Trejdad fyra gånger på ett år – nu är han ”hemma” igen: ”Inget som händer i SHL direkt”

Sex säsonger i samma NHL-klubb. Sedan blev Marcus Krüger trejdad fyra gånger inom loppet av ett år. Efter två tumultartade somrar finner svensken glädje i att han nu får komma ”hem” till Chicago Blackhawks igen.
– Med allt man har gått igenom där med alla framgångar är det som att jag har vuxit upp där, säger han till hockeysverige.se om sin nygamla hemstad.

NHL är en liga där man som spelare aldrig kan ta något för givet. En som blivit varse om det de senaste tolv månaderna är Marcus Krüger. Svensken, världsmästare med Tre Kronor i Köln förra året, har upplevt ett minst sagt förvirrande år i hockeykarriären.

För efter att ha spelat med Chicago Blackhawks i sex raka säsonger började det hända grejer förra sommaren. Först spekulerades det i att han skulle plockas av Vegas Golden Knights i expansionsdraften, där Blackhawks gjort honom tillgänglig. Så blev inte fallet. I stället trejdade Blackhawks defensivcentern till den nya klubben 2 juli. Bara två dagar senare skeppades han vidare till Carolina Hurricanes, som slutligen blev hans klubb under förra säsongen.

Men sejouren i Raleigh blev allt annat än lyckad för Krüger. Efter en stabil karriär en bit ned i Blackhawks hierarki hade han svårt att finna sig till rätta i den nya omgivningen. Det gick så långt att Hurricanes skickade ned honom i AHL efter 43 matcher.

”DET VAR GANSKA TURBULENT”

När man sedan trejdade Krüger vidare till Arizona Coyotes i maj kom det inte som någon överraskning med tanke på omständigheterna. Desto större var förvåningen när Coyotes för en dryg vecka sedan trejdade honom vidare – tillbaka till Chicago Blackhawks. Cirkeln var sluten.
– Det var ingenting man förväntade sig direkt, skrockar Marcus Krüger när hockeysverige.se ber honom summera sommarens alla turer.
– Man kan säga att det var ganska turbulent. Det där är inget som händer i SHL direkt, men där borta kan allt hända. Men det var ju faktiskt samma sak förra sommaren också. Skillnaden var att då gick det fort. Nu var det någon månad mellan trejderna och den här gången var jag inställd på att spela för Arizona.

Det var Arizona Coyotes också inställda på. Men när trejden som man genomförde med Chicago Blackhawks gav dem chansen att få in ett par lite yngre spelare i backen Jordan Oesterle och forwarden Vinnie Hinostroza – mot att man samtidigt tog över pensionerade Marian Hossas kontrakt och lönetaksträff – föll planen på att ha Marcus Krüger som en av sina centrar. Chicago ville nämligen ha honom tillbaka.
– (Arizonas general manager) John Chayka ringde och berättade vad de hade gjort för deal. Jag har haft kontakt med honom tidigare under sommaren och planen var väl att jag skulle spela där. Men det var som han sa att planer ändras fort. Han skrattade också lite åt situationen. De hade försökt göra den här trejden (med Hossas kontrakt) lite tidigare också, men nu kom de överens och jag blev en del av paketet.
– Det var svårt att smälta direkt när beskedet kom, men sedan pratade jag med Chicago och min gamla coach (Joel Quenneville). Nu känns det riktigt bra, säger Krüger.

Foto: IBL/All Over Press

MISSADE SLUTSPEL FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ TIO ÅR

Att det blir en flytt till just Chicago underlättar givetvis på många sätt och vis. Krüger vann Stanley Cup med Blackhawks både 2013 och 2015 och kan både föreningen och staden innan och utan.
– Det är såklart man har starka band till Chicago. Det var första stället jag flyttade till från Stockholm. Med allt man har gått igenom där med alla framgångar är det som att jag har vuxit upp där. Jag var väl bara 20 år när jag kom dit så att få komma dit är speciellt, konstaterar han.
– Det är en trygghet med lagkamrater som man känner och allt runt omkring, men nu har mycket ändrats det här året, många nya ansikten som har kommit. Det är en utmaning i och med att vi missade slutspel förra året och vill komma tillbaka på vinnarspåret direkt. Det kommer inte bli enkelt men är något jag ser fram emot.

Vill man vara krass skulle man kunna hävda att Blackhawks tid som storklubb är förbi. I fjol var första gången på tio år som klubben missade Stanley Cup-slutspel. Innan dess hade man två raka säsonger där man åkte ut i första rundan. Krüger tror ändå att det finns en hel del att hämta ur den åldrande gruppen av stjärnor i laget.
– Det är fortfarande en hel del ur kärnan som är kvar där. Nu finns det möjligheter för lite yngre spelare att komma fram. Det är ingen hemlighet att du behöver ha folk som kliver fram och är oväntat bra för att nå framgång. Det är det som behövs nu också. Man vet aldrig hur säsongen kommer att bli, men så länge kärnan är där kommer det att vara en bra miljö för framför allt unga killar att utvecklas i, säger han.

Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg

SITTER PÅ UTGÅENDE KONTRAKT

För egen del har han många anledningar att vara motiverad. Marcus Krügers säsong med Carolina Hurricanes lämnade givetvis en besk eftersmak. Dessutom går han in på sista året på kontraktet.
– Det är för mig lite som för laget. Jag vill hoppa tillbaka och spela bra hockey, min bästa hockey. Jag tror fortfarande att jag kan utvecklas och bli bättre. Jag är grymt motiverad efter förra säsongen som jag inte alls är speciellt nöjd med, säger han.
– Motivationen har aldrig varit större att visa att jag kan spela bra hockey. Man är extra motiverad att visa att man kan spela och att man fortfarande kan bidra.

Hur mycket av motivationen ligger i kontraktssituationen?
– Det är en del av det, men mer än någonting annat att jag fortfarande kan spela. Jag har suttit på utgående kontrakt tidigare och det har inte påverkat mig då så jag tror inte att det kommer att göra det nu heller.

Med lite tid efter säsongen att samla tankarna, har du någon förklaring till varför det aldrig funkade i Carolina?
– Det är klart att jag har funderat mycket på det, men jag vet inte om jag inte jag kunnat göra något annorlunda där och då. Så här med facit i hand kanske det är det, men jag kom dit, försökte vara proffsig och göra det jag skulle. Det flög inte där, men förhoppningsvis har jag lärt mig något av den upplevelsen och kan bli bättre av det.
– Det var väldigt annorlunda där jämfört med Chicago, men det är ingen ursäkt och jag kan inte göra så mycket åt det nu. Det positiva jag tar med mig är att jag var proffsig och gjorde allt jag skulle. I slutändan kunde jag gå därifrån rakryggad.