Helgfundering: Han kanske inte är så tokig, ändå

De flesta NHL-fans har en ganska klar bild av kommissionären Gary Bettman.
En blodsugare värre än greve Dracula, redo att gå över hockeyns ruttnande lik för att få igenom sin sak.
En envåldshärskare som knappast söker de stora skarornas stöd för sin linje.
Gamle Chicagobacken Chris Chelios slog an tonen när han indirekt mordhotade Bettman under NHL:s första lockout hösten 1994, något som tvingade Bettman att skaffa livvakt.
NHL-världen, i synnerhet den kanadensiska delen av den, har aldrig kunnat acceptera att deras kära hockeyliga drivs av en smart amerikansk advokat från Queens, New York, som tydligt prioriterar affärernas välmående framför sporten.
Under Bettmans drygt 20 år vid makten har NHL genomlidit tre lockouter, varav en tog död på en hel säsong, och hans eftermäle lär sannolikt cirkulera kring dessa svarta minnestoder.
Är det helt rättvist? Låt oss ta en närmare titt på Gary Bettmans ”legacy” i veckans Helgfundering.

Helgfunderingen är en bloggfeature där jag luftar mina tankar kring ett NHL-relaterat ämne. Avsikten är inte att presentera färdiga svar, utan snarare att bjuda in till diskussion eller eftertanke.

Först och främst – det går inte att överdriva höjden av bitterhet som Bettmans lockouter orsakat. Han har verkligen utforskat det yttre gränslandet för fansens och sponsorernas tålamod.
Det största sveket mot de nordamerikanska fansen, och i slutändan även de europeiska, är Bettmans hyckleri angående biljettpriserna.
2004, inför den bittra konflikten med spelarfacket NHLPA som ledde till att en hel säsong ställdes in, motiverade Bettman delvis sitt envisa insisterande på införandet av lönetak med att NHL var skyldiga att ge fansen rimligare biljettpriser.
I dag kan vi lätt avslöja bluffen. Bettman hade aldrig fansens bästa för sina ögon, allt han någonsin varit intresserad av är att de ska fortsätta att köpa hans produkt. Så blir det när man jobbar på uppdrag av klubbägarna…
Mellan säsongen 2003-04 och 2011-12 ökade snittpriset för en NHL-biljett med över 30 procent (från 291 kr till 383 kr). Det har aldrig varit dyrare att se NHL-hockey live.
Denna i grunden giriga strävan att maximera intäkterna så långt det är möjligt är tidstypisk, vi ser den överallt, men det är en farlig balansgång som kallt räknar med fansens lojalitet och villighet att fortsätta spendera.
Än så länge håller det, trots finanskriser och en ekonomisk värld i gungning.

Under den senaste lockouten, den bedrövligt onödiga, tävlade NHL-spelarna i att smutskasta Bettman. Hatet mot NHL-historiens första kommissionär gick inte att misstolka.
Men låt oss titta på några siffor som tyder på att Bettman varit bra för spelarna, i varje fall för deras plånböcker.
När Bettman tog över NHL under säsongen 1992-93, den 1 februari för att vara exakt, låg snittlönen för en spelare på 467 000 dollar. Förra säsongen låg motsvarande siffra på 2,45 miljoner dollar.
Det är en ökning som inte bara går att härleda till inflation – och det har dessutom tillkommit sex lag, alltså 120 ordinarie NHL-spelare, sedan Bettmans första år.
I kollektivavtalet som skrevs mellan NHL och NHLPA efter lockouten 2004-05 tvingades spelarna inte bara acceptera lönetakets införande, utan även en sänkning av lönen med 24 procent. Många spelare förlorade mycket pengar på grund av den inställda säsongen och dess effekter.
Men – mindre än tre år senare var lönerna uppe på samma nivå som innan lönetakseran, och i dag fortsätter lönerna att öka, i takt med klubbarnas intäkter. Säsongen 2021-22 kan den övre gränsen för lönetaket hamna så högt som 90 miljoner dollar, om tillväxten hålls intakt.
När vi säger att Bettman enbart har ägarnas bästa för ögonen, är det lätt att glömma bort att spelarna kan njuta av en god löneutveckling samtidigt.
Det som spelarna såg som ett stort hot – var i stället en dold välsignelse.

Några andra saker som har hänt under Bettmans ledning:
– ”dead puck”-eran fick ett slut. Efter tio år av tillknäppta mittzoner och fritt fram för spelarna att haka, interfera genomförde NHL en rad förändringar inför säsongen 2005-06. Resultatet blev ett rejält lyft för hockeyn, som blev snabbare, roligare och mer målrik.

– Winter Classic har blivit en storslagen tradition. NHL:s årliga utomhusmatch har vuxit till ett rejält spektakel, med reality-show på tv som uppladdning och häftig inramning på matchen i sig, som spelas på en stor arena. Bettmans högra hand John Collins är arkitekten bakom braksuccén.

– Sedan 1998 har NHL pausat för OS, och vi har kunnat njuta av häftiga tvekamper mellan sportens stora vart fjärde år. Alla räknar med att vi får se NHL-spelare i OS 2014, även om det officiella beskedet dröjer.

– Bettmans värvning av Brendan Shanahan som ”sheriff” (i själva verket är Shanny ansvarig för en avdelning som främst arbetar med spelarnas säkerhet, men det är i rollen som bödel han får mest uppmärksamhet) har återupprättat förtroendet för NHL:s disciplinära bestraffningssystem.

– Undantaget nuvarande säsong har varje NHL-säsong sedan 2007 inletts med riktiga NHL-matcher i Europa. Traditionen lär vakna till liv redan i höst – och snart kanske vi får se NHL arrangera en utomhusmatch på Friends Arena i Stockholm.

– Efter många år utanför tv-världens finrum har Bettman lyckats skriva 10-årigt avtal med NBC som ger ligan två miljarder dollar. Här i Sverige går det inte ens att jämföra hur tillgängligt NHL var för tv-publiken när Bettman tog över 1993 och hur det ser ut i dag.

– NHL:s våldsimage har putsats bort. Länge var NHL ett tacksamt ämne för komiker som ville driva med den primitiva hockeyvärlden. ”I went to a fight and a hockey game broke out”, var ett skämt som ofta hördes i USA om den kanadensiska grottmanssporten. Bettman har jobbat hårt för att minimera fightingens roll i NHL. Många hatar honom bara ännu mer för det, men jag saknar inte dagarna då bench-clearing-slagsmål var vardagsmat.

Nej, Bettman har inte fixat allt det här själv, men det har skett under hans överinseende, och han är i slutändan ansvarig för dess effekter. (Precis som han är ansvarig för en rad misslyckanden, inte minst klubbetableringarna i stendöda marknader som Atlanta och Phoenix.)
Och framtiden ser onekligen ljus ut för Bettmans stora företag. Som jag skrev häromdagen förväntas de 30 NHL-klubbarnas sammanlagda intäkter komma upp i 72 procent av förra säsongens rekordnotering på 3,3 miljarder dollar, trots att bara 58 procent av grundserien spelas. Hockeyn är fortfarande minst av de fyra stora proffsligorna, där de övriga är NFL (amerikansk fotboll), MLB (baseball) och NBA (basket), men analytikerna tror att NHL är ligan med störst tillväxtpotential av jättarna. Det är inte omöjligt att NHL snart kan vara ikapp NBA, även om basketligans högste chef David Stern har utlovat rekordintäkter för sina klubbar på fem miljarder dollar den här säsongen.

Jag är kluven inför Gary Bettman. De tre lockouterna är smärtsamma påminnelser om att han i första hand ser NHL som en affärsrörelse, men jag undrar om inte historiebeskrivningen av hans ledarskap kommer att revideras med tiden.
Den 60-årige advokaten har gjort en hel del gott för NHL också.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter.