SIBNER: Så går det i första slutspelsrundan

Känner ni pulsen? I kväll är det äntligen dags för Stanley Cup-slutspel och NHL-entusiaster över hela världen sitter nu febrilt och knåpar på sina brackets och fantasylag. Hur slutar egentligen första rundan? 

För min del är frågan enkel att svara på: jag har inte en jävla aning. Snarare är jag mest oerhört tacksam över att kunna försörja mig på att skriva om hockey. Om jag istället haft mitt levebröd från att TIPPA hockey hade mina barn gått runt i kläder från återvinningscentralen och levt på fågelbajs, spillolja och cigarettfimpar. Under mina snart sex år som professionell hockeyfigur har jag tippat rätt vid ett enda kvalificerat tillfälle – det var på midsommarafton i Pittsburgh 2012 och jag sa till Uffe Bodin att jag trodde Hampus Lindholm nog ändå skulle gå före Filip Forsberg i draften. Han tittade på mig som om jag inte vore klok, men jag fick rätt. Samma förmiddag hade en fager kassörska på Macys i Pittsburgh önskat mig lycka till och sagt: ”I hope you get drafted by the Penguins” när jag berättade att jag var där på grund av draften. Där och då stod Peter Sibner på den absoluta toppen av sin karriär.

Sedan dess har det varit KAOZ. Förra året hade jag förvisso rätt i att Pittsburgh skulle slå San Jose i finalen, men alla kan sätta en 50/50. I inget som helst mer komplicerat sammanhang har jag tippat ens i närheten av rätt, vare sig det gällt slutspel eller poängligor eller grundserietabeller. Vad sägs till exempel om att Västervik och Tingsryd skulle få kvala sig kvar i Hockeyallsvenskan i år? Eller att Växjö skulle spela final och vinna guld? Eller att Tampa skulle vinna Stanley Cup i år, över Dallas eller Nashville?

Alltså: Vill ni läsa en riktigt bra preview råder jag er att köpa Pro Hockey, som kommer ut i morgon. Där har jag låtit Linus Hugosson, en riktig expert, uttala sig i ärendet. Vill ni ha något att garva åt och kasta i ansiktet på mig på Twitter, läs vidare. Skam den som ger sig.

Washington-Toronto 4-2

Vi inleder med en spik på favoriten i första avdelningen. Toronto har förvisso imponerat stort under säsongen, men sanningen att säga så har de framförallt imponerat utefter förutsättningarna, och det faktum att de varit i ett enda slutspel så länge de flesta svenska NHL-entusiaster har levt. Säsongen är redan en succé, framtiden är ljus och hela den biten. Men lagens möte här i förra veckan illustrerade rätt bra styrkeförhållandena dem emellan. Toronto är unga och lovande och har en bra målvakt, men Capitals är en maskin. De är starkast i ligan i så gott som samtliga lagdelar och något annat än att de går till final som stora favoriter är ett väldigt vågat tips. Just därför tippar jag att de sedan ryker redan i nästa runda.

Pittsburgh-Columbus 4-1

Kanske är Columbus rent av en ännu bättre story än Toronto i år. I slutet av september stod jag i en väldig sal bland hela världens samlade hockeyelit som alla mumlade om vilken komplett jubelidiot han var, John Tortorella. Min gode vän Per Bjurman skrev i sitt säsongstips att ”det här går åt helvete” och jag var böjd att hålla med. Men se så blev det inte. Columbus har knäppt alla på näsan, koleriske Tortorella tycks ha blivit en gladlynt mjukis och i allt väsentligt är Columbus en högst lättgillad klubb. Men mot onda, elaka Pittsburgh tror jag det tar stopp. Formen tycks ha tajmats lite fel, laget har hackat rejält på slutet och ett skadedrabbat Pittsburgh utklassade dem i kampen om hemmafördelen när lagen möttes i förra veckan. Även med Kris Letang på plåsterhuset tror jag Crosby och kompisarna fixar det här ganska bekvämt.

Montreal-New York Rangers 4-3

Kanske den allra mest svårtippade serien. Hur bra är egentligen Montreal? Det är nog ingen som riktigt vet det. De har huserat i en svag division och vann den främst i kraft av att egentligen inte ha behövt nedkämpa ett enda topplag på vägen. Tampa och Florida rasade ju som bekant ihop för egen maskin och Boston vaknade inte förrän nån gång vid julsnapsarna. Samtidigt har Rangers gjort en finfin säsong i en väldigt svår division, men med tanke på slutspelsformatet har de gjort precis allt de kunnat för att inte vinna en massa matcher i onödan. Det måste vara en rätt annorlunda situation, att i en hel månad åka runt och försöka vinna bara lite lagom mycket för att inte sumpa Wild Card-platsen och för Guds skull inte klättra upp på tredje plats i divisionen. Givetvis har det inte heller gått att dölja att detta gjorts medvetet för att man mycket hellre möter Montreal än Pittsburgh. Det om något lär utgöra hyfsat bränsle i frankofånernas huvudstad.

Boston-Ottawa 4-2

Noterade ni hur typiskt Boston-äckliga Boston blev här mot slutet? Ett sånt där lag som kan behöva grisa sig till 2-1 på straffar mot ett avsågat bottenlag ena kvällen, för att nästa dag dundra in 4-0 eller 6-2 på en konkurrent i slutspelsjakten? Boston älskar när det drar ihop sig till allvar och nu är de tillbaka i slutspel igen efter två års fiaskon. Tukka Rask ser välbekant bra ut, Brad Marchand är en av hela ligans bästa spelare den här säsongen och David Pastrnak har gått och blommat ut till en fullfjädrar NHL-stjärna. Att Ottawa över huvud taget är i slutspel är en lika stor sensation som att Dallas och Tampa inte är det. Erik Karlsson är ligans bästa back, men framåt har Ottawa ingenting att kontra med. Ska de vinna de här måste Craig Anderson vara lika jävla omöjlig att få hål på som Bruce Willis var i Die Hard.

Chicago-Nashville 4-2

Här har vi två gåtor som möts. Chicago, NHL:s svar på grisen Särimner, som måste levandedonera ett eller två organ varje år, men ändå bara tycks bli fetare och godare. Och sedan Nashville, som tvingats kämpa stenhårt in i omgång 81 för att trygga slutspelsplatsen bara för att tappa in ett mål med 50 sekunder kvar av sista matchen mot Winnipeg. Därmed får de möta Chicago istället för Anaheim och det tror jag är dåligt. Inte ens rovdjur tycker särskilt bra om hökar och därmed lär min förhoppning om att få fira Stanley Cup-slutspel på Honky Tonk Heaven gå om intet. Chicago stärkte upp laget väl vid trading deadline och med Patrick Kane tillbaka i fjolårsformen blir de svårstoppade i väst. Med Anisimov på väg tillbaka ser Nashville dessutom ut att få möta dem i utvilat och oskadat skick.

Anaheim-Calgary 4-3

Ännu en svår serie att tippa. Anaheim hade en ruskigt trött start på säsongen men har tänt till rejält de senaste månaderna och vann divisionen. Tyvärr för deras del innebar det Calgary, som jag tror har rejäl potential att skrälla. De har gjort väldigt mycket saker rätt med det material de har och fick till slut betalt för det med den här långa streaken i våras. Ett klassiskt kanadensiskt lag som spelar klassisk präriehockey och är väldigt besvärliga att möta. Ryan Getzlaf har sett ganska bekväm ut och Corey Perry har bitvis varit rent usel i år, men samtidigt är kedjan med Silfverberg, Cogliano och Kesler så mycket slutspelsvapen som en kedja kan bli. Tippar nog ändå lite med mitt stora Kalifornienhjärta här. Inget ont om Calgary, men jag har flugit dit en gång just efter ett besök i Orange County och den upplevelsen sitter kvar. När jag landade i Alberta i min sommarrock var det -28 grader och så kallt att man kunde frysa fast fingrarna i en brinnande tändsticka. Dessutom serverades jag kycklingvingar med någon märklig sylt på när jag väl tinat upp.

St. Louis-Minnesota 4-3

Vill man gå till slutspel med Devan Dubnyk eller Jake Allen? Det är ju en korkad fråga. Men jag tycker mig ändå ha sett tecken på att Minnesotas fina form kan ifrågasättas. De var riktigt dåliga här på sluttampen innan de fick ordning på grejerna. Visst, de har gjort en fantastisk säsong under Bruce Boudreau och har gått från att betinga ”byt kanal, se en film, gå och lägg dig” till att vara ett av ligans mest sevärda lag. De är också väldigt kompletta och jobbiga att möta. Men jag trodde på St. Louis inför säsongen och eftersom alla mina tips tycks gå fel tänker jag backa tillbaka till den magkänsla och förlita mig på det. Alexander Steen och Vladmir Tarasenko har ytterligare en nivå, tror jag. Backsidan är stark även utan Kevin Shattenkirk.

Edmonton-San Jose 4-3

Tack, Connor! Du har återupprättat stoltheten i NHL. När Jamie Benn vann poängligan på 87 poäng för två år sedan övervägde jag först att sluta intressera mig för NHL. Men så fixade Patrick Kane 106 och nu lyckades även Connor McDavid pilla in en andraassist och klättra upp i 100 poäng. Det är viktigt för identiteten, att det finns någon typ av måttstock så. Edmonton är i slutspel för första gången på 11 år och vad ska vi egentligen vänta oss av laget? Svårt att säga, de är ju absolut väldigt framtunga och precis allt kretsar kring Connor McDavid. Nu kommer Sharks sätta kompetente Marc-Edouard Vlasic på att bevaka detta skyddsobjekt, men jag undrar om det räcker. Bortanför Brent Burns fantastiska säsong är Sharks inte superskräckinjagande, ändå. Stommen är åldrande och redan i finalen ifjol hade de otroliga problem med farten hos Pittsburgh. Well, Connor McDavid är ännu snabbare. Sharks spelar en klart mer defensiv hockey nu för tiden och saknar absolut inte vapen framåt, så det lär bli tight. Jag ska faktiskt bevaka just den här serien för svenska NHL.com och det ska bli mycket intressant att se ligans nya affischnamn i sitt första slutspel. Samt också få språka en del med vår kanske allra trevligaste NHL-svensk, Oscar Klefbom, som lär ha en viktig roll på backen och i powerplay. Jag tror det hela avgörs av att Cam Talbot vinner målvaktsmatchen mot Martin Jones.