Efter tuffa säsongen: “Jag måste vara bättre”

Efter en sagolik debutsäsong i NHL upplevde Christan Djoos ett tyngre fjolår i Washington Capitals. Nu är den tidigare Brynäsbacken beslutsam att studsa tillbaka på rätt spår igen.
– Så är det ibland. Mycket var det upp till mig, att jag måste vara bättre, säger Djoos om den tuffa fjolårssäsongen.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Pär Djoos, med rötterna i Mora, blev svensk mästare under Roger Melins ledning
1999. Han gjorde dessutom 82 NHL-matcher. Däremot fick han aldrig vara med om
att vinna Stanley Cup, vilket däremot hans son Christian fick göra 2018. 

Christian Djoos flyttade över till Washingtons organisation 2015 och har sedan
jobbat sig upp i hierarkin även om han ännu inte fått det riktigt stora
genombrottet. Nu har han haft en lång sommar hemma och när
hockeysverige.se träffar honom utanför Gavlerinken är det bara några dagar kvar
till han ska åka över till USA igen. Men han ser tillbaka på sommaren i Sverige
med både värme och glädje.
– När jag var yngre spenderade
vi ganska mycket tid i Mora. Sedan har jag också min moster, mormor, morfar,
farmor och farfar som bor där, berättar Christian Djoos när vi satt oss i solen
utanför hans gamla hemmarink och kommer in på ämnena Mora och Dalarna.
– Jag brukar åka upp dit
eftersom det inte är så långt, tar två timmar, och jag var uppe förra helgen
och hälsade på.

Känner du dig som gästrike eller mas?
– Inte mas ha ha…

Och Vasaloppet?
– Nej, det har jag inte
funderat på att åka. Jag har inte heller åkt så mycket skidor i mina dagar.

“SÅDANT PRATAR VI INTE OM”

Pappa Pär Djoos har betytt en hel del för Christian som
hockeyspelare, framförallt då han var yngre.
– Nu lade han av då jag var
ganska ung, tyvärr, så jag hann inte se honom spela allt för mycket. Han har
såklart betytt mycket. Nu när jag blivit äldre lägger han sig inte i hockeyn.
– Idag har vi inte den
relationen att han ringer mig och talar om vad jag ska göra på isen efter att
han sett en match. Sådant pratar vi inte om, men, absolut, har jag några frågor
så ställer jag dom.

När du satt på läktaren och publiken skrek på pappa, hur
upplevde du det?
– Jag kollade bara matcherna
här hemma på rinken och då var det lugnt. Det kanske var tur att jag inte var
på någon bortamatch, säger Christian Djoos med ett leende.

Pär Djoos.
Foto: Bildbyrån

Att det skulle bli hockey var naturligt för Christian Djoos
efter hans pappa spelade, men också för att han tillsammans med bästa kompisarna
Emil Larsson och Emil Molin som barn spelade egna matcher i Gavlerinkens
korridorer.
– Det var nog naturligt att det
skulle bli hockey. Från det jag var liten var jag med väldigt mycket med uppe
på hallen. Den var jag, Janne Larssons son Emil och Ove Molins son Emil. Vi
sprang här så mycket vi fick tills dom blev less på oss (skratt). Efter varje
hemmamatch var vi nere i omklädningsrummet och spelade bandy.
– Som jag minns det var vi tre
här uppe jämt. Däremot spelade vi aldrig i samma lag innan U16. Det var först
då vi för första gången spelade i samma lag. Jag spelade i Brynäs från början
medan dom var i Strömsbro respektive Sätra. Jag tror att båda två spelade i
Sätra sedan innan U16.

Har ni fortfarande mycket kontakt?
– Ja, det har vi. Nu har vi
som hockeyspelare fyra veckor på sommaren hemma i Gävle. Då får vi maxa den
tiden och träffas så mycket som möjligt.

HAR MYCKET ATT TACKA “BÄCKIS” FÖR

Pär Djoos åkte över till NHL redan 1990 medan Christian åkte
över 2015, alltså 25 år senare. En del har förändrats även om mycket fortfarande
är lika.
– Det var nog lite tuffare och
fulare då. Nu är det en annan respekt för varandra och det spelas en finare
hockey. Du kom undan med lite mer på tidigt 90-tal. Vad jag har fått berättat
för mig så tyckte han det var kul att få testa på det livet.

Hur upplevde du själv att det var då du kom över?
– Jag tyckte också att det
var bra. Det passade mig bra. Jag hade spelat tre säsonger här och kände att
det skulle vara en bra tid att åka över. Washington tyckte samma sak samtidigt
som jag var helt inställd på att spela i Hershey, hade inga problem med det och
kände ingen besvikelse även om jag ville spela i NHL direkt.
– Vi var många yngre som kom
till Hershey samtidigt. Vi tog hjälp av varandra. Bland annat var (Jakub) Vrána med. Han hade spelat i Linköping och kunde lite svenska, vilket var skönt. Vi
lärde känna varandra bra och bodde ihop under första säsongen där. Han är en riktigt
snäll och rolig kille.

Hade du bra hjälp av att Nicklas Bäckström redan fanns i
organisationen?
– Ja, han har alltid varit
bra mot mig och ställt upp. Han har jag mycket att tacka för. Min farsa spelade
faktiskt med Anders, Nicklas pappa, här i Brynäs.

Nicklas Bäckström och Christian Djoos lyfter Stanley Cup-bucklan i Gävle.Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån

TÄNKER INTE PÅ PENGARNA

Det har varit en extrem utveckling då det gäller löner i
NHL från början på 1990-talet till idag, hur ser du på den dollarrullning som
är i NHL idag?
– Det blir så när marknaden
blivit större och det är den som styr ganska mycket. Det är bara att jämföra
med basket, baseboll och amerikansk fotboll. Ishockeyn är ganska liten jämfört
med dom, men ändå så pass mycket större än vad den är här hemma.

Har du sett spelare som blivit fartblinda ekonomiskt och
köper allt dom kommer över?
– Om man är bilintresserad
och verkligen vill ha en speciell bil, får man dom här pengarna då så kanske
man kan unna sig den bilden. Däremot har jag inte stött på någon som gjort slut
på allt.

Har du själv känt att du varit nära att bli fartblind
ekonomiskt?
– Nej, jag har inte hunnit
skaffa mig några sådana intressen som jag lägger pengar på.  

Tänker man pengar när man skriver på ett NHL-kontrakt
eller ser man bara till själva hockeyn?
– Nej, det tror jag faktiskt
inte någon gör. Alla vill spela i NHL. Får man chansen så tror inte jag att pengarna
har någon betydelse.

Skulle du själv kunnat tänkt dig att åka över till NHL om
du fick samma lön som i Brynäs?
– Ja, det hade jag gjort.
Hade jag fått chansen att spela i NHL så hade jag tagit den direkt. Det skulle
jag nog till och med gjort gratis, säger Christian Djoos med ett skratt och
fortsätter:
– NHL är NHL och det är dit, nu
kan jag inte tala för alla, dom flesta hockeyspelare i vill.

“RÄTT SOM DET VAR SÅ VAR VI I FINAL”

Säsongen 2017/18 fick alltså Christian Djoos vara med om det
största han upplevt som hockeyspelare, att vinna Stanley Cup.
– Vi var några yngre som kom in
i laget samtidigt. Dom andra hade varit om att åka ut i andrarundan massvis med
gånger, men jag tror aldrig vi andra förstod allvaret i det riktigt.
– Vi kom till hallen, tränade
och försökte göra det bästa för laget varje dag. Rätt som det var så var vi i
final. Då slog det mig att det var riktigt nära. Allt gick så fort och jag tog
det som en vanlig dag hela vägen till finalserien. Där blev det lite mer
speciellt såklart.
– När vi sedan tog ledningen på
hemmaplan med 3-1 i matcher kände alla att vi bara behövde en match till och
att vi skulle ta den så snabbt som möjligt.

Går det att klä ord på känslan då matchen var över och ni
hade vunnit Stanley Cup?
– För mig var det första
säsongen, men för dom som hade kämpat tillsammans under många år måste känslan
varit helt sjuk. Samma grupp av killar som hade hållit ihop under nio, tio år.
Det var dom killarna var jag mest glad för, att dom äntligen fick vinna.

Hur är en spelare som Aleksandr Ovetjkin i omklädningsrummet?
– Han är en ledare, positiv,
schysst mot alla och har alltid varit jättebra.

Christian Djoos.
Foto: IBL Bildbyrå

TUFFT FJOLÅR

Hur ser du på din egen utveckling senaste säsongen?
– Första säsongen i
Washington var lärorik medan förra var upp och ner. Det blev en ryckig säsong
där jag spelade, var skadad, spelade, satt på läktaren, spelade…
– Jag fick inte något flow i
det, vilket var synd. Jag hade behövt det.

Är du besviken över att du hamnade på läktaren ibland?
– Så är det ibland. Mycket var
det upp till mig, att jag måste vara bättre. Det finns bara sex platser och jag
visste att jag var sjätte, sjunde back. Var jag inte bättre då så fick jag
sitta på läktaren. När det sedan gäller skadan kunde jag tyvärr inte göra något
åt det.

Påverkade skadan din prestation då du var tillbaka i
spel?
– Nej, jag kände mig 100
procent efter skadan så det var inga problem. När jag var skadad innebar det att
dom fick spela några andra under den tiden. Så funkar det och är överallt i
NHL-lagen, säger Christian Djoos som har höga förväntningar på kommande
säsongen.
– Det ska bli kul att åka över
nu efter en lång sommar. Jag är riktigt taggad på att säsongen ska dra igång och hoppas
på att få vara skadefri.

Hur gärna lyfter du Stanley Cup-bucklan nästa vår?
– Det gör jag gärna igen,
avslutar Washington-backen med ett leende.