Okända svenskens märkliga bana – till kontrakt med Stanley Cup-mästaren: ”Folk visste inte vem jag var”

TV-pucken? Nej. Juniorlandslagen? Spel i SHL? Nej. HockeyAllsvenskan då? Nej, inte det heller. Men den ”anonyma svensken” som han själv kallar sig tog sig hela vägen till ett NHL-kontrakt ändå. Det här är historien om Hampus Gustafsson – doldisen som tog sig till Washington Capitals.
– Folk visste inte vem jag var. Det här blev på något vis ett bevis för mig att det går att ta en annorlunda väg, säger Troja/Ljungby-produkten till hockeysverige.se.

”Man kan ju hoppas att någon som läser den här texten och inte har fått spela TV-pucken, fått vara med på något russinläger eller fått spela i något juniorlandslag kan se att det finns fler vägar att ta sig fram”, säger Hampus Gustafsson när vi egentligen redan avslutat intervjun. Egentligen kan hela texten summeras med just den meningen.

Vid en sökning på Eliteprospects på namnet ”Hampus Gustafsson” dyker fem namn upp. Den spelaren de flesta kanske tänker på som sin första Hampus Gustafsson är den 27-årige forwarden som vann norskt mästerskapsguld i våras med Storhamar, och som nu är lagkapten i Stjernen. Men det är inte honom den här texten handlar om. Den här texten handlar om en annan tidigare Troja/Ljungby-forward – som har kontrakt med självaste Washington Capitals. Han är 25 år, spelar AHL-hockey med Hershey Bears, har aldrig spelat en seniormatch i Sverige och lämnade landet redan som 17-åring för att spela ”prep school-hockey” i USA.

På en halvskakig lina från USA görs intervjun dagen före lagets bortamatch mot Charlotte i AHL. Hershey har fått en tuff start på säsongen och förlorade sina fem första matcher innan förlustsviten bröts i onsdags mot Wilkes/Barre-Scranton Penguins.
– Vi har ett väldigt ungt lag i år och jättemånga nya killar i laget. Vi har en del 98:or och 97:or, och det är en hel del spelare som gör sina första eller andra seniorsäsonger, säger Hampus Gustafsson.
– För egen del tycker jag att jag hade en bra camp med Washington. Sen har väl mitt spel sett ut som lagets ungefär. Det blev en tung start på säsongen.

”SKULLE JAG GE MIG UT PÅ ETT ÄVENTYR?”

Hampus Gustavsson för en anonym tillvaro, men har trots allt en viktig defensiv roll i sin centerposition hos Hershey.
– Jag skulle beskriva mig själv som en rollspelare som är en ganska defensiv center som tar viktiga tekningar och sådana saker. Prio ett är inte att jag ska göra en massa poäng, utan det handlar mer om att spela stabilt och hålla tätt bakåt. Just nu är jag en fjärdekedjespelare, skulle jag säga.

Men hur hamnade han egentligen där, som en av centrarna i Washington Capitals organisation? Den historien tar egentligen sin början redan 2011.
– Jag har alltid brytt mig mycket om skolan och velat kombinera hockeyn med utbildningen. Och enligt mig går det inte att göra i Sverige, åtminstone inte på samma sätt som i USA. Så jag kollade tidigt på att flytta över hit och gå collegevägan.
– Sista året i Sverige, när jag gick på hockeygymnasium, blev jag erbjuden ett utecklingskontrakt med Troja/Ljungby. Där någonstans behövde jag bestämma mig. Jag visste att om jag skriver på det där kontraktet förlorar jag min amatörstatus och då skulle jag inte få gå på college i framtiden.
– Då hade jag ett val. Skulle jag ta den enkla vägen, bo hemma och försöka ta en plats i Troja? Eller skulle jag ge mig ut på ett äventyr och se vart det äventyret kunde ta mig?

SPELADE FÖR GYMNASIELAGET

Svaret blev, som ni redan listat ut, det sistnämnda. Via en ganska ovanlig väg, för att vara svensk, tog Hampus Gustafsson sig till college.
– Grejen var ju den att när jag flyttade över till USA visste jag inte om jag skulle få spela på college i framtiden någon gång. Jag spelade något som kallas för ”prep-school hockey”, som kan beskrivas som high school-hockey eller gymnasiehockey på svenska, då. Då spelade du för ditt gymnasielag, eller vad man ska säga.
– Det var en jättestor omställning från Sverige. Sen blev jag skadad också och då kände jag ”vad fan har jag gjort? Kommer det här ens gå?” Jag kom tillbaka från det och efter det spelade jag ett år vanlig juniorhockey (i NAHL) och i början där började jag få intresse runt mig från college. Sen blev jag erbjuden en plats.

Det blev fyra år och totalt 87 poäng på 149 matcher för Merrimack College för Hampus Gustafsson. Fyra år som han själv beskriver som riktigt roliga. Fyra år som dessutom ledde hela vägen till ett NHL-kontrakt.
– Jag behövde aldrig bli riktigt orolig för vad som skulle hända efter collegeåren. Jag visste redan efter första året att det fanns intresse från olika NHL-klubbar och att de ville se mig på olika development camps.
– Men samtidigt…när du går in på sista året på college så blir det samma effekt som när du går in på sista året på ett vanligt kontrakt. Du vet aldrig riktigt säkert vad som händer därefter. Då vet man att det är viktigt att göra en bra säsong.

UPPVAKTADES AV WASHINGTON

I mars 2017, när säsongen i NCAA var färdigspelad, kom så Washington in i bilden. Ett av NHL:s verkliga storlag hade fattat tycke för den okände svensken och valde att ge honom ett kontrakt till sommaren 2019.
– Jag hade det lite på känn, för de var ganska heta på mig sista året. Egentligen från jul och framåt hörde de av sig till mig ganska ofta och vi pratade mycket. Men…även om man vet att intresse finns så är det en obeskrivlig känsla när ett kontrakt verkligen kommer på förslag från ett NHL-lag. Det kändes riktigt skoj och otroligt stort. Särskilt för mig.

Ja, för som ni har förstått har Hampus Gustafssons väg till ett NHL-kontrakt inte direkt varit spikrak.
– Jag hade aldrig varit med i något juniorlandslag. Folk visste inte vem jag var. Det här blev på något vis ett bevis för mig att det går att ta en annorlunda väg. Vägen måste inte alltid gå spikrakt. Det blev extra roligt att se att man kunde lyckas genom att gå åt olika håll.

”JAG VAR DEN ANONYMA SVENSKEN”

Men så har vi det här med 25-åringens anonymitet. Eftersom han aldrig gjort någon seniormatch i Sverige är det många av de allra mest inbitna som inte heller har koll på Hershey-centern.
– Haha, jag har fått höra det många gånger. När jag skrev på NHL-kontraktet var jag den ”anonyma svensken” och så vidare. Men det är inte så konstigt. Jag var inte med i juniorlandslagen, eller ens TV-pucken. Jag utvecklades senare kan man väl säga.
– Men det är ingenting som jag tänkt på. Jag är ganska tillbakadragen som människa så det gör mig ingenting. Men det är lite komiskt. Från lilla Troja är det väl tre andra spelare som skrivit NHL-kontrakt de senaste åren och då har det blivit betydligt mer uppståndelse i Ljungby än när jag gjorde det. Så jag har varit lite i skymundan trots att jag skrivit ett NHL-kontrakt. Det är inget som stör mig.

Men trots att Gustafsson gör sin andra hela säsong med Hershey är det en bit upp till Washington stjärntäta lag. Det finns dock kontakt mellan svensken och klubben.
– Det är riktigt tuff konkurrens. De försöker ju spela in en i en roll som man kanske kan behålla även om man skulle få chansen i NHL i framtiden. Och Washington har många som har hand om spelarutveckling som kollar våra matcher och pratar med oss. Coacherna i Capitals har jag ingen kontakt med, men med många andra har jag det under säsong.

Hampus Gustafsson.

VILL STANNA I NORDAMERIKA

Konkurrensen blev inte direkt mindre av att laget, efter ett decennium av misslyckanden i slutspel, vann Stanley Cup i somras.
– Man blir stolt över att tillhöra organisationen som vinner Stanley Cup, så det var självklart jätteroligt. Men rent hockeymässigt gjorde det inte mina chanser bättre, direkt. De är ett vinnande lag och de har nästan samma lag i år, så det blir svårt att konkurrera om platserna.
– Jag har en del kompisar där uppe, som man spelat med och så. Även om jag själv inte hade någonting att göra med deras framgång så är det kul att känna en del spelare som hade en stor del i vinsten.

Kontraktet med Washington går ut efter säsongen och sen är det återigen ett nu oklart kapitel som inleds i Hampus Gustafssons hockeyliv. För hockeyn tänker han fortsätta satsa på.
– Just nu tänker jag bara på att jag ska köra helhjärtat på hockeyn, och förstås göra en så bra säsong som möjligt. Sen får vi se vad som händer efteråt och vilka erbjudanden jag kan tänkas få.
– Anledningen till att jag pluggade på college var för att jag alltid skulle kunna ha en backup om något skulle kunna hända. Blir jag allvarligt skadad i morgon så skulle jag ändå ha något annat att falla tillbaka till. Men planen är att fortsätta karriären här borta och se hur långt man kan gå.
– Tills vidare är mitt fokus att fortsätta spela här, sen vet jag att det finns jättemånga bra ligor i Europa. Just nu känner jag dock att jag vill spela här, samtidigt som jag inte vill stänga några dörrar för något annat heller. Men det beslutet får jag ta sen. Det brukar inte hjälpa om man börjar tänka på sådana saker under säsong. Jag försöker hålla fokuset här och nu.

”HADE VARIT JÄTTEKUL ATT TESTA PÅ SHL-HOCKEY”

Smålänningen har blivit mer och mer amerikan under sina många år i landet och har funderat i banor som kan göra att han stannar kvar i Nordamerika även efter hockeykarriären.
– Nu har man bott här i sju år, och för varje år man stannar så kommer man närmare och närmare att bli kvar när karriären är över. Och jag vet ju att om jag inte skulle trivas med det så kan jag alltid flytta tillbaka till Sverige.

Och kanske, kanske får vi se centern spela ishockey i Sverige någon gång också.
– Det är klart att det hade varit jättekul att testa på SHL-hockey och se hur det är. Jag menar, det var alltid målet när man var yngre. Sen flyttade jag hit och förstod att jag till och med kan ta mig till NHL, skrattar Troja-produkten.
– Samtidigt så…nu när jag är här ser jag hur ofantligt bra NHL-spelarna är och hur litet nålsögat är som du måste ta dig igenom för att förtjäna att spela där. Och jag blir ju inte yngre heller. Ligan blir yngre – men inte jag själv.

Och även om det inte skulle bli något NHL-spel har Hampus Gustafssons tid i USA åtminstone uppfyllt en sak som han hoppades på när han åkte över som en blyg svensk. Det blev det där äventyret han drömde om.