Målvaktsmani

I ljuset av flera urstarka generationer av utespelare har Sverige ett relativt klent historiskt facit på målvaktssidan. Men med en stark generation i vardande är frågan om det inte håller på att vända nu?
– Vi har bredden för tillfället. Nu ska vi bara få till topparna, säger målvaktstränaren Michael Andreasson som under ett par veckor i juni samlar nästan 100 målvakter för träningslägret Goaliemania.

Vad topparna anbelangar är det väl synd att säga att den svenska målvaktshistorien är ett sorgebarn. Av det fåtal målvakter vi trots allt haft i NHL under de senaste 30 åren har ju faktiskt två av dem vunnit Vezina Trophy, och det är faktiskt bara USA och Kanada som kan bidra med fler namn på den listan.. Ryssarna har bara en, likaså finnarna och tyskarna. Tjeckerna har också bara ett namn på listan, men den killen vann å andra sidan sex stycken.

Men likväl – ingen svensk målvakt har till dags dato vunnit Stanley Cup och sanningen är att vi förutom just Henrik Lundqvist och Pelle Lindbergh genomgående haft ytterst få målvakter i den absoluta världseliten. Förutom de båda storstjärnorna är det egentligen bara Tommy Salo som under en längre period var uttalad förstemålvakt i NHL.

Men det där tycks vara på väg att vända, för aldrig förut har Sverige haft en så stark generation på målvaktssidan som nu. Under den gångna säsongen har åtta svenska målvakter spelat i NHL och ytterligare sju har spelat i AHL. Totalt har vi alltså under den gångna säsongen haft 15 svenska målvakter i nordamerikansk topphockey och den listan lär växa redan till hösten.

Det finns naturligtvis olika förklaringar till varför. Vi har blivit rejält mycket bättre på att ta hand om målvaktstalanger i kraft av att träningsformerna utvecklats och de dedikerade målvaktstränarna blivit fler och bättre. Förbundet har ägnat frågan ett klart större fokus. Sannolikt har också en medialt framstående spelare och människa som Henrik Lundqvist bidragit till att höja statusen på målvaktspositionen och fått fler att kämpa hårdare, vilket inte minst många av nittiotalisterna lär skriva under på.

Fenomenet intresserar mig, för det är en ganska anmärkningsvärd utveckling, inte minst bland spelare födda runt 1988/89 och framåt. För att gräva lite djupare i det där åkte jag i förra veckan till Märsta. Här pågår just nu ett två veckor långt träningsläger som uteslutande fokuserar på målvaktsspel. Campen går under namnet Goaliemania och drivs av AIK:s Stefan Persson och före detta Frölunda-tränaren Michael ”Micce” Andreasson som numera delar sin tid mellan Örebro och Almtuna.

– Vi har kört det här lägret i några år nu men det är första gången vi göra det i den här storleken. Det är nästan 100 målvakter som kommer hit fördelat på två veckor, berättar ”Micce”.

– Vi delar in dem i tre grupper efter kapacitet, i den här gruppen är det bara målvakter från Elitserien och Allsvenskan och i den tredje gruppen är det främst juniorer. Men de genomgår alla samma träning och det är precis det som är så viktigt, att de yngre målvakterna får umgås och inspireras av målvakter som kommit ett steg längre.

”Ingen prestige”

Från min position nere på isen noterar jag att det trängs ett femtiotal personer på läktarna. ”Micce” berättar att några av dem är föräldrar eller vänner, men att det också finns målvaktstränare från andra klubbar på plats. Hur reagerar målvaktstränare på proffsnivå på att deras målvakter åker på läger och tränar för andra lags målvaktstränare?

– Vi har ingen prestige i detta, alla är välkomna att anmäla sig eller komma hit och titta på hur vi jobbar. Flera målvakter är också här från utländska klubbar. Jag och Stefan har ju fått fram flera duktiga målvakter och jag tror det är viktigt att vi är öppna och delar med oss av kunskaper och idéer.

Tillsammans har Andreasson och Persson hjälpt målvakter som Viktor Fasth, Magnus Hellberg, Tim Sandberg, Fredrik Pettersson-Wentzel, Markus Svensson, Henrik Lundberg och Frederik Andersen att ta stora kliv framåt i utvecklingen.

Många av just de här målvakterna är också på plats när jag kliver ut på isen för att få med mig lite bilder. Det är vid första anblicken en ganska bisarr syn att ha ett helt dussin målvakter ute på isen samtidigt, för normalt sett går det ju bara två eller tre målvakter på 20 eller 25 utespelare.

Målvakterna jobbar i par eller tre och tre, fördelat på sex olika stationer ute på isen. När jag är på plats handlar övningarna primärt om returtagning och ompositionering, vilket innebär att skytten skjuter ett vinkelskott, trampar runt kassen och sedan i snabb följd attackerar två på förhand utplacerade puckar alldeles utanför målgården.

Nyblivne svenske mästaren Markus Svensson kamperar i en trio ihop med AIK:s Daniel Larsson och Michael Zajkowski, som senare under helgen kommer att skriva på för Oskarshamn. I en annan hörna trängs Örebros Tim Sandberg, Henrik Lundberg och Johannes Jönsson.

– Det där är en stark målvaktstrio, säger Andreasson.

– Men det är en del av oss i media som menar att de är för orutinerade och att Örebro behöver någon med större meriter, kontrar jag.

– Jag har aldrig förstått varför man ska värva utländska målvakter för 300 000 i månaden när man istället kan utveckla det man har, säger Andreasson och pekar på Lundberg och Jönsson.

– De där killarna kan bli riktigt, riktigt bra. Och titta på Tim, på de siffror han hade under våren. Jag är inte orolig.

Förutom två ispass per dag kör målvakterna också stenhård fysik under ledning av Fredrik Nordqvist. Just detta intresserar mig extra mycket eftersom den kortvuxne men vrålstarke dalmasen ska hålla i fysträningen på sommarens Wikegård Hockey Camp, där jag och Uffe Bodin kommer att delta.

Det är således med viss skräck jag konstaterar att de tolv elitidrottsmän som är i hans våld under taket utanför Pinbackshallen i Märsta ser helt utarbetade ut. Det pustas och stånkas och vrålas av smärta och tempot är högt.

– Målvakterna kräver ett helt annat upplägg. De ska ju orka stå i buren 60 minuter per match medan en utespelare måste vara mycket mer explosiv i korta intervaller. Men det jag fortfarande hör från många spelare är att hockeylag även på elitnivå kör mycket samma övningar oavsett vilken position man har, säger Fredrik Nordkvist.

– Jag tror hockeyn har mycket att lära av andra idrotter vad gäller fysiken, till exempel friidrott och olika kampsporter.

Micce Andreasson har själv idrottsbakgrund inom friidrotten, och menar att fysen för målvakter fortfarande kan bli mycket bättre. En elitmålvakt går ner på knä och upp igen ungefär 150 gånger under en hockeymatch.

– Det var därför jag ville ha med Fredrik, för att inte bara jobba på teknik utan också se till att spelarna får jobba med bål- och benstyrka, säger Andreasson.

– De målvakter här på campen som spelar i Elitserien eller Allsvenskan har oftast en bättre fysik. Det syns när de här killarna tar av sig tröjan, och det är precis det vi vill förmedla till de målvakter som är yngre eller ännu inte etablerat sig på högre nivå så att de får se vilket jobb som krävs för att bli bra, säger Fredrik Nordkvist.

”Jag siktar på att slå mig in i Nashville”

När Magnus Hellberg äntligen fått upp händer och fötter från den fuktiga asfalten och fått tag i en vattenflaska kommer han fram och skakar hand och hälsar artigt. AHL-rookien är nästan ett huvud längre än många av de övriga målvakterna som kört fys med Fredrik Nordkvist och han svettas ymnigt.

– Puuh. Det var tufft det där. Det känns att man har kört i några dagar nu, säger han.

– Borde du inte ha semester nu? Dina lagkamrater håller väl till på golfbanan så här års? frågar jag.

– Nja, jag kände att jag var i riktigt bra form med styrkan här på slutet av säsongen och ville köra igång direkt när jag kom hem. Den här campen är ett perfekt tillfälle att få köra på is här på hemmaplan innan jag åker över på Nashvilles development camp i juli.

Att det är Hellbergs målvaktsmentor som håller i trådarna bidrar naturligtvis. Andreasson hjälpte honom till en stark säsong i Almtuna och samarbetet fortsatte sedan i Frölunda, så de känner varandra väl.

– Jag har tränat med Micce i fyra år, jag vet hur han och Stefan jobbar och jag tycker det är ett perfekt arrangemang att de samlar så mycket målvakter. Hade jag inte tagit mig an Micces målvaktsstil hade jag nog inte kommit så långt som jag har gjort. Så det är också kul att få komma hit och hjälpa till och ge tips och råd till några av de yngre målvakterna, säger Hellberg.

Den första säsongen i Nordamerika började annars riktigt darrigt för upplänningen, som till och med lånades ut till Cincinnati Cyclones i ECHL. Men under andra halvan av säsongen vände det rejält och han höll nollan i de två sista grundseriematcherna och spelade därmed sitt Milwaukee Admirals till slutspel. Där fortsatte han spela på topp men laget räckte inte till mot starka Texas Stars.

– Allt var nytt när jag kom dit och framförallt jobbade jag mycket med klubbtekniken i början. Min målvaktskollega Jeremy Smith hade varit där några år och är väldigt bra med klubban, så de hade byggt upp mycket av uppspelet på att han skulle stoppa pucken och passa vidare till backen. Där fick jag lära mig mycket. Men det kändes bättre och bättre under hela säsongen, säger Hellberg.

Även rent socialt har han varit nöjd med säsongen i Milwaukee, där även Daniel Bång, Patrik Cehlin och Mattias Ekholm spelat under säsongen.

– Det har helt klart underlättat. Några av oss i laget har haft våra flickvänner med oss och de har kunnat umgås med varandra när vi har varit iväg på långa roadtrips.

Att Hellberg jobbar stenhårt under varje träningspass är inte så svårt att förstå när man vet vilken utmaning som väntar. Nashville Predators har en av världens absolut bästa målvakter i Pekka Rinne, och det är en spade man inte tar över utan att ge sitt absolut yttersta.

– Mitt mål är att slå mig in i Nashville. Men jag känner ingen stress inför det och kommer inte vända hem bara för att jag får spela ett par säsonger i AHL. Vi får se hur Nashville resonerar men just nu känns det som om jag utvecklas mest genom att spela mycket matcher. Nu var det ju lockout så jag har faktiskt inte fått träna med Pekka Rinne ännu heller, det ska bli riktigt kul och lärorikt.

I det svenska sommarregnet drillas alltså ett antal mycket lovande svenska målvakter ur den nya generationen. Och ungefär lika många tränar på andra håll. Återväxten på målvaktssidan ser onekligen ljusare ut än på väldigt länge.

– Vi har fått till en riktigt bra bredd. Nu ska vi bara få till topparna, säger Micce Andreasson.

Text: Peter Sibner