”Jag har varit nära att packa ihop och dra hem flera gånger”

– När man tycker att man träffat botten och inte orkar mer… Då gäller det bara att fortsätta kriga. I slutändan är det alltid värt det.

Jonas Johansson må inte vara direkt lastgammal, men han vet definitivt vad han pratar om. 

Den 24-årige burväktaren har haft sina beskärda del av motgångar under sin hittills fyra och ett halvt år långa proffskarriär. Skador och sjukdomar hindrade honom från att få ut maximalt av sin tid i Brynäs, där han blev utkonkurrerad av den två år yngre målvaktstalangen Felix Sandström. Det gjorde i sin tur att han blev utlånad till Almtuna för att få den speltid han behövde för att fortsätta få matchning på vettig nivå. 

När han sedan skrev på sitt entry level-kontrakt med Buffalo Sabres under våren 2016 var det en hel del personer i hans närhet som höjde på ögonbrynen. Vad skulle målvakten som gjort blott åtta SHL-matcher i sin karriär och göra i Nordamerika i det skedet av sin unga hockeykarriär?

Jag hade väl inte förväntat mig att jag skulle spela i ECHL under mina första två år här.

“INTE DIREKT DÄR MAN VILL SPENDERA RESTEN AV SIN HOCKEYKARRIÄR”  

Men Jonas Johansson har gått sin egen väg. Han har inte brytt sig nämnvärt vad andra, utomstående tyckt och tänkt om honom. Hundåren i ECHL-klubben Cincinnati Cyclones har stärkt honom, men han är samtidigt ärlig med att slitet i farmarligans farmarliga var nära att knäcka honom.

– När jag beslutade mig för att sticka över för två och ett halvt år sedan hade jag väl inte förväntat mig att jag skulle spela i ECHL under mina första två år här. Det har varit ganska mycket krig där nere. Det är inte direkt där man vill spendera resten av karriären. Samtidigt tror jag att det hjälpt och stärkt mig otroligt mycket att passera genom där.
– Jag visste inte riktigt vad det skulle bli av hela den här grejen i år, med tanke på fjolårssäsongen i Cincinnati och knäskadan i februari som satte stopp för min säsong då. Men…

Johansson tystnar för några korta sekunder innan han fortsätter.
– Någonstans kändes det dumt att ge upp. Jag krigade på och bara försökte skita i vilka förutsättningar jag hade eller var andra tyckte att jag skulle spela. Jag fokuserade bara på mitt och det jag kunde påverka. Men nu när jag sitter här så är jag väldigt glad att jag inte vek in kepsen där i våras eller i somras.

***

Natten till onsdagen den 5 februari, svensk tid. 

Halvvägs in i den andra perioden har Coloradoforwarden Valerij Nitjusjkin precis prickskjutit in 5–1-pucken bakom Carter Hutton i bortamötet mot Buffalo. Coloradospelarna firar den ryske forwardens mål samtidigt som Buffalomålvakten hänger över ribban, tar en klunk vatten och blickar bort mot avbytarbänken.

Carter Hutton har varit med tillräckligt länge för att veta att fem insläppta mål på 13 skott halvvägs in i en hockeymatch sällan brukar göra en tränare nöjd.

Föga förvånande fick burväktaren där och då tacka för sig. In i målet kom i stället en 24-årig svensk som några veckor tidigare fått samtalet att han blivit uppkallad till Sabres efter att landsmannen Linus Ullmark gått ned med en underkroppsskada.

Hastigt och lustigt var det alltså dags för Jonas Johansson att få göra debut i världens bästa hockeyliga.

– Det är klart att det blev lite pirrigt. Allting hände ganska fort så det blev lite nervöst, men på ett positivt sätt, om du förstår vad jag menar? Jag hade bara positiva känslor även fast vi låg under i matchen. Det var bara en häftigt personligt ögonblick för mig. 

SLÄPPTE IN FÖRSTA SKOTTET

Johansson släppte in sitt första skott som han fick emot sig, då stjärnduon Mikko Rantanen och Nathan MacKinnon kom i en två-mot-en-situation två minuter in i 24-åringens NHL-debut. Därefter stängde Johansson igen butiken och räddade totalt 13 av 14 skott i sin debutmatch.

– Det var hur häftigt som helst. Även om vi kanske inte hade vår bästa match och det inte var superpositivt i laget när jag fick hoppa in så fick jag ändå väldigt bra stöd av alla. Det var bara att gå in och köra. Jag tyckte att det kändes bra, också. Det blev mer och mer bekvämt ju längre matchen gick.

Två dagar senare var det sedan dags för debuten från start, då Sabres tog emot Detroit hemma i KeyBank Center. Även där blev det förlust (3–4 efter straffar), men trots nederlaget var det så klart en minnesvärd kväll för Johansson.

– Det var lite samma som matchen där jag fick hoppa in. Jag försökte bara se det som en vanlig match och följa samma rutiner som jag alltid följer, men det är klart att det var lite extra nerver. Det blir en ny nivå på det hela.
– Men det var lite samma sak där som i matchen mot Colorado. Det släppte ju längre matchen gick och jag kom in i grejerna mer och mer ju längre matchen gick. Jag tror att det är viktigt att inte förstora det allt för mycket, utan istället försöka se det som en vanlig match.

Hur har de här senaste veckorna varit för dig?
– Det har varit superhäftigt, verkligen. Det är en till nivå på allting. Allt med träningar, resor, ja.. Allt runt omkring, egentligen. Allt är ett steg upp från vad jag har varit med om tidigare.
– Det är jättekul att få vara en del av det och jag försöker njuta av det så mycket som möjligt, samtidigt som jag så klart är här för att göra ett bra jobb och visa att jag förtjänar och vill vara kvar här.

***

Att Jonas Johansson skulle vara där han är i dag är långt ifrån givet. 

Fjolårssäsongen tog slut redan i februari efter att han tvingats till en knäoperation och som han själv var inne på gick han och tänkte i banorna att en återkomst till Sverige kanske trots allt skulle vara det bästa. Men han bestämde sig för att bara släppa på tyglarna, slappna av och ge det hela ett år till.

– Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar inför säsongen… Det kändes som att jag hade ganska tuffa förutsättningar när jag gick in till den här säsongen. Jag tror bara att jag slappnade av och försökte göra mitt bästa från första nedsläpp, sedan har det rullat på väldigt bra redan från början.
– Sen är det så klart skitkul att det har blivit så här nu. Samtidigt får man inte bli nöjd bara för att man tagit sig hit. Nu vill jag börja vinna matcher och hjälpa laget att samla lite poäng.

HYLLAR MENTALE TRÄNAREN: “HAN HAR HJÄLPT MIG VÄLDIGT MYCKET”  

Johanssons fina spel i AHL den här säsongen har inte bara hållit honom borta från ECHL-spel – det har även resulterat i deltagande i AHL:s All Star-match och överlag goda resultat med Rochester Americans.

– Jag tror att jag redan från början av säsongen hittade bra rutiner och vanor som hjälpt mig otroligt mycket. Vi har en målvaktstränare som är där på deltid som jag jobbar väldigt bra med och när han inte är där så sköter jag och (Andrew) Hammond det själva. Vi går på innan laget och kör våra målvaktsgrejer och det som hjälper oss att känna oss trygga i vårt spel.
– Vi har stöttat varandra väldigt bra där nere, jag och Hammond. Det tror jag har betalat av sig i matcherna också. Han har också haft en väldigt bra säsong och vi har båda haft väldigt bra dagliga vanor och det tror jag är något som är väldigt viktigt, speciellt som målvakt. Att ha en grund och en slags stomme att falla tillbaka på är otroligt viktigt.

Vilka är de största skillnaderna i ditt spel i år jämfört med dina tidigare år i Nordamerika?
– Jag har en helt annan jämnhet som har kommit tack vare det dagliga jobbet med vanor och rutiner. Sen har jag också jobbat med min mentala tränare Andy Swärd de senaste två åren och han har hjälpt mig väldigt mycket med att hitta en jämnhet i spelet. Det skulle jag säga är den största skillnaden från tidigare år.

När jag pratade med Andy förra året tog han faktiskt upp ditt namn och lyfte fram dig som en spelare att hålla koll på till den här säsongen. Han hade en ganska bra känsla där.
– (skratt) Ja, han är duktig. Man får någon slags trygghet inför varje match om man följer hans metoder, eller vad man ska kalla det. Han är duktig och det har hjälpt mig väldigt mycket.
– Det finns nog andra som han jobbar med som har lite tätare kontakt än vad jag och Andy har. Vi pratar egentligen inte så ofta, men han finns där som ett bollplank om jag behöver. Vi träffas på somrarna och lägger upp lite planer och så där. Han har tillfört en ännu större trygghet i mitt spel sedan vi började jobba tillsammans.

Förutom Andy Swärd har även den tidigare målvaktstränaren i Brynäs, legendariske Per-Erik “Pekka” Alcén, haft stor inverkan på Johansson. Alcén har tidigare varit med och fostrat målvakter som Jacob Markström, Anders Lindbäck, Joacim Eriksson och Niklas Svedberg, för att nämna några. 

Nu är Jonas Johansson nästa produkt från Alcéns målvaktsfabrik att nå hela vägen till NHL.

– Framförallt när jag var yngre betydde han väldigt mycket för mig. Det började redan när jag gick på Prolympia och hade ispass med honom i tolvårsåldern. Då var man nästan lite rädd för honom, säger Johansson med ett skratt.
– Han är en väldigt duktig målvaktstränare och en bra, sympatisk och snäll människa. Han har betytt väldigt mycket för mig, speciellt när jag var på väg upp i ungdoms- och junioråren. Jag jobbar fortfarande med honom ibland på somrarna och vi har fortfarande god kontakt.

Utan dem hade det inte varit en chans att jag hade varit kvar här borta.

“JAG HAR VÄLDIGT MYCKET ATT TACKA DEM FÖR”  

Även om åren i ECHL inte varit de roligaste rent hockeymässigt för Johansson så har lärdomarna varit ovärderliga. Dels spelmässigt – men även mentalt.

– ECHL är ingen lätt liga att vara målvakt i. Det är lätt att stå på sidan av och tänka att det är låg nivå och att man borde leverera bättre siffror om man ska komma vidare. Men det är riktigt svårt att spela i den ligan. Det är ganska ojämn nivå och många konstiga situationer som kan uppstå. Jag tror att det har varit viktigt för mig att ändå gå igenom den tiden och få uppleva lite konstiga matcher och konstiga situationer. Det har hjälpt mig att växa.
– Sen har jag jobbat och lärt mig mycket om mental styrka. Man får inte ge sig även om det är lite motigt. Man kan inte påverka allting alla gånger och jag har lärt mig att bara borra ner huvudet och kriga på.

Hur nära var det att du skulle kasta in handduken och vända hem till Sverige igen under de här åren?
– Jag har varit nära att packa ihop och dra hem flera gånger. Men jag har fått väldigt bra stöd hemifrån och från tjejen. Utan dem hade det inte varit en chans att jag hade varit kvar här borta, det vågar jag nog säga. Jag har väldigt mycket att tacka dem för, med tanke på var jag är i dag.

Ja, med tanke på där du är i dag så måste det vara en ganska skön känsla att du valde att fortsätta kämpa?
– Det är absolut en helt otrolig känsla. Men samtidigt, jag kan inte hajpa upp det allt för mycket. Jag är här för att göra ett jobb, visa mig från min bästa sida och visa att jag vill vara kvar här. Det är huvudfokuset just nu, att fortsätta jobba med bra vanor och fortsätta jobba otroligt hårt. 

***

Vad framtiden har att erbjuda Jonas Johansson är svårt att sia om just nu. Landsmannen Linus Ullmark väntas vara tillbaka från sin skada i slutet av februari och då börjar det bli tajt om målvaktsplatser i Sabres laguppställning. 

Johansson tänker dock inte låta framtidens ovisshet påverka honom.

– Jag vill bara ha samma mindset som tidigare. Där de säger att jag ska spela ska jag spela och där ska jag göra så gott jag kan. Sen får man ta alla andra delarna sen. Det finns bara så mycket jag kan påverka. Jag står där de säger att jag ska stå.

Men jag gissar att det är lite roligare att heta Jonas Johansson och spela hockey i dag jämfört med ett år sedan?
– Absolut. Det är inte bara lite roligare, det är ganska mycket roligare, om man säger så, avslutar Johansson.