Lista: Sommarens VÄRSTA NHL-kontrakt
Följ HockeySverige på
Google news
NHL-klubbarnas general managers har delat ut kontrakt för närmare 900 miljoner dollar i sommar. Men långt ifrån alla avtal kommer att se bra ut framöver. Scott Maxwell tittar närmare på några som har en mindre trevlig odör. Här är sommarens värsta NHL-konttrakt.
Den här texten har ursprungligen publicerats på DailyFaceoff.com och är översatt från engelska till svenska.
Den här sommaren kan vara den märkligaste tiden hittills att bedöma kontrakt – särskilt hur dåliga de är. Det stigande lönetakets inverkan har drastiskt förändrat marknaden, vilket gör att kontrakt som tidigare såg tveksamma ut nu är mer öppna för tolkning, särskilt eftersom den procentuella delen av lönetaket som de upptar kommer att minska med åren.
Samtidigt har det också gjort general managers mer avtrycksvilliga än vanligt under sommaren – vilket säger en hel del. Även om det finns en möjlighet att vissa kontrakt blir mindre betungande längre fram, har det ändå skrivits en hel del avtal som sannolikt kommer att orsaka huvudbry om några år. Det stigande lönetaket har inte förändrat det faktum att varje dollar fortfarande räknas.
Så låt oss titta på de fem sämsta kontrakten som hittills har skrivits under sommaren – de som ändå stack ut som överraskande i denna nya marknad:
Cody Ceci / Brian Dumoulin, Los Angeles Kings
$4,5 miljoner AAV x 4 år / $4 miljoner x 3 år
I slutet av säsongen 2022/23 hade Kings en backsida bestående av Mikey Anderson, Drew Doughty, Sean Durzi, Vladislav Gavrikov, Matt Roy och Sean Walker – en av ligans bästa. Då kunde man till och med argumentera för att Doughty hade det sämsta kontraktet i gruppen. Nu, drygt två år senare, är bara Anderson och Doughty kvar, och ersättarna är Ceci, Dumoulin och Joel Edmundson. Doughtys kontrakt framstår plötsligt som näst bäst i gruppen.
Det tog inte ens två månader innan Ken Holland satte sin prägel på en svag sommar för Kings, särskilt genom kontrakten till Ceci och Dumoulin. Inget av dem är katastrofalt var för sig, men att Holland tog in båda till en redan försvagad backsida gör helheten problematisk. Ingen av dem är fullständigt undermålig, men Ceci behöver bättre spelare bredvid sig och Dumoulin är 33 år. Lägg till Edmundsons kontrakt (som fanns med på listan förra året), och det är mycket pengar investerade i medelmåttigt försvarsspel.
Trent Frederic, Edmonton Oilers
$3,85 miljoner AAV x 8 år
Vad hade egentligen Oilers att vinna på att ge Frederic ett åttaårskontrakt? Visst är det logiskt att Frederic ville säkra en långsiktig lön, och han får det dessutom med ett lag som bör vara en Stanley Cup-utmanare under en stor del av kontraktstiden. Men för Edmonton – vilken fördel får man av att låsa upp en botten sex-forward i åtta år? Även med ett stigande lönetak – skulle han någonsin vara värd mer per år än han är nu? Hade det inte varit smartare med ett antal ett- eller tvåårskontrakt?
Det verkar som om Oilers satsar på att den version av Frederic som stod för 35 mål och 71 poäng på 161 matcher under 2022–24 är den de kommer få. Men han har också 20 mål och 38 poäng på 177 matcher under resten karriären. Om den senare versionen dyker upp – och det kan mycket väl hända även om han spelar med McDavid eller Draisaitl – blir det här ett rejält sänke. Åtta år är en väldigt lång tid för ett så stort ”om”.
Nicolas Hague, Nashville Predators
$5,5 miljoner AAV x 4 år
Barry Trotz har haft bättre dagar. Kanske inte som general manager, men som tränare var hans rykte mer säkrat. I sin roll som GM för Predators har han gjort många förbryllande drag, och affären kring Hague är ett av dem. Inte nog med att de gav upp den bättre backen i Jeremy Lauzon och en solid forward i Colton Sissons – Trotz lyckades inte ens spara pengar. Hague får nästan en miljon dollar mer än vad de två kostade tillsammans (och han behöll dessutom halva Sissons lön). Hague har mestadels varit en back under ligans genomsnitt trots skyddade minuter – att då ge honom en lönetaksträff på $5,5 miljoner är svårt att förstå.
Han passar heller inte in i lagets uppbyggnad. Nashville har redan $16 miljoner bundna till vänstersidan i Roman Josi och Brady Skjei, så varför betala $5,5 miljoner till Hague för att spela på fel sida – eller i tredje backpar? Den mest logiska förklaringen är att laget försöker hitta en ersättare eller backup till Josi, som hanterar postural takykardi och är på väg in i slutet av karriären. Men Hague har inte visat något som tyder på att han är den lösningen.
Tanner Jeannot, Boston Bruins
$3,4 miljoner AAV x 5 år
Vad har Jeannot för hållhake på resten av ligan egentligen? Det är den enda rimliga förklaringen till att han fortfarande anses så värdefull. När Lightning gav upp fem draftval för honom 2023 kunde man åtminstone skylla på att han året innan gjort 24 mål som rookie och såg ut att bli nästa tuffa slutspelsspelare. Men den säsongen var för tre år sedan – och han har inte ens gjort 24 mål totalt sedan dess. Bara 20 mål på tre år, inklusive slutspel.
Tittar man bara på lönetaksträffen är det en rejäl överbetalning. Han har inte tillfört något de senaste tre säsongerna med -4,4 i ”goals above replacement”, och ännu mindre något som rättfärdigar $3,4 miljoner per år. Kanske hade man kunnat svälja det på ett ett- eller tvåårskontrakt – men fem år? Det här är ett av de sämsta kontrakten som skrivits 2025. Efter att Bennett vann Conn Smythe är det kanske inte förvånande att lag desperat vill ha sin egen version – men Jeannot är bara lik i storlek och fysik. Inget annat.
Ivan Provorov, Columbus Blue Jackets
$8,5 miljoner AAV x 7 år
Ni var så nära, Columbus. Provorov kändes som ett kontrakt fiasko på förhand, och den 30 juni såg det ut som att Blue Jackets skulle undvika det, trots ryktena vid trade deadline om att de ville förlänga. Men Don Waddell kunde inte hålla sig, och slängde fram ett av sommarens dyraste kontrakt för att behålla honom – dagen före free agency.
Provorov var den enda spelaren från min ”buyer beware”-lista som också dök upp här, och det var väntat. Han har länge haft ett marknadsvärde som överstiger hans faktiska prestationer – han spelar många minuter men gör det inte bra. Nu är han den 16:e bäst betalda backen i ligan – men det finns långt fler än 15 backar som är bättre. Han är kanske den bästa spelaren på listan – men detta kontrakt är en grov överskattning, och Columbus sitter fast med det till han fyller 35.
Bubblare:
Jake Allen, mv, New Jersey Devils ($1,8 miljoner AAV x 5 år)
Yanni Gourde, fw, Tampa Bay Lightning ($2 333 333 AAV x 6 år)
Brad Marchand, fw, Florida Panthers ($5,25 miljoner AAV x 6 år)
Förra året hamnade Chris Tanevs sexårskontrakt på min bubblarlista av samma anledning som dessa tre. Det handlar inte om att lönetaksträffen är dålig – tvärtom, det är ett fynd jämfört med vad de kunde ha fått på öppna marknaden. Men längden är rätt galen. Devils, Lightning och Panthers räknar uppenbarligen med att dessa spelare till slut hamnar på long-term injured reserve någon gång under kontraktens gång, men det borde varken vara ett mål eller tillåtet för ett lag. Eftersom detta blivit en trend på sistone blir det intressant att se om ligan börjar sätta ner foten.
Sam Bennett, fw, Florida Panthers ($8 miljoner AAV x 8 år)
Bennetts kontrakt ses som en ”rabatt” eftersom många trodde han skulle landa på närmare $9–10 miljoner per år, men det här är långt ifrån de typiska fyndkontrakt vi sett i Florida tidigare. Det kan visa sig rimligt med tanke på hans slutspelsprestationer de senaste två åren och det stigande lönetaket – men om han inte presterar på den nivån igen, är det här ett kontrakt i samma kategorin som David Clarksons i Toronto, med tanke på att hans karriärbästa i grundserien är 28 mål och 51 poäng.
Connor Brown, fw, New Jersey Devils ($3 miljoner AAV x 4 år)
I ett vakuum är $3 miljoner i lönetak inte orimligt för en spelare som Brown. Det är kanske $500 000 till $1 miljon för mycket, men ändå hanterbart. Problemet är att Brown numera är en botten sex-spelare, och att ge sådana spelare längd utan rabatt är sällan en bra idé. Devils får ingen rabatt här – alltså inget bra upplägg.
Ryan Lindgren, b, Seattle Kraken ($4,5 miljoner AAV x 4 år)
Jag pekade ut Lindgren som ett riskköp förra veckan – och det här kontraktet bekräftar det. Han är en topp-fyra-back sett till istid, men han har inte spelat på den nivån på ett par säsonger. Kontraktet är särskilt dåligt för Kraken, ett lag som egentligen borde bli yngre. Men med tanke på deras övriga sommarvärvningar verkar de nöjda med att ligga kvar i mittenskiktet. Det här kontraktet missade precis listan, räddat av att det inte är lika dyrt som vissa andra.
Alex Romanov, b, New York Islanders ($6,25 miljoner AAV x 8 år)
När detta kontrakt offentliggjordes trodde jag att Lou Lamoriello hade smugit sig tillbaka in i Islanders ledning. Romanov var bra den här säsongen, vilket gör att avtalet kan bli ett fynd – men han hade tillräckligt stora problem både 2022/23 och 2023/24 för att det ska kännas riskabelt att satsa så mycket och så länge på en enda stark säsong.
Den här artikeln handlar om:
