Landsbros Finest

Jag kan inte tänka på en hälsena utan att gå in i ett psykosomatiskt chocktillstånd. Jag blir faktiskt lätt låghalt av att bara skriva den här ingressen. Erik Karlsson verkar fixa det där mycket bättre.

Vi behöver väl inte älta situationen från den 13 februari så mycket. Men i korta ordalag gick det till så att Matt Cookes skridskoskena smet in bakom hälskyddet på Erik Karlssons skridsko och skar av 70 procent av hans hälsena. Hur det kändes för den drabbade kan vi inte riktigt föreställa oss, men alla som någon gång snittat en grillkorv och tagit i lite för mycket kan åtminstone relatera till den rent kirurgiska förödelsen.

En vanlig människa hade fått hoppa på kryckor hela sommaren. Om någon skurit av min hälsena med en skridsko hade jag antagligen hasat runt i en rullstol och druckit brännvin tills någon anhörig av ren barmhärtighet kört mig utför ättestupa.

Oron i Ottawa och runt om i hockeyvärlden var påtaglig. De flesta kunde acceptera det faktum att säsongen var över och att skadan skulle ta uppemot sex månader att läka, det vore ingalunda första gången en superstjärna tvingats kliva av isen redan i februari. Men den främsta frågeställningen var egentligen huruvida världens bäste back skulle kunna komma tillbaka i lika gott slag som förut? Skulle Karlssons magiska skridskoåkning och obevekliga självförtroende dämpas av den plötsliga insikten av att inte vara odödlig?

Idrottsvärlden är full av exempel på unga storspelare som drabbats av otäcka skador och aldrig riktigt hämtat sig. Jeremy Roenick blev aldrig sig lik efter knäskadan 1995. Eric Lindros stjärna falnade snabbt i sviterna av hjärnskakningarna. Fotbollsspelaren Michael Owen var kanske världens bästa anfallare vid 20 års ålder men ett sargat knä förpassade resten av hans karriär till periferin. Tomas Brolin kom med i världslaget i VM 1994 men samma höst bröt han foten och då var hans tid som världsspelare över.

Skadorna må läka men det är något som sätter sig i skallen. Ett bränt barn skyr elden, sägs det.

Vissa hävdar förvisso motsatsen. Till exempel Stig Dagerman:

Det är inte sant att ett bränt barn skyr elden
Det dras till elden som en mal till ljuset

Det sägs om Erik Karlsson att han inte var särskilt flitig i skolbänken och han har nog inte ägnat någon större energi åt den molokna svenska efterkrigslyriken. Det förefaller också vara så att han skolkade den dagen begreppet självömkan avhandlades i klassrummet.

I natt klev han ut på isen i Verizon Center mot ligans hetaste lag, spelade 27 minuter, sköt åtta skott på mål och passade fram till båda målen när Ottawa slog Washington med 2-1.

– Hej världen! Missed me much?

Stjärnorna från Landsbro

Fenomenet Erik Karlsson har länge fascinerat mig, för det är mycket ovanligt att en europeisk back med ringa storlek och lättjefull spelstil med stort mått av defensivt risktagande ens hamnar i NHL.

Jag träffade nyblivne Modo-tränaren Anders Forsberg i helgen. Han har ju ett förflutet som scout för Ottawa Senators och var en mycket bidragande orsak till att de tog Erik Karlsson som 15:e spelare i draften 2008.

– Ja jösses. Du kan ju tänka dig hur kul det var att sitta där på ett möte med GM och alla scouterna och föreslå att de skulle bränna sin förstarunda på en europeisk back på 70 kilo med defensiva brister. Jag fick stå på mig rejält. Men jag tror inte de ångrar sig, säger Anders Forsberg på det där solklart balanserade sätt som bara Anders Forsberg kan säga saker.

Att Karlsson redan under sin tredje säsong i NHL utvecklats till ligans bäste back är egentligen emot alla odds. Det visar bara vilken oerhörd talang han besitter. NHL har helt klart varit en stor attraktion fattigare under hans frånvaro och om detta vittnar nästan samtliga stora skribenter även borta i Nordamerika.

Det är ju en skön snubbe dessutom och det är inte oviktigt i sammanhanget.

Under förra året hade jag förmånen att träffa Erik Karlsson vid flera tillfällen, både vid VM här i Stockholm men framförallt under några dagar i Las Vegas som utvecklades till en ren Eriksgata, no pun intended.

På 24 timmar lyckades den unge smålänningen både skriva ett kontrakt på 45 miljoner dollar och ta hem Norris Trophy. Där och då kunde man faktiskt se att den normalt så klädsamma självsäkerheten tillfälligt förbytts mot ett visst mått av skräckslagenhet.

Las Vegas är trots allt ganska långt ifrån Landsbro. Vid molnfritt väder kan du inte ens missa Las Vegas om du så flyger förbi staden på 10 000 meters höjd. Men om man kör från Sävsjö till Vetlanda och har lite för bråttom så missar man Landsbro.

Härifrån kommer Erik Karlsson och nog finns det goda gener att brås på.

Eriks morbror till exempel. Han heter Tomas Nord och även han var en spelskicklig back med förkärlek för det offensiva spelet. Hans CV består av 455 elitseriematcher, de flesta av dem i Leksand där han var en stor publikfavorit under 80-talet. Men på meritlistan finns också ett SM-guld med AIK 1984.

Från Lannaskede kommer också Johan Franzén. Han och Erik Karlsson spelade ju som bekant VM ihop i våras och tillhörde Tre Kronors klart bästa spelare. Två generationer av landsbroare i Tre Kronor var bara ett av en växande skara stora hockeyögonblick för den lilla orten.

Under VM frågade jag Johan Franzén om just detta, att två firade NHL-proffs från den lilla småländska orten spelar i samma femma i Tre Kronor och gör det med stil.

– Jo, fast det är ju för jävligt egentligen, sa Franzén.

– Vad menar du? frågade jag.

– Jo men du vet, jag har ju varit lagkamrat med Eriks farsa. Men säg inte det till någon.

Till hela hockeyvärldens glädje är Erik Karlsson tillbaka på isen och samma kväll blev Ottawa klara för slutspel. Johan Franzén har varit het på slutet och sköt Detroit ett stort steg närmare slutspel i natt.

En fin kväll för Landsbros Finest.

Text: Peter Sibner