Ranking: Så står sig svenskarna inför NHL-draften
Följ HockeySverige på
Google news
U18-VM ska till att starta. Där får många av talangerna chansen att visa upp sig inför NHL-draften 2025. Inför turneringen har draftgurun Steven Ellis rankat de 75 främsta spelarna inför draften – varav flera svenskar som har chansen att stärka sina aktier inför sommarens stora spelarauktion.
Foto: Kenta Jönsson / BILDBYRÅN
Den här rankingen har tidigare publicerats på DailyFaceoff.com och är översatt från engelska till svenska.
Ett av de viktigaste scoutingevenemangen på kalendern närmar sig med stormsteg.
U18-VM i ishockey inleds i Texas i morgon, med tio lag som slåss om segern inför läktare fyllda av NHL-scouter. Det kanske aldrig är världens mest konkurrenskraftiga hockeyturnering, men det är sista chansen på is för de flesta av dessa spelare att visa upp sig inför NHL-draften 2025.
Turneringen vanns av Kanada förra året, efter att USA tappat en 3–1-ledning sent i matchen. Kanada ser återigen ut att vara favorit, särskilt efter guldet i Hlinka Gretzky Cup, säsongens inledande U18-turnering.
USA är inte lika starkt som vanligt, men får hjälp av Blake Fiddler, Cullen Potter och William Horcoff. De två sistnämnda spelade tidigare i USA Hockeys utvecklingsprogram men valde college inför den här säsongen. Fiddler har representerat både Kanada och USA i tidigare internationella turneringar, men kommer i fortsättningen att spela för USA.
Vi kommer inte att få se många av de största talangerna i den här turneringen. Många scouter anser att spelarkvaliteten i årets turnering inte är lika hög som vanligt – Finland, till exempel, verkar inte särskilt konkurrenskraftiga. Men det här är ändå en turnering du inte får missa om du är en hängiven talangbevakare.
För att komma igång presenterar vi här den senaste rankingen inför NHL-draften 2025 – en genomgång av de 75 bästa spelarna. För skojs skull kan du jämföra med den tidigare rankingen från precis efter JVM.
1. Matthew Schaefer, VB (Erie Otters, OHL)
Schaefer kom aldrig tillbaka efter sin skada under JVM, vilket begränsade honom till bara 26 matcher totalt i OHL, JVM, Hlinka Gretzky och CHL USA Prospects Challenge. Trots det är scouterna fortfarande väldigt förtjusta i honom, och många ser honom fortfarande som den allra bästa. Han är otroligt smart, skicklig och har visat lovande resultat på i stort sett varje nivå. Schaefer är svår att ta sig förbi en-mot-en, och trots att han spelade nästan 30 minuter per match i Erie hade han ändå starka underliggande siffror. Schaefer är en speciell talang som snart kommer att bli en försteback i NHL.
2. Michael Misa, C/VF (Saginaw Spirit, OHL)
Misa kommer från en av de mest imponerande målskyttesäsongerna vi sett i OHL. Han vet precis var han ska befinna sig för att få pucken och kan avlossa skott med lätthet. Hans förmåga att spela både center och ytterforward kommer att ta honom långt, även om jag tror att han blir ytter i NHL. Han hittar ständigt vägar att hamna i målfarliga lägen och påverkar sitt lag på bästa möjliga sätt. Om jag var tränare och behövde ett sent mål för att vinna, hade Misa varit mitt val – han har de bästa offensiva instinkterna i årets draft. Jag vill se honom kämpa hårdare oftare (ibland känns det som att han fuskar hemåt), men hans rena skicklighet gör honom redo för en toppkedjeroll i NHL.
3. James Hagens, C (Boston College, NCAA)
Hagens var rankad etta inför säsongen men har tappat något, delvis för att andra stuckit ut på egna sätt. Men Hagens har också blivit lite bortglömd. Han gjorde nästan en poäng per match som freshman i Boston College och levererade även i JVM. Lägg därtill rekord på U17 World Challenge och U18-VM, och det är lätt att gilla honom. Han är smart, spelar ett starkt tvåvägsspel och fungerar i princip med vem som helst. Hagens har allt som krävs för att bli en förstacenter i NHL.
4. Porter Martone, HF (Brampton Steelheads, OHL)
Vissa älskar honom, andra är osäkra. Jag tror att Martone kommer att få en lång och framgångsrik NHL-karriär. Han har en utmärkt kombination av skicklighet, storlek och styrka, och är lika farlig som skytt som passare. Han är inte den typiska powerforwarden – han kan slå sin motståndare med ren teknik. Han landade precis under 100 poäng i sin tredje OHL-säsong, men var ändå ett måste att titta på varje kväll i Brampton. Jag ser honom som en framtida topp-6-forward som både kan avsluta och spela fysiskt.
5. Caleb Desnoyers, C (Moncton Wildcats, QMJHL)
Desnoyers känns som ett säkert kort att bli en tvåvägsforward i en toppkedja. Jag gillar hans fysiska spel, även om han inte är jättestor. Han är en utmärkt spelfördelare och en av de smartare centrarna i årets draft. Han är kanske inte den mest spektakulära, men han gör så många kloka saker med pucken varje kväll. Desnoyers är en spelare du kan vinna med – något han redan visat i flera internationella turneringar. Hans förmåga att vara lugn och effektiv under press är något NHL-lag värdesätter högt.
6. Anton Frondell, C/HF (Djurgården, Hockeyallsvenskan)
Oh, vilken säsong Frondell haft. Skador störde början av året, men han avslutade med en av de mest produktiva U18-säsongerna i Hockeyallsvenskans historia. Han har spelat både center och ytter, vilket gör honom spännande. Frondell har ett fantastiskt skott och har dessutom blivit bättre på att attackera pucken. Trots ett förlorat första halvår har han spelat sig in i topp-fem-diskussionen.
7. Jackson Smith, VB (Tri-City Americans, WHL)
Många ser Smith som den näst bästa backen i draften, och jag håller med. Han har ett komplett paket – fysisk, skridskostark och väldigt rörlig för att vara 191 cm lång. Han har också ett utmärkt spelsinne, och det är bara en tidsfråga innan hans offensiva spel lossnar. Jag har sett honom live flera gånger i år, och han var nästan alltid en av de bästa backarna på isen.
8. Jake O’Brien, C (Brantford Bulldogs, OHL)
O’Brien har både skickligheten och intelligensen för att bli en mycket imponerande center i NHL. Hans spel utan puck är starkt, och han överlistar ofta sina motståndare. Han landade precis under 100 poäng med 98, men blev bara bättre ju längre säsongen gick. Han kommer inte att blända med teknik, men hans arbetsmoral och förmåga att prestera i alla tre zoner gör honom till en trygg investering. Jag skulle inte bli förvånad om han går ännu högre i draften.
9. Roger McQueen, C (Brandon Wheat Kings, WHL)
McQueen kan vara det mest riskfyllda valet – han spelade bara 20 matcher totalt i grundserien och slutspelet. Men han var produktiv, fysisk och bidrog med något som få andra i draften har. Med sina 196 cm och spelstil som en liten speedkula, är han unik. Han kan skjuta, passa och skrämmas – allt i samma byte. En ryggskada är svår att komma tillbaka från, men hans råa talang går inte att förneka. Få spelare har samma potential som McQueen.
10. Victor Eklund, HF (Djurgården, Hockeyallsvenskan)
Eklund är otroligt skicklig. Han gör saker med pucken som få andra kan, och han har dessutom ett riktigt bra skott. Jag gillade honom starkt i JVM – det kändes som att han alltid var involverad. Han är kanske bara 180 cm, men han har ändå viss styrka. Defensivt finns det saker att jobba på, men det borde inte hindra honom från att spela högt upp i kedjorna. Hans skridskoåkning blir bättre och bättre – till den grad att det snart kan bli en av hans styrkor i NHL.
11. Kashawn Aitcheson, VB (Barrie Colts, OHL)
Aitcheson är en av mina favoritspelare i årets draft. Han har potential att bli en skräckinjagande kraft i NHL – en spelare som helt enkelt inte ger motståndarna något utrymme. Det mest framstående i hans spel är den fysiska närvaron – han tvekar inte att ge sig in i närkamper mot vem som helst. Han avslutade grundserien med 26 mål och 59 poäng samt 88 utvisningsminuter, vilket gör honom till en plåga att möta varje gång han är på isen. Aitcheson är ingen fantastisk skridskoåkare och hans speluppfattning varierar, men råtalangen och den rena viljan finns där för lag som vill bli svårare att möta.
12. Radim Mrtka, HB (Seattle Thunderbirds, WHL)
Mrtka inledde säsongen i den högsta proffsligan i Tjeckien, men flytten till WHL innan JVM blev avgörande för hans utveckling. Han har varit en pålitlig poängplockare för Thunderbirds och hade sannolikt nått 50 poäng över en hel säsong. Lägg till att han är 198 cm lång, skjuter från höger och är ganska rörlig – det finns mycket att gilla. Jag kan se honom gå topp 10 eftersom han har många egenskaper som borde göra honom till en effektiv NHL-back.
13. Justin Carbonneau, HF (Blainville-Boisbriand Armada, QMJHL)
Carbonneaus spel innehåller många högklassiga egenskaper som borde fungera bra även på nästa nivå. Bra skridskoåkare? Ja. Riktigt vass skottrelease? Absolut. Han älskar att försöka sig på stora, spektakulära dragningar – och lyckas ofta. Han gillar att skjuta och skulle kunna använda sina kedjekamrater lite mer, men hans vilja att göra vad som än krävs för att skapa offensiv lär belönas i NHL.
14. Brady Martin, C (Soo Greyhounds, OHL)
För att verkligen uppskatta Martin måste man se vad han gör utan puck. Hans spel är så mycket mer än poängen han gör – även om han avslutade säsongen med över 70 poäng och var Greyhounds viktigaste anfallare. Det är dock i återerövringsspelet han glänser. Han tacklar allt i sin väg, kämpar stenhårt för varje puck och har dessutom näsa för mål. Han har inte alltid spelat med de bästa medspelarna, men ser ändå ut som en av de mest kompletta spelarna från OHL den här säsongen.
15. Logan Hensler, HB (University of Wisconsin, NCAA)
Hensler var tidigare aktuell som ett topp-fem-val för draften 2025, men andra backar har kommit ikapp. Delvis handlar det om konkurrensen, men också om att scouter vill se mer. Han är en 188 cm lång, rörlig back med bra räckvidd och förmåga att spela fysiskt. Han är stabil i egen zon, men ingen offensiv back som driver pucken. Jag tror han har potential att bli en trygg back i andra backpar, men jag vill se honom ta fler initiativ med pucken.
16. Carter Bear, C/VF (Everett Silvertips, WHL)
En säsongsavslutande skada förra månaden gjorde att vi inte fick se Bear i WHL-slutspelet, men han var en av CHL:s farligaste anfallare under säsongen. Han noterades för 40 mål, 82 poäng och 77 utvisningsminuter på 56 matcher. Bear är svår att möta och hans atletiska förmåga är förstklassig. Jag tror fortfarande att han går högt i draften, även om skadan kan påverka. För mig är han fortfarande ett självklart toppval – och jag vet att flera scouter håller med.
17. Lynden Lakovic, VF (Moose Jaw Warriors, WHL)
Lakovic är otroligt underhållande att titta på. Han producerar inte explosiva mängder poäng, men han läser spelet mycket bra och har ett vasst skott. När han kommer i fart med pucken händer det ofta något. Med sina 193 cm har han dessutom ett imponerande fysik. Vissa scouter ser honom som en framtida andraline-spelare. Han påminner lite om Dmitrij Voronkov i sin spelstil, men behöver visa det mer konsekvent. Vissa är tveksamma till skridskoåkningen, men jag tror på hans NHL-potential.
18. Cameron Schmidt, HF (Vancouver Giants, WHL)
Schmidt må vara liten (173 cm), men han kompenserar det med ren och skär skicklighet. Han inledde säsongen som en av ligans mest produktiva anfallare. Poängproduktionen avtog mot slutet, men han visade upp sin puckkontroll och speluppfattning varje kväll. Schmidt är en renodlad offensiv forward med bra fart och känsla för att befinna sig framför mål. I powerplay är han livsfarlig. Frågan är bara om hans spelstil kan översättas till NHL.
19. Cameron Reid, VB (Kitchener Rangers, OHL)
Reid avslutade grundserien med sin bästa hockey hittills. Han har börjat producera poäng mer regelbundet och tar fler avslut från farliga positioner. Trots att han inte är stor kan han neutralisera motståndare. Reid gör lite av allt – hans spel i alla tre zoner är imponerande och han är smart nog att vinna många en-mot-en-dueller. Vissa scouter tror han går tidigare, men för mig är han ett fynd om han finns kvar efter tolfte valet.
20. Benjamin Kindel, HF (Calgary Hitmen, WHL)
Kindel har varit en av WHL:s hetaste spelare den här säsongen och har snabbt blivit ett namn att hålla koll på. Han är lika bra som avslutare som han är som framspelare och är motorn i Calgarys offensiv. Kindel är skicklig på att hitta ytor och har ett skott som han kan avlossa från nästan var som helst. Skridskoåkningen är något under genomsnittet och han spelar inte särskilt fysiskt, men hans teknik och förbättringskurva gör honom till ett spännande namn.
21. Blake Fiddler, HB (Edmonton Oil Kings, WHL)
Fiddler är en storvuxen back på 193 cm som gärna rensar framför egen kasse och pressar ut motståndare mot sargerna. Han snittar runt 22 minuter per match och han ser redan trygg ut med pucken. Han är rörlig och även om han inte är den snabbaste, rör han sig bra för sin storlek. Fiddler kommer troligen inte bli en toppback, men hans storlek och spelsinne borde kunna ge honom en stabil NHL-karriär.
22. Cole Reschny, C (Victoria Royals, WHL)
Reschny har imponerat i många av mina matcher. Jag har pendlat i min bedömning av honom, men hans förmåga att producera oavsett situation gör honom väldigt spännande. Han är inte särskilt stor, men har explosiv fart och är svår att stoppa i fart. Han är en fantastisk playmaker och jag skulle inte bli förvånad om han når 80 assist och tresiffrig poängtotal 2025–26. Reschnys tävlingsinstinkt kommer att ta honom långt, och han har visat internationellt att han kan vara en offensiv ledare.
23. Ivan Riabkin, C (Muskegon Lumberjacks, USHL)
Ryabkin är en av de mest omtvistade spelarna i årets draft. Han var en tänkbar topp-fem-val i början, men såg blek ut i Ryssland och behövde miljöombyte. Sedan flytten till Muskegon har han varit produktiv och spelat i ett tempo motsvarande 40 mål över en hel säsong. Han har dessutom utvecklat både det fysiska spelet och passningsspelet – hans spelsinne är ett av hans främsta verktyg. Självförtroendet verkar ha återvänt i USHL, och det har gjort att han återigen ses som ett förstaval av många.
24. Malcolm Spence, VF (Erie Otters, OHL)
Jag är ganska säker på att Spence kommer att bli en bra NHL-spelare. Kanske inte en topp-sex-forwards, men en pålitlig spelare som gör det jobbet som krävs. Han är inte flashig, men en hårt arbetande forward som älskar att spela fysiskt och få motståndare ur balans. Han är inte en poängmaskin, men har ändå hållit en poäng per match i OHL de senaste två säsongerna. Spence är väldigt mångsidig, även om han kanske inte driver spel på toppnivå. Jag blev lite besviken på hans insats mot London i slutspelet – men det var också delvis ett lagproblem.
25. Cullen Potter, VF (Arizona State University, NCAA)
Potter har haft lite problem med att hålla en jämn nivå – men när ASU var bra var han ofta en nyckelfaktor. Han snittade runt 20 minuter per match, och scouter imponerades av hans förmåga att driva spel. Han är bara 175 cm lång, men hans skicklighet och förmåga att skapa saker med pucken håller honom kvar i draftdiskussionen. Jag gillar hans engagemang i alla tre zoner – han läser spelet och placerar sig rätt bättre än de flesta i draftkullen. Jag tror hans potential är högre än många andra i den här delen av listan, men han måste visa att han klarar av det fysiska spelet. Att tidigt ta steget till college var ett genidrag.
26. Joshua Ravensbergen, MV (Prince George Cougars)
De flesta scouter tror att Ravensbergen hör hemma i förstarundan. Och det finns gott om lag som borde använda ett val på den här högt ansedda målvaktstalangen. Med sina 196 cm har han en fantastisk storlek, bra rörlighet och ett lugnt uppträdande. Kombinera det, och du har ett spännande framtidslöfte. Hans siffror är kanske inte lysande, men han tog segrar på löpande band i ett lag som hade varit i betydligt större problem utan honom. Räkna med att Ravensbergen blir en NHL-starter en dag.
27. Jack Murtagh, VF (USNTDP)
Murtagh är skicklig med pucken, har ett ruggigt skott och är dessutom en riktig slitvarg. Jag tycker han är en bra skridskoåkare och har den hockeyintelligens man vill se hos en andra- eller tredjelinjespelare. Jag har varit imponerad vid nästan varje tillfälle i år, och han är en av huvudorsakerna till att det är värt att se USA:s utvecklingsprogram. Han är snabb, jobbar hårt, och sammantaget är han en svår spelare att stoppa. Jag tror han kan bli en pålitlig middle-six-forward.
28. Braeden Cootes, C (Seattle Thunderbirds)
Cootes kanske blir mer av en energispelare i NHL, men han kommer att vara riktigt bra på det. Det som verkligen sticker ut är hur gärna han vill ha pucken, och att han gör vad som krävs för att få den. Han är dessutom en skicklig framspelare som ofta hittar lagkamrater i öppna ytor. Jag tycker hans värde går långt bortom siffrorna – precis det man vill ha hos en center. Han är varken liten eller stor vid 183 cm, men det verkar inte påverka honom – han tvekar inte att spela tufft. Jag har verkligen börjat gilla Cootes mer och mer under säsongen, och ser fram emot att se honom i en viktig roll för Kanada i U18-VM.
29. William Moore, C (USNTDP)
Du får inte någon bländande teknik eller finess från Moore, men du får en spelare som gör jobbet. Den tvåvägscenter som mäter 188 cm är inte rädd för att spela fysiskt. Han gör inget märkvärdigt med pucken, utan håller sig gärna runt målet i båda ändarna av isen. När Moore verkligen är påslagen – när han desperat vill ha pucken och tar en, två, tre chanser – då kan han vara riktigt farlig. Jag vill bara se lite mer jämnhet i spelet, vilket han faktiskt förbättrat under säsongens slutskede.
30. Jack Nesbitt, C (Windsor Spitfires, OHL)
Spitfires har en stark chans att gå långt i slutspelet, vilket är positivt för den som vill se mer av Nesbitt. Han har spelat riktigt bra på sistone – aggressiv, men effektiv. Han skjuter dessutom mycket och har snittat fem skott per match de senaste fem gångerna. Han har ofta varit en av Windsors främsta skottgeneratorer, och även om han inte gör lika mycket poäng som Liam Greentree, så ligger han nära ett poäng per match. Han är en stor center på 193 cm – något som NHL-lag brukar gilla. Jag önskar att han hade bättre toppfart, men Nesbitt har ändå en spännande potential.
31. Bill Zonnon, VF (Rouyn-Noranda Huskies, QMJHL)
Jag gillar Zonnon. Han är energisk, en fantastisk speluppläggare och börjar se mer bekväm ut som skytt också. Han är fysisk, smart och en utmärkt passningsspelare som kan göra farliga saker med pucken. När han har pucken händer det grejer i öppna ytor. Utan puck skapar han ytor åt sina medspelare och går rakt mot mål. Det känns som att Zonnon är lite underskattad och förtjänar mer uppmärksamhet för sin arbetsmoral och spelförståelse. Han är en spelare du kan sätta med mer skickliga lirare och få bra utdelning. Jag kan se honom gå tio platser högre om ett lag tror att de kan forma honom till något de behöver.
32. Milton Gästrin, C (Modo, Sverige J20)
Gästrin har varit utmärkt i spel med svenska juniorlandslagen och har utvecklats till en väldigt ansvarsfull tvåvägsspelare. Han kommer inte att vara någon poängmaskin i NHL, men han gör så många andra saker som är värdefulla. Han är defensivt pålitlig, vinner massor av tekningar och kan spela ytter om det behövs. Vi har sett honom spela med flera av Sveriges bästa juniorer, och han har aldrig sett malplacerad ut.
33. Cole McKinney, C (USNTDP)
McKinney har varit USNTDP:s bästa poängplockare större delen av säsongen – och en av de mest aggressiva också. Han är en medelstor tvåvägscenter som kan spela boxplay, blockera skott och vinna många tekningar. Han kommer inte att driva spelet i NHL, men han är noggrann och smart. McKinney tvekar inte att smälla på heller. Jag hoppas att han blir starkare på college, men han har redan nu en stabil grund att bygga på.
34. Eric Nilson, C (Djurgården, Sverige J20)
Nilsson har legat kring plats 30–35 större delen av året för mig. Han har inte någon hög nivå på sin teknik och är inte någon som driver spelet. Men han är en bra passningsspelare som också kan få iväg bra skott. Han har varit produktiv i J20 och har fått lite speltid i Hockeyallsvenskan. Jag kan se Nilson som en effektiv botten-sex-forward tack vare att han är så tävlingsinriktad och ändå håller positionen i egen zon.
35. Haoxi ”Simon” Wang, VB (Oshawa Generals, OHL)
Boston University-bound Wang var dominant mot OJHL-motstånd med King Rebellion, men behövde lite tid för att anpassa sig till OHL-spelet i Oshawa. Det råder dock ingen tvekan om att potentialen är hög. Han började spela organiserad hockey först för några år sedan och lär sig fortfarande använda sina 198 cm till sin fördel. Den kinesiske backen är en bra skridskoåkare och har offensiva instinkter. För framtiden behöver han förbättra sin speluppfattning vid spelvändningar, men det finns mycket rå talang här.
36. Shane Vansaghi, HF (Michigan State Univ., NCAA)
Vansaghi har precis det du vill ha i en bottom-six-forward: han tacklas hårt, tillför energi och ger aldrig upp en situation. Han har flyttats runt i MSU:s lineup hela säsongen men har alltid hittat sätt att bidra. Jag tror NHL-lag som vill bli jobbigare att möta längre ner i laguppställningen kommer att gilla honom – han har redan många proffsegenskaper.
37. Ryker Lee, HF (Madison Capitols, USHL)
Lee har varit en av de bästa spelarna i USHL den här säsongen, med snabba händer och hög hockey-IQ i offensiv zon. Han är inte stor och kan tryckas bort lite för lätt, men han låter det aldrig påverka honom och han är väldigt tävlingsinriktad. Jag hoppas att han blir kvickare när han kommer till college – om han kan använda fötterna mer för att vinna puckdueller blir han ännu farligare.
38. Nathan Behm, C/HF (Kamloops Blazers, WHL)
Behm fick sitt genombrott i år och landade över 30 mål och 60 poäng. Han har alltid varit en skaplig målskytt, men har i år fått mer tryck i skottet och blivit bättre defensivt också. Skridskoåkningen behöver fortfarande förbättras – han är inte särskilt snabb och kan bli frånsprungen. Men hans spel med pucken har varit imponerande, och det finns potential här som secondary scorer.
39. Kurban Limatov, VB (Dinamo Moskva, KHL)
Limatov är ett komplett paket. Den 191 cm långe backen är rörlig, smäller på rejält och är en skicklig puckfördelare. Han är en av de bästa skridskoåkarna i Europa just nu och använder sin rörlighet för att ta sig ur trångmål. Han kan sänka vem som helst med en tackling – och får han själv en smäll svarar han med ett hårt skott. Han behöver bli smartare med pucken under press, men talangen finns där.
40. Jack Ivankovic, MV (Mississauga Steelheads, OHL)
Jag var väldigt hög på Dustin Wolf 2019 – jag tyckte han var värd ett val i andrarundan. Wolf är något större (183 cm) än Ivankovic (180 cm), men jag känner likadant för Steelheads-målvakten. Om det inte vore för storleken hade vi talat om ett topp-20-val. Ivankovic spelade till sig en plats i Kanadas JVM-trupp och gjorde bra ifrån sig i sin start. Han är atletisk, följer spelet bra och är extremt tävlingsinriktad. Hans räddningsprocent i OHL var inte fantastisk, men han har ofta blivit lämnad ensam. Trots det har han ofta stulit matcher för Steelheads. Men om han inte växer… då är det en tuff uppförsbacke.
41. Jakob Ihs Wozniak, HF (Luleå, Sverige U20)
Ihs Wozniak hade det tufft i början av säsongen, där han inte visade mycket i gruppspelet. Sedan dess har han bombat in mål i J20 och varit effektiv i U18-landslaget. Han är ojämn, men målskyttet finns där. Han behöver bara hitta en högre lägstanivå för att kunna ta nästa steg.
42. Luca Romano, C (Kitchener Rangers, OHL)
Romano har legat kring den här placeringen ett tag. Han är en bra skridskoåkare med ett tungt skott och klarar sig fint fysiskt trots att han är medelstor. Han sticker ut med sin energi och jagar puck hela matcherna. Jag tror han kan bli en duglig bottom-six-spelare, och lite mer muskler kommer att hjälpa. Jag hade hoppats på lite bättre siffror i år, men han har ändå visat att han är en pålitlig målskytt i OHL.
43. Pjotr Andrejanov, M (Krasnaja Armija Moskva, MHL)
Andrejanov, den högst rankade internationella målvakten, har varit dominant i MHL. Hans räddningsprocent har legat över .940 större delen av säsongen, och även om hans lag gör många mål trivs han när han får mycket att göra. Han har en snabb plockhandske, är reaktionssnabb och låter sig inte påverkas av att släppa in mål.
44. Sascha Boumedienne, VB (Boston Univ., NCAA)
Boumedienne väckte uppmärksamhet med sin starka start i USHL förra året, men tappade fart efter Hlinka Gretzky-turneringen och föll ur förstarundssnacket. Det är ändå svårt att ignorera hans potential. Han är stark, skridskoskicklig och har bra känsla med pucken. Han spelade ofta 18–20 minuter per match och blev bättre ju längre säsongen gick. Det finns höga toppar, men också djupa dalar – han är en riktig chansning.
45. Václav Nestrašil, HF (Muskegon Lumberjacks, USHL)
Nestrašil ska börja på UMass ett år tidigare, säsongen 2025–26. Han har varit stabil i USHL, men man måste se bortom poängkolumnen för att förstå hans styrkor. Den tjeckiske forwarden är 196 cm lång, skridskostark och har fantastisk puckkontroll. Han är lång, men inte särskilt stark. När han bygger på kroppen kan han bli en riktigt tuff powerforward. Redan nu finns det tillräckligt mycket att gilla för att se honom som ett val i andrarundan.
46. Kristian Epperson, VF (Saginaw Spirit, OHL)
Epperson är det främsta återvalet i årets draft. 18-åringen gick odraftad efter att ha tappat sin plats i USNTDP:s U18-lag och blev till slut utlånad till U17-laget för att avsluta sin tvååriga tid där. Han bytte bana till Saginaw, där han blev en 80-poängsspelare i lagets topp-sex. Han är en skicklig passningsspelare som spelar smart utan puck.
47. Alexander Zharovsky, HF (Ufa, MHL)
Zharovsky är en av de största uppstickarna i år – och det med rätta. Han producerade utmärkta siffror i MHL och var ett ständigt hot i kontringsspelet. Han behöver lägga på sig muskler, men om han kan öka med bara sju kilo blir han betydligt svårare att ta pucken ifrån. Han är kreativ, smart och farlig i öppna ytor – utan tvekan en av de mest sevärda spelarna i Ryssland just nu.
48. Henry Brzustewicz, RH-back (London Knights, OHL)
Brzustewicz, som mäter 185 cm, är en komplett back som kan transportera pucken upp i banan och alltid söker ytor att stänga ner. Han är duktig på att styra spelet mot sargerna i egen zon och har goda instinkter offensivt. Han gör ibland misstag med pucken, och man hade velat se mer offensivt, men i det stora hela finns en stabil grund att bygga vidare på.
49. Adam Benák, C (Youngstown Phantoms)
Benák är en av de mest högrisk-högbelöningsspelarna i draften – mycket på grund av sin lilla storlek. Den 170 cm långa forwarden har flest poäng i Hlinka Gretzky Cup-historien och har varit dominerande på juniorlandslagsnivå. Efter en trög start i USHL hittade han tillbaka och snittade över en poäng per match samtidigt som han blev mer fysisk i spelet. Jag önskar inget hellre än att se Benák ta plats i NHL och visa hur skicklig han är i öppna ytor – men hur mycket kommer lagen att oroa sig för hans kroppsstorlek?
50. Charlie Trethewey, RH-back (USNTDP)
Trethewey är en solid tvåvägsback som emellanåt visat glimtar av riktigt stor potential. Förra året ledde han till och med USNTDP:s U17-lag i poäng. Den här säsongen har han varit mer återhållsam, både i USHL och mot college-motstånd. Men det finns mycket att gilla i hur han rör pucken och hittar in i offensiva lägen. Han är en av de yngsta i draften, skjuter från höger och är väldigt smart. Ibland försöker han göra för mycket och kan göra misstag, men han är fortfarande ett intressant utvecklingsprojekt.
51. Ethan Czata, C (Niagara IceDogs, OHL)
Czata har klättrat på många listor tack vare sitt starka spel i Niagara. Han inledde året svagt i Hlinka Gretzky-turneringen, men visade sedan att han kan vara lika farlig som målskytt som framspelare i OHL. Han är en bra tvåvägsforward som kan spela i många olika roller, men jag tror att han främst kommer att användas i en tredjekedjeroll.
52. Alex Huang, HB (Chicoutimi Saguenéens, QMJHL)
Vissa scouter älskar honom – andra är inte lika övertygade. Men Huang är en produktiv back som ser ut att landa på 40 poäng och är en av Chicoutimis mest kreativa puckförflyttare. Han är varken stor eller stark, men han rör sig bra, följer med i anfallen och är effektiv i alla tre zoner. Under Hlinka Gretzky såg det ut som att han lutade sig lite väl mycket mot Matthew Schaefer, men i QMJHL har han visat ett helt annat självförtroende – och resultaten har varit starka.
53. Conrad Fondrk, C/VF (USNTDP)
När han är i form kan Fondrk verkligen påverka matchbilden. Första halvan av säsongen var lite trög, men jag gillade honom i CHL USA Prospects Challenge, och jag tror han är bättre än vad statistiken visar. Han är en solid 200-fotsspelare med bra fart och ett vasst skott. Han känns mer tävlingsinriktad än i fjol, då han mest höll sig till farliga skottlägen och undvek att göra det tunga jobbet.
54. Viktor Klingsell, VF (Skellefteå, Sverige U20)
Allt med Klingsell handlar om fart. Han är bara 175 cm lång (och lite tung för sin längd), men han åker skridskor riktigt bra och står för högkvalitativa beslut i farten. Han producerade bra i J20 Nationell, men det kändes som att han ibland passade bort för många lägen. Det finns något där, men lagen måste komma över hans storlek.
55. Vojtěch Čihař, VF (HC Energie Karlovy Vary, Tjeckien)
Čihař hittar ofta lagkamrater i farliga lägen. Han är kvick, teknisk och anpassade sig snabbt till seniorspel i tjeckiska högstaligan. Jag gillar hur hårt han jobbar längs sargerna – även om jag gärna hade sett samma intensitet i försvarsspelet. Men han har visat tillräckligt både internationellt och i ligaspel för att man ska bli nyfiken – Čihař är alltid i rörelse och vill påverka varje byte.
56. Aleksej Medvedev, MV (London Knights, OHL)
Precis som många unga målvakter behövde Medvedev tid att vänja sig vid sin växande kropp. Han draftades till OHL som 180 cm lång, men är nu 188 cm. Som rookie var han en nyckelspelare i Londons starka grundserie och presterade riktigt fina siffror tillsammans med veteranen Austin Elliot. Medvedev är kvick, har en lite udda stil med framåtlutad hållning, men hans råa atletiska förmåga vinner ofta över tekniska brister. Det finns väldigt få svagheter i hans spel – scouterna älskar honom.
57. Carter Amico, HB (USNTDP)
Amico ådrog sig en säsongsavslutande skada före CHL USA Prospects Challenge, vilket var ett bakslag. Han är en stor (196 cm) högerfattad back som gör allt för att du inte ska kunna ta dig förbi honom i 1-mot-1-dueller. Han är stark, smart och åker skridskor helt okej. Spelet med puck är fortfarande under utveckling, och den förlorade istiden gör inte saken lättare. Men lag gillar stora backar som kan spela till höger – det skulle inte förvåna om han går tidigt i andra rundan.
58. Peyton Kettles, HB (Swift Current Broncos, WHL)
Kettles gjorde inte mycket poäng i Swift Current, men han tvekade inte att sänka någon rejält. Den 196 cm långa backen täcker stora ytor, försvarar bra och är relativt rörlig för sin storlek. Han dödar utvisningar och jag tycker faktiskt att han är mer offensivt begåvad än de 14 poäng han noterades för. Han spelar dessutom många minuter – aldrig fel.
59. Benjamin Kevan, HF (Des Moines Buccaneers, USHL)
Det finns ingen enskild egenskap som sticker ut i Kevans spel. Det är snarare helheten – arbetsmoralen, farten och spelet utan puck – som gör honom intressant. Scouter är lite tveksamma till hans spelsinne och om han har tillräckligt med talang för att bli mer än en djup forward i NHL. Jag gillar ändå var han befinner sig just nu.
60. Matthew Gard, C (Red Deer Rebels, WHL)
Gard gjorde en bra säsong i Red Deer som en storväxt (193 cm), tvåvägscenter med bra verktyg. Han kan stå för highlight-spel men hans riktiga värde finns i det defensiva arbetet – han förlorar sällan dueller i egen zon. Gard blir nog ingen topp-sex-forward i NHL, men han har storleken och spelstilen för att bli en pålitlig rollspelare längre ner i laguppställningen.
61. Reese Hamilton, VB (Regina Pats, WHL)
Vad Hamilton saknar i fysisk tuffhet, tar han igen med sin skridskoåkning. Han är snabb, rörlig och jobbar ofta hårdare än sina motståndare. Efter en imponerande rookiesäsong tände han aldrig riktigt till i WHL, och hans värde dalade under hela säsongen. Men han är bra i egen zon och tillräckligt tävlingsinriktad för att tilltala. Det känns som att han har mer naturlig talang än han visade varje kväll – nästan som att han spelade nervöst. Jag är nyfiken på att följa hans utveckling efter draften.
62. Will Horcoff, VF (University of Michigan, NCAA)
Du kanske känner till Williams pappa – före detta NHL-spelaren Shawn Horcoff. Pappa Horcoff var en slitstark playmaker under sina bästa år i Edmonton Oilers, men Will älskar att trycka motståndare genom sargen när han får chansen. Han har inte producerat särskilt många poäng i år, men är trygg i egen zon. Horcoff anslöt till Michigan i januari men gjorde ett starkt första intryck med två poäng i utomhusmatchen mot Ohio. Han visade upp stabila siffror i Michigan, och jag ser fram emot att se hur han avslutar säsongen med USA:s U18-landslag.
63. Tomas Pobezal, C (HK Nitra, Slovakien)
Pobezal har länge varit en nyckelspelare för sin slovakiska årskull, och det var kul att se honom i JVM. Han är smart, snabb och tar bra beslut med pucken. Han var en av Slovakiens mest konsekventa spelare redan från start i U18-VM förra året och bidrog alltid med energi. Jag kan se Pobezal bli en defensivt ansvarstagande bottom-six-forward som ändå har tillräcklig skicklighet för att skapa något offensivt.
64. Luka Radivojevic, HB (Muskegon Lumberjacks, USHL)
Radivojevic spelar ett stabilt tvåvägsspel. Han har länge spelat mot äldre motstånd, särskilt internationellt. Han stod för fina siffror i Muskegon och var en viktig kugge på Slovakiens blålinje under JVM. Hans 178 centimeter långa kropp kan begränsa honom om han inte blir starkare och snabbare under sin tid på Boston College.
65. L.J. Mooney, C (USNTDP)
Mooney har talang för första rundan – han är en av de mest energiska och skickliga yttrarna i hela draftklassen. Men med sina 168 cm finns det ett uppenbart orosmoln kring storleken. Han är i alla fall väldigt underhållande att titta på. En skada tidigt på säsongen begränsade hans produktion, men han var troligen USA:s viktigaste playmaker på U18-nivå. Universitetet i Minnesota-kommittén var också den mest produktiva spelaren i USNTDP:s U18-lag under USHL-spel.
66. Owen Conrad, VB (Charlottetown Islanders, QMJHL)
Conrad är en atletisk och stark back som kan flytta pucken och stänga ytor. Offensiven är kanske inte hans starkaste sida, men han spelar mer aggressivt än tidigare – och han är riktigt bra i egen zon. Som minst kommer han vinna lagens hjärtan med sitt tuffa spel. Anfallare i QMJHL verkar inte gilla att möta honom.
67. Dakoda Rheaume-Mullen, HÖB (University of Michigan, NCAA)
Den här defensiva backen är en utmärkt skridskoåkare och är nästan alltid en av Michigans bästa spelare i egen zon. Han är som bäst mot skickliga motståndare som försöker sig på snabba dragningar, eftersom han sällan går på bländverk. Hans spel med pucken är dock en svaghet, vilket dragit ner hans värde den här säsongen.
68. Carlos Händel, HB (Halifax Mooseheads, QMJHL)
Efter ett imponerande JVM för Tyskland blev det spännande att följa den tidigare Malmö Redhawks-backen under resten av säsongen. Han var Tysklands bästa back i turneringen – trots att han bara är 17 år. Rollen i Halifax var mindre betydelsefull, men han visade ändå goda takter. Han deltar gärna i anfall och kan leda ett powerplay. Händel producerade en halv poäng per match i QMJHL, och det skulle inte förvåna om han dubblar det nästa säsong. En riktigt spännande utvecklingsspelare.
69. William Belle, HF (USNTDP)
Belle är en kraft att räkna med. Den 193 cm långe och 99 kg tunga forwarden kan tackla vem som helst och gör livet svårt för motståndarna framför mål. Jag gillar hans skott också. Lag som söker en spelare som kan trycka undan folk men ändå vara kompetent med och utan pucken lär vara intresserade av Belle.
70. Max Pšenička, HB (Portland Winterhawks, WHL)
Flytten till Portland under säsongen hjälpte verkligen Pšenička att få den speltid han behövde för att visa vad han kan. Han var inte med i Tjeckiens Hlinka Gretzky-lag men lär få en större roll i U18-VM. Han har en stor kropp på 193 cm, jobbar hårt och är dessutom rörlig. Defensivt är han stabil. Offensivt? Det återstår att se vad han kan utveckla.
71. Mace’o Phillips, VB (USNTDP)
Phillips är en storväxt back (196 cm, 97 kg) som använder hela sin kropp för att trycka bort motståndare och sno puckar. Han är stark och försöker alltid sätta in minst en stor tackling per match. Han rör sig också bra på isen. Hans kombination av storlek och rörlighet gör honom till ett spännande alternativ för lag som jagar fysik med hygglig skridskoåkning.
72. Shamar Moses, HF (North Bay Battalion, OHL)
Moses var en av mina favoriter från OHL-draften 2023 tack vare sin enorma arbetsvilja. Han noterades för 48 poäng på 66 matcher i år, men det är hans intensitet, arbetsmoral och fysiska spel som sticker ut. Han är precis den typ av spelare du vill ha i din bottom-six för att skapa oreda – han vill inte att du ens ska komma nära pucken. Moses kanske inte har någon större offensiv uppsida, men han har flera tydliga egenskaper som passar på proffsnivå.
73. Semjon Frolov, MV (MHK Spartak Moskva, MHL)
Frolov har spelat i tre olika lag den här säsongen, men en sak har varit konstant: han har varit bra överallt. Den 191 cm långe målvakten har rätt storlek, är atletisk och läser spelet bra, vilket gör att han ofta vinner även i 2-mot-0-lägen. Det är fortfarande tidigt, men vissa scouter tror att han kan gå i andra eller tredje rundan i juni – han har alla verktyg för att bli en stabil, smart och lugn målvakt. Och ja, han saknar inte heller spänst.
74. Eddie Genborg, HF (Timrå, SHL)
Han vill tackla alla han ser – punkt slut. Jag ser inte så mycket offensiv potential, men han är jobbig att möta. Han gör mycket rätt utan puck, vilket jag uppskattar. Genborg är fullständigt kompromisslös, spelar ett stabilt tvåvägsspel och såg inte det minsta vilsen ut i SHL. Jag tror helhjärtat att han blir NHL-spelare i en fjärdelina – han kan vara en plåga utan att dra på sig för många utvisningar.
75. Bruno Osmanis, HF (Björklöven, Sverige J20)
Osmanis klättrade på draftlistorna efter ett starkt JVM. Den snabba yttern är teknisk och såg bra ut även mot seniorer i HockeyAllsvenskan. Mot J20-motstånd är Osmanis livsfarlig. Han är hårt jobbande, intensiv och gillar att ha pucken på bladet. Trots att han inte är så stor är han fysiskt stark.
Den här artikeln handlar om:
