Den ryska björnen

Old School Hockey – Dmitrij Jusjkevitj

Han gjorde sig känd som en helt kompromisslös back som aldrig tvekade inför att offra kroppen för att stoppa ett skott. Den ryske backen Dmitrij Jusjkevitj berättar i dag om en karriär som tog honom från Tjerepovets i Sovjetunionen till rampljuset i NHL och klubbar som Philadelphia och Toronto.

Tjerepovets är en stad med drygt 300 000 invånare i västra delen av Vologda Oblast i Ryssland. Man kan säga att staden ligger öster om St. Petersburg och norr om Moskva. Staden inhyser KHL-laget Severstal där den här säsongen bland andra svenskarna Niclas Andersén, Niclas Bergfors och Linus Videll spelar. Innan NHL-lockouten tog slut spelade även Tom Wandell i laget.

I staden har även en av rysk hockeys bästa backar under 1990-talet, Dmitrij ”Dimi” Jusjkevitj växt upp. Han fick sitt genombrott i Lokomotiv Jaroslavl redan som junior då han uppmärksammades för att vara nästintill brutal mot sig själv ute på isen. Han spelstil ledde honom hela vägen till NHL där han kom att spela 786 matcher Philadelphia Flyers, Toronto Maple Leafs, Florida Panthers och Los Angeles Kings.

Hans karriär har även kantats av olika svåra händelser. Bland annat råkade han 2002 ut för en livshotande blodpropp och 2008 avled hans tidigare fru Oksana. Lägg därtill en skadelista som är ganska lång.

Efter sin frus bortgång tänkte han sluta helt med hockeyn och till ryska tidningen Sport-Express sa Jusjkevitj:
– Jag ville inte komma ut på isen med tankarna fyllda av hur mina barn mådde så jag valde att försöka avsluta min karriär.

Bytte klubb tidigt

Foto: Getty Images

I dag träffar vi ofta på honom kring det ryska landslaget eftersom han bland annat jobbar som assisterande coach där. Här berättar han för hockeysverige.se i Old School Hockey om sin framgångsrika karriär.
– Jag växte upp i Tjerepovets och jag tror inte att det var någon större skillnad mot att växa upp där som barn mot hur det var i andra städer i Sovjetunionen, men det är givetvis skillnad mot att växa upp i dagens Ryssland.
– Tjerepovets är en ganska liten stad och fanns det två stora industrier varav den ena var en metallfabrik så det fanns inte många andra alternativ för mig än att spela hockey.

Varför lämnade du Tjerepovets för att flytta till Jaroslavl och spela för Lokomotiv?
– Tjerepovets hade en väldigt bra hockeyskola, förmodligen den bästa i regionen. Vi hade stor konkurrens och jag minns bland annat två mycket duktiga hockeykillar som var två år äldre än jag och som inte fick plats i vårt seniorlag.
– Så när det var dags för mig att spela juniorhockey i min hemstad och vi spelade mot Jaroslavl kom en av deras coacher och frågade mig om jag ville komma dit och spela i stället. Jag svarade att det ville jag självklart.

Accepterade den tuffa träningen
Många talar om den ganska tuffa träningen som ryska spelare går igenom under juniortiden, men det är inget som Jusjkevitj ser som något speciellt utan istället som något naturligt.
– Det var normalt att man tränade varje dag när vi växte upp. Rysk hockey är en av de bästa i världen och var verkligen på topp när jag växte upp. Så jag accepterade att skulle jag bli en bra hockeyspelare så gällde det att träna hårt och genomföra varje träning väldigt noggrant.
– Som jag sa så var det normalt och jag såg inget konstigt i det utan jag tycke mycket om att träna och förstod hur viktig just träningen var för mig som spelare.

Jusjkevitj spelade i Jaroslavl fram till och med 1991. Under åren i klubben utvecklades han mycket snabbt och fick chansen att spela med i tre JVM-turneringar där han tillsammans med bland andra Sergej Fjodorov, Pavel Bure och Alexander Mogilnij vann guld.

Foto: Getty Images NHL-karriären inleddes och avslutades i Philadelphia.

Från Lokomotiv flyttade Jusjkevitj vidare till Dinamo Moskva. Där fick han Vladimir Jurzinov som tränare. Hans sätt att leda laget och hur han även ville att Dinamo skulle spela med bra fart och snabba pass gjorde att laget vann ligan. Det var också en hockey som passade den då unge Jusjkevitj.
– Jag minns året med Dinamo ganska väl. Det var fortfarande Sovjetunionen då och det var dags för mig att göra värnplikten. Det gjorde att jag inte kunde vara kvar i Jaroslavl utan valde istället mellan att spela i CSKA eller Dinamo och jag valde just Dinamo.
– Jag spelade där i ett år. Det gick bra för mig vilket gjorde att jag fick chansen att spela i landslaget och dessutom chansen i OS. Det var ju också väldigt stort att få vara med och vinna liga.

Hur minns du tillbaka på OS-turneringen som spelades i franska Méribel (1992)?
– It was cool, skrattar Jusjkevitj
– Jag var ung och att få vara med i ett OS var något som jag alltid drömt om. Det är något som jag tror alla unga idrottsmän drömmer om förresten. Jag var mycket lycklig att över få vara med och det var också en väldigt stor erfarenhet för mig speciellt eftersom vi vann hela turneringen.
– Ni vet när man är så ung, jag var 21 år då, såg jag turneringen som en start på min karriär och man såg mest fram emot vad mitt spel i OS skulle betyda för min framtid som hockeyspelare.

Hamnade i Philadelphia
OSS, som det sovjetiska/ryska landslaget kallades under turneringen, besegrade Kanada med 3-1 i finalen. Ett Kanada med bland andra Eric Lindros i laget som Jusjkevitj skulle bli lagkamrat året efter i Philadelphia Flyers.

Men något stort firande av guldet på gatorna i Moskva blev det inte.
– Visst firades det en del, men det går inte att jämföra med hur det är i dag. När Ryssland vann VM-guld förra året var det ett enormt stort firande här i Ryssland.
– När vi vann så var firande ganska normalt eftersom det var bara guld som räknades för det sovjetiska landslaget.

Efter säsongen med Dinamo Moskva skriver ”Dimi” Jusjkevitj på för NHL-klubben Philadelphia Flyers, den klubb som han draftades av 1991.
– Jag såg ju mycket fram emot att spela NHL precis som jag gjorde med OS. Min coach jag hade i Dynamo Moskva, Vladimir Jurzinov, skulle flytta till Finland för att jobba som tränare där.
– Det här gjorde att jag inte ville stanna längre i Moskva samtidigt som jag fick en inbjudan av Philadelphia Flyers att komma över dit för att ta en chans att spela i NHL. Det var en rolig och väldigt spännande utmaning som jag verkligen inte ville mista.

Var det en stor omställning att flytta från den ryska ligan till NHL?
– Nej, det gick bra och jag anpassade mig ganska snabbt. Jag var så pass ung då så man såg inga problem i att flytta.
– Det gick smidigt och var faktiskt väldigt enkelt och det var dessutom ganska spännande att flytta från Sovjetunionen till USA. Visst var det ett annorlunda liv, ett friare liv där borta, och jag trivdes väldigt bra.

Frustrerad över trejden till Toronto

Foto: Getty Images Jusjkevitjs mäktiga smärtröskel blev ett populärt samtalsämne i Toronto.

Efter tre mycket framgångsrika säsonger i Philadelphia Flyers säljs Jusjkevitj säsongen 1995/96 till Toronto Maple Leafs, en klubb som han kommer att spela för fram till 2002.
– Jag var först ganska frustrerad över att jag blivit trejdad. Anledningen till min frustration var nog i första hand att det var min första trejd. Jag förstod inte riktigt vad det innebar.
– Men jag tror att alla lite äldre spelare känner att det inte är någon stor sak att bli trejdad. Jag har sålts några gånger efter den här trejden och det har jag tagit mer naturligt. När jag sedan väl kom till Maple Leafs försökte jag se möjligheterna med att komma dit och spela.

Där blev du bland annat lagkamrat med Mats Sundin.
– Jag och Mats är jämngamla och vi spelade mot varandra i många juniorturneringar här hemma i Europa. Bland annat i olika mästerskap då vi fortfarande var junior- och pojklagsspelare. Första Junior-VM vi spelade mot varandra var redan 1989. Sedan spelade jag mot Mats när han spelade i Québec Nordiques. Han var en riktigt bra spelare men även en lång kille som var svår att spela mot.
– Så vi har mötts några gånger i karriären och han har vunnit några av dem matcherna. Jag gillar inte att spela mot honom, han är en av de spelare som jag helst inte ville möta haha…

Spelade du på backplats tillsammans med Kenny Jönsson vid något tillfälle i Toronto?
– Ja, jag spelade med Kenny vid några tillfällen. Han var väldigt ung när han kom till Toronto Maple Leafs, men blev ändå en viktig spelare för oss i defensiven åren han spelade med oss.

Vad minns du bäst från åren i Toronto Maple Leafs?
– Många spelare får chansen att spela i NHL, men det är inte många som får chansen att spela i stora klassiska klubbar som Toronto Maple Leafs, Montreal Canadiens eller New York Rangers. Dom här klubbarna har en alldeles speciell historia så långt tillbaka som när NHL startade upp borta i USA och Kanada.
– Nu fick jag förmånen att spela i Maple Leafs under många år och där fick jag verkligen se att varje match laget spelar är som en fest för folket i stan. När vi vann matcher och tog oss till slutspel var det häftigt, men när vi förlorade eller inte tog oss till slutspel var det tufft att vara en hockeyspelare för Toronto.

Dmitrij Jusjkevitj får under åren i Toronto Maple Leafs Pat Quinn som coach. Under hans ledning utvecklas han till att bli en av ligans bästa backar. Bland annat lyckades han och Daniil Markov mer eller mindre själva sätta stopp för Pittsburghs Jaromir Jagr i slutspelet 1999.

Spelade för tre klubbar sista NHL-säsongen

Foto: Getty Images

Säsongen 2002/03 blir hans sista i NHL. Inför säsongen byts han bort till Florida Panthers mot Robert Svehla och sedan vidare till Los Angeles Kings mot bland andra Andreas Lilja. Han avslutade sedan NHL-karriären med att sluta cirkeln i Philadelphia Flyers.

Ny klubbadress säsongen 2003/04 blev hans gamla organisation i Ryssland, Lokomotiv Jaroslavl.
– Det var annorlunda att komma hemma hem eftersom mitt land hade förändrats en del. Jag reste över till USA då jag var 21 år och kom tillbaka när jag var 32 år. Det hade hänt mycket under de 11 åren som jag var i Nordamerika och som ung kille tog jag till mig mycket av deras kultur.
– Det tog tid att komma in i den ryska kulturen igen så jag tänkte ofta på om jag skulle flytta tillbaka till USA.
– Det var även stor skillnad på hockeyn i Ryssland mot den jag var van med i USA. Framför allt för att isen är större i NHL. Jag behövde ungefär ett år på mig att bli van med allt både vid sidan av och på isen.

Nu har Jusjkevitj lagt skridskorna på hyllan. Men efter att han återkommit till Europa spelade han ytterligare sex säsonger. Fem i ryska ligan innan han avslutade med en säsong i finska Kärpet.
– Ja, jag ville spela några år ytterligare innan jag slutade. Där är fortfarande mycket sport och jag jobbar som coach (Lokomotiv Jaroslavl och som assisterande förbundskapten).
– Jag har hållit på med hockey sedan jag var nio år och jag får fortfarande chansen att jobba med den sport som jag älskar. Dessutom är folk villiga att betala för att jag gör det. Vad mer kan jag begära?

Text: Ronnie Rönnkvist