”Den skulle inte få vila en sekund”

Murray drömmer om Stanley Cup

I flera år har San José Sharks varit en Stanley Cup-utmanare utan att nå ända fram. Efter sommarens värvningar hoppas lagets svensk Douglas Murray att det här är säsongen när det äntligen ska ske.
– Nu har vi den bästa backbesättningen sedan jag kom hit för sex år sedan, säger backbjässen till hockeysverige.se inför säsongspremiären mot Phoenix Coyotes.

När Douglas Murray, 31, lämnade Djurgårdens J20-lag 1997 för att spela och plugga i New York var det inte många som visste vem den tuffe backen var. Idag, femton år senare, är han en av NHL:s bästa defensiva backar, spelandes för topplaget San José Sharks. Han debuterade i NHL som 25-åring och har sedan dess spelat 362 NHL-matcher, gjort 52 poäng och värmt upp filten i utvisningsbåset inte mindre än 304 minuter.

I helgen inleder han sin sjunde NHL-säsong och hockeysverige.se fick en pratstund med Murray inför premiärmatchen mot Phoenix Coyotes natten mot söndag. Oundvikligen handlar vårt samtal till en början om den nyligen avlidne Sven Tumba som var Douglas Murrays morfar Lasse Björns lagkamrat och vän under många år.
– Det kanske låter lite själviskt men jag tänkte ju direkt på morfar när beskedet kom att Sven hade gått bort. Det är lite jobbigt att prata om det men det är så många av morfars vänner som har gått bort de senaste åren. Rolle (Stoltz) gick bort alldeles för tidigt, ”Garvis” (Määttä) och innan honom var det även ”Tjalle” (Mild).
– Även om morfar och Sven inte umgicks jätteflitigt så hade de gått igenom så mycket tillsammans både som spelare och som kompisar. Nu hade Sven haft det jobbigt hela sommaren så det kom inte som en jättestor överraskning när han somnade in. Men det var ändå mycket tragiskt och han var verkligen en av svensk hockeys allra största spelare. Mina tankar går givetvis till hans familj.

Du flyttade över till USA redan 1997, fanns då tanken att du femton år senare skulle vara en etablerad NHL-stjärna?
– Nej, den tanken fanns inte då och det var inte därför som jag flyttade över hit. Jag hade kommit till en tid i livet där jag ville prova på något annat. Tanken var aldrig att jag skulle åka över för att i första hand spela hockey eller plugga. Jag ville komma över för att få nya erfarenheter och växa som människa. Det var ett ganska svårt beslut att ta eftersom man skulle komma långt från familjen och mina vänner. Jag blev hjälpt i beslutet att åka en hel del av att flera av mina andra vänner som inte spelade hockey reste i väg till England och USA för att lära sig engelskan bättre.
– Efter första året här borta fick jag en del förfrågningar från olika universitet om jag ville komma dit och plugga och spela hockey. Om det var ett svårt beslut innan jag åkte över första året så var det ett ännu svårare beslut det andra året eftersom det då handlade om jag skulle stanna här borta i fem år ytterligare. När jag åkte över första gången var jag helt inställd på att det bara skulle bli ett år.
– Jag har alltid tyckt att fördelen med USA jämfört med många andra länder är att här kan du som atlet få en utbildning samtidigt som du tränar och jag har aldrig ångrat en sekund att gjorde de valen jag gjorde.

Vad har du utvecklat mest som spelare sedan du lämnade Djurgårdens J20-lag?
– Jag spelade på en hyfsad nivå i Sverige men var aldrig en lika stor talang som exempelvis Mats Sundin, bröderna Sedin eller ”Foppa”. Det jag alltid har sagt, även om jag inte vet om det stämmer, är att jag förmodligen hade utvecklats snabbare som hockeyspelare om jag stannat kvar i Sverige. Förmodligen hade jag ändå spelat hockey på samma sätt som jag gör idag. Fast jag ångrar som sagt var inte en sekund att jag gick den väg jag gjorde. Genom mitt val har jag fått en fantastisk möjlighet att lära känna många underbara människor och ett helt nytt land.

Om vi blickar tillbaka till fjolåret så gjorde San José Sharks en väldigt fin säsong, men vad fattades för att ni skulle gå hela vägen?
– Oavsett vilken hockeyspelare du pratar med säger han nog att det handlar mycket om tillfälligheter, att man har rätt studsar och ett jäkla härligt go i laget. Jag minns bland annat det året Brian Campbell kom och vi vann 20 av våra 22 sista matcher eller något liknande. Trots det åkte vi ut ganska tidigt ur slutspelet.
– Den stora besvikelsen jag känner då det gäller fjolåret är att vi verkade känna oss nöjda efter att vi vunnit conferencesemifinalen. En annan besvikelse är att vi lät Detroit krypa tillbaka in i matchserien trots att vi ledde serien med 3-0. Vi skulle självklart avgjort den tidigare speciellt som vi verkade vara ganska slitna just då. Men vi får ta lärdom av misstagen vi gjorde i fjol. I år känns laget mycket bättre och stabilare.

Vad ger dig den känslan?
– Vi har bland annat den bästa backbesättningen sedan jag kom hit för sex år sedan. Brent Burns från Minnesota Wild och Colin White från New Jersey Devils är två stora och fysiskt starka backar. Marc-Édouard Vlasic och Jason Demers är ett år äldre. Det gör att vi känns stabilare i defensiven och framför allt större.
– Framåt har vi bland annat fått Michal Handzus som är en fantastisk bra spelare som kommer lyfta vår tredje lina. Vi har även en riktigt bra fjärde kedja med bland andra Brad Winchester, en tuff spelare från Anaheim Ducks, som har sett väldigt bra ut. Annars vill jag nog säga att attityden i laget är väldigt bra i år, bra killar som har väldigt roligt tillsammans.

Du har väl även tidigare djurgårdsspelaren Dan Boyle med bland backarna?
– ”Danny”, ja självklart. Han är ju min trogna backpartner. Jag skulle ljuga om jag sa att han blir bättre för varje år men man vet att han varje dag gör sitt jobb och gör det bra. Framåt har vi ju även hyfsade killar som Joe Thornton och Patrick Marleau som jag heller inte har nämnt.

Vem tror du kommer att bli årets stora överraskning i San José?
– Jag kan ju gärna inte säga Marleau, Thornton och Joe Pavelski eftersom det är vår första line. Ryane Clowe är stabil runt 60 poäng. Brad Winchester kanske eller varför inte Martin Havlat? Han kanske höjer sig ytterligare en nivå den här säsongen. Antagligen får han nog flytta på sig då Torrey Mitchell kommer tillbaka från sin skada. James Sheppard är även han skadad. Han fick hela året i fjol förstört på grund av en knäskada och är antagligen inte tillbaka före jul.

Vilka förväntningar har du på premiären mot Phoenix Coyotes?
– Nervös har jag nog inte blivit på de två, tre senaste åren. Det handlar nog mer om att man är mer fokuserad då det är premiär. Nu har vi inte match före nästa lördag så det gäller att vinna premiären annars blir det en lång vecka, haha…

Om San José Sharks vinner Stanley Cup var kommer Douglas Murray då att ställa ut bucklan?
– Den ska få åka runt i Stockholm och den ska få se skärgården… Jag kan lova att den ska inte få vila en sekund från det att den lämnat planet till den lastas ombord igen.

Text: Ronnie Johansson