Deprimerad och självmordsbenägen – så tog NHL-backen sig ur sitt mörker

Under 22 månader kunde han inte spela hockey på grund av sina hjärnskakningsproblem. Men i januari gjorde backen Stephen Johns comeback. Nu öppnar han upp sig för The Athletic och berättar om den mörka tiden och den depression som gjorde honom självmordsbenägen.
– Jag åt inte, jag sov inte, jag gjorde ingenting… Det tog mig lång tid att bryta den nedåtgående spiralen och de hemska tankarna, säger Dallas Stars-spelaren.

Den 3 februari i år är en väldigt speciell dag för Stephen Johns. I Dallas Stars 5–3-seger över New York Rangers i Madison Square Garden skjuter den storvuxne backen sitt första NHL-mål på nästan två år – i en av sina första matcher på nästan två år.

När han skjutit målet pekar han upp mot en sektion på läktaren, ett slags tillägnande av målet till de som sitter där. Hans föräldrar Ray och Noreen.

Efter matchen kommer tårarna när Johns möter media. Han pratar om föräldrarnas betydelse för honom, hur de stod vid hans sida när det såg som mörkast ut för hans karriär.

– Jag har väntat länge på det här. Jag har tänkt mycket på… möjligheten att kanske aldrig mer få göra det här, säger han med sprucken röst.
– Det gör det så speciellt att ha mina föräldrar här i kväll. Genom hela den här processen var det inte bara jag som gick igenom helvetet. Som föräldrar ville de hjälpa mig. Men det kunde de inte. Att de fick vara här nu och se detta, jag är säker på att min pappa grät. Jag är rätt upprymd över att få träffa dem och ge dem båda en stor kram.

This is one of those tweets that doesn't need an in-depth caption. Just listen.

What a goal, moment, game, and night for Stephen Johns #GoStars | @DallasStars pic.twitter.com/Olt0ikwyvs
— FOX Sports Southwest (@FOXSportsSW) February 4, 2020

"VÄNDE UPP OCH NED PÅ HELA MIN VÄRLD"

"Processen" som Stephen Johns syftade på startade den 29 mars 2018. Det var då han knockades av en olycklig tackling från Minnesota Wilds forward Marcus Foligno. Johns fortsatte att spela eftersom att det är så många av dagens NHL-spelare är programmerade att göra. Först i periodpausen klev han av efter att lagets läkare konstaterat att han ådragit sig en hjärnskakning – hans tredje inom loppet av ett halvår.

Det innebar slutet på säsongen 2017/18 för amerikanen. Men eftersom han skulle ha hela sommaren på sig att vila upp sig var han säker på att alla symptom skulle försvinna, som de vanligtvis gjorde efter ett par veckor.

Men den här gången var det annorlunda.

Hela sommaren gick och huvudvärken bestod. Om något blev den värre. Stephen Johns blev allt mer stressad över att inte kunna träna ordentligt. När träningslägret startade till hösten tog han sig inte igenom ett enda träningspass. Så fort han höjde pulsen blev huvudvärken och smärtorna i nacken så skarp att han tvingades kliva av.

– Jag lärde mig tidigt att ju hårdare man jobbar, ju mer framgång har man. Men nu var det så att ju hårdare jag jobbade, ju sämre mådde jag. Det vände upp och ned på hela min värld, berättar han i en stor och väldigt öppenhjärtig intervju med The Athletic.

Stephen Johns. Foto: Jerome Miron-USA TODAY Sports

Stephen Johns sattes upp på skadelistan och lämnades i fred av Dallas Stars. Tillsammans med flickvännen Taylor började han uppsöka specialister för att hitta en väg tillbaka. Men varje försök visade sig vara en återvändsgränd. Tiden gick och ganska snart blev det uppenbart att säsongen 2018/19 skulle gå förlorad. Det vägde tungt på en redan stressad och allt mer desperat ung man.

– Det kom till en punkt där alla vi träffade fick slut på behandlingsmetoder att testa på mig. Jag förlorade hoppet, berättar Johns.

"VÅR SON VAR BORTA"

På det personliga planet blev Stephen Johns allt mer frånvarande. Han kunde inte sova, hade svårt att äta och höll sig borta från alla former av sociala aktiviteter eftersom det förvärrade hans redan brännande huvudvärk. Hans föräldrar och hans sambo befarade det värsta. Hans personlighet hade sakta men säkert förändrats till något för dem främmande.

Johns berättar att han när det var som värst låg i sin säng och stirrade upp i taket samtidigt som han komponerade avskedsbrev i huvudet. Han hade kommit till en punkt där han inte var säker på om han orkade leva längre.

– Jag brukade vakna klockan fyra på morgonen och tänka på det. Sedan tog jag antidepressiv medicin för att kunna ta en tupplur under dagen och det försatte mig i en ond spiral, berättar han.
– Jag åt inte, jag sov inte, jag gjorde ingenting... Det tog mig lång tid att bryta den nedåtgående spiralen och de hemska tankarna.

Samtidigt som Stephen Johns led i tysthet var det lika påfrestande för dem omkring honom. Hans föräldrar kände att de höll på att förlora kontakten med sin son och hans sambo var rädd för att lämna lägenheten och gå till jobbet eftersom hon fruktade att han skulle ta livet av sig medan hon var borta.

– Han var inte Stephen längre, vår son var borta, säger hans pappa Ray Johns.

FYRA POÄNG I COMEBACKEN

Det var först när Stephen Johns på allvar anförtrodde sig till sin sambo Taylor som vändningen kom. Han erkände att han var deprimerad och hade självmordstankar. Det fick honom att släppa den stolthet som han hade satt upp som en slags fasad och göra sig mottaglig för hjälp.

Han fick psykisk hjälp, men fann även fysioterapeuter som kunde hjälpa honom med hans symptom. I takt med att han mådde bättre fanns det fortfarande ett stort tomrum att fylla, det som hockeyn hade lämnat efter sig. För att åtminstone få tillbaka känslan för sporten började han umgås mer med sina lagkamrater, vara med på samlingar och genomgångar.

Med välmåendet började symptomen bedarra och han kunde höja sin träningsdos. Efter att ha missat hela säsongen 2018/19 förväntade sig ingen i Dallas lagledning att Stephen Johns skulle kunna spela hockey under 2019/20 heller. Men det skulle han göra.

I början av december i fjol började han tro på att han faktiskt skulle kunna spela hockey igen. Efter en intensiv träningsmånad skickades Stephen Johns till Dallas farmarlag Texas Stars för att göra ett par AHL-matcher för att se om det fungerade.

Stephen Johns. Foto: Jerome Miron-USA TODAY Sports

I sin första match med Stars den 11 januari – tillika hans första matchen på 22 månader – gjorde han fyra poäng och svarade för en dominant insats. Det räckte med två matcher i AHL för att visa att han var redo för större uppgifter.

18 januari gjorde han comeback i NHL och tre matcher senare kom målet, hälsningen till föräldrarna i publikhavet i Madison Square Garden och de efterföljande tårarna. Trots den långa och smärtsamma vägen tillbaka har Stephen Johns återvänt till NHL som en bättre spelare än han var innan sitt skadehelvete. Innan NHL-säsongen pausades på grund av coronautbrottet hade han enligt många inom Dallas Stars organisation spelat sin bästa ishockey i NHL-karriären.

I dag kan Stephen Johns inte helt och hållet förklara hur han fick det att vända och hur han fortfarande kan spela ishockey. Däremot kan han artikulera vikten av att våga visa sig sårbar och våga göra sig mottaglig för hjälp. För när man är på botten är det inte säkert att man klarar av att ta sig upp till ytan på egen han. Då kan man behöva en hjälpande hand.