Elias Lindholm inför det tuffa andraåret: ”För mig kan det bara gå bättre”

Det blev drygt 50 matcher och 21 poäng för Elias Lindholm under hans första NHL-säsong. En säsong som delvis spolierades av skador, och därför känner inte Elias av någon ”andrasäsongspress”, som många andra spelare drabbats av.
– Jag tycker jag visade på slutet av säsongen vad jag kan göra. Nu ska jag vara med och bidra från början, säger han till hockeysverige.se.

Stanna, eller åka över? Vara en hyllad stjärna i hemstaden Gävle, eller flytta till ett NHL-lag utan någon annan svensk? Valet var tufft, men när Elias Lindholm till sist bestämde sig lämnade han tryggheten i Gävle, för att i stället testa på livet som NHL-spelare.

Efter en skadefylld säsong nådde Lindholm bara upp i 58 matcher och 21 poäng. Ett facit han inte är speciellt tillfreds med.
– Nej, jag kan inte påstå att jag är speciellt nöjd med det. 21 poäng är inte direkt vad jag hade hoppats på när jag åkte över, säger 19-åringen till hockeysverige.se och fortsätter:
– Men jag hade det lite tungt med en skada precis i början, så jag fick inte så mycket istid i starten av säsongen.
– Men jag känner att jag fick visa på slutet vad jag kan göra, och vad jag kan bidra med.

Hur blev omställningen från stor till liten is, för dig?
– I början kändes det som att jag kom bort, litegrand. Jag förstod inte hur farliga chanserna var och man fanns liksom inte på rätt plats när det behövdes. Det tog ett tag innan man insåg när man kunde skjuta och att man faktiskt var närmre mål än vad man trodde. Så det blev överlag en ganska stor omställning, och det hade en stor del i att det inte blev mer poäng för mig. Så det är därför jag inte är så jättenöjd med säsongen.

Foto: All over Press

Hur var omställningen till själva NHL-hockeyn? Var det bättre, eller kanske sämre, kvalité än du väntat dig?
– Det är klart att det är stor skillnad mot att lira hemma i SHL. Och det är samma där, isen gör faktiskt en stor skillnad. Tempot blir mycket högre, och så är ju spelarna förstås mycket starkare. Det är några extra kilon på varenda spelare.
– Samtidigt är det svårt att göra en bedömning nu, eftersom jag hade otur med skador förra säsongen. Jag fick slita mycket för att komma ikapp med träningen, och när jag väl gjort det var det bara någon månad kvar på säsongen. Men då kände jag att jag kunde spela mitt spel, som jag gjort i Brynäs, och då tycker jag faktiskt det gick rätt bra.

Det har varit ett omtumlande år för Elias Lindholm. För ett drygt år sedan gick han redan som femma i draften, när Carolina Hurricanes valde det talangfulla spelgeniet.
– Ja, det har hänt jävligt mycket, för att uttrycka mig klart. Först flög jag över för draften, sen en camp där jag skadade mig, jag kom tillbaka, fick en ny skada, flög hem till Sverige för att spela JVM, åkte tillbaka och spelade i NHL.
– Det blev ganska hackigt, men framför allt väldigt händelserikt.

Har sommaren varit lugnare?
– Haha, ja. Det har varit skönt att få vara hemma i Sverige hela sommaren. Det blev som sagt väldigt mycket resande hela förra året, och nu har jag kunnat vara hemma och tränat ordentligt hela sommaren. Så det ska bli kul att se om det har gett något resultat.

Har du tränat på egen hand, eller har du kört med dina gamla Brynäskompisar?
– Nej, jag har faktiskt tränat mer i Uppsala. Min agent Peter Wallén har ett gym där som vi har kunnat köra på. Så jag har kört med Alexander Wennberg, Oscar Dansk, Dennis Everberg och några till.
– Vi fick ett program som vi skulle följa, och det har funkat riktigt bra faktiskt.

Du var även i Gävle en sväng och lirade en internmatch med Brynäs. Hur var det att få ta på sig Brynäströjan igen?
– Det var riktigt kul. Det var mycket publik i Läkerolen, och det är alltid kul att ta på sig Brynäströjan och lira med de gamla lagkamraterna.

Det var ju rätt mycket snack när du valde att lämna Brynäs. Var det ett självklart, eller svårt, beslut?
– Det är klart att det var ett svårt beslut. Jag pratade med en hel del folk runtomkring, vad de tyckte att jag skulle göra, men i slutändan var det mitt beslut. Och det jag kände då var att jag inte har något att förlora. Jag snackade lite med Micke (Sundlöv, dåvarande sportchef i Brynäs), och han sa att det alltid fanns en plats öppen för mig i Brynäs om jag skulle ändra mig.
– Så det blev som att det värsta som kunde hända var att jag skulle få åka hem och göra ett år till i Brynäs, och då kändes det som att jag hade allt att vinna och inget att förlora.

Pratade du något med din kusin Calle Järnkrok, som ju valde att stanna kvar i Sverige något år extra?
– Nej, ingenting alls om det faktiskt. Jag var mer intresserad av livet runtomkring, med träningar och resor och sådana saker.

Och någon ånger att han valde Carolina före Brynäs känner Elias Lindholm inte, med facit i hand.
– Nej, det gör jag inte. Men det är klart, när man tvingades åka ned och lira i AHL kändes det kanske inte så jäkla kul. Som tur var blev det inte så långvarigt där, utan jag kom upp igen ganska snabbt. Men någon ånger skulle jag inte kunna säga att jag kände.

Foto: All over Press

När du skickades ned till AHL, hade du någon tanke på att vända hem till Brynäs?
– Nej, det hade jag inte. Jag ville bita ihop och försöka komma upp till NHL så fort som möjligt igen. Och samtidigt sa tränaren till mig att jag bara skulle vara nere ett tag, och sen få komma upp igen. Men man visste ju inte hur länge det kunde bli.
– Men jag hade ingen kontakt med Brynäs under säsongen, utan jag var inställd på att vara kvar där.

Det blev sex matcher i AHL. Vad är din bild av ligan? Man har ju fått höra en del märkliga grejer därifrån…
– Det är annorlunda mot NHL, såklart. Väldigt annorlunda. Men det är ganska svårt att sätta fingret på vad som är annorlunda. Det blir ju att folk kanske spelar lite mer för att visa upp sig själva, så spelet är väl inte riktigt lika strukturerat som i NHL.
– Och som tur var hade jag fyra hemmamatcher, och sen en flygresa till Toronto, så jag slapp dom här långa bussresorna man hört talas om, haha.

Hur såg ledningen i Carolina på din säsong? Det blev nio mål, bland annat.
– Dom sa att dom var nöjda i alla fall. Även om jag inte producerade så mycket poäng så försökte jag bidra på andra sätt, med att jobba hårt och öppna upp ytor för andra i stället. Så, dom sa att dom var nöjda, men jag tror nog att de, precis som jag, hade lite högre förhoppningar på poängproduktionen.

I Nordamerika är begreppet ”Sophomore jinx” ett populärt uttryck som beskriver det svåra andraåret. Det är det året som nu väntar för Elias Lindholm, men han känner ingen oro inför den svåra säsongen.
– Jag känner snarare att det bara kan gå bättre för mig. Nu ska jag försöka kriga om en plats redan från start, och om jag kan hålla mig ifrån skador så ska det bara bli kul att spela.
– Jag känner ingen extra press över att den andra säsongen har varit svår för många andra.

Nu är det knappt två månader tills dess att säsongen drar igång, hur går tankarna?
– Jag längtar, väldigt mycket. Man går nästan och räknar ner dagarna. Det ska bli fruktansvärt kul, och man bara väntar på att få komma igång.
– Jag åker över till USA nu, den 26:e, så man känner att det är ganska nära nu. Och det ser jag verkligen fram emot. Speciellt eftersom vi har en ny tränare och ett par nya spelare, så det ska bli kul att se vad vi kan göra.

Ja, Bill Peters har tagit över klubben, har du någon koll på vilken typ av tränare han är?
– Nej, det har jag inte. Jag snackade lite med Ludvig Rensfeldt som hade haft honom i någon juniorturnering, tror jag det var, men jag har inte pratat något med Bill personligen. Så det ska som sagt bli väldigt spännande att se hur han är, och om vi kan hitta någon kemi i laget nästa säsong.

Vilken roll tror du att du kan ta nästa säsong?
– Det är svårt att säga. I början av förra säsongen spelade jag bara fem-sex minuter per match, och mot slutet låg jag runt 14. Så får jag spela så mycket i år igen är jag ju väldigt nöjd, och får jag spela mer än så blir det en bonus.
– Och jag tyckte det gick riktigt bra när jag fick spela med Riley Nash och Jeff Skinner. Vi hittade en väldigt bra kemi, så om vi kan hitta det i år igen hoppas jag på att jag får en ganska stor roll.

Och vilka förväntningar kan vi ha på Carolina Hurricanes säsongen 2014/2015?
– Vi har rätt många unga killar, blandat med en del äldre stjärnor, så jag tror vi kan hoppas på slutspel i alla fall. Vi var stundtals riktigt bra även i år, men lite för ojämna, så om vi kan hålla en jämnare nivå känns slutspel rimligt.
– Och när man väl är i slutspel vet man aldrig vad som händer…