
Legendaren som fortfarande Ă€r enda svenska draftettan â Old School Hockey Mats Sundin
I en knapp vecka till Àr han den enda svensken som valts etta i en draft. Han Àr förmodligen tidernas största Tre Kronor-spelare. Han toppar nÀstan all statistik i en av vÀrldens största klubbar, Toronto Maple Leafs. I veckans Old School Hockey berÀttar Mats Sundin om sin sanslösa ishockeykarriÀr.
Han var uttagen i Canada Cups All Star team 1991, valdes in i hockeyns Hall of Fame 2012, vann utmÀrkelsen Mark Messier Leadership award 2008, OS All Star team 2002, OS-guld 2006, Svensk mÀstare 1990, à rets Junior i Sverige 1990, TV-puck vinnare 1986, trefaldig vÀrldsmÀstare, 1991, 1992 och 1998 och sÄ vidare. Listan kan egentligen göras hur lÄng som helst dÄ det gÀller en av svensk hockeys största spelare genom alla tider, Mats Sundin.
Mats Sundins resa har varit lÄng, men inte speciell brokig. Det började i Sollentuna och dom klubbar han har representerat efter det Àr DjurgÄrden, Nacka, Quebec, Toronto och Vancouver. DÄ ska tillÀggas att Nacka gick lite under DjurgÄrdens flagg nÀr han spelade dÀr.
Redan i TV-pucken var han nĂ„got alldeles sĂ€rskilt, âSuddenâ.
Hockeysverige.se reste in till centrala Stockholm för att trÀffa Mats Sundin och lÀt honom sjÀlv berÀtta om hans resa som började hemma i Sollentuna.
â Jag Ă€r uppvuxen invid sjön Ravalen vid Viby kan man sĂ€ga, runt Norrvikens Centrum upp emot JĂ€rvafĂ€ltet. Första skridskoĂ„kningen var nog pĂ„ garageuppfarten hemma, dĂ€r jag och mina tvĂ„ bröder Ă€r uppvuxna, och pĂ„ just sjön Ravalen, berĂ€ttar Mats Sundin och fortsĂ€tter:
â NĂ€r jag sedan började pĂ„ hockeyskola, jag kan ha varit fyra eller fem Ă„r, sĂ„ var det nere vid Sollentunavallen. Jag tror till och med att vi var borta vid Edsberg i början. Laget hette Edsberg dĂ„. Det hĂ€r var innan man slog ihop klubbarna sĂ„ det blev Sollentuna HC.
Det var inte bara hockey som gÀllde för Mats Sundin i unga Är utan som för mÄnga andra ungdomar dubblerade han med fotboll.
â Det stĂ€mmer. Jag spelade fotboll i IFK Sollentuna, men jag tror Ă€ven att jag var med och spelade lite med Edsberg.
â Jag tror stenhĂ„rt pĂ„ att man ska hĂ„lla pĂ„ med sĂ„ mĂ„nga olika sporter som möjligt nĂ€r man Ă€r barn. Att trĂ€na fotboll pĂ„ sommaren nĂ€r man Ă€r sju, Ă„tta, nio Ă„r tror jag Ă€ven hjĂ€lper dig inom hockey och vice versa. Det ska vara en lek och det man tycker Ă€r kul Ă€r ocksĂ„ det som gör att man utvecklas under dom hĂ€r Ă„ren.
â Allt som Ă€r roligt, oavsett om det handlar om att spela instrument, hockey eller vad man nu hĂ„ller pĂ„ med, sĂ„dant man blir stimulerad av och brinner för tror jag Ă€r viktigt att hĂ„lla pĂ„ med för din utveckling.

Det var inte bara Mats Sundin som vÀxte upp i Sollentuna vid den hÀr tiden. En av hans kamrater som ung hockeyspelare i hemmaklubben var Per Eklund som senare skulle ha en framgÄngsrik karriÀr ibland annat DjurgÄrden, Linköping och Tre Kronor.
â Vi spelade ihop i Sollentunas pojklag under nĂ„gra sĂ€songer. Han Ă€r ett Ă„r Ă€ldre Ă€n jag. Vi hĂ€ngde lite grann under dom hĂ€r Ă„ren, men inte sĂ„ jĂ€ttemycket Ă€ndĂ„. Vi bodde ganska lĂ„ngt ifrĂ„n varandra och inte uppvĂ€xta nĂ€ra varandra direkt.
Foto: BildbyrÄn
Hur blev det aktuellt med spel i DjurgÄrden?
â DjurgĂ„rden blev det vĂ€l nĂ€r jag var tolv Ă„r. PĂ„ den tiden hade DjurgĂ„rden en hockeyskola samtidigt som Sollentuna Hockey spelade och trĂ€nade utomhus. Ibland började inte sĂ€songen i Sollentuna förrĂ€n i november eller början av december eftersom det inte var tillrĂ€ckligt kallt och sĂ„ vidare.
â DjurgĂ„rden hade tillgĂ„ng till ishall och bĂ€ttre trĂ€ningsmöjligheter helt enkelt. Vi fick nĂ„gon förfrĂ„gan om jag ville vara med dĂ€r och dĂ„ vart det sĂ„ och förĂ€ldrar som stĂ€llde upp och skjutsa hela vĂ€gen in frĂ„n Norrviken och Sollentuna redan i den Ă„ldern, vilket Ă€r tidigt egentligen.
Var ni pÄ Hovet och trÀnade dÄ?
â Det var nog blandat. Jag tror att vi var mycket pĂ„ lilla Hovet (DĂ€r Globen ligger idag) den första tiden. Sedan var vi en del utomhus pĂ„ Ăstermalms IP.
â DjurgĂ„rden pĂ„ den tiden, det kanske Ă€r sĂ„ fortfarande, var sĂ„ att pojk och ungdomssektionerna var runt pĂ„ olika ishallar i Stockholm.
Efter att ha spelat med DjurgĂ„rdens J20-lag sĂ€songen 1987/88 och dessutom JEM, dĂ€r man slutade fyra, under Anders Melinders ledning, var det dags att flytta upp och spela seniorhockey. Men inte i DjurgĂ„rden utan i Nacka tillsammans med bland andra Tommy Söderström, Joakim Musakka, âMankanâ Jansson och Stephan âLillisâ Lund.
â Jag spelade i bĂ„de A och B-juniorer i DjurgĂ„rdens system. NĂ€r jag hade spelat en sĂ€song i A-juniorerna som underĂ„rig fick jag chansen att spela seniorhockey. DĂ„ hade DjurgĂ„rden en typ av samarbetsavtal med Nacka som gjorde att man fick slussas upp via den klubben. Nacka var som en farmarklubb till DjurgĂ„rden.
â Det hĂ€r var ett vĂ€ldigt bra sĂ€tt eftersom man som 17-Ă„ring fick spela mot mĂ€n, vilket man gör i Division 1.
Du spelade Àven med mÀn och Nacka hade ett bra lag, vad betydde den hÀr tiden för dig?
â Nacka tiden var viktig, men Ă€nnu viktigare tror jag steget var dĂ„ man kom upp i DjurgĂ„rdens A-lag. Jag tror att man var tio, tolv landslagsmĂ€n i DjurgĂ„rden vid den hĂ€r tiden och sĂ€songen innan jag kom upp dit hade man vunnit SM-guld.
â Vi vann SM-guld Ă€ven den sĂ€songen jag var med och man vann Ă€ven sĂ€songen efter. Det var en fantastisk vinnarkultur i klubben och otrolig hĂ„rd sommartrĂ€ning. Hela det hĂ€r Ă„ret med DjurgĂ„rden gav mig en otrolig skjuts i min karriĂ€r.
Hur minns du idag elitseriedebuten? Â
â Jag gjorde min elitseriedebut mot BrynĂ€s i GĂ€vleâŠ

Den 24 september 1989 och DjurgÄrden vinner med 2-1 efter mÄl av Anders Johnson och Mikael Johansson. BrynÀs mÄl gjordes av Willy Lindström.
â ⊠jag kommer inte ihĂ„g sĂ„ mycket frĂ„n den första matchen, men sjĂ€lvklart var det nĂ„got enormt att fĂ„ komma upp och spela i DjurgĂ„rdens A-lag. Som jag sĂ„ var man omringad av tio, tolv landslagsmĂ€n och det var en perfekt miljö som unga spelare att komma in i och för att förstĂ„ vad som krĂ€vs för att vara en framgĂ„ngsrik spelare pĂ„ elitnivĂ„ i Sverige.
DjurgÄrden tar sig till final efter att man slagit ut VÀsterÄs i kvartsfinal och LuleÄ i semifinal. I finalen vÀntade FÀrjestad. En finalserie som DjurgÄrden vann med 3-1 i matcher.
â För min egen del hade jag bara spelat sporadiskt under sĂ€songen. Jag spelade tredjekedjan, fjĂ€rdekedjan och i vissa matcher fick jag vila och istĂ€llet trĂ€na mycket.
â Det var en ganska frustrerande grundserie, men jag kommer ihĂ„g att Lasse Falk, som var trĂ€nare dĂ„, sa â Mats, nu kommer du fĂ„ spela mer i slutspelet. Du Ă€r vĂ„r svarta joker som vi kommer slĂ€nga in nu, skrattar Sundin.
â Det gick vĂ€ldigt bra och jag gjorde sju mĂ„l pĂ„ Ă„tta matcher i slutspelet. Jag fick mycket mer förtroende nĂ€r slutspelet vĂ€l började. FĂ€rjestad hade nĂ„gra hemvĂ€ndare. Bland annat hade HĂ„kan Loob kommit hem efter att ha gjort 50 mĂ„l i mĂ„l i NHL. Ăven Bengt-Ă
ke Gustavsson och Thomas Rundqvist spelade i FÀrjestad dÄ sÄ man hade ett vÀldigt bra lag.
SÀsongen 1989/90 kom att bli en mycket hÀndelserik sÀsong för Mats Sundin. Dels fick han debutera och vinna SM-guld med DjurgÄrden och dels var han med i det JVM-lag som slutade femma i Finland under förbundskaptenen Curt Lundmarks ledning. Samma sÀsong plockade Àven Tommy Sandlin med Sundin till VM i Bern. Detta trots att han alltsÄ inte varit ordinarie hela sÀsongen i DjurgÄrden.
â Jag spelade mitt första VM 1990 och samma sak dĂ€r som i DjurgĂ„rden, jag hade en mindre roll kan man vĂ€l sĂ€ga. Jag tog en av dom sista platserna till VM.
â Det var ocksĂ„ otroligt lĂ€rorikt, Ă€ven om jag inte spelade sĂ„ mycket, i den Ă„ldern att fĂ„ vara med dom hĂ€r betydligt mer erfarna killarna. Kenta Nilsson var med och att fĂ„ se hur mĂ„nga av dom hĂ€r stora duktiga proffsen förbereder sig var jĂ€ttenyttigt.
TvÄ killar som Àr helt okej pÄ ishockey.
Var det en stor skillnad mellan att spela JVM och kliva in i ett senior VM?
â Ăr du en tillrĂ€ckligt bra spelare Ă€r det nĂ€stan lĂ€ttare att spela seniorhockey. Du har skickligare spelare runtomkring dig och det Ă€r ett annat âflowâ i spelet jĂ€mfört med hur det Ă€r i juniorhockeyn.
â Jag brukar sĂ€ga att det Ă€r svĂ„rare att spela med Sollentunas veteraner idag mot hur det var att spela i NHL. Folk i NHL vet vart dom ska ta vĂ€gen nĂ€r man slĂ„r passningar och sĂ„ vidare. Det Ă€r mycket rörigare pĂ„ en lĂ€gre nivĂ„.
â Ju högre upp du kommer, om det nu Ă€r i DjurgĂ„rden eller landslaget, sĂ„ blir det lite enklare pĂ„ ett sĂ€tt.
Efter sĂ€songen vĂ€ljer Mats Sundin att lĂ€mna DjurgĂ„rden för att flytta till Quebec som draftade honom 1989. ĂvergĂ„ngen skapade svarta rubriker dĂ€r det bland annat sas att Sundin skulle stoppas i framtiden för spel i Sverige eftersom DjurgĂ„rden ansĂ„g att han brutit kontraktet med klubben.
â Det var en ganska trĂ„kig tid, men som tur var sĂ„ varade det hĂ€r med flytten till Quebec och turbulensen med DjurgĂ„rden i nĂ„gra veckor. Till slut löste sig allt vĂ€ldigt bra.
â Jag kommer inte ihĂ„g sĂ„ mycket av det idag, men det Ă€r klart att det var mycket skriverier nĂ€r jag Ă„kte, men sĂ„ hĂ€r Ă€r det ibland.
Du var ÀndÄ bara 19 Är dÄ, hur hanterade du hela den hÀr situationen med tanke pÄ att du ansattes ganska hÄrt i media?
â Det var inte sĂ„ kul samtidigt som man insĂ„g att det handlade om en affĂ€rsaspekt inom professionell idrott. DĂ„ var det inte sĂ„ vanligt, men idag Ă€r den hĂ€r typen av transaktioner vardagsmat.
Hur var relationen till sportchefen Ingvar âPutteâ Carlsson och DjurgĂ„rden vid den hĂ€r tiden, han sa ju bland annat efter att man vunnit SM-guldet 1991 att han aldrig skulle byta ut Magnus Jansson och Fredrik Lindqvist (idag Bremberg) mot Mats Sundin och Johan Garpenlöv?
â Utan att nĂ€mna nĂ„gra namn sĂ„ tror jag att DjurgĂ„rden Hockey och jag sjĂ€lv hade olika uppfattningar och Ă„sikter om vad som var avtalat och sagt helt enkelt. DĂ„ kan det bli sĂ„ hĂ€r ibland.
Fick du nÄgra hot frÄn nÄgra fans i samband med att du lÀmnade DjurgÄrden?
â Nej, nej. Det fanns inget sĂ„dant dĂ„. Herregud, dĂ„ höll vi pĂ„ med hockey och inget annat, sĂ€ger Mats Sundin med ett leende.

Mats Sundin valdes som nummer ett. I en knapp vecka till Àr han den enda svensk som gjort det.
Mats Sundin draftades som etta av Quebec 1989. Tidigare hade ingen annan Europé gÄtt sÄ tidigt i NHL-draften.
â Ja, precis. Det var stor grej. Jag kommer ihĂ„g att vi var i Minnesota. Jag, min kĂ€ra far och Bengt Lundholm, före detta spelare som dĂ„ jobbat för Mark Perro som var min agent vid den hĂ€r tiden, Ă„kte över dit.
â Det var en fantastisk upplevelse att vara pĂ„ plats i hallen och höra sitt namn ropas upp och dessutom bli utsedd till den bĂ€sta spelaren i vĂ€rlden i sin Ă„rskull. Det hĂ€r tror jag var ett vĂ€ldigt lyft för sjĂ€lvförtroendet eftersom jag dĂ„ insĂ„g att jag faktiskt kommer att nĂ„ NHL och förhoppningsvis har en karriĂ€r dĂ€r.
â Det var ett jĂ€ttelyft att fĂ„ ett erkĂ€nnande och man Ă€r ocksĂ„ ganska kĂ€nslig i den Ă„ldern. Ă
ldern 16-18 Är en kÀnslig Älder och det finns mycket osÀkerhet som tonÄring. Jag kommer sÄ vÀl ihÄg hur stort lyft det var att dÄ fÄ det hÀr erkÀnnandet. Jag spelade bra innan, nÀr jag visste att jag skulle till draften, men Àven efter nÀr man fÄtt den hÀr typen av erkÀnnande.
Första sÀsongen i Quebectröjan blir Mats Sundin lagkamrat med storheter som Guy Lafleur, Ron Hextall och Joe Sakic.
â Jag brukar sĂ€ga att det roligaste jag har fĂ„tt gjort Ă€r att spela med Guy Lafleur. Man tĂ€nker ju dĂ„ â Ă€r du sĂ„ dĂ€r gammal? Han spelade dĂ„ sista Ă„ret i NHL och det var en fantastisk upplevelse att fĂ„ spela med honom.
Hade han hjÀlm dÄ?
â Nej, utan lockarna flög i vinden, skrattar Sundin
Var det tufft att komma in i det hÀr gÀnget?
â Det var lĂ€tt. Vi hade ett ungt gĂ€ng. Jag tror att vi hade 15 eller 16 killar som var under 22 Ă„r. Det var ett bra och sammanhĂ„llet lag sĂ„ det gick vĂ€ldigt bra redan frĂ„n början.
â Jag spelade mycket pĂ„ högerkanten första tiden i Quebec och med Joe Sakic. Jag kommer ihĂ„g att han sa, man hade missat slutspel mĂ„nga sĂ€songer i rad, att det kul att jag kom dit sĂ„ han Ă€ntligen fick nĂ„gon att spela. Det var lite roligt faktiskt.
PoÀngmÀssigt gör Mats Sundin sin bÀsta sÀsong 1992/93 dÄ han pÄ 80 matcher svarar för 47 mÄl och totalt 114 poÀng. Trots att bÄde han och Joe Sakic producerade mycket poÀng (Sakic 105) och Quebec tar sig till slutspel Äker laget ut i Ättondelsfinalen mot Montreal.
â Allt gick vĂ€ldigt lĂ€tt den hĂ€r sĂ€songen. Anledningen till det var att vi hade ett vĂ€ldigt bra lag pĂ„ pappret. NĂ€r man spelar i ett sĂ„dant lag Ă€r det ocksĂ„ lĂ€tt att göra mĂ„l och poĂ€ng.
â Vi var vĂ€ldigt starka, men förlorade i första rundan mot Montreal med 4-2 i matcher Ă€ven om vi vann dom tvĂ„ första matcherna. Vi var storfavoriter, men det blev Montreal som gick hela vĂ€gen den sĂ€songen. Hade vi slagit Montreal vet man inte hur det hade gĂ„tt.
â I alla fall var det en fantastiskt rolig sĂ€song och jag tog nĂ„gra pinnhĂ„l till i mitt kunnande och erkĂ€nnande i NHL.
I mÄl för Quebec sÀsongen 1992/93 stod den milt sagt hetlevrade Ron Hextall.
â En galning, han var tokig. Det var en ledartyp och han hade en jĂ€kla vinnarskalle. Men han var ocksĂ„ excentrisk och tog ut svĂ€ngarna lite i sina anföranden i omklĂ€dningsrummet och sĂ„ vidare. Samtidigt var han en rolig karaktĂ€r.

SÀsongen 1994/95 stÄr det klart att Peter Forsberg ska flytta till Quebec, men redan innan han kom över dit trejades Mats Sundin till Toronto.
â Jag försvann till Toronto tidigt pĂ„ sommaren och âFoppaâ var med i en bytesaffĂ€r senare samma sommar mot bland andra Eric Lindros. Det var dessutom lockout en del av den sĂ€songen sĂ„ det blev inte spel i NHL förrĂ€n kring jul.
â Vi kom inte riktigt överens i kontraktsförhandlingarna med Quebec och dĂ„ blev det en bytesaffĂ€r med Toronto. Med facit i hand var det fantastiskt och kanske det bĂ€sta som hĂ€nt i min karriĂ€r. Att fĂ„ komma till hockeyns Mecka, Toronto, dĂ€r jag sedan spenderade 13 Ă„r, nĂ„got jag Ă€r vĂ€ldigt glad för.
I bytesaffÀren mellan Quebec och Toronto ingick bland andra Wendel Clarke som var nÄgot av en ikon i Maple Leafs Garden.
â Jag förstod nog inte innan jag kom ner till Toronto vilken press och vilket enorm hockeystad det Ă€r. Den uppfattningen fĂ„r man inte riktigt dĂ„ man kommer dit som bortalag och spelar. Det Ă€r ett sĂ„dant otroligt intresse för klubben i stan dĂ€r.
Kan du klÀ ord pÄ kÀnslan att skrinna in i gamla Maple Leafs Garden för att representera Toronto Maple Leafs?
â Det Ă€r som att representera ett Manchester United eller Barcelona i fotboll, eller New York Yankees i baseboll eller New York Knicks i Basket. Det Ă€r en otrolig kultur och karma runt organisationen. NĂ„got man inte kan förstĂ„ förrĂ€n man drar pĂ„ sig Toronto Maple Leafs tröja. Det Ă€r en enorm press.
TvÄ av Torontos största.
SvÀvar fortfarande Börje Salmings ande över Toronto trots att han nu bott i Sverige sedan början av 1990-talet?
â Den finns alltid dĂ€r. Han Ă€r en legend i Toronto.
Hur mÀrker man av det?
â Man Ă€r duktig pĂ„ att ta vara pĂ„ sina gamla hjĂ€ltar. Dels kom ocksĂ„ Börje Salming över ofta för att vara med pĂ„ olika ceremonier, men framförallt Ă€r han hyllad i mĂ„nga sammanhang som en riktigt stor Toronto Maple Leafs spelare.
Redan tredje sÀsongen fÄr Mats Sundin ett A pÄ bröstet och sÀsongen dÀrefter fÄr han ta över kaptensrollen efter Doug Gilmour.
â Det funkade vĂ€ldigt bra för mig att vara kapten. Jag har sedan barnsben varit en ledartyp vare sig det var inom hockeyn, fotbollslaget eller pĂ„ skolgĂ„rden. PĂ„ sĂ„ vis var det vĂ€ldigt naturligt för mig. Ju mer ansvar jag fĂ„r i en grupp desto bĂ€ttre spelar jag. Â

Mats Sundin gör 13 sÀsonger i Toronto Maple Leafs och att dÄ fÄ honom att plocka ut det mest minnesvÀrda frÄn dom Ären Àr nÀstintill omöjligt givetvis.
â Det har var nĂ„gra fantastiska resor. SjĂ€lvklart, dom tvĂ„ resorna genom slutspelet till Conference final sticker ut lite grann.
â NĂ€r jag gjorde mitt 500:e mĂ„l var en fantastisk upplevelse och match. Jag gjorde hattrick och avgjorde nĂ€r vi spelade tre mot fyra mot Calgary hemma.
â Jag gjorde alltsĂ„ det avgörande mĂ„let, det var short hand, hattrick och dessutom det 500:e mĂ„let. Det hĂ€r var ett speciellt ögonblick.
Fighting Face.
Förutom en elak ögonskada har du klarat dig nÀst intill skadefri genom karriÀren, vad Àr grunden till det tror du?
â Det Ă€r nog en kombination av flera saker. Jag tror att jag alltid varit vĂ€ldigt vĂ€ltrĂ€nad samtidigt som jag Ă€r stor och stark. Klart att det har hjĂ€lpt.
â Jag har slitit sönder ljumskarna nĂ„gon gĂ„ng och Ă€ven fĂ„tt nĂ„gon ögonskada, men jag hade aldrig nĂ„gra skador som skulle göra att det var nĂ„gon fara för karriĂ€ren. Fast Ă„ andra sidan har jag haft en del skador ocksĂ„, men de kanske inte har synts alla gĂ„nger.
Har den hÀr ögonskadan pÄverkat din syn pÄ nÄgot vis?
â Jag har lite nedsatt syn pĂ„ vĂ€nster öga. Den Ă€r nedsatt tio procent ungefĂ€r.
Vad hÀnde dÄ du fick den hÀr skadan?
â Jag fick en puck i ögat. Det var nĂ„gon som skulle lĂ€gga in pucken i vĂ„r zon och dĂ„ fick jag den i ögat. Okbenet gick sönder och ögat satte sig lite. Det gjorde lite ont kan man vĂ€l sĂ€ga.
En ovan syn.
Efter tretton sÀsonger i Toronto kommer Mats Sundin att flytta till Vancouver Canucks, men det var en viss turbulens innan klubben och Sundin kom överens om att bryta upp frÄn varandra.
â Runt mars 2008 var det mycket snack om en trejd. Vi var fyra, fem poĂ€ng frĂ„n en slutspelsplats med Toronto. Jag gjorde mitt kanske bĂ€sta Ă„r pĂ„ sju eller Ă„tta sĂ€songer i Toronto. Jag hade plus 17 och jag slutade pĂ„ 78 poĂ€ng pĂ„ 74 matcher, jag gjorde över 30 mĂ„l (32) och var över 20 poĂ€ng före tvĂ„an i vĂ„r poĂ€ngliga. Jag hade ett âno trejd clausulâ i mitt kontrakt, men man kom Ă€ndĂ„ och frĂ„gade om jag ville lĂ€tta.
â Det hĂ€r var nĂ€r det var kanske 25 matcher kvar pĂ„ sĂ€songen. Vinner vi fyra, fem matcher i rad sĂ„ Ă€r vi pĂ„ slutspelsplats. Jag kĂ€nde att â va fan, det hĂ€r Ă€r en businessdel av hockeyn. Det Ă€r sĂ„dant som hĂ€nder och inte nĂ„gon klubb som gjort nĂ„got fel.
â Jag tog beslutet att jag ville vara kvar och inte lĂ€mna, om man nu sĂ€ger, ett sjunkande skepp. Jag ville att vi skulle ta oss till slutspel och sa att jag ville avsluta sĂ€songen i Toronto. I och med det blev det en enorm press medialt pĂ„ mig.
â Nu tog jag ett beslut som jag Ă€r stolt över att jag tog med tanke pĂ„ den press som var. Jag hade gjort samma sak i dag.
Tanken var att Mats Sundin skulle sluta efter sĂ€songen, men trots det skrev han sĂ„ smĂ„ningom pĂ„ för Vancouver dĂ€r han blev lagkamrat med bröderna Daniel och Henrik Sedin, Mattias Ăhlund och Alexander Edler.
â Jag blev free agent i juli och dĂ„ fick jĂ€ttestort erbjudande frĂ„n Vancouver. DĂ„ var jag ocksĂ„ inne pĂ„ att jag kanske hade spelat fĂ€rdigt. Jag var Ă€ndĂ„ 38 Ă„r.
â Jag tog inte det erbjudandet utan vĂ€ntade fram till december dĂ„ jag kĂ€nde att jag kanske Ă€ndĂ„ har lite krut kvar. Jag anslöt till Vancouver i mĂ„nadsskiftet december/januari och spelade sedan dĂ€r resten av sĂ€songen 2008/09. Efter det kĂ€nde jag att det var klart för min del.
Mats Sundin gör 41 matcher med Vancouver, nio mÄl och totalt 28 poÀng.
â Det var skitkul i Vancouver. Vi hade ett kanonlag och dĂ„ blev ju hockeyn vĂ€ldigt enkel igen. Med facit i hand var det svĂ„rt att hoppa in mitt i en sĂ€song nĂ€r killarna Ă€r igĂ„ng trummade samtidigt som jag sjĂ€lv inte hade tĂ€vlat pĂ„ hela sĂ€songen.
â Det tog nĂ„gra mĂ„nader att komma i riktig form, men jag Ă€r riktigt nöjd med slutspelet dĂ€r jag gjorde en poĂ€ng per match.
â Jag var, som sagt var, jĂ€ttenöjd med sĂ€songen, men kĂ€nde ocksĂ„ att jag var fĂ€rdig. Jag hade tröttnat pĂ„ resandet och allt det hĂ€r.
Hur minns du idag Äterkomsten till Toronto och Air Canada Center med Vancouver?
â Det var 2-2 i straffar och jag hade den sista och avgörande straffar. SĂ„ det var ett bra lĂ€ge att fĂ„ avgöra, skrattar Sundin och fortsĂ€tter:
â Jag bemöttes bra generellt dĂ„ jag kom tillbaka till Toronto, men jag hade fĂ„tt mycket kritik Ă„ret innan kring varför jag inte lĂ€mnade klubben och med det sett till att klubben fĂ„tt nĂ„gra yngre spelare som man kunde satsa pĂ„ i framtiden. SjĂ€lvklart var det mest positivt och det var ett fantastiskt mottagande. SĂ„ ser det ut idag ocksĂ„ och jag Ă€lskar att Ă„ka tillbaka dit eftersom Toronto Ă€r mitt andra hem.

Det har blivit nÄgra fighter för Mats Sundin i NHL, men den som uppmÀrksammats mest Àr den med Ray Bourque.
â Jag har nĂ„gra fighter pĂ„ mitt samvete. Bland annat dĂ„ med Ray Bourque. Han och jag har varit i luven pĂ„ varandra nĂ„gra gĂ„nger, men jag har Ă€ven varit igĂ„ng med Gary Roberts nĂ„gra gĂ„nger.
Hur var och Àr relationen med Ray Bourque?
â Vi kĂ€nner varandra bra. Han var den bĂ€sta backen och jag fick alltid spela mot honom. Klart att det dĂ„ blev tjuvnyp Ă„t bĂ„da hĂ„llen.
Mats Sundins meritlista i Tre Kronor Ă€r lĂ„ng. Trots att han bara har spelat drygt en sĂ€song i Sverige har han Ă€ndĂ„ hunnit med 118 A-landskamper, tre VM-guld och ett OS-guld. Vi börjar Sundins landslagsresa med VM-guldet 1991 i Ă
bo.
â Det var mitt stora internationella genombrott, helt klart. Jag vann poĂ€ngligan dĂ€r och hade verkligen en genombrottssĂ€song 20 Ă„r gammal.
Hur minns du det avgörande mÄlet pÄ Andrei Trefilov i Sovjets mÄl i mitten av tredje perioden i den avgörande slutspelsmatchen?
â Det var mĂ€ktigt och med facit i hand sĂ„g jag ju att det dessutom var (Viacheslav) Fetisov som jag hade dragit. Det hann jag ju inte se nĂ€r jag var pĂ„ isen, men det var ett hĂ€rligt mĂ„l.
Mats Sundin Àr förmodligen Tre Kronors störste genom tiderna.
VM-guldet 1992?
 â NĂ€r vi vann guldet 1991 hade vi ett kanonlag. Vi var kanske inte favorittippade men vi hade Ă€ndĂ„ ett bra lag med (HĂ„kan) Loob, (Mats) NĂ€slund och sĂ„ vidare. NĂ€stan alla vĂ„ra bĂ€sta spelare var dĂ€r.
â Vid 1992 var det tvĂ€rtom. MĂ„nga av dom rutinerade spelarna var borta och in kom en massa yngre killar. En av dom var Peter Forsberg.
â Vi hade en jĂ€ttetung grundserie och var helt utdömda fram till kvartsfinalen mot Ryssland som vi slog i en bra match. Sedan slog vi Schweiz i semi och Finland i finalen. Det var en annan vĂ€g till guldet, men ett lika lyckligt slut.
Peter Forsberg har sagt att hans viktigaste uppgift var att inte vara i vĂ€gen för digâŠÂ
â (Skratt) Nej, sĂ„ var det inte. NĂ€r man fĂ„r upp en sĂ„dan talang som Peter Ă€r det vĂ€ldigt roligt. Man kĂ€nner att det hĂ€r Ă€r nĂ„gon som förstĂ„r spelet pĂ„ samma sĂ€tt som Ă€n sjĂ€lv. Klart att det underlĂ€ttar och det var verkligen jĂ€ttekul att fĂ„ spela tillsammans med honom.
VM-guldet 1998?
â Vid VM 1998 hade vi Ă„terigen ett superbra lag och hade nĂ€stan alla vĂ„ra bĂ€sta spelare med igen. DĂ„ var vi favorittippade faktiskt och första gĂ„ngen vi vann under favorittryck. Vi var det bĂ€sta laget i turneringen pĂ„ pappret och mycket riktigt vann vi ocksĂ„.
â Det hĂ€r guldet var ocksĂ„ ett jĂ€ttefint minne. Vid alla tre gulden har vi haft olycka typer av lag och olika förutsĂ€ttningar, men vi har lyckats vinna Ă€ndĂ„.
Det var en mÄl snÄl och annorlundafinalserie mot Finland. Finalerna gick i bÀst av tvÄ matcher. Den första vann Sverige med 1-0 efter mÄl av Johan Tornberg och den andra slutade 0-0.
â Det var tvĂ„ finalmatcher, jĂ€ttekonstigt egentligen, och det vart bara ett mĂ„l pĂ„ dom hĂ€r matcherna.
Bildernas bild.
OS-guldet 2006?
â Det skulle man kunna sĂ€ga Ă€r den anrikaste medaljen som jag har vunnit. Nu vann Tre Kronor bĂ„de VM och OS-guld 2006, men jag skulle vilja sĂ€ga att OS-guldet Ă€r det största Tre Kronor har vunnit nĂ„gonsin meritmĂ€ssigt i och med att alla lagen var representerade av sina absolut bĂ€sta spelare.
â Att vinna ett OS-guld dĂ€r alla lag har sina bĂ€sta spelare med Ă€r en enorm fjĂ€der i hatten för svensk hockey.
Sverige hade ett lag med en hel drös legendarer 2006.
Ăr det din största upplevelse som hockeyspelare ocksĂ„?
â Den största meriten Ă€r det, men sedan har jag varit med om mycket roligt i slutspelsmatcher borta i NHL som jag tycker Ă€r viktiga. SjĂ€lvklart, ska jag plocka fram den största prestigesegern sĂ„ Ă€r det klart att OS-guldet vĂ€ger tungt.
Andra spelare som varit med pĂ„ den hĂ€r resan pratar om instĂ€llningen i den hĂ€r gruppen, att det inte fanns nĂ„got annat Ă€n OS-guld som gĂ€llde pĂ„ nĂ„got vis.Â
â SĂ„ var det lite grann. Det Ă€r roligt att se hur idrotten Ă€r. Jag har spelat tre OS-turneringar och den bĂ€sta som jag och Tre Kronor har spelat var den i Salt Lake City. DĂ€r pulveriserade vi Kanadas superstar lag med 5-2 i grundserien. Vi slog Ă€ven försvarande mĂ€starna Tjeckien med (Dominik) Hasek och alla stor stjĂ€rnor.
â Snöpligt och anledningen till att ingen kommer ihĂ„g alla fina resultaten Ă€r att vi förlorade kvartsfinalen mot Vitryssland. Den turneringen kanske vi spelade en bĂ€ttre hockey i Ă€n den dĂ„ vi vann i Turin 2006. DĂ€r förlorade vi mot Ryssland och Slovakien i grundserien vilken ingen kommer ihĂ„g idag. Sedan var vi fruktansvĂ€rt bra i kvart, semi och final.
Vad hÀnde mot Vitryssland?
â Det hĂ€nde det som kan hĂ€nda i sport, att en underdog vinner. NĂ€r det bara Ă€r en match sĂ„ kan det ske. Det var kan ha varit en kombination av lite underskattning, att vi spelade elva pĂ„ förmiddagen och hade trĂ€nat hĂ„rt kvĂ€llen innan. Dessutom sĂ„g man kanske lite förbi den hĂ€r matchen eftersom det hade gĂ„tt sĂ„ otroligt bra innan i turneringen.
â Men vi hade ocksĂ„ otur med det hĂ€r lĂ„ngskottet och allt som hĂ€nder runt det. DĂ„ kan det gĂ„ sĂ„ hĂ€r, det Ă€r sport helt enkelt och matchen mĂ„ste spelas.
Hur tajta Àr du Peter Forsberg och Nicklas Lidström vid sidan av hockeyn?
â Man trĂ€ffas ibland och det Ă€r alltid kul nĂ€r vi ses. Nu har Ă€ven âLidasâ flyttat hem till slut frĂ„n Detroit och bor i VĂ€sterĂ„s. Vi trĂ€ffas i olika sammanhang och nu ska jag Ă„ka upp till Ărnsköldsvik nĂ€r Peters tröja ska hissas i slutet av februari.
â Det Ă€r kul att vi kan ha kontakten och jag vet att Peter har sitt kontor i nĂ€rheten av dĂ€r vi sitter.

Hur ser Mats Sundins liv ut idag?
â Mitt liv Ă€r ganska lugnt idag. Det Ă€r mycket barn. Vi har fĂ„tt tvĂ„ smĂ„ barn sedan vi flyttade hem och har Ă€ven byggt ett hus utanför Stockholm, berĂ€ttar Mats Sundin för hockeysverige.se och fortsĂ€tter:
â Det Ă€r inte sĂ„ mycket hockey, definitivt inte pĂ„ elitnivĂ„. DĂ€remot jobbar jag lite med grĂ€srotshockey som ambassadör för ett företag som heter Live Arena dĂ€r Svenska Ishockeyförbundet Ă€r en partner. Dessutom har jag en hockeyskola ute i Sollentuna för barn och ungdomar som aldrig har provat pĂ„ med ishockey.
â Det Ă€r Ă€ndĂ„ lite projekt runt hockeyn, men annars Ă€r det en annan typ av vardag idag.
Foto: BildbyrÄn
Att projektet Live Arena som Mats Sundin jobbar med idag mÀrks att det ligger honom varmt om hjÀrtat under vÄrt samtal.
â Jag Ă€r ambassadör och ska försöka vara ett sprĂ„krör och prata vĂ€l om det hĂ€r. Vi ser idag att, speciellt i StockholmsomrĂ„det, det Ă€r ett jĂ€tteproblem med hockeyn och anvĂ€ndare. Hockeyn Ă€r inte det sjĂ€lvklara valet som det var förr i tiden. DĂ„ var det naturligt att man skulle spela hockey och fotboll. Nu har man tusen val.
â Med Live Arena nĂ„r man kanske ungdomarna framför deras datorer. Live Arena innebĂ€r att man har kameror som stĂ„r ute i vĂ„ra hallar och som sĂ€nder grĂ€srotshockey. Jag tror att Live Arena finns i 160 hallar idag.
â Vi fĂ„r se vart det hĂ€r tar vĂ€gen helt enkelt, men det Ă€r Ă€nnu en plattform pĂ„ nĂ€tet dĂ€r man kan se barn och ungdomar i alla Ă„ldrar spela och följa det sĂ„ att sĂ€ga.
Ăr du involverad pĂ„ nĂ„got annat vis i Svenska Ishockeyförbundets verksamhet?
â Nej, inget annat förutom Live Arena. Hockeyförbundet stĂ€ller frĂ„gor till mig ibland och jag försöker stĂ€lla upp Ă€r jag kan. Det Ă€r ett sĂ€tt för mig att ge tillbaka lite ocksĂ„.
Mats Sundins moderklubb Àr Sollentuna HC, men dÀr Àr han inte involverad idag.
â Nej, ingenting. Jag har hockeyskolan dĂ€r som heter Mats Sundin Hall of fame Camp, men det Ă€r, som sagt var, egentligen en introduktion till barn och ungdomar som aldrig provat pĂ„ hockey tidigare, avslutar Mats Sundin.
Â
Den hÀr artikeln handlar om:










