Den nye NHL-svenskens osannolika resa: ”När man tänker på det känns det lite overkligt”

Han spelade aldrig TV-pucken, var inte aktuell för Frölundas hockeygymnasium eller spelade några juniorlandskamper. Trots det har Viktor Svedberg tagit sig hela vägen till de regerande Stanley Cup-mästarna Chicago Blackhawks blålinje.
– Ibland när man tänker på det känns det lite overkligt, speciellt när man tänker på hur många bra spelare som har försökt men inte lyckats nå ända fram, säger Svedberg i en stor intervju med hockeysverige.se.

Han bor fortfarande på ett lägenhetshotell och vågar inte känna sig säker på att han verkligen har etablerat sig i Chicago Blackhawks backuppställning. Likväl är Viktor Svedberg väldigt tillfreds med hockeylivet just nu.
– Jag skulle kunna spela med AHL-lön bara jag fick vara här uppe, skrockar den ståtlige backen när hockeysverige.se når honom i Chicago under en spelledig dag.

Att han spelar NHL-hockey på en regelbunden basis just nu är på många sätt anmärkningsvärt med tanke på hur hans karriär har sett ut. Han kom aldrig med i TV-pucken, var aldrig aktuell för att bli intagen på hockeygymnasiet hemma i Göteborg, spelade aldrig några pojk- eller juniorlandskamper och blev heller inte draftad.
– Det är en lite annorlunda väg jag har tagit, konstaterar han.
– Ibland när man tänker på det känns det lite overkligt, speciellt när man tänker på hur många bra spelare som har försökt men inte lyckats nå ända fram och vilken liten chans det är att man tar sig hela vägen till NHL.

Med det sagt finns det ingen anledning för den 205 centimeter långe backen att be om ursäkt. Tack vare en glaset-är-halvfullt-attityd har han omvandlat händelser som många skulle klassa som motgångar till positiva indikationer, bekräftelser att han har varit på rätt väg.
– Om vi börjar med TV-pucken så var jag rätt nära att komma med. Jag blev bortgallrad bland de sista spelarna när de gick från tolv till åtta backar. Jag tog det faktiskt inte så hårt. Visst var man lite besviken när man fick beskedet, men sedan blev jag glad över att ha kommit så nära, säger Viktor Svedberg.

Foto: Bildbyrån/Carl Sandin

KOM TILL FRÖLUNDA – ÄNDÅ

När det gällde intagningen till hockeygymnasiet gjorde han ett medvetet val och hamnade hos Rögle i stället för i Frölunda.
– Jag sökte inte ens i Göteborg för jag visste att jag inte var aktuell. Frölunda hade redan sina killar som de skulle satsa på. Jag hamnade i Ängelholm och var jättenöjd över det. Jag fick stort förtroende i Rögles J20-lag och fick ögonen på mig från juniorlandslagen och scouter inför draften. Det blev ingenting av det den gången heller, men jag kände ändå att jag gjorde framsteg och att jag sporrades av att hela tiden vara så nära.

Den positiva attityden tror han att han har med sig hemifrån föräldrarna och han betonar också att han är tacksam över att hans agenter manat honom till tålamod.
– Det är ganska få hockeyspelare som är lika långa som jag och det har gjort att det har tagit längre tid för mig att få koll på kroppen med koordination och allt vad det innebär. Agenterna förklarade att det skulle ta tid och jag köpte det och kämpade vidare.

Som 18-åring hamnade Viktor Svedberg ändå i Frölunda och var 2011 med om att vinna J20-guld med klubben samtidigt som han fick chansen att debutera i SHL. De två följande säsongerna spelade han 106 SHL-matcher innan han och Frölunda bestämde sig för att gå skilda vägar inför säsongen 2013/14.
– Både jag och (sportchefen) Christian Lechtaler tyckte att det var ett bra läge för mig att dra till Nordamerika. Det kändes som ett bra test för mig samtidigt som de ville göra plats för andra spelare, säger Svedberg som åkte till USA på vinst och förlust.
– Jag fick ett tryout-kontrakt med Chicagos farmarlag i Rockford, men redan efter träningslägret fick jag skriva om det till ett NHL-kontrakt. Det var en riktigt stor milstolpe för mig, speciellt när jag faktiskt hade åkt över för att försöka spela om ett AHL-kontrakt.

Foto: Icon Sportswire

FICK LYFTA BUCKLAN – UTAN EN ENDA SEKUNDS SPELTID I NHL

De två senaste säsongerna har Svedberg kämpat på i AHL och hunnit drabbas av både petningar och en axelskada som krävde operation. Trots det har han känt att han har gjort framsteg – och framför allt kommit allt närmare NHL. Det slutgiltiga beviset för det fick han i våras.
– Det gick väldigt bra i AHL-slutspelet och jag fick massor med förtroende där. När vi åkte ut blev jag uppkallad till Blackhawks under deras slutspel och fick träna med laget som ”black ace” (reservspelare). Det var fantastiskt, ingenting jag hade räknat med.

Foto: Bildbyrån/Andrew Nelles

Än mer fantastiskt blev det när Blackhawks besegrade Tampa Bay Lightning i finalen. Trots att han inte hade spelat en enda sekund i vare sig NHL eller Stanley Cup-slutspelet fick han följa med ut på isen, fira segern och till och med lyfta bucklan.
– Det var speciellt och ganska overkligt. Jag kunde inte direkt ta någon ära i segern, men samtidigt hade man ju varit med laget hela tiden, tränat med de andra spelarna och varit delaktig på det sättet.

Och nu är 24-åringen, längst i hela ligan jämte en viss Zdeno Chára, alltså framme vid sina drömmars mål. Att spela i NHL och omges av stjärnor som Jonathan Toews, Patrick Kane, Duncan Keith och Brent Seabrook, som han har bildat backpar med under stora delar av säsongsinledningen, skulle kunna kännas surrealistiskt med tanke på vilken sällsam resa han har gjort.
– Man blir avtrubbad ganska snabbt, skrattar han,
– De är ju hockeyspelare som jag själv och när man spelar med sådana superstjärnor blir inte motståndarna heller så märkvärdiga, även om det var jäkligt coolt att möta Jaromír Jágr, en kille man hade haft som idol när man växte upp.

Hittills har Viktor Svedberg varit ombytt i tolv av Chicagos tretton matcher – han missade bara premiären mot New York Rangers av lönetakstekniska skäl – men någon ro i kroppen vågar han inte känna trots det. Han ser sig inte på länga vägar som etablerad i ligan.
– Det är svårt att titta längre än en vecka framåt. Nu har vi Duncan Keith och Michal Rozsival skadade och man vet inte vad som händer när de kommer tillbaka. Jag tar det vecka för vecka och är glad över all istid jag får.
– Om jag skulle bli nedskickad till AHL är det viktigt att inte deppa ihop över det utan fortsätta att jobba på. Då är det bara att sträva uppåt igen.

Där har vi den igen, den där positiva attityden som har gjort honom till den NHL-spelare han är i dag. För Viktor Svedberg är glaset alltid halvfullt.