Var nära att sluta som tonåring – nu är han NHL-back
Sedan fick Almtunatränaren Martin Gudmunsson honom på andra tankar – och i dag är Gustav Lindström en del av Detroit Red Wings backuppsättning.
– Jag kunde få spela i Almtuna utan att gå på hockeygym. Det var då jag fick tillbaka glädjen lite grann, säger Lindström.
UPPSALA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Efter en mycket fin säsong i Frölunda 2018/19 flyttade Gustav Lindström över till Detroit i NHL. Där svarade 21-åringen för 16 matcher och ett poäng. Backen från Östervåla fick också mycket beröm av ledare i organisationen för sitt spel.
Men resan höll på att ta slut redan som junior, vilket han berättat om för Hockeysverige.se tidigare.
– Det var i samband med TV-pucken jag var rätt less på hockeyn och man kan väl säga att jag var nära på att sluta, berättar Gustav Lindström då Hockeysverige.se träffar honom i IFU Arena ett halvt diskuskast av Daniel Ståhl från Metallåtervinning Arena i Uppsala.
– Jag spelade mycket golf då och var egentligen närmare att välja golfgymnasiet än hockeygymnasiet. Sedan gick jag inte ens hockeygymnasiet. Jag kunde få spela i Almtuna utan att gå på hockeygym. Det var då jag fick tillbaka glädjen lite grann.
– Sedan har allt gått hur fort som helst. Först några säsonger i Almtuna. Efter det Frölunda och nu NHL. Det är faktiskt lite overkligt.
När du skulle välja gymnasium hade du en del kontakt med Martin Gudmundsson, hur mycket har du att tacka honom för att du fortsatte med hockeyn.
– Såklart mycket. Dels med fysen, vad som krävs och att bli lite mer seriös när jag var 15 år.
Var det han som fick dig att tänka om lite?
– Ja, det tror jag. Framförallt att det gick att lösa det här med hockeygymnasiet, att jag slapp träningarna på morgnarna. Vi tränade ändå varje dag fast på eftermiddagarna.
– Jag slapp första is-passet på morgonen, vilket jag tror betydde mycket för mig. Jag höll det ändå på en bra nivå när jag var på ”dekis” eller vad man ska kalla det för. Det tror jag gjorde att jag fick tillbaka glädjen.
– Min första säsong i Almtuna var jag sjundeback fram till jul. Vi bytte tränare då. Gudmundsson kom in och efter det fick jag spela mycket.
Gustav Lindström.Foto: Ronnie Rönnkvist (arkiv)
SNABB KARRIÄRSRESA
För två säsonger sedan var Gustav Lindström en bra back i Hockeyallsvenskan, men på kort tid har han nu utvecklats till en NHL-back.
– Det är många som har gått vägen genom Frölunda. Vi tränade ruskigt mycket. Under sommaren hade vi dagar med träningar från åtta på morgonen till två, tre på eftermiddagarna.
– Sedan gjorde det här med förtroendet mycket. Jag fick börja spela i första backpar med (Chad) Genoway fram till det jag blev knäskadad i slutet av januari och var borta i fem, sex veckor.
– Självförtroende kom när jag kände att det gick bra och fick förtroendet att spela mycket. Jag kände inte att jag alltid behövde spela bra. Jag brydde mig inte så mycket att det kunde bli ett misstag och då kom allt annat av sig själv.
Det var också första gången Gustav Lindström lämnade Östervåla och Almtuna, något som betytt mycket för honom även om det var en omställning inledningsvis.
– Lite så var det kanske. Jag hade tryggheten här och hade alltid bott hemma, vilket var bra för mig eftersom jag var ruggigt hemmakär under uppväxten.
– Jag visste inte riktigt hur allt skulle gå eftersom det var första gången jag skulle bo borta. När jag spelade i Almtuna hade jag bott hos farsan som bor i Uppsala. Jag tänkte en del på hur det skulle bli utanför hockeyn i Frölunda eftersom jag tror att man spelar bättre om man mår bra. Det var kanske den största omställningen och utmaningen, att bo själv, även om det såklart även var ett par snäpp upp till SHL och Frölunda.
– Jag kommer ihåg då farsan och jag åkte ner till Göteborg första gången. När han skulle åka fick jag en liten klump i magen ”Hur skulle det här gå” (skratt), men det kändes egentligen bra redan från första dagen jag kom dit och det blev en bra säsong.
Gustav Lindström. Foto: Bildbyrån
KAOSARTAD UPPLADDNING INFÖR NHL-DEBUTEN
Vinst med Frölunda i SHL och Champions League måste nog ses som en bra säsong.
– Det var nästan för bra för att vara sant. Jag visste inte hur det skulle bli även om jag visste att Frölunda är ett storlag i Sverige.
– Vi hade en liten dipp efter jul fram till februari ungefär. Efter det torskade vi nästan inte en match och jag vet inte hur många hemmavinster vi hade i rad. Jag skulle säga att det var efter CHL-finalen allt vände och efter det spelade vi jättebra.
Kan du värdera vilket av gulden du sätter högst upp på din meritlista?
– Det är lite olika. När jag var 16–17 år och kollade på CHL tänkte jag ”vilken skitturnering. Det är ingen som bryr sig om den där”. När jag sedan fick vara med och spela CHL själv, kom ner till Schweiz, Tjeckien, Österrike och så vidare, var det väldigt kul med ett stort intresse och bra drag på läktarna.
– Sedan fick vi finalen hemma mot München. Då var det fullsatt i Scandinavium och det var en mäktig match att spela. SHL väger väl ännu större och det man vill vinna även om jag tror att Europaguld också väger väldigt tungt.
För två säsonger sedan spelade du här i Gränby med Almtuna och åkte runt till olika hallar i Hockeyallsvenskan. Efter det har, precis som du säger, allt gått väldigt snabbt. Minns du dina tankar då det var dags för NHL-debut?
– Vi hade bortamatch mot Milwaukee med AHL-laget (Grand Rapids). Efter träningen på morgonen gick bussen vid ett. Det är fem, sex timmars bussresa till Milwaukee från Grand Rapids. Jag hade glömt både min plånbok och pass så jag fick låna 100 dollar av en polare i laget som jag skulle kunna käka middag för.
– När vi sitter på bussen och åkt i fyra timmar kom coachen fram till mig och sa att jag var uppkallad. Sedan ringde Ryan Martin, som är ”GM” i Grand Rapids och sa att han bokat flyg från Milwaukee till Detroit. När vi skulle komma fram till Milwaukee skulle vi flyga direkt.
– Då kom jag på att jag inte hade något pass så jag kunde inte flyga från Milwaukee. Jag och en kille till som blivit uppkallad fick ta en hyrbil för att åka tillbaka till Grand Rapids. Först fem timmar till Milwaukee, fem timmar tillbaka och sedan dagen efter till Detroit. Det blev en tiotimmarsresa i onödan.
Gustav Lindström.Foto: Ronnie Rönnkvist
"DEN EFTERMIDDAGEN SOV JAG INTE EN SEKUND"
I debuten spelade Detroit mot Buffalo på bortaplan.
– Vi hade spelat JVM där så det blev lite speciellt att komma tillbaka till arenan där vi hade spelat final.
– Morsan och farsan kom dit dagen innan så vi var ute och käkade. Då var jag inte så jättenervös. Jag hade nog mer svårt att fatta att jag skulle göra NHL-debut. Vi hade matchvärmning tidigt på morgonen och en del intervjuer som jag kanske inte var van vid från AHL-tiden.
– Sedan käkade vi och efter det upp och sova. Jag har aldrig några problem med att sova två, tre timmar på eftermiddag innan match. Jag kan utan problem ligga i sängen från ett till fyra, fem, men den eftermiddagen sov jag inte en sekund. Min puls var nästan lika hög som under matchen, skrattar Gustav Lindström.
– När jag kom ut till matchvärmningen var det lugnt. Jag var nervös några byten, men sedan släppte det. Det var kul och dessutom vann vi första matchen så den dagen kommer jag aldrig glömma.
En person som betytt mycket för Gustav Lindström är tidigare Detroit-backen Niklas Kronwall.
– Han är spelarutvecklare och var mycket i AHL under början av säsongen. Dessutom är han en grym människa. Många ledare är ”du ska göra det här och det här…”. Det första Niklas frågade när han kom dit var hur jag mådde och om allt fungerade bra.
- En fantastisk kille som jag hockeymässigt kan lära mig mycket av. Jag har även haft kontakt med honom här i Sverige under sommaren.
"ALLA VILL SÅ KLART BÖRJA I NHL"
Kommande säsong kommer Gustav Lindström inleda i Almtuna med spel fram till det att NHL-camperna drar igång i november.
– Jag tränade med Almtuna någon månad även förra året innan jag åkte över. Tanken var att jag skulle göra det i år också. Sedan kom NHL med att starten kommer bli uppskjuten nästa säsong.
– Detroit var på mig och tyckte att det skulle vara bra om jag spelade någonstans innan jag åkte över. Antingen då i Hockeyallsvenskan eller någonstans i Europa. Då blev det perfekt med Almtuna.
– Här kunde jag fortsätta köra med fys-tränaren, Johan Söderström, som jag kör med varje dag samtidigt som jag kan träna och spela med Almtuna. Dessutom är det kul då jag har en del gamla kompisar i laget som jag får chansen att spela med igen.
Nu får du möta din kusin, Jakob Ragnarsson, som spelar för Timrå…
– Det ska bli kul. Vi möts i omgång sex, skrattar Gustav Lindström och fortsätter:
– Vi har snackat en del om det, men det är många jag känner i Timrå så det ska bli kul och en av matcherna jag ser fram emot. Timrå har Albin Lundin, ”Ragge”, (Sebastian) Hartmann, ”Fille” Westerlund och Albin Carlsson, så är ett gäng där.
Gustav Lindström.Foto: Ronnie Rönnkvist
När åker du över till Detroit igen?
– Någonstans i mitten av november. Nu är det inte exakt klart när NHL ska köra igång, men som det ser ut nu har man sagt att training camp kör igång 17:e november så jag åker nog över några dagar innan.
Vad har du för förväntningar på nästa säsong?
– Eftersom jag avslutade säsongen i NHL vill jag såklart inleda där också. Alla vill så klart börja i NHL och jag är nöjd med i stort sett alla matcher jag gjorde där.
– Nu gäller det att komma dit med ett bra självförtroende och hoppas att jag kan ta en plats från början. Sedan är jag inte den bästa på att sätta upp mål utan tar det lite som det kommer.
Är du en sådan som tar dagarna som dom kommer?
– Ja, jag vet knappt vad jag ska göra i eftermiddag, avslutar Gustav Lindström med ett leende.
TV: Radulovs märkliga mål – ställer Colorado-målvakten helt
Den här artikeln handlar om: