Draftspecial: Robin Lehner

Med pappas hjälp mot stjärnorna

Hockeysverige.se avslutar sin artikelserie om de svenska draftprofilerna längst bak i banan. Historien om Frölundamålvakten Robin Lehner är lika mycket en historia om hans pappa Michael. Tillsammans slöt far och son Lehner tidigt ett kontroversiellt förbund som har fått många att rynka på näsan. Vid helgens NHL-draft får de kvitto på om deras gemensamma elitsatsning varit lyckad.

Det råder delade meningar om vem som inspirerade vem. Robin Lehner hävdar att det är pappa Michaels förtjänst att han i dag är ett av Sveriges största målvaktslöften. Michael Lehner säger å sin sida att det var först när sonen började spela som hans eget intresse för sporten tog fart.

Klart är i alla fall att historien tog sin början när Robin Lehner som tioåring

Foto: eliteprospects.com Robin Lehner.

började spela ishockey. Han var fotbollsmålvakt sedan tidigare och intog samma position på isen. Michael Lehner hade under Robins tio första levnadsår varit strängt upptagen med att bygga upp ett företag som i dag driver ett av Sveriges största behandlingshem för missbrukare och kriminella.

– Dittills hade jag jobbat med mitt företag och försakat honom och frugan. Nu bestämde jag mig för att jobba stenhårt med honom, att ingen annan skulle få göra det. I och med att jag jobbar med det jag gör och har lärt mig hur svårt det är att lita på människor ville jag inte lägga hans utveckling i någon annans händer, säger Michael Lehner.

Sonens första stapplande skär på isen triggade något i Michael Lehner. Han fann en passion för målvaktsspelet, en passion som har hjälpt Henrik Lundqvist att bli en av världens bästa målvakter och som har utmynnat i att han själv har fått jobb som målvaktstränare i KHL.

– Pappa gillade hockey sedan tidigare, men när jag började stå i mål blev han ännu mer intresserad. Han åkte över till NHL och kollade på målvakter, plockade upp detaljer i deras spel och började hjälpa mig mer, berättar Robin Lehner.

– Under alla år – förutom i år när han har varit och tränat i Ryssland – har han varit med mig på varje träning, stått på läktaren, i båset eller på isen och följt mig. Vi har alltid haft en dialog och jobbat utifrån den.

Michael Lehners arbete med sonen var inte alltid uppskattat. I Frölunda blev han inledningsvis uppvisad på läktaren när han ville coacha Robin. Det var inget som stoppade honom från att undervisa sonen.

– Vi utvecklade ett system med olika tecken. När jag satt och viftade med kepsen eller flaxade med knäna var det för att skicka olika signaler till Robin. Det märkte de inte, skrattar han åt minnet.

Har ”lurat” Robin till storverk

Medan Robin växte till sig och visade uppenbar talang jobbade pappa Lehner parallellt med Henrik Lundqvist. Att ha en så pass framstående målvakt så tätt inpå knuten inspirerade den unge Lehner.

– Jag har växt upp med Henke och ser honom mer som en personlig förebild än en idol. Pappa hjälpte Kristian Huselius när han var i Frölunda också. Det var häftigt att se hur bra det gick för dem, säger Robin Lehner.

Ska man tro Michael Lehner ingick det i den stora planen.

– På sätt och vis har jag lurat honom. Han växte upp omgiven av ”Husse” och Henke. Robin har fått vara med och lukta på grejerna, men fick aldrig vara med fullt ut. Jag öppnade dörren på glänt kan man säga, ler han och drar sig till minnes det specifika vägskälet för Robin.

Foto: Getty Images (Arkivbild) Förebilden.

– Det var alldeles innan ”Husse” skulle åka över till Florida och spela i NHL första gången. Vi gick ut på restaurang, käkade och spelade lite enarmade banditer ihop. Jag såg i ögonen på Robin hur han ville ha det där som Kristian hade, så jag sa ”Vill du ha det här tillräckligt mycket är det bara att säga till, då hjälper jag dig”.

Rollen som pappa och rollen som tränare kan på vissa punkter skilja sig kraftigt åt. Den ena rollen bygger på mjuka värden som sympati, omsorg och stöd. I den andra handlar det i stor utsträckning om att ställa prestationsbaserade krav och ge order. På frågan om det har varit en svår balansgång ger far och son olika svar.

– Nej, han brukar säga till mig att han är min tränare och inte min pappa nere på träningarna. Ibland blir det personligt, lite intriger och då kan jag bli sur, men en timme senare är det bortglömt, svarar Robin.

– Ja, stundom är det svårt eftersom han kan börja ifrågasätta saker, menar Michael. Andra målvakter kanske också tycker att något är konstigt, men de lyder i alla fall. Han kan börja tjafsa för att jag är hans farsa. Men då brukar jag säga: ”Det är lugnt, vill du inte så vill du inte. Inga problem”. Då blir han vansinnig.

Retade Henrik Lundqvist till att bli bättre

Det psykologiska spelet har blivit ett av Michael Lehners signum som målvaktstränare. Han har en bakgrund som landslagsman inom kampsport. Det öppnade hans ögon för hur viktig psykologin är inom idrotten – och inte minst för en ishockeymålvakt.

– Han vet hur han ska trigga mig. Om jag har gjort något dåligt så säger han det till mig, då blir jag sur och går ut och gör bättre ifrån mig nästa gång, säger Robin.

Henrik Lundqvist fick stå ut med samma behandling. Enligt Michael Lehner gjorde det honom till en mer fokuserad målvakt.

– Varje dag när han kom till träningen sa jag ”Nämen tjena Stefan! Är det inte Stefan som kommer?” med hänvisning till Stefan Liv. Då blev han helt galen och jag hade fått i gång honom. Det är lättare att jobba med dem när de är taggade och det är lite det jag eftersträvar.

Robin Lehner vittnar om att den lite udda metoden har fungerat alldeles utmärkt. Trots att han bara är 17 år är han en av de fysiskt sett starkaste spelarna i Frölundas A-lag. Det är pappas förtjänst, hävdar han.

– Han är bra på de mentala bitarna och har lärt mig att stå på egna ben, att inte ta någon skit och våga ta för mig. Det är en av anledningarna till att min fysik har blivit så bra. Han har hjälpt mig att ta bort de mentala spärrarna och det har gjort att jag har kunnat köra väldigt hårt i gymmet.

Att Robin redan vid tidig ålder fick vara med om en elitsatsning har stuckit i ögonen på folk. Många har ifrågasatt Michaels träningsmetoder. Själv har han ingen ånger. ”Den svenska medelvägen fungerar inte”, resonerar han.

– Många tycker att jag har drivit Robin för hårt, men i själva verket är det han som har satt upp målen som jag sedan har försökt hjälpa honom att uppnå. Det kanske är svårt att förstå när jag har kört med honom på isen och han har hängt med huvudet och tyckt att det har varit jobbigt. Men så är det, säger han.

– Jag håller med om att upp till 12-13 års ålder ska det handla om att ha roligt, men samtidigt måste det finnas en baktanke med det. Man kan inte bara ha en förhoppning att ”min son ska spela i NHL”, man måste öka pressen successivt. Börjar man satsa vid 17-18 års ålder är det för sent. Då har tåget gått. Som utvecklingen ser ut i dag är spelare tvungna att börja satsa tidigt. Det är allt eller inget som gäller.

Anmäldes till Bris

En gång gick det faktiskt så långt att Michael blev anmäld till Bris (Barnens rätt i samhället).

Foto: eliteprospects.com (Arkivbild)

– Det är faktiskt en sann historia, bekräftar Robin Lehner med ett skratt.

– Jag var tolv år och vi tränade hårt redan då för jag ville verkligen bli bättre. Hemma på tomten i Mölndal hade vi tagit bort gräsmattan och lagt ut cement för att vi skulle kunna träna med en puckmaskin. Grannarna var sura över det där och tyckte att puckmaskinen förde för mycket oväsen. En gång blev jag lite tyken och fick en puck på armen, då såg grannarna sin chans att ringa Bris.

– Men det blev hände ingenting alls. Det gör ju ont att få pucken på sig, men man står ju där för att stoppa den så det får man räkna med ibland, konstaterar Robin med en axelryckning.

Belackarna har varit många, men Michael Lehner känner att han och Robin är på god väg att täppa till truten på dem som har ifrågasatt det sunda i deras relation. Helgens NHL-draft blir en måttstock på hur framgångsrikt deras samarbete har varit.

På frågan vem som kommer att vara mest nervös av de två på draftdagen kommer Michaels svar blixtsnabbt:

– Jag!

– Det är ett känsligt område för min del … Jävligt jobbigt. Henke fick jag på vägen, men Robin har jag hjälpt sedan första skridskotaget, säger Michael Lehner.

– Det är ingen prestige, men en känslig grej. Inte ens när min far dog fällde jag en tår, men om Robin går högt är jag orolig för att det brister.

Text: Uffe Bodin