Prenumerera

Logga in

Vem blir av med jobbet först?

Uffe Bodin

Uffe Bodin

I “NHL med Uffe Bodin” får Hockeysverige Plus-medlemmarna en djupdykning i den gångna NHL-veckan varje fredag. I dag riktas blickarna mot tre coacher som ligger pyrt till efter att deras lag inlett säsongen på ett mediokert sätt.

NHL-säsongen må vara ung och oförstörd. Men för vissa klubbar råder det redan nu beredskapsläge efter att förlusterna lagt sig på hög under de första veckorna av grundserien. För vare sig det är rättvist eller inte är säsongsstarten av större betydelse för vilken bild man får av ett lag än hur de presterar i säg december eller januari.

Alla NHL-lag upplever svackor under en säsong, men det kommer att bli mycket mer diskussion kring ett lag som torskar sina sex första matcher än ett lag som torskar sex raka mellan 15 december och nyår. 

Så av den anledningen är det svettigt värre att vara coach för New Jersey Devils, Minnesota Wild och Dallas Stars just nu.

Devils inledde säsongen med sex raka förluster innan nattens efterlängtade vinst mot New York Rangers. Det fick till följd att man tidigare i veckan meddelade att den assisterande general managern Tom Fitzgerald skulle ta steget ned i båset för att backa upp coachen John Hynes. Många tolkade det som en aktion som general managern Ray Shero genomförde för att få bättre insyn i vad det egentligen är som händer i laget just nu. 

Den teorin köper jag.

Fitzgerald har aldrig haft ett coachjobb efter sin spelarkarriär, så det är oklart vad han skulle kunna tillföra bakom spelarbänken. Det känns i stället som att han har fått i uppdrag att på närmare håll utvärdera Hynes för att sedan avgöra om han bör få behålla jobbet eller inte.

Devils situation är pikant av flera anledningar. 

Det som kan tala för Hynes är att han så sent som i januari skrev på en flerårig kontraktsförlängning och att han påstås vara extremt populär bland spelarna. 

Det som bör tala emot är att Devils gjort en väldigt aggressiv satsning den här sommaren. Värvningarna av spelare som P.K. Subban, Wayne Simmonds, Nikita Gusev samt valet av Jack Hughes i draften bådade för att det här skulle vara ett kraftigt förbättrat lag som åtminstone skulle utmana om en slutspelsplats. Dessutom är det otroligt viktigt för klubben att nå framgång den här säsongen om man ska lyckas behålla sin spjutspets Taylor Hall. 2018 års Hart Trophy-vinnare sitter på ett utgående kontrakt. Om han tappar tron i klubben lär han vara förlorad till sommaren. Det skulle vara ett enormt bakslag för Devils ambitioner att bli ett topplag igen. 

Mycket står med andra ord på spel. Det kan bli Hynes fall.

FRITT FALL FÖR WILD

Men han är inte den enda som ligger pyrt till. Bruce Boudreau i Minnesota och Jim Montgomery i Dallas har inte heller skaffat sig fördelaktiga utgångslägen så här långt.

Om vi börjar med Boudreau och Wild så har de bara en seger på sju matcher så här långt. Det kommer antagligen inte som någon större överraskning för många utanför Minnesota eftersom det här laget har trendat i fel riktning under ett par säsonger nu. 

Det är inte bara resultaten som talar emot Boudreau. Dels sitter han på sista året på sitt kontrakt och blir därför inte kostsam att göra sig av med, dels har han en ny general manager i Bill Guerin. Det är en gammal sanning att general managers alltid vill anställa ”sina egna coacher”. 

Guerin fick också frågan om det i en intervju med The Athletics Pierre LeBrun tidigare i veckan. Han svarade diplomatiskt att han gillar Boudreau och verkligen vill ge honom en chans. Men om förlusterna fortsätter att droppa in lär det bli annat ljud i skällan. Det ser förstås inte bra ut för en ny general manager att inleda sin tid i en klubb med en massa förluster. Det sätter omedelbar press på honom att agera.

Kan nattens 0–4-förlust mot Montréal Canadiens ha varit droppen?

KAN HAN ÖVERLEVA PÅ FJOLÅRETS FRAMGÅNG?

I Jim Montgomerys fall kanske han kan leva på fjolårets framgångar ett tag till. Han tog ändå Dallas Stars hela vägen till förlängning i en sjunde och avgörande konferenssemifinal mot de blivande Stanley Cup-mästarna St. Louis Blues. Det borde rimligen betyda något.

Samtidigt är Dallas Stars ägare Tom Gagliardi inte känd som en speciellt tålmodig herre. Han har investerat en hel del pengar i att göra Stars till en maktfaktor. En seger på åtta matcher i stentuffa Central Division lär inte tillfredsställa honom.

Montgomery kan därför anses vara lika illa ute som Hynes och Boudreau. Jag gissar ett en av dem blir första coach att förlora sitt jobb den här säsongen.

190101bb057-1569652912.jpgFoto: Brace Hemmelgarn-USA TODAY Sports

Tio tankar från NHL-veckan  

* Crosby lyfter Penguins

Inför säsongen var osäker på om jag ens skulle klassa Pittsburgh Penguins som ett slutspelslag. Efter många om och men gjorde jag det med motiveringen att man aldrig kan betta emot ett lag med Sidney Crosby. Sett till vad 87:an har gjort under säsongsinledningen ser det ut att stämma. Jag vet inte hur länge han kommer att orka bära omkring på det här laget i Jevgenij Malkins frånvaro, men han utstrålar sannerligen MVP-vibbar med sitt spel nu. 

* Veckans mest efterlängtade mål

Montréal Canadiens unge back Victor Mete hade gått 127 NHL-matcher utan mål innan han fick in pucken i 4–0-segern mot Minnesota Wild. 21-åringen såg både lättad och glad ut, men det var ingenting mot hur euforiska lagkamraterna blev. Sådant säger mycket om en spelare och hans popularitet i laget.

* Utan hänsyn till sin egen hälsa 

Joel Eriksson Ek var en av nattens mest omtalade spelare – efter att ha täckt TRE skott från självaste Shea Weber i samma byte. Jo, hockeyspelare har utrustning som skyddar dem, men jag tror inte att det hade hjälpt med riddarrustning eller jedi mind tricks mot Webers elaka mörsare. Tyvärr tog åtminstone ett av skotten så illa att Eriksson Ek tvingades avbryta matchen. Förhoppningsvis klarar han sig bättre än Niklas Hjalmarsson. Arizonabacken blir borta i cirka tre månader efter att ha täckt ett skott från Colorados Erik Johnson. Smärttröskeln hos vissa hockeyspelare är perverst hög.

* Hur säkert sitter Maurice?

En coach jag inte tog med i uppräkningen av coacher som kan sitta löst var Paul Maurice. Winnipeg Jets har upplevt en berg- och dalbana till säsongsinledning med storsegrar och storförluster om vart annat. Det är föga överraskande sett till hur lagets backuppsättning har urholkats under sommaren och tidiga hösten. Hur påverkar det Maurice jobbsäkerhet om resultaten fortsätter att svaja? Jag tror att han sitter säkert – ett tag till. Jets general manager Kevin Cheveldayoff är känd för sitt stora tålamod. Dessutom är det snarare han än Maurice som är skyldig till att Jets inte längre är ett lika bra lag som man var för två år sedan. Så kanske är det han som borde kasta oroliga blickar över axeln…

* Årets mål!

Sonny Milano skulle kunna vara namnet på en sadistiskt maffiafigur i en Martin Scorsese-rulle. Men det är en otroligt begåvad om än olidligt ojämn NHL-spelare. Under sin juniortid blev han känd som en spelare som gjorde YouTube-vänliga trick med pucken. Trots det har det mer och mer förefallit som att han skulle vara på väg att bli den nya Rob Schremp, en pucktrollare utan det totala paketet för att kunna låsa upp sin potential. Columbus Blue Jackets har haft tålamod med 23-åringen och kanske är det på väg att betala sig nu. I veckan blev amerikanen viral med som kommer att bli en svårslagen kandidat till årets mål. Njut!

* Otursförföljde Filip

Ska det aldrig få lossna helt och hållet för Filip Forsberg? Efter att ha inlett säsongen på ett fenomenalt sett missade han i natt förlustmatchen mot Arizona Coyotes på grund av skada. Det börjar bli en tråkig trend för 25-åringen i hans NHL-karriär. Så fort han blir så där het så kommer det en skada som tvingar honom till uppehåll. De två senaste säsongerna missade han 33 matcher på grund av skador (och en avstängning) efter att ha spelat samtliga 82 matcher under var och en av sina tre första säsonger i ligan. Nu uppges Forsberg var “day-to-day” vilket i alla fall antyder att det inte är en allvarlig skada.

* Det blåser snålt i Toronto

I förra veckan var jag inne på Toronto Maple Leafs bristfälliga defensiv. Den har sett fortsatt ihålig ut i de senaste matcherna. Nu får laget det ännu tuffare efter att John Tavares gått sönder. Ett brutet finger håller honom borta till nästa månad. 

Det blir ett tufft test. 

För även om laget har den offensiva bredden för att klara sig utan Tavares tror jag det kommer att bli jobbigare för laget att hantera hans frånvaro defensivt. Lagets övriga offensiva stjärnor är lite för endimensionella för att kunna axla det stora ansvar som Tavares tar. Jag tror till exempel inte att Auston Matthews är redo att ta den rollen som Tavares tar. Vi kan nog se fram emot ännu fler 6–5-matcher med Leafs framöver.

* Hughes udda första poäng

Jack Hughes har inte fått någon lätt start på NHL-karriären. Draftettan från i somras var poänglös i de sex första matcherna – som New Jersey Devils dessutom gick förlorande ur. När Devils slutligen tog säsongens första seger mot New York Rangers i natt kom den där första poängen i form av en assist för 18-åringen. Men att påstå att det var snyggt… Nja. 

Min gode vän Dimitri Filipovic beskrev det allra bäst:


* Vad finns det i vattnet i Vegas?

I går kom nyheten att NHL stängt av Vegas Golden Knights forward Valentin Zykov i 20 matcher för att ha fastnat i ett dopingtest. Exakt vad det är för prestationshöjande substans han har fått i sig är oklart, men han är den andra Vegas-spelaren inom loppet av ett drygt år att fastna i ett dopingtest. I fjol var det backen Nate Schmidt som fick sitta i skamvrån av samma anledning.

Det är lätt hänt att få i sig konstiga kemikalier i Las Vegas – fråga bara Jevgenij Kuznetsov – men man kan ju tycka att Golden Knights av ren självbevarelsedrift borde ha tajtat till saker och ting efter Schmidts avstängning. Visst, det är omöjligt att kontrollera spelarna helt och hållet, men att det händer i samma klubb två gånger är minst sagt anmärkningsvärt. Lagets president George McPhee lade all skuld på Zykov och påstod att klubben varit helt ovetande om ett näringstillskott han hade tagit. Dåligt och slappt skött av alla parter, är min slutsats.

* 20 matcher = ett skämt

Apropå NHL och doping… Vilket skämt det är att en spelare får 20 matchers avstängning för ett dopingbrott när motsvarande avstängning på internationell nivå är fyra år. I min värld är det bara ett bevis för att NHL verkligen inte tar det här på allvar. Den som har satt ribban så lågt borde stänga av sig själv. 

bb190206bb109-1571343440.jpgValentin Zykov.Foto: Kim Klement/USA Today

Veckans NHL-lag

Målvakt:

Darcy Kuemper, Arizona Coyotes

Var förra säsongens briljans bara en engångsföreteelse, eller hade Darcy Kuemper fått sitt stora lyft i NHL? Säsongsinledningen tyder på det senare. 29-åringen, som var på gränsen till Vezina Trophy-kandidat i fjol, har varit fenomenal – inte minst då senaste veckan. Vann tre raka matcher och stoppade 95 procent av skotten i processen. Vi kan nog beteckna Antti Raanta som andrekeeper vid det här laget,

Backar: 

John Carlson, Washington Capitals

Med 14 poäng på åtta matcher toppar John Carlson inte bara backarna poängliga – han är totaltrea efter Connor McDavid och Leon Draisaitl bland alla spelare i ligan. Detta efter en vecka där han svarade för nio poäng på fyra matcher. Blir Carlson årets Brent Burns – nästa back att nå 80 poäng eller mer under en säsong? Han har sannerligen omgivningen för att lyckas med det. 

Kris Letang, Pittsburgh Penguins

Det är inte bara Sidney Crosby i Pittsburgh just nu – det är en hel del Kris Letang också. Backstjärnan har startat säsongen formidabelt och levererar poäng därefter. Fem poäng på fyra matcher den gångna veckan och ett stabilt spel i båda ändar av isen. Om Letang bara får vara frisk – och det är ett STORT om – kan han kanske äntligen blir en Norris Trophy-utmanare.

Forwards:

David Pastrnak, Boston Bruins

Vilket målryck Pastrnak fick den här veckan! Fyra baljor mot Anaheim följdes upp av två mot Tampa. Och vips så toppar han målligan tillsammans med James Neal. Till skillnad från den senare tror jag att Pastrnak har kapaciteten att skjuta 50 mål i NHL. Speciellt om kemin med Marchand och Bergeron fortsätter att vara så här magisk. 

Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins

Jag har redan hyllat Crosby, så jag ska spara på krutet här. Men tre mål och åtta poäng på fyra matcher den här veckan gör honom självskriven i det här sällskapet. Vann prestigeduellen med polaren Nathan MacKinnon härom natten. 

Connor McDavid, Edmonton Oilers

Simply the best! När man inte trodde att Connor McDavid kunde bli mer dominant blev han just det. Fempoängsmatchen mot Philadelphia Flyers var antagligen det mest lekfulla jag har sett på hela säsongen. Eller som kloke Jimmy Hamrin uttryckte det: 

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel:

Senaste Nytt