{{ PAYWALL LIMIT }} Inför OS 2014 valde hockeysverige.se att gå in och bevaka svensk damhockey närmare. Första intervjun vi släppte var nog en med dåvarande stjärnmålvakten . Det var från en camp i Norrtälje, om jag minns rätt. På samma camp intervjuade vi även och . Tre av Damkronornas stjärnor. Sedan dess har hockeysverige.se bevakat mer eller mindre varje omgång i Riksserien/SDHL. Gör vi ett snabbt överslag så hamnar vi på runt 500 intervjuer, men antalet artiklar relaterat till hockeyn på tjejsidan kan jag inte ens gissa mig fram till. Valentina Lizana i Norrtälje 2014. Foto: Ronnie Rönnkvist Satsningen har också gjort att vi har den här plussidan varje vecka. Här går vi igenom hur det ser ut hos lagen i SDHL. Ibland även NDHL och våra spelare i andra ligor. Det har kommit grymtningar om ”varför ska vi behöva betala för att läsa om damhockeyn, är ”vi” inte tillräckligt åsidosatta ändå?” Det enkla svaret är såklart för att vi ska få intäkter till att skriva mer om Damkronorna, SDHL, NDHL eller var det nu kan vara. Säsongen 2018/19 införde vi dessutom EliteProspects Award på tjejsidan. Ett pris som går till SDHL:s bästa junior och funnits på herrsidan sedan 2013. vann priset första två åren. Efter det har , , och hedrats med utmärkelsen. Maja Nylén Persson tillsammans med förbundskaptenen Ylva Martinsen efter att ha prisats med EliteProspects Award 2019. Foto: Ronnie Rönnkvist Stormiga åren: Interna brev, konflikter och bojkott Nog om hockeysverige.se. Hur har vi upplevt utvecklingen på damsidan under dessa tio år? Okej och bra, men inte enorm som vissa vill måla upp. Vid OS 2014 tågade in i Damkronorna på allvar. Enligt många både på gott och ont. Det kan nog även vi skriva under på även om det var mest till godo. Hockeymässigt kom det in en person som ställde helt andra krav och gav utmaningar vi tidigare inte sett inom Damkronorna. Det medförde såklart att lagen och spelarna började mer och mer inse vad som krävdes för att vara ett medalj-lag i stora turneringar. Samtidigt visade Leif Boorks ledarskap på sprickor mellan en del spelare och honom. Tyvärr var det under flera år också vad det mest skrevs om i media – interna brev, konflikter, bojkott… Kom det ut något positivt av det här? Kanske mest negativa kommentarer i media och sociala medier om att tjejerna bara kräver utan att prestera. Samtidigt har det här ”tjafset” lätt till att flera klubbar känner att det här med hockey för tjejer kanske inte är så dumt samtidigt som en del tycks känna ” onödigt och kostsamt”. Framför allt har det ändå gett att förutsättningarna för spelarna har blivit klart mycket bättre sedan 2014. Förre förbundskaptenen Leif Boork. Foto: Ronnie Rönnkvist Den stora importfrågan Den ekonomiska utvecklingen är såklart svår att överskåda eftersom spelare och klubbar inte gärna berättar vad spelarna får i sina lönekuvert. Den tendens vi upplever är att fler svenska spelare jobbar deltid mot tidigare varit heltidsarbetare. Sedan blöder vissa lag pengar då deras importer kostar mer än vad det smakar. Importerna har också varit ett hett samtalsämne under tio åren vi bevakat Riksserien/SDHL. Jag tror vi alla kan vara eniga om att det inte gynnar svensk hockey att vi har lag där första och andrafemmorna nästan enkom bestått av importer. Vi ska ha bra importer i SDHL, inget snack om den saken – men när det värvas ungefär en spelare per säsong från NDHL till SDHL och runt 15-25 från andra länder måste ligan och lagen nog tänka till. Ska vi få en liga där publiksnittet ökar och ett starkt Damkronorna måste vi också låta svenska spelare, spelare från sina hemstäder, få ett större utrymme både på isen och i media. Jag tror inte på att man ska sätta ett tak, men sportchefer och tränare måste inse att man har ett ansvar här för våra svenska ungdomar. Allt för många potentiella landslagsspelare har valt att lägga av under åren eftersom att åka buss från södra Sverige till norra för att sitta som extraspelare är det roligaste man kan göra. Hade det varit på herrsidan hade spelarna agenter genast lyft bort sin spelare från den klubben. Skärpning! Utan att ta i överkant kan vi säga att det svischat förbi en och annan lycksökare inom damhockeyn under de här tio åren. “Det egna ansvaret tycktes falla bort lite” Efter Leffe Boork kom in. En mycket kompetent ledare som idag jobbar med killar och TV-pucken. Martinsen kom från att vunnit ett historiskt silver i U18 VM. Trist nog fick hon aldrig någon stuns på Damkronorna och vårt landslag åkte ur A-VM. Nåja. En helt verklighetsfrånvänd varelse i Ryssland fick för sig att försöka invadera Ukraina, vilket medförde att Ryssland inte fick vara med längre och Sverige då behålla sin plats. På något vis kom Damkronorna och till viss del SDHL att tappa luften lite. Vissa spelare kanske lutade sig tillbaka lite då det kom in en förbundskapten med ett annat ledarskap. Det egna ansvaret tycktes falla bort lite här och var. Samtidigt började det ”gro” lite mer ute i klubbarna, men det skulle också komma visa sig att Luleås satsning gjorde att dom sprang ifrån övriga klubbar då det kom till just förutsättningar. Nu har fler och fler klubbar tagit rygg på Luleå, vilket lag som exempelvis Brynäs, Frölunda, Djurgården med flera visat på. Proffsigheten växer inom organisationerna och den generation som är på stadig frammarsch är otroligt spännande. Men vi ska inte tror att vi redan imorgon ska skörda skapliga framgångar då bredden av spelare fortfarande är väldigt ung. Svensk damhockey är på frammarsch Hockeysverige.se var på plats under U18-VM i Östersund 2023 och fick på nära håll uppleva ett svenskt landslag som inte visade någon allt för stor respekt för Kanada och USA. Dessutom ett lag som sprungit förbi våra vänner i Finland. Från det laget spelar just nu , , och VM för Damkronorna. Tre av dessa var dessutom med under VM 2023. Är den här framgången förbundskaptenerna Ulf Lundbergs och s förtjänst? Mira Hallin är den senaste spelaren från U18-VM i Östersund att debutera i VM. Foto: Ronnie Rönnkvist De är i alla fall en del i det, men huvudsakligen handlar det om att kravställan som smög (nåja) in 2014 har smittat av sig ner i leden. Idag vågar också ledare ställa krav, men också göra det utifrån att damspelare inte är herrspelare. Visst vi kan alltid hålla på att jämföra dam och herrhockey till förbannelse. Men förutsättningarna är olika. Både fysiskt och historiskt. Dessutom delades herrhockeyns första SM-guld ut 1922. Alltså för 102 år sedan. Damernas första officiella SM-guld vanns 1988 av AIK. Alltså för svart 40 år sedan. Svensk damhockey är på frammarsch, ja, och antalet utövare ökar. Tjejerna vi träffar brinner för att få spela i Damkronorna och suktar efter att få spela i nystartade PWHL där både och idag spelar. Alltså kunna leva på sin idrott. Jag tror ingen spelare vi mött under åren har ens yppat att man bör ha samma lön som eller , men att kunna göra det dom älskar på heltid och i förlängningen ge Sverige fler medaljer i OS och VM. Jag tror det på allvar är dags att plocka bort oket OS-medaljerna 2002 och 2006 spelarna ofta får bära på. Båda medaljerna kom efter fantastiska prestationer, men också i turneringar där konkurrensen var annorlunda. För den delen ska vi inte ta ifrån , , eller någon som var med vad dom gjorde där och då eller vad deras prestationer har betytt för svensk hockey. "Jäklar vad spännande det ser ut" Vi går in i en ny era nu där svensk hockey sakta växer. Det ser okej ut. Till och med bra, men inte så fantastiskt bra som många vill hävda. Dit har vi en bit kvar, men jäklar vad spännande det ser ut. Och hockeysverige.se kommer fortsätta bevaka hur utvecklingen går. Bara det att vi idag även kikar på NDHL säger en del om utvecklingen. För att inte tala om att vi i år för fösta gången kunde skriva om junior-SM. Nu ska vi se till att vinna mot Tyskland i eftermiddag och få ett fördelaktigt motstånd i VM:s kvartsfinal. Sedan kör vi på tio år till. TV: Otäcka scener när domaren blir liggande på isen – fördes ut på bår
