är kul med ligan. Varje säsong är det ett par nya lag som är heta och att par lag som går lite trögare än man hade förväntat sig. Arizona är ett lag som jag tyckte hade ett bra lag, bra coach, bra målis och hela den biten. Sedan gick det ändå tungt för dom vilket det tycker jag är ett bevis på att ligan är så pass jämn.
– Det finns inga lätta matcher och varje säsong är det ett lag som överraskar och går hela vägen till semi eller final. Men som agenten sa, och även deras General Manager (Don Maloney) sagt, att man ska bygga om lite och få upp fler unga killar är något jag tycker känns bra.
– Det kanske inte är den här säsongen vi är med och fajtas om Stanley Cup, men om två, tre år kanske. Nu har man även fått dit lite nya spelare som jag, men man värvade även dit (Steve) Downie, (John) Scott och lite andra nya ansikten.

Grossmann tror också att hans roll i Arizona kommer att bli lite annorlunda jämfört med den han hade i Philadelphia, i alla fall vid sidan av isen.
– Det kanske blir lite annorlunda jämfört med föregående år. Man kommer dit som en lite äldre kille i laget även om det finns några killar ytterligare som är lite äldre. Det är en lite ny roll, alltså att man inte är den här unga killen längre, säger Nicklas Grossmann med ett leende och fortsätter:
– Man kommer dit med lite rutin, men spelmässigt kommer jag inte ändra på någonting. Just därför känns det skönt att Dave Tippett är där. Han vet hur jag spelar och jag vet vad han kräver av mig. Man behöver inte komma dit och försöka glänsa med något annat.
– Det är skönt att ha den där tilltron till varandra och det är också därför man vill ha dit mig också, för att spela den hockey jag kan, vara den jag är och köra min grej.
– Samtidigt är situationen i laget vara lite annorlunda med lite unga killar och så vidare. Man får göra det man kan med den erfarenhet jag har och visa min bästa sida.

Men någon extrapappa för Oliver Ekman-Larsson och Klas Dahlbeck räknar inte Nicklas Grossmann att bli.
– (Skratt) Pappa är väl svårt. Jag menar att Oliver är en så pass skicklig hockeyspelare även om han är ung. Klart man kan lära honom något knep här och där.
– Jag tror det där är ömsesidigt, när det är så pass mycket duktiga unga spelare, att man även lär sig så pass mycket av dom. Som jag sa så kommer jag inte ändra så mycket på vem jag är eller på det hockeymässiga. Jag försöker komma dit för att göra min grej och det jag är bra på. Sedan får man lära sig av varandra, vilket ska bli väldigt kul.

Mattias Norström, som är 13 år äldre än dig, var väl annars en viktig person för dig då du kom till Dallas?
– Ja, verkligen. Det var häftigt när han kom dit eftersom han varit en förebild för mig när jag var lite äldre. I början, innan man hittade sin riktiga roll, hade man lite olika idoler. När man sedan hittade det man var bra på och när coacherna sa hur dom ville att man skulle spela var Mattias en kille som jag såg upp till.
– När han kom till oss och lirade sista säsongerna innan han lade av var det som att ha en storebrorsa bredvid sig, både på och av isen. Det var mycket som man lärde sig av Mattias bara genom att ha umgåtts med honom, vilket var skithäftigt.
– Jag har honom att tacka än idag för att man är den man är i karriären och för allt man lärt sig av honom. Det är kul när man hittar en sådan förebild och sedan får spela med honom. Det minsta man kan göra är att skicka ner samma tjänst nedåt till någon ung kille. Där kommer jag göra allt jag kan.

OBS! Det här är Mattias Norström. Inte Nicklas Grossmann.

Det finns många likheter mellan Nicklas Grossmann och Mattias Norström både till utseende och på isen, vilket han håller med om.
– Som jag sa så tar det lite tid innan man hittar sin roll, vad man är duktig på och vad som gör mig till en bra hockeyspelare. När man sedan får Mattias bredvid sig så är det klart att man lär sig tricks och knep av honom. Man formas kanske lite automatisk av det sätt som han spelade på.
– Även innan vi spelade ihop var vi ganska lika, bra defensivt samtidigt som vi båda är ganska stora och fysiska killar. Det här med att vi är ganska lika i spelstilen har man hört några gånger och det är en komplimang åt Mattias.
– Han var kapten i Los Angeles under en herrans massa säsonger och haft en jättebra karriär även om han inte stått i rampljuset hela karriären. Idag när man pratar med folk runt om i ligan så har jag aldrig hittat någon som haft ett dåligt ord att säga om Norström. Det är ganska bra kvitto på vad han har gjort.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Det blev två halva och två hela säsonger i Philadelphia Flyers för Nicklas Grossmann innan flytten till Arizona.
– Det blev lite hackigt och uppdelat. Dels kom jag dit halvvägs in i säsongen vid trejden i februari. Sedan var det lockout andra säsongen. Fyra år, men säsongmässigt kan man säga att det blev tre.
– Jag har verkligen ingenting ont att säga om Philadelphia. Det är en kanonorganisation och en riktigt rolig stad att spela hockey i med energin runtomkring i stan och intresset. Man äter, sover och krigar hockey dygnet runt, vilket är ganska häftigt.
– Det finns så mycket historia i klubben. Att då kunna säga att man varit där några år och krigat på med en Flyers-logga på bröstet är ganska häftigt. Sedan är det såklart tråkigt att få gå därifrån och säga hej då till gubbarna som man kommit väldigt nära.
– Jag ser det positiva i klubbytet och känner mig jättetaggad att få komma till Arizona. Det blir som en liten nystart för mig och ska försöka bevisa vad jag går för där.

Philadelphia som hockeystad, kunde du gå ut på gatan utan att folk kom fram och ville prata hockey med dig?
– Ja, absolut. Det är ganska lugnt måste jag säga. Det kanske är skillnad för (Claude) Giroux och dom här superstjärnorna, men det fungerar ganska bra när man inte är någon stjärnlirare, säger Nicklas Grossmann med ett skratt.

Med NHL-mått mätt var du ändå ganska länge i klubben.
– Ja, precis. Visst, då och då var det någon som kom fram och önskade lycka till eller kände igen mig. Det är en bra hockeystad med USA mått mätt, men jämför man det med Kanada så är det en väldig skillnad. Tittar jag tillbaka så hade jag kanonår i Philadelphia.

Vad var det som gjorde att Philadelphia inte gick till slutspel förra säsongen?
– Om man ska trycka på någonting så tror jag att det var ojämnheten i laget. Vi hade verkligen ett kanonlag. Med laget vi hade tycker jag att vi skulle tagit oss längre.
– När vi väl spelade bra var vi riktigt bra och kunde slå vem som helst. Sedan var det vissa kvällar då ingenting fungerade. Som jag sa förut så i ligan idag kan du inte ta två, tre matcher off. Du har inte råd med det. Du måste vara jämn, men vi var lite ojämna och det blev aldrig den här åtta, nio matchers vinster i rad. Då blir det tufft, avslutar Nicklas Grossmann.