- “En unik ishockeyspelare som förtjänar att hyllas mer”
- “Kan inte minnas att han ens gjort en dålig match”
- “Hade fått fler hyllningar om han spelat i en större marknad”
- “Borde vara prioriterad att förlänga kontraktet med” Desktop ad in article Mobile ad in article
Dessutom:
- Rögle sparkar Abbott-bröderna: “En rejäl chansning”
- Frölundastjärnan kritiseras: “Alldeles för svagt”
- Färjestads kamp för att behålla stjärnan.
- Poängkungen har vaknat igen. {{ PAYWALL LIMIT }}
Frölunda: , c
De senaste åren har Linus Nässén varit en väldigt uppskattad spelare inom Frölunda där han har nämnts som en framtida lagkapten men han har ändå varit ganska begränsad i spelet och fått en mindre roll i laget. Den här säsongen tycker jag dock att vi får se den 23-årige centern blomma ut allt mer och han har då också visat sig kunna ta en lite mer bärande roll för sitt Frölunda.
För yttre betraktare så kanske inte Nässén är en spelare som man lägger märke till om man tittar på Frölundas lag då de har klart flashigare spelare. Men tittar man på Nässén specifikt så ser man vilket fint jobb han verkligen gör och jag tycker att han får alldeles för lite kredd. Han lägger ner ett mycket hårt jobb men har också uppenbara svagheter vilket kanske håller honom ifrån att ta det där stora klivet. Han är bland annat mycket svag i tekningscirkeln med bara 34,64 vinstprocent i tekningar vilket är oerhört svagt för en ordinarie center, faktiskt sämst i hela SHL, och han har även väldigt svag corsi-statistik. Men Nässén är ändå en nyttig spelare för Frölunda och om han bara kan slipa på sina brister skulle han nog få mycket mer strålkastarljus på sig.
Den här säsongen har Nässén gjort tolv poäng på 27 matcher vilket redan är nytt personbästa då hans tidigare bästa notering i SHL var nio poäng på 46 matcher säsongen 2020/21. Han har elva poäng i lika styrka vilket är näst bäst i Frölunda då endast Max Friberg är bättre, därmed har Nässén alltså fler poäng i lika styrka än stjärnorna i laget. Hans 19 blockerade skott är även näst bäst bland Frölundas forwards.
Färjestad: Per Åslund, fw
Det kan onekligen tyckas vara märkligt att lyfta fram en spelare som Per Åslund, som utsågs till SM-slutspelets MVP så sent som 2022, för att vara underskattad. Men jag tycker nästan ändå det. I Färjestad så är det flera andra spelare så som Ejdsell, Lindbom, Tomasek, Nygård och så vidare som får rubrikerna. Men faktum är att Åslund har varit fenomenal den här hösten och borde ses som en av SHL:s allra bästa spelare utan att riktigt få erkännandet för det.
Åslund hade ett lite tuffare år i fjol med blott 19 poäng på 42 matcher i grundserien + slutspelet då han även drogs med skador. Den här säsongen har han dock lyft igen och gjort 20 poäng på 22 matcher samtidigt som han också är en av Färjestads bästa spelare i det kompletta spelet. Det är också värt att nämna att Åslund är 37 år gammal och att han fortfarande håller en så här pass hög nivå är inget annat än remarkabelt. Det gör som det hela än mer imponerande är att Åslund missade hela försäsongen samt SHL-starten på grund av en operation i somras. Per Åslund är en unik ishockeyspelare som förtjänar att hyllas mer än vad han gör för enligt mig är han en av de stora anledningarna till Färjestads starka första halva.
FBK är överraskande nog ett lag med flera lite underskattade spelare. Förutom Åslund hade jag även , och i beaktning då jag tycker att alla de tre får mindre lovord än de förtjänar.
HV71: , fw
Det är inte helt lätt att hitta en underskattad spelare i HV71 med tanke på att få spelare har stuckit ut och presterat på en hög nivå över tid men en spelare som jag tycker hamnar lite i skymundan är Måns Lindbäck. Han är i princip helt fastcementerad i HV:s fjärdekedja och får därav ganska begränsade möjligheter trots att han är en spelare som kan så mycket mer.
Jag tycker att Lindbäck är en spelare som kan stoppas in lite överallt och göra ett bra jobb. Han är en bra grovjobbare men skulle säkerligen också kunna hantera en mer offensiv roll i SHL också. När HV hade centerkris i lördagens match mot Frölunda fick Lindbäck även hoppa in som center och skötte det bra. 27-åringen är en mångsidig forward som sällan gör dåliga matcher för HV71. Hans enda last just nu är poängproduktionen med blott fem pinnar på 25 matcher så här långt, vilket inte är konstigt med tanke på att han har en defensiv roll i ett bottenlag.
En annan HV-spelare som skulle kunna ses som underskattad är backen . Han är väldigt populär bland HV-fansen men utanför Jönköping tror jag inte han får samma uppmärksamhet. Jag tror att han är en back som hade kunnat göra ett bra jobb i nästan vilket SHL-lag som helst.
.jpg)
Leksand: , b
Patrik Norén är det självklara valet i Leksand. Det är en helt prestigelös back som gör skitjobbet och gör det lysande samtidigt som han lyfter sina lagkamrater. Norén är en sådan back som måste älskas av tränarna. Han är så otroligt pålitlig och stabil att det nästan är svårt att ens se honom göra ett misstag. Han ligger alltid rätt i åkningen, stänger konstant ner motståndarnas bästa spelare och gör sällan om ens aldrig en dålig match.
Patrik Norén är en spelare som alla skulle vilja ha i sitt lag.
Men som sagt så var Norén det självklara valet och jag väljer då också att slänga ut ett mer alternativt val. Bland Leksands forwards är det naturligtvis stjärnorna som Cehlárik, Hrivík, Véronneau, Lang och Östman som får de flesta rubrikerna men jag imponeras något enormt av Lucas Elvenes. Jag visste att han är en bra offensiv spelare men jag trodde ändå kanske inte att han skulle vara så här pass drivande för Leksand. Elvenes har gjort 20 poäng på 25 matcher men det som sticker ut är att han har gjort hela 19 av sina poäng i lika styrka. Bara Victor Ejdsell har fler poäng i lika styrka i hela ligan och Elvenes har alltså delat näst flest poäng i lika styrka sett till alla spelare i SHL. Det är mäkta imponerande och något som förtjänar att belysas.
Linköping: , c
För några år sedan när Sebastian Strandberg spelade i Djurgården så växte han ut till en toppspelare på SHL-nivå vilket gjorde att han fick vilket mycket uppmärksamhet. Mellan 2019 och 2021 hyllades han ofta och sågs som en framträdande spelare. Därefter hade dock Strandberg en tuffare säsong när Djurgården åkte ut ur SHL och efter flytten till Linköping har han hamnat mer i periferin. Egentligen tycker jag dock inte att han har blivit en sämre spelare.
Det som sticker ut är naturligtvis att Strandberg inte producerar på samma nivå rent poängmässigt men i själva spelet är 31-åringen en oerhört nyttig tvåvägsspelare som spelar ett komplett spel och sällan gör bort sig. Han har då även levererat hyfsat med sju mål och 13 poäng på 26 matcher. Han har dock elva poäng i lika styrka vilket exempelvis är lika bra som stjärnspelare likt Jonathan Dahlén och Jonathan Lekkerimäki. Strandberg är en väldigt viktig spelare för Linköping och att han spelar på en hög nivå bidrar onekligen till LHC:s framgång den här säsongen.
En annan möjlig underskattad spelare är som likt Strandberg inte har den starkaste produktionen men är väldigt stabil och nyttig i övrigt. Det har också lett till att han nu har blivit en Tre Kronor-spelare. Även tycker jag är värd att nämna då han gör ett bra jobb i det tysta.
Luleå: , c
Om det skulle delas ut ett pris för den mest underskattade spelaren i SHL skulle det nog troligtvis gå till Jonas Berglund i Luleå. Han är en spelare som i princip aldrig står i rampljuset men samtidigt är han en otroligt bra center som är väldigt värdefull för Luleå och som absolut förtjänar att få fler rubriker.
Jonas Berglund är en sådan spelare som du vet vad du får av. Han är stabil, gör alltid jobbet och är en bra center i båda ändar av isen. 33-åringen är en sådan självklar spelare. Han sätter nästan aldrig skridskoskenan fel och av alla spelare i SHL är han nog den som håller jämnast nivå vecka ut och vecka in. Jag kan knappt minnas att Berglund gjort en dålig match utan han spelar nästan alltid likadant. Avståndet mellan Berglunds högsta nivå och lägsta nivå är väldigt liten vilket är en riktigt underskattad egenskap att ha.
Samtidigt som Berglund alltid gör det hårda jobbet väldigt bra så har han också fått lite utdelning den här säsongen med sju mål och nio poäng på 25 matcher. Han är därmed delat näst bäst målskytt i Luleå så här långt.
Malmö: , fw
I Malmö råder det ingen tvekan om vem eller vilka som är lagets underskattade spelare. Johan Olofsson är en annan sådan spelare där man vet vad man får varje match. Han håller en väldigt jämn nivå och gör sällan dåliga insatser. Han kommer göra sina 15-20 poäng varje säsong, bidra med ett hårt jobb och alltid lura i vassen med sitt skott.
Hittills har Olofsson gjort elva poäng på 25 matcher och han har därmed ett snitt som skulle ge 23 poäng på 52 matcher. Det vore hans näst bästa notering i SHL. Olofsson har också gjort alla sina elva poäng i lika styrka vilket innebär att han producerat fler poäng i lika styrka än flera toppspelare i ligan.
Den andra stora underskattade liraren i Malmö är naturligtvis Christoffer Forsberg. Han och Olofsson är ett radarpar som nästan aldrig gör svaga matcher och de passar utmärkt tillsammans. Något väldigt värdefullt är också att Forsberg alltid är tillgänglig och aldrig är sjuk eller skadad. Snacka om att vara Mr. Reliable.
Desktop ad in article Mobile ad in article
MoDo: , b
Inför säsongen så var det nog inte många som såg framför sig att Daniel Brickley skulle bli en ledande back för MoDo i SHL. Han sågs möjligtvis som femte- eller sjätteback i laget men inte mycket mer. Han hade haft ett tufft slutspel för MoDo i HockeyAllsvenskan och höll inte alls samma nivå i Ö-vik som han hade gjort i Västervik och därav fanns det frågetecken för hur han skulle hantera klivet till SHL.
När vi nu är halvvägs in i serien tycker jag dock att Brickley har varit MoDos bästa och mest stabila back. Han har kanske inte riktigt den där offensiva uppsidan, hittills, för att verkligen sticka ut och få de stora rubrikerna men i spelet är Brickley riktigt bra och har visat sig vara en toppback för nykomlingen. 28-åringen har hanterat steget till SHL på ett lysande sätt och har visat att han är en habil tvåvägsback i toppligan.
Brickley är en av flera spelare som har utgående kontrakt med MoDo och enligt mig borde han vara högst upp på Henrik Gradins prioritetslista, tillsammans med målvakten .
Oskarshamn: , b
Det är minst sagt klurigt att plocka ut någon för Oskarshamn med tanke på hur otroligt dåligt laget har varit men i slutändan är det ändå det självklart val att lyfta fram Niclas Burström. Jag skulle faktiskt säga att han är en av få IKO-spelare som ändå kan hålla huvudet någorlunda högt.
Burström är en komplett tvåvägsback som kan hantera det mesta i spelet och det säger ändå en hel del att han får hoppa in och vikariera som center när det behövs, något som han har gjort både i Skellefteå samt Oskarshamn under sin karriär.
Självklart är Burström inte samma back som han var för knappa tio år sedan då han var med och vann dubbla SM-guld med Skellefteå samt tog emot Salming Trophy som SHL:s bästa back. Trots det är 32-åringen ändå en nyttig och bra back. Han är en av få spelare i Oskarshamn som säkerligen skulle vara en bra spelare även i övriga SHL-lag.
Rögle: Brady Ferguson, c
När Rögle presenterade värvningen av Brady Ferguson 2020 så var det en spelare som kom in till SHL utan större förväntningar på sig. Han skulle inte vara en drivande offensiv spelare utan skulle bidra på annat sätt och sedan dess har Ferguson vuxit mer och mer och blivit en viktig och central spelare för Rögle.
Ferguson är en sådan tvåvägscenter som behövs i varje lag då han är väldigt ansvarstagande och klarar av att spela på hög nivå i båda ändarna av isen. Han är en bra spelare defensivt samt på att stänga ner motståndarnas främsta lirare men han kan även kliva upp och bidra framåt. Han är god för cirka 20-25 poäng varje säsong samtidigt som han bidrar med mycket annat också.
Den 29-årige amerikanen har blivit assisterande kapten i Rögle vilket visar vilken status han har fått i laget. Han är en annan spelare som också är värdefull på så sätt att han alltid är tillgänglig. Ferguson hade inte missat en enda SHL-match för Rögle innan han blev avstängd för ett par veckor sedan. Innan det hade han spelat 214 matcher i rad, en minst sagt värdefull tillgång.
Skellefteå: Måns Forsfjäll, b
Skellefteå har nog den bästa backbesättningen i hela SHL vilket gör att det naturligtvis är tuff konkurrens och skickliga backar kan därmed lätt hamna i skymundan. Så har fallet blivit lite för Måns Forsfjäll då han är back som faller mig i smaken.
21-åringen gör alltid det hårda jobbet och är inte rädd för att ge sig in i tuffa situationer ute på isen och han har blivit en värdefull back för Skellefteås defensiv. Han har bland annat näst bäst plus/minus samt både tredje mest tacklingar och blockerade skott i laget. Forsfjäll tar steg hela tiden och kommer att kunna bli en viktig back för Skellefteå i flera år framöver. Men jag kan inte släppa tanken på hur bra han kunde vara om han fick spela i ett lag som inte hade lika tuff konkurrens bland backarna.
Skellefteå är ytterligare ett lag som har flera underskattade spelare. Jag vägde också in Linus Lindström, Petter Granberg och Arvid Lundberg i diskussionen då samtliga tre är spelare som det borde pratas mer om.
Timrå: , fw
På många sätt får Erik Andersson ses som en av de mer anonyma veteranspelarna i SHL. Han har gjort hela 445 SHL-matcher innan han ens fyllt 30 år men under hela sin karriär har Andersson varit en spelare som aldrig får några rubriker.
Den 29-årige forwarden är en riktigt nyttig spelare som gör ett bra jobb i det tysta och också håller en jämn nivå. Han har varit en väldigt uppskattad spelare i alla klubbar där han har spelat. Även om han inte är mer än en hårt jobbande fjärdekedjespelare så vet man vad man får ut av Andersson och han kommer att prestera stadigt match efter match.
Det enda som saknas lite för Nittorpsprodukten den här säsongen är poängen då han blott har gjort 0+3 på 25 matcher. Han är dock ingen spelare som ska värderas i poäng men han borde ändå kunna vara uppe och sniffa kring tvåsiffrigt över hela säsongen.
Växjö: , fw
Redan när Växjö värvade Tobias Rieder 2021 så klev tysken in och blev en toppspelare direkt för den småländska klubben och han spelade en stor del i SM-guldet förra säsongen. Samtidigt tycker jag dock att han ändå inte får lika mycket kredd som han borde få.
Jag är väldigt förtjust i Rieder som spelare och hans enda egentliga svaghet är att han är lite skadebenägen. Annars är han en grym spelare som är bra på egentligen allting i spelet. Han kan göra mål och poäng, driva Växjös spel samt offensiv och tar också mycket ansvar i det totala spelet. Rieder är en komplett spelare och en av de viktigaste i Växjö. Samtidigt har han dock alltid varit lite bakom lagets största stjärnor vilket gör att han inte får samma rubriker. Men enligt mig är tysken en av de bästa i laget samt en toppspelare i SHL.
En annan underskattad spelare värd att lyfta är som också gör ett stort jobb i spelet för Växjö.
Örebro: Philip Holm, b
När Philip Holm återvände till SHL inför förra säsongen var han en av de största backvärvningarna i ligan men sedan han anslöt till Örebro har Holm däremot inte alls fått rubrikerna som förväntas av en toppback i SHL. Han är dock fortsatt en av ligans allra bästa backar enligt mig.
32-åringen gjorde riktigt bra ifrån sig i fjol med hela 25 poäng på 32 matcher vilket är riktigt starkt. Bara Theodor Lennström och Jonathan Pudas hade bättre poängsnitt bland ligans backar. Den här säsongen har Holm inte fått samma utdelning med tio poäng på 25 matcher men han är fortsatt en av SHL:s främsta tvåvägsbackar. Enligt mig borde han absolut vara med i diskussionen om att vara en av de tio bästa backarna i ligan men han får sällan rubriker som det. Jag är övertygad om att Holm hade fått mer hyllningar och lovord om han hade spelat i en större marknad än Örebro.
I Örebro finns även en underskattad spelare i form av som har gjort det mycket bra den här säsongen och producerar på en fin nivå trots att han har en mindre roll i laget.
Desktop ad in article Mobile ad in article
VECKANS LAG
Målvakt: Emil Kruse (1)
Backar: Marcus Hardegård (2) – Oscar Fantenberg (1)
Forwards: (1) – David Tomášek (2) – Jayden Halbgewachs (1)
14 LAG – 14 TANKAR
Frölunda: Inför årets säsong hämtade Frölunda in Malte Strömwall för att bli lagets stora stjärnspelare på forwardssidan. Hittills har han dock inte motsvarat förväntningarna och just nu är stjärnan inne i en lång svacka.
Han inledde med 13 poäng på 17 matcher men på de tio senaste matcherna har Strömwall blott gjort 0+1. Det är alldeles för svagt. Han är fortsatt skicklig med pucken och det händer grejer runt Strömwall men han får ut för lite. På 27 matcher har han bara gjort fyra mål vilket är riktigt svagt för en spelare som har haft målskyttet som sin främsta förmåga hela karriären. Tittar man enbart inom Frölunda har också gjort fyra mål och inget emot Borg men att han och Strömwall har lika många mål är underkänt för Strömwall som ska vara lagets främsta offensiva spelare.
Den senaste tiden har Frölunda då fått in Jayden Halbgewachs och jag såg honom på plats mot HV71 i lördags och han stod för en oerhört stark insats. I tredje perioden var kedjan med Borg, Halbgewachs och Innala inne och spelade vartannat byte och det hände alltid något kring nyförvärvet. Han har nu 3+1 på fyra matcher, hur länge dröjer det innan han också passerar Malte Strömwalls målnotering?
Färjestad: SHL:s just nu bästa spelare heter Victor Ejdsell.
Han är fullkomligt briljant och har en statistikrad den senaste tiden som får en att häpna. På sina elva senaste matcher i SHL har Ejdsell skjutit elva mål och gjort totalt 19 poäng. Det är galet. Om man även slår ihop det med Ejdsells produktion i CHL samt med Tre Kronor så har stjärnan gjort hela 16 mål och 27 poäng på sina 17 senaste matcher.
28-åringen har utgående kontrakt med Färjestad och det ser ut att bli allt svårare för FBK att behålla honom. Rickard Wallin lär få höja sitt bud flera gånger om i takt med hur Ejdsell producerar för så som han spelar nu lär det komma in lukrativa bud från Schweiz.
(1).jpg)
HV71: Förgående vecka meddelade HV71 att de väljer att satsa på Johan Lindbom som sin huvudtränare framöver. Jag såg många positiva rop från HV-fans när nyheten kom men jag ska vara ärlig och säga att jag inte är helt säker på om det här är rätt väg att gå för HV.
Självklart har resultaten blivit mycket bättre för HV71 sedan Lindbom klev ner i båset men tittar man på de underliggande siffrorna så är det egentligen inte så stor skillnad jämfört med när Montén var tränare. HV har främst blivit mer effektiva och fått resultaten med sig. Karaktären har stärkts något enormt även om spelet inte lyft nämnvärt.
Därför vet jag inte om Lindbom är rätt väg att gå som huvudtränare till 2025. Jag ser inte riktigt att han ska kunna lyfta HV71 till den position som deras status kräver. Han är en god nödlösning och en välfungerande bromskloss men enligt mig är han ingen långvarig satsning. Det ska bli intressant att se hur HV utvecklas framöver under Lindbom.
Leksand: En spelare som jag verkligen har imponerats av den senaste tiden, eller egentligen hela säsongen, är Peter Cehlárik. I Leksand har fokuset de senaste åren oftast varit på andra spelare som Marek Hrivík, Max Véronneau eller så Cehlárik har hamnat lite där bakom och förra säsongen var slovaken faktiskt inte alls så katig.
Men den här säsongen har Cehlárik verkligen klivit fram och blivit den drivande offensiva kraften i Leksand. Jag tycker att han är den som steppar fram när laget behöver det och det är han som tar tag i det när det behövs. Han har då också 20 poäng på 25 matcher och är en av ligans bästa forwards så här långt.
Cehláriks +22 är bäst av alla spelare i SHL och faktum är att stjärnan bara har minusstatistik i TVÅ av 25 matcher så här långt. Det är ruggigt imponerande.
Linköping: 2018. Det är senast Linköping spelade SM-slutspel men är det nu den dystra sviten äntligen ska brytas? Kan LHC möjligtvis redan ha säkrat slutspel? Jag tror faktiskt det.
De senaste åren har det krävts cirka 70 poäng för att säkra en slutspelsplats. Linköping har redan tagit 45 poäng efter halva serien. Det innebär att de bara behöver ta 25 poäng på de sista 26 matcherna för att komma upp i 70 poäng. Det vore ett poängsnitt på 0,96 poäng per match.
Om Linköping inte klarar det vore det en av de största genomklappningarna vi sett i SHL de senaste åren.
Luleå: Den här säsongen har mycket i Luleå handlat om lagets mindre etablerade spelare som har klivit fram och gjort succé men nu är det dags att lägga fokus på ‘the main man’ igen.
För titta, vem är det som leder Luleås interna poängliga igen? Jo, men visst är det Linus Omark. Efter att bara ha gjort fem poäng på de 15 första matcherna var det många som kritiserade Omark men egentligen fanns det aldrig några tvivel om att han skulle lyfta sig. Nu har han kommit igång rejält med 13 poäng på sina tio senaste matcher. Den enda frågan jag ställer mig kring Omark nu är hur lång tid det dröjer innan han är med i den absoluta toppen av poängligan.
För övrigt så lanserades podcasten “Hockeysverige möter" i veckan med ett fantastiskt möte med just Linus Omark i första avsnittet där man verkligen får komma intill skinnet på Luleåstjärnan. Väl värt att lyssna på!
Malmö: Efter 491 tävlingsmatcher i rad tog till slut Christoffer Forsbergs otroliga svit slut. SHL:s egna “Ironman” missade sin första match på åtta år när Malmö reste upp till Västerbotten för att möta Skellefteå i lördags.
Sviten kunde nästan inte ta slut på ett bättre sätt än att Forsberg stod över matchen på grund av att han skulle bli pappa för första gången i dagarna. Ett oerhört värdigt sätt jämfört med om han skulle ha missat på grund av exempelvis avstängning.
Och visst försökte väl Forsberg tajma in födseln med landslagsuppehållet så att han skulle kunna hålla sviten vid liv? Desktop ad in article Mobile ad in article
MoDo: Efter att brutit med Oskarshamn så var MoDo snabbt framme och norpade forwarden. Jag tycker det är en smart värvning av Gradin.
Hutsko är en speedig och skicklig ytter som uppenbarligen inte alls fungerade i Oskarshamns stil, speciellt inte när laget också hade det så kämpigt. Därför känns det direkt mer spännande att se honom i MoDos miljö där hans spelstil kan främjas på ett annat sätt. I debuten klev amerikanen direkt in i en kedja med och Sampo Ranta och var direkt inne på ett mål framåt men tappade även pucken vilket ledde till ett baklängesmål.
I det långa loppet tror jag dock att Hutsko kommer få en positiv utväxling till följd av flytten till MoDo.
Oskarshamn: Precis som ovan nämnt så släppte Oskarshamn Logan Hutsko och jag kliar mig lite i huvudet kring hur laget ska gå vidare i sin värvningsstrategi. Olli Palola plockades in och har varit tämligen osynlig medan Austin Wagner har kommit in och verkar inte göra så mycket mer än att spela tufft. Det är inga värvningar som förändrar eller lyfter Oskarshamn på något sätt – jämför till exempel med HV:s värvning av Nick Shore.
Visst, sådana spelare växer inte på träd och Oskarshamn har garanterat inte budget för att kasta de pengarna på Shore som HV gjorde. Men jag har över huvud taget svårt att se hur Oskarshamn ska kunna hitta något på marknaden som avsevärt ändrar någonting. En ersättare till Hutsko lär väl komma in, men vad ska han bidra med då?
I veckan kom annars uppgifter från Barometern-OT att Oskarshamn är intresserade av att värva Anton Mylläri från finska ligan. Snacka om trött värvning säger jag då och om det skulle bli verklighet så ser jag egentligen inte heller vad Mylläri skulle göra för nytta för Oskarshamn här och nu.
Rögle: Till slut kom beskedet. Både Cam Abbott och Chris Abbott får sparken av Rögle. Det är en nyhet som är både väntad och oväntad.
Det var tydligt att någonting behövde ske för Rögle. De har stått och stampat utan att komma någonvart egentligen i ett och ett halvt år nu och de flesta kunde se att det var ohållbart. Enligt mig hade bröderna Abbott tagit Rögle så långt de kunde och deras tid hade helt enkelt tagit slut. Det var dags, speciellt med tanke på att de uppenbarligen tappat omklädningsrummet. Med det sagt skulle jag säga att det är uppseendeväckande att beskedet kommer nu halvvägs in i serien.
Rögle står just nu utan en huvudtränare och utan en sportchef. Det är inte en lätt uppgift att försöka ersätta båda positionerna samtidigt – speciellt inte mitt under säsongen. Det finns ingen garanti för att detta ger någon effekt heller med tanke på osäkerheten kring att två så viktiga personer försvinner samtidigt. Detta är en rejäl chansning av styrelsen och vill det sig illa kan klubben ha skjutit sig själv i foten big time.
Det ska bli väldigt intressant att se vad klubben kan hitta för namn att ersätta Abbotts framgent. Rögle BK har ju faktiskt aldrig varit en framgångsrik hockeyförening utan bröderna Abbott vid spakarna.
Skellefteå: Den gångna veckan presenterade sig Andreas Johnson på riktigt sedan han värvades till Skellefteå. Han har varit bra innan dess också men nu fick han äntligen utdelning och både i matchen mot Rögle och Malmö gjorde han anspråk på att vara isens bästa spelare. Hans 2+2 i veckan var också bland ligans bästa.
Johnson har gett Skellefteå en annan dimension i offensiven, precis det som var meningen, och även gett ett lyft till kedjekamraten Dylan Sikura som hade det riktigt tungt innan Johnsons intåg.
Nu har Johnson gjort sex poäng på sju matcher i SHL (och åtta poäng på nio matcher inklusive CHL). Det är faktiskt riktigt starkt med tanke på att det ändå inte riktigt sprakat om Johnson än. Han har mer att ge och visa – vilket kan bli värdefullt för Skellefteå.
Timrå: Precis som hos flera andra SHL-lag just nu verkar det ske förändring i Timrås bås efter årets säsong. s framtid är osäker just nu och i veckan kom Expressen med uppgifter om att 54-åringen försvinner till nästa säsong och att Timrå aktivt letar efter en ny coach.
Egentligen tycker jag inte det går att säga något annat än att Karlsson gjort ett bra jobb med Timrå om man ser till var de befann sig när han tog över. Då var de sist i SHL och skulle gå in i ett kvalspel mot Djurgården. Då fick Ante Karlsson laget att lyfta till att stanna kvar i SHL och han förde därefter laget till en femteplats i fjol och i år ligger de femma återigen. Det är starkt och Karlsson ska ha en stor del av berömmet där.
Däremot så förstår jag resonemanget. Jag är inte heller säker på att Karlsson är rätt man för att leda Timrå till nästa steg. Det känns lite som att de har nått sitt tak. De är lite för ojämna för att verkligen utmana och det kan därför tänka sig logiskt ifall det sker en ändring efter säsongen.
Växjö: Nästan varje år väntar man på att Robert Rosén ska ta ett kliv ner och börja dippa men han bevisar en alltid fel. I fjol gick snacket kring hur Rosén skulle producera utan sin radarpartner Richard Gynge bredvid sig. Svaret blev 19 mål och 38 poäng och hans näst bästa säsong i Växjö sett till målskyttet.
Den här säsongen trodde man att Rosén skulle börja gå på dekis lite. “Hur länge orkar han” osv. Men nej, han är fortfarande briljant. Nio mål och 15 poäng hittills gör att 36-åringen återigen får anses vara en av ligans mest kompetenta och högkvalificerade centrar. Hans sju mål i lika styrka är också delat sjunde bäst i SHL.
“Gubben” kan än.
Örebro: Den stora farhågan kring Örebros lagbygge inför säsongen var avsaknaden av spets. Just nu verkar det också vara det som är på väg att sänka laget. Örebro har flera spelare som är kapabla att göra poäng men de har inte riktigt den där pålitliga superstjärnan som levererar vecka ut och vecka in.
Mathias Bromé är det närmaste de har där men inte ens han är på sin bästa nivå just nu. Han trendar just nu mot 33 poäng över hela säsongen vilket naturligtvis är bra men för en spelare av Bromés kaliber går det att förvänta sig mer. Han har kapacitet att komma upp på 50 poäng.
Just nu är det och som leder Örebros interna poängliga och det säger ändå en del att det är sådana spelare som är i topp poängmässigt snarare än de på förhand tilltänkta offensiva stjärnorna. På sina tio senaste matcher har Örebro bara gjort 21 mål, endast Oskarshamn är sämre under den perioden. Om de allvar ska lyfta i tabellen måste målskyttet klicka igång för närkingarna. Desktop ad in article Mobile ad in article
