”Jag köpte en Lamborghini åt farsan”

Julie möter: Oliver Ekman Larsson

Han skrev nyss under ett kontrakt som på sikt gör honom till mångmiljonär. Hockeysverige.ses NHL-korrespondent Julie Robenhymer har träffat Oliver Ekman Larsson som bland annat berättar hur han tackade sin pappa Patrik för hans hjälp i karriären.
– Jag köpte en orange Lamborghini åt honom, säger Sveriges nya stora backstjärna.

COLUMBUS, OHIO (HOCKEYSVERIGE.SE)
Oliver Ekman Larsson är en rätt tystlåten och reserverad individ. Han gillar att låta spelet på isen sköta snacket åt honom. Och det räcker gott och väl just nu. Hittills den här säsongen har han snittat mer än 25 minuters istid per match, gjort 18 poäng på 31 matcher och är +8 i plus- och minusstatistiken. Phoenix Coyotes förstaval från draften 2009 har varit lagets bästa spelare genom att båda generera produktion med sitt tunga skott från blålinjen och positionera sig rätt i försvarszonen. Det har gjort att hans namn kommit med i diskussionerna kring Norris Trophy, priset som går till NHL:s bästa back.

21-åringen har redan belönats för sitt fina spel. Förra veckan skrev han under ett nytt sexårskontrakt med Coyotes värt 33 miljoner dollar. Det firade han genom att lyxa till det med lite room service inför lagets bortamatch mot Columbus Blue Jackets. Till rummet beställde han en cesarsallad, en pizza och en bit cheesecake.

Hans lågmälda personlighet och pojkaktiga utseende har gett honom smeknamnet ”Harry Potter” i Coyotes omklädningsrum. Detta till en följd av den halloween-utstyrsel han valde under sin rookiesäsong.
– Vi hade ett halloweenparty och jag klädde ut mig till Harry Potter. Det var enkelt att fixa ett par glasögon, jeans, skjorta och slips. Det var en kul grej, men ingenting galet. Det var enkelt och jag antar att jag gjorde bra intryck eftersom alla tyckte att jag liknade honom. Namnet fastnade, skrattar Oliver Ekman Larsson.

Får besök av polarna
Ekman Larsson har inte bara fått acklimatisera sig till livet som professionell hockeyspelare, att bo i USA och att använda engelska som sitt primära språk. Han har också fått anpassa sig till att bo i det varma, torra klimat som Arizonas öken har att erbjuda.
– Jag är van vid snö och kallt väder, så det är lite annorlunda, men jag kan inte klaga. Det är alltid trevligt när man har familjen eller vänner på besök och man kan tillbringa lite tid vid poolen. Men som du kanske ser är jag inte så bra på att gå ut och utnyttja vädret, säger han med ett skratt och pekar på sina bleka hud.
– Men mina föräldrar har kunnat njuta av det när de har kommit på besök och i fjol hade jag sex polare hemifrån på besök. De kommer över igen när de har spelat klart hemma i Sverige den här säsongen. Jag skulle vilja tro att de kommer hit för att träffa mig, men det kanske är det fina vädret de vill åt (skratt).

Hans ödmjukhet är ett av hans bästa karaktärsdrag och det är något som håller honom fokuserad på isen. Även om han har upplevt snabb framgång i NHL vet han om att han är kapabel att spela ännu bättre och jobbar hårt varje dag för att förbättra sitt spel i båda ändarna av isen.
– Jag tycker att jag har spelat rätt bra, säger han blygsamt med tanke på att han ligger delad tvåa i den interna poängligan – som back.
– Men jag tycker fortfarande att jag kan bli bättre. Det är något jag strävar efter varje dag genom att ge mitt bästa på varje träning och varje match.
– Jag borde egentligen inte nämna det, men jag har fokuserat mycket på mitt defensiva spel och positionsspelet. Det är antagligen min svaghet, men det känns mycket bättre varje gång jag kliver ut på isen. Att veta att det blir bättre och bättre gör mig mycket mer bekväm ute på isen, det gör att jag får mer utrymme att bidra offensivt.

En svensk-dansk union
Eftersom David Rundblad är nedskickad till AHL just nu är han den enda svensken i Phoenix Coyotes. Han har dock förbrödrat sig med den danske forwarden Mikkel Bödker, som gick i skola och spelade i Sverige som junior och kan språket flytande.
– Han tog hand om mig när jag kom över hit och han är en väldigt bra kille och spelare. Det är trevligt att ha någon att kunna prata svenska med ibland också, säger Oilver Ekman Larsson.
– Vi har delat hotellrum när vi har varit på bortaturnéer vilket har varit trevligt. Jag gillar att ha någon att prata med innan jag går och lägger mig, någon att bara prata om allting med. Men i och med det nya kollektivavtalet (bara spelare med rookiekontrakt måste dela rum, reds. anm.) får han sitt eget rum så vi kan inte dela rum längre, men vi tillbringar fortfarande mycket tid tillsammans.

Under lockouten fanns alternativet för Ekman Larsson att stanna hemma i Sverige och spela hockey. Coyotes bad honom dock att komma till Nordamerika och spela AHL-hockey för farmarlaget i Portland, Maine. Han var ivrig att komma över och öva på sina ledaregenskaper och skapa kemi med några av de andra unga spelarna som kan komma att bära Coyotes tröja i framtiden.

Innan han åkte över till USA i höstas passade han på att göra sitt första riktigt stora inköp i livet – en orange Lamborghini åt sin pappa Patrik.
– Det var hans drömbil. Jag vet inte om det är det längre, men jag vet att det har varit det, berättar han.
– Det var mer en slags tacksamhetspresent för allt han har gjort för mig. Presenten var till min mamma också. Hon använder den inte så ofta, men de har gjort så mycket för mig och gör det fortfarande så jag ville ge tillbaka något. De förtjänar det.

Text: Julie Robenhymer