GRÖNLUND: Det talar för att Panthers kommer vinna till slut

Mardrömsstart på finalserien mot Edmonton Oilers.
Inte bara förlust – utan en mäktig bortasvit rök.
Ska allting bara rulla på nu i fel riktning?
Nej, det tror jag verkligen inte.

När kompletta NHL-lag kommer på tal, tänker jag som 90-talist på Detroit på andra halvan av 00-talet. Jag tänker på Pittsburgh Penguins i samma tid och även 7-8 år senare när de vann två år i rad. Mellan Penguins två storhetstider har du även Chicagos mäktiga bygge som hade NHL i ett slags anakonda-grepp under flera år. Mellan 2009-10 och 2015 vann man tre titlar.

Men aldrig back to back.

Det kommer snart ett annat lag ha möjligheten att göra. I finalen av Stanley Cup spelas ett returmöte av förra årets motsvarighet. I sin tredje raka final har man möjligheten att vinna Stanley Cup för andra året i rad. Florida-dynastin, där Tampa Bay har dragit sitt strå till stacken tidigare, kan därmed fortsätta.

Mellan den främsta stjärnduon (Connor McDavid och Leon Draisaitl) i modern tid och pokalen står det tunga, jobbiga Florida Panthers. En av deras stora styrkor, där de nästan varit helt omöjliga att slå på fingrarna, har dock redan avslöjats.

I match ett vände Oilers en trygg Florida-ledning till seger.

Men vad är det som ligger bakom deras vanligtvis väldigt svårslagna struktur? Sammansättningen av kloka, fysiska och tuffa spelare. En blandning av gammalt och ungt, där nästan alla ser ut att vara lika fräscha och spelsmarta.

Förutom det – finns det ett par andra saker som verkligen talar för Florida Panthers.

”The Rat King” och hans finska vänner

Brad Marchand är en av NHL:s allra största profiler. En lika delar bra och skicklig spelare, som retfull och hatad av motståndarna.

Efter nästan 20 år i Boston Bruins, varav de två sista som lagkapten, ”tvingades” han bort av flopplaget, som hade en riktigt tuff säsong. Det gjorde att han hamnade i en sits där han till slut blev flyttad till Sunrise. På kort sikt är det kort sagt en stor upgrade för honom.

Den 7 mars blev han trejdad till Florida Panthers.

Då satt han och kämpade mot sina egna tårar på första pressträffen.

”Jag vet att det är så businessen funkar”, sade han då med gråten i halsen.

Han blev känd för att i början av sin karriär ha slagit ner Daniel Sedin med sex slag i ansiktet i finalen 2011. Men även om han fortfarnade är en tuff och hård spelare är det i spelet som han kommer kunna ge allra mest.

Under sina 20 minuter mot Oilers i match ett gjorde han mål och satte igång hela serien. Han får gärna göra det igen. Hans ihopparning med finskduon Anton Lundell och Eetu Luostarinen har gett eko.

– De spelar hårt och de spelar snabbt. De är unga och energiska och får mig att känna mig ung, sade han inför finalserien om sina lekkamrater. Nu återstår det att se om de kan kanalisera det i fyra vinster.

En sådan kedja kan vara minst lika viktig som en Connor McDavid och en Leon Draisaitl. Fortsätter de tre att spela bra kommer Floridas chanser öka med stora mått.

En av de bästa trejderna som gjorts på lång tid.

Där är de bättre än Edmonton

Corey Perry, Ryan Nugent Hopkins, Kasperi Kapanen, Evander Kane, Viktor Arvidsson med flera i all ära. Det är bara runt Leon Draisaitl och Connor McDavid som allt cirkulerar för Edmonton.

Floridas styrka är den absolut motsatta. I dagarna blev Aleksander Barkov, den finske lagkaptenen och centerkungen, utsedd till NHL:s bäste defensiva forward. Bredvid sig har han Sam Reinhart och Evan Rodrigues. En annan kedja med både bra händer och pitbull-egenskaper.

I kedja två har du Floridas bästa poängplockare i slutspelet i form av Sam Bennett, flankad av Matthew Tkachuk och Carter Verhaeghe.

Längst ner i hierarkin hittar du spelare som Jesper Boqvist, Tomas Nosek och Jonah Gadjovich. Där börjar definitivt stjärnglansen ”fadea” som man säger i USA. Men i övrigt finns det en mycket bättre bredd i Florida som har tio spelare på minst elva poäng i slutspelet.

En match i matchen som Florida bara måste vinna till slut

Stuart Skinner har länge pekats ut som ett frågetecken i Edmonton Oilers. Men det gäller självklart inte längre. I sina första slutspelsmatcher för i år släppte han in 5,36 mål per match över tre matcher och hade en räddningsprocent på .817. Sedan dess har Oilers vunnit sex av sju starter som han stått för. I stället för att släppa in runt fem mål per match har man nu släppt in mindre än 1,5 mål per match.

Tre hållna nollor. I ett slutspel mot några av världens bästa hockeylag, inte minst i offensiven.

Det är kanske det som spelar den avgörande rollen till slut. Förra året var skillnaden mellan Skinner och Sergej Bobrovskij monumental. I år har Bobrovskij fortfarande varit fullständigt lysande och hittills har han släppt in 40 mål på 18 matcher. Men även om Skinner rent statistiskt ätit upp en del av skillnaderna mellan målvakterna rent statistiskt kvarstår ett faktum.

Skinner är född 1998. Bobrovskij 1988. Den sistnämnda har redan vunnit Vezina Trophy två gånger och Stanley Cup (förra året).

Mycket talar för att vi kommer få se den här skillnaden ju längre serien lider. Bara kolla på Skinners tunga start på match ett. Där blev han räddad av stjärnkvaliteten som Oilers har i offensiven. Och två svenskmål för den delen..

Men det finns en sak som talar mycket för Oilers, utom det uppenbara i form av deras galna form på superstjärnorna.

Gjorde det ”omöjliga” – trots att galna sviten fortsatte

Florida har gjort tre mål eller fler i nio raka bortamatcher i slutspelet. Ett rekord som låter närmast oslagbart. Det gjorde de även mot Oilers senast. Oftast brukar tre mål räcka till en vinst på bortais, men denna gången gjorde det inte det.

Så frågan är om inte anfall är bästa försvar för Edmonton Oilers. Tja, de sitter ju ändå på världens bästa offensiv. Med råge. För Florida har ändå gjort 51 mål på bortais bara i slutspelet. Även om det är viktigt att plocka någon match i Florida är det kanske ännu viktigare att leverera hemma i Kanada.

Match två spelas i natt (lördag), 02.00 svensk tid.