Robin Olausson om Växjö Lakers: Finns ingen anledning att börja tvivla

• “Där är det få andra som kan mäta sig”
• Siffrorna bakom skyttekungens supersäsong. 
• “Går inte att säga något annat än att det var en missräkning”
• Vad hände med stjärnorna?
• “Räknar med att han har fler rävar bakom öronen”
• Där har Växjö sina största luckor som måste fyllas.
• “En stor förlust för laget”
• Drömnamnet: Värva hem guldhjälten.

Just nu: Slutspelserbjudande på Hockeysverige Plus! Få tillgång till allt material - med 25 procent rabatt. Desktop ad in article Mobile ad in article

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Malmö Redhawks. 

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av MoDo Hockey. 

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Timrå IK.

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Örebro Hockey. 

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Luleå Hockey.

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av HV71. 

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Färjestad BK.

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av IK Oskarshamn.

LÄS ÄVEN: Rasmus Kågströms analys av Linköping HC.

LÄS ÄVEN: Robin Olaussons analys av Leksands IF. {{ PAYWALL LIMIT }}

Målvakterna

Återigen så hade Växjö Lakers bäst målvaktsspel av alla SHL-lagen. Tittar man på de fyra senaste säsongerna så har Växjö haft bäst räddningsprocent tre gånger. Den här säsongen landade laget in på 91,27 i räddningsprocent vilket var bäst i ligan före Frölunda som var tvåa i den kategorin. Växjö hjälps naturligtvis av en väldigt stark defensiv men de har också en stor trygghet i sina målvakter som de kan luta sig emot.

Det är naturligtvis Emil Larmi som frontar målvaktsparet. Säsongen 2022/23 var såklart historisk för finländaren som var SHL:s bästa målvakt med sitt storspel i både grundserien och slutspelet. Den här säsongen lyckades han inte riktigt nå samma nivåer, men det var väl i och för sig nästan omöjligt. Larmi var dock fortfarande en toppmålvakt i SHL och på sin dag är det få som kan mäta sig med honom.

Efter en lite svajig start på säsongen så höjde sig Larmi och landade in på 91,3 i räddningsprocent vilket var fjärde bäst av alla målvakter som gjorde minst 20 matcher. I skottsektorn hade han 86,75 räddningsprocent vilket är näst bäst bakom Leksands Filip Larsson och sett till räddningsprocent i lika styrka var han fjärde bäst av alla målvakter i SHL. Så även om Larmi inte var lika idiotbra som i fjol så går det inte att komma ifrån att han fortfarande ska nämnas bland SHL:s bästa målvakter.

Den här säsongen utmanades Larmi också rejält av Adam Åhman. 24-åringen saknades under starten av säsongen på grund av skada men när han väl matchades igång och kom i form så var han excellent. Synar man alla målvakter i ligan så hade Åhman faktiskt bäst statistik. På 19 matcher hade han 93,1 i räddningsprocent och 1,63 GAA. Åhman hade då över en hel procentenhets bättre räddningsprocent än Lars Johansson som var näst bäst. Synar man räddningsprocent i lika styrka var Åhman även bäst där. Så även om han hade ett lite mindre urval än övriga i toppen av målvaktsligan så går det inte att blunda för hur bra Åhman presterade.

Detta var Adam Åhmans tredje år i Växjö och han tog då stora kliv framåt i sitt spel samt stod för en stark utveckling. Det blir spännande att se hur han följer upp detta. Är han nu slutligen redo för att verkligen utmana Larmi om förstaspaden till nästa säsong? Med spelet han visade upp den här säsongen så går det absolut att argumentera för att han har gjort sig förtjänt av mer speltid och en större roll.

I SM-slutspelet var det föga förvånande Emil Larmi som fick förtroendet och även om det blev respass i fyra matcher mot Rögle så går det inte direkt att klandra Larmi eller målvaktsspelet för uttåget. Det var inte spelet mellan stolparna som Växjö föll på i slutspelet utan det var andra delar som gjorde att inte lyckades vinna en enda match mot Rögle. Larmi gav ofta laget chansen att vara kvar i matchen och ska inte beskyllas för att de åkte ut på det sättet som de gjorde.

Till nästa säsong ser firma Larmi och Åhman fortsätta kampera ihop och det finns egentligen inget som tyder på att de inte kommer att vara i toppen av målvaktsligan även nästa säsong.

De har ligans bästa målvaktspar och kan känna sig trygga där.

Poängkungen

Det var den här säsongen han skulle blomma ut på allvar och Marcus Sylvegård svarade också upp genom att bevisa sig som en av ligans allra bästa spelare. Avslutningen på säsongen i Malmö var ingen slump. Sylvegård den yngre stod för en oerhört stark säsong som slutade med 23 mål och 41 poäng på 51 matcher.

Han var därmed med i toppen av flera statistiska kategorier.

• Tvåa i skytteligan.
• Delad sjua i poängligan.
• Av sina 41 poäng var hela 37 primary points (mål + förstaassist).
• 15 mål i lika styrka, delat fjärde bäst i ligan.
• Hela nio matchvinnande mål – bäst av alla spelare.
• Tredje flest skott på mål med 146.
• +21 var sjätte bäst i SHL.

En kanonsäsong på alla sätt och vis – men det där var i grundserien. I slutspelet var det en annan historia. Sylvegård stod bara för 0+3 på åtta matcher. Han sköt 20 skott utan att göra mål. Helt enkelt för dåligt. Samtidigt så spelade han skadad och var såklart hämmad därigenom men den uteblivna produktionen i slutspelet bidrog till Växjös tunga uttåg.

Succén under grundserien kan nu då leda till att han får chansen i Nordamerika. Känslan är åtminstone att han är redo för att ta nästa steg. Är NHL nästa för stjärnan? Om Oscar Eklind kan få NHL-kontrakt bör Sylvegård också ligga bra till att sajnas upp av en klubb.

Två andra spelare som måste lyftas fram bland poängkungar är Joel Persson och Kalle Kossila.

Persson stod för 37 poäng på 52 matcher vilket var näst bäst bland ligans backar. På sina sex säsonger i Växjö har Persson gjort 34, 31, 36, 39, 36 och 37 poäng vilket är ett helt sjukt facit som back. Hans sämsta notering i SHL är alltså 31 poäng och att han nu är sajnad till ett långtidskontrakt är ett oerhört viktigt besked för Växjö. En värdig vinnare av Guldhjälmen som SHL:s MVP.

Kossila å sin sida var lagets toppcenter och en av ligans allra bästa centrar. Med 34 poäng på 40 matcher så hade finländaren sjätte bäst poängsnitt i SHL och han är en spelare som levererar vecka ut och vecka in. Ett tungt tapp för Lakers till nästa säsong då stjärnan lämnar för spel i Schweiz.

Utropstecknet

Om det är någonting Växjö är bra på så är det att värva spelare som kanske inte ser mycket ut för ögat men som sedan går in och gör succé. I fjol var det Keegan Lowe som bara växte och växte och den här säsongen var Zach Giuttari en sådan spelare som bara blev bättre och bättre. Gabriel Carlsson var också en spelare som kom in och direkt blev en bärande spelare.

Någon som jag också vill lyfta är Dylan McLaughlin. Den amerikanske centern hade visserligen spelat bra i AHL tidigare men missade i princip hela förra säsongen på grund av skadebesvär och hade således en liten osäker status till den här säsongen. Men McLaughlin är en spelare som jag tycker förtjänar att få lite mer uppmärksamhet än vad han har fått. Han har ofta fått spela tredjecenter bakom Kalle Kossila och Robert Rosén men i nästan vilket annat SHL-lag som helst skulle han vara en center som fått spela högre upp.

28-åringen blev en viktig spelare för Lakers och har haft lysande underliggande siffror som visar hans betydelse. Även offensivt så levererade han med 29 poäng på 45 matcher vilket var femte bäst i laget. Det var svårt att veta vilka förväntningar man skulle ha på McLaughlin inför säsongen men han överträffade åtminstone vad jag såg framför mig med sitt helhetsspel även om han såklart kunde haft lite bättre produktion. Men då han ser ut att stanna kvar även nästa säsong finns det möjlighet för centern att lyfta offensivt till nästa säsong.

Två andra utropstecken värda att lyfta fram är juniorspelarna Noah Östlund och Filip Eriksson.

Östlund kom in från Djurgården och klarade steget till SHL galant. Han är en väldigt smart center som kan göra det mesta ute på isen och ser sällan ut som 19-åring där ute med sin blick för spelet. Tolv mål och 23 poäng på 38 matcher är ett starkt facit och det poängsnittet hade gett 31 poäng över 52 omgångar. Det är riktigt starka siffror för en junior. Faktum är att Östlunds säsong är den näst bästa av en junior i Växjö någonsin – efter Elias Petterssons monstersäsong 2017/18.

Eriksson fick på allvar kliva in i seniorhockeyn den här säsongen och som han gjorde det. 19-åringen noterades för 0+6 på 29 grundseriematcher i SHL med begränsad istid. Sedan lånades han ut till Nybro i HockeyAllsvenskan och där blev det stor succé. På 26 matcher i Nybro gjorde Eriksson 27 poäng och från att han lånades ut var det bara två spelare i HockeyAllsvenskan som gjorde fler poäng än Eriksson. När han sedan slängdes in i SM-slutspelet med Växjö var Eriksson också bra och var en av lagets bästa spelare i de två sista semifinalerna även om det blev dubbla förluster. Det ska bli mycket spännande att se hur han kommer bygga vidare på det till nästa säsong i SHL.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Besvikelsen

162 gjorda mål i grundserien var näst bäst av alla lag.

Men i slutspelet var Växjös fina offensiv nästan som bortblåst. Det blev då 19 mål på åtta matcher.

På 52 grundserieomgångar snittade Växjö cirka 3,115 mål per match. På åtta slutspelsmatcher snittade laget 2,375 mål. I kvartsfinalserien mot Luleå gjorde Växjö tolv mål på fyra matcher (tre mål per match). Men i semifinalen mot Rögle så var den siffran bara nere på sju mål på fyra matcher (1,75 mål per match). Det är för svagt.

Du vinner helt enkelt inga slutspelsserier om du inte ens kan komma upp i två mål per match.

Växjö gjorde som mest bara två mål i en och samma match mot Rögle och då kan man inte förväntas vinna. Laget sätter alltså Larmi i situationen där han bara får släppa in ett enda mål per match eftersom att laget bara mäktar med max två mål framåt. Det är inte schysst mot sin egen målvakt och att visa upp en sådan oförmåga att sätta pucken i nät blir oerhört kostsamt.

Nu går det ju självklart att skylla på att Röglemålvakten Christoffer Rifalk är i sitt livs form och storspelade varje match men Växjö gjorde inte heller tillräckligt för att luckra upp honom. 140 skott på fyra matcher bör räcka men Växjö hade bara fem i skottprocent. Samtidigt hade de också hela 118 missade skott som inte gick på mål. Så på hela 258 skottförsök gjorde Växjö bara sju mål. Det är siffror som knappt går att förklara.

Men vad hände med stjärnorna? De som skulle leda laget och vara bäst försvann helt enkelt. Växjö hade bara fyra spelare som noterades för mer än bara en poäng i serien mot Rögle och det var Joachim Blichfeld, Brian Cooper, Filip Eriksson och Gabriel Carlsson. Är det spelarna som ska ligga längst upp i en intern poängliga? Nej, såklart inte.

Tittar man på målskyttet totalt i slutspelet så är det samma visa. Bara fyra spelare gjorde mer än ett mål. De enda som noterades för minst två mål var Manuel Ågren, Robert Rosén, Hugo Gustafsson och Filip Eriksson. Resten stod på ett eller noll mål.

Lagets bästa spelare var oerhört svaga och kollar man i semifinalserien så gick Kalle Kossila, Marcus Sylvegård och Joel Persson alla utan poäng medan spelare som Noah Östlund, Dylan McLaughlin och Robert Rosén bara noterades för en poäng. Om ett lag som Växjö ska gå långt så behöver man ha mycket bättre leverans på sina offensiva spelare.

Nu lyste stjärnorna med sin frånvaro och det kom att bli ödesdigert.

Coacherna

Det skulle vara omöjligt för någon att ersätta Sam Hallam när han tackade för sig 2022. Men Jörgen Jönsson klev in och visade direkt att det faktiskt var möjligt. Förra säsongen fanns det en osäkerhet kring tränarsituationen men Jönsson raderade ut alla frågetecken genom att göra succé direkt och vinna SM-guld under sin första säsong – något som alltså inte skulle vara möjligt.

Nu klev han in med en helt annan självklarhet och med lite andra förväntningar. Nu visste alla hur bra Växjö är även under Jörgen Jönssons ledarskap. Nu hade han själv faktiskt någonting att förlora. Men på många sätt kan man säga att han bara fortsatte på samma sätt. Han tog över ratten från Hallam men har inte försökt uppfinna nya hjul utan rullat vidare på samma sätt med några få ändringar kring inredningen. Jönssons idéer och tankar stämmer helt överens med Växjös DNA och tittar man på ytan är det svårt att se skillnaden mellan Hallams Växjö och Jönssons Växjö.

Växjö Lakers är fortfarande ett välcoachat lag som är väldigt jobbiga att möta. Det är inget som har förändrats där utan det har levt vidare. Jörgen Jönsson visade i fjol att det gick att ersätta Hallam och göra det omöjliga – och nu visade han också att det inte var någon engångsföreteelse. Det är så Växjö ser ut och det är också vad vi kommer kunna förvänta oss.

Ifall man synar skillnaderna mellan Växjö Lakers 22/23 och Växjö Lakers 2023/24 så skiljer det faktiskt inte jättemycket.

2022/23: 

• 102 poäng (1:a)
• 153 mål (5:a)
• 111 insläppta (1:a)
• +42 (2:a)
• 23,81 powerplayprocent (5:a)
• 81,30 boxplayprocent (1:a)
• 55,49 corsiprocent (1:a)
• 101,12 PDO (4:a)

2023/24:

• 99 poäng (2:a)
• 162 mål (2:a)
• 110 insläppta (1:a)
• +52 (2:a)
• 30,58 powerplayprocent (2:a)
• 74,56 boxplayprocent (6:a)
• 53,83 corsiprocent (3:a)
• 102,24 PDO (3:a)

Alltså generellt sett så uppnådde Växjö typ samma resultat under Jörgen Jönssons första och andra säsong. Den stora skillnaden nu var i slutspelet då Växjö tappade sin offensiva förmåga i slutspelet och stötte på ett Rögle som kommit upp på en nästintill oslagbar nivå. Växjö blev ju liksom inte heller utspelade eller så. Det var två förlängningar där Rögle avgjorde på delvis slumpartade sätt och två matcher där Växjö förlorade trots att de var det bättre laget. Det var små marginaler och om de bara varit lite mer effektiva eller om Christoffer Rifalk varit lite mer mänsklig så hade det kunnat gå annorlunda.

Så Växjö föll på ett okaraktäristiskt sätt med 0-4 i matcher och det går inte att säga något annat än att det var en missräkning. Detta laget hade ju nästan guld skrivet i pannan med tanke på hur det såg ut innan de sprang in i en vägg till semifinalen mot Rögle.

Vi har vant oss vid att se det vi har sett av Växjö den här säsongen och det finns ingen anledning att tro att det kommer ske stora förändringar rent taktiskt. Smålänningarna kommer fortsätta vara svåra, tuffa och jobbiga att möta. De kommer att fortsätta spela på sitt sätt. 

Visst, det är inte den roligaste hockeyn och många gånger kan det faktiskt vara rätt tråkigt att sätta på en Växjömatch på tv:n en hockeylördag – men det går inte att säga annat än att det är effektivt. Det blir ’tråkigt’ baserat på hur skickliga Växjö är på att stänga ner motståndarna. Och det bästa sättet att döda motståndarnas momentum i en match är ju att inte ge dem utrymme. Där är Växjö väldigt effektiva vilket gör det till en bra hockey.

Vi kommer nog få räkna med att se mer av samma vara även nästa säsong.

Sportchefen

När gjorde Växjö senast en riktigt misslyckad värvning? Visst, de har värvat spelare som kanske inte får spela så mycket eller som mest är breddspelare eller inte tar så värst mycket plats i laget. Men om man letar efter regelrätta floppar så finns det knappt några.

Det beror på Henrik Evertssons fina träffprocent.

Sportchefen som har suttit på posten i snart 20 års tid (!!!) är den stora anledningen till att Växjö slåss i toppen hela tiden. Han tycks alltid plocka rätt spelare och det är egentligen aldrig några panikvärvningar eller chockflyttar utan samtliga nyförvärv är kalkylerade, väl genomtänkta, studerade och även säkra. Evertsson och Växjö gör alltid sin läxa.

Tittar man på värvningarna som gjordes inför säsongen så är det väl bara Eric Martinsson som har varit sådär – resten är nästan mitt i prick. Marcus Sylvegård, Emil Sylvegård, Gabriel Carlsson, Dylan McLaughlin, Zach Giuttari, Noah Östlund… Evertsson lyckades med alla de värvningarna och flera av dem blev även succé.

Det stora frågetecknet inför säsongen var backsidan efter att laget tappade tunga namn som Lukas Bengtsson och Hardy Häman Aktell, samtidigt som även Miika Koivisto lämnade. Det skulle ju inte gå att bygga en lika stark backsida men Evertsson lyckades. Visst, exakt samma spets fanns kanske inte men Gabriel Carlsson kom ändå in och blev en av SHL:s bästa tvåvägsbackar medan Giuttari blev ”årets Keegan Lowe” där han bara blev bättre och bättre under säsongen. Tänk att Växjö då också var nära att värva Emil Martinsen Lilleberg som sedan har gått och blivit ordinarie i NHL med Tampa Bay Lightning. Då hade deras backsida varit helt enorm.

Det går liksom inte att komma ifrån att Evertsson troligtvis är Sveriges bästa sportchef. Han ger alltid Växjö chansen med träffsäkra värvningar och ingen kan matcha honom när det kommer till att bygga lag. Det finns en enorm trygghet där. Nästan oavsett vilka spelare Växjö kommer tappa så känner man ändå att Evertsson på något sätt kommer hitta ersättare som går in och är minst lika bra.

På så sätt får man också säga att Växjö Lakers är SHL:s bäst skötta klubb sett till lagbygge. Det finns aldrig några tvivel utan Växjö bara byter upp namnen och är nästintill lika bra igen.

Nu ser det ut som att de tappar flera bra spelare – men Evertsson har redan gjort ett antal smarta värvningar och jag räknar med att han har fler rävar bakom öronen också.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Snackisen

SHL och svensk ishockey har blivit mycket jämnare och det känns nästan som att det blir tajtare mellan alla lag för varje säsong som går. Därför blir det väldigt svårt att vara med och slåss om guldet flera år i rad. Historiskt sett så har ett antal klubbar vunnit flera guld i rad men det har blivit allt mer ovanligt för varje årtionde som passerat.

På 2000-talet har bara två klubbar lyckats försvara sitt SM-guld. Djurgården vann både 2000 och 2001 och sedan har vi såklart Skellefteå som tog dubbla guld 2013 och 2014. Den här säsongen försökte Växjö bli den blott femte klubben att vinna två guld i rad under Elitserien/SHL-eran. Känslan är nästan också att det här kanske var deras bästa chans.

Tittar man tillbaka på de tidigare åren så har Växjö nästan alltid haft ett mellanår direkt efter ett SM-guld. 2016 kom de sexa i SHL med 87 poäng men åkte ut i semifinal. 2019 blev Växjö bara sjua på 82 poäng och åkte i kvarten. 2022 blev det också uttåg i kvartsfinal efter att ha kommit femma med 85 poäng. Den här säsongen var det dock annorlunda. Växjö lyckades hålla formen uppe och vara med i den absoluta toppen för första gången som regerande mästare.

Deras 99 poäng gör att detta var en av föreningens bästa säsonger i SHL och när Färjestad kraschade ut i kvartsfinalen så blev Växjö också den stora guldfavoriten. Trots hur svårt det har visat sig vara att försvara ett SM-guld så kändes det nu som deras att förlora. Så blev det ju också när man sprang rakt in i väggen som är Rögle och drömmen sprack.

Frågan är om Växjö kommer att få en lika bra chans att bli odödliga genom att vinna två raka SM-guld? Det är något som bara blir svårare och svårare så Evertsson och Jönsson kommer att behöva trolla fram något alldeles extra om de ska kunna få möjligheten att gå hela vägen två år i rad igen.

Det statistiska

• Växjö hade gjort 153 mål tre säsonger i rad (!) men nu förbättrade de sig till 162 mål framåt vilket är deras tredje bästa notering någonsin i SHL.
• 110 insläppta mål är också Växjös näst bästa notering genom tiderna. Bäst var såklart supersäsongen 2017/18 då de bara släppte in 104 mål på 52 omgångar.
• Trots att Växjö hade en väldigt bra centersida så var de inte särskilt bra i tekningscirkeln. De vann bara 48,2 procent av sina tekningar vilket var tredje sämst i ligan. De var då näst sämst på tekningar i offensiv zon och fjärde sämst på tekningar i defensiv zon.
• Marcus Sylvegårds 23 mål är en av de bästa noteringarna någonsin av en Växjöspelare. Bara Elias Pettersson och Andrew Calof har varit bättre med 24 mål vilket de båda gjorde säsongen 2017/18.
• Sylvegård hade också bäst primary points (mål + förstaassist) i ligan tillsammans med David Tomášek, då både Sylvegård och Tomasek hade 37 primary points.
• Både Marcus Sylvegård och Kalle Kossila var topp tio i corsi bland alla ligans spelare. Kossila var femma med 60,18 procent medan Sylvegård var strax bakom på sjätteplats med 59,73 procent.
• Joel Persson var den bästa offensiva backen i lika styrka. Han stod för 21 poäng i fem-mot-fem vilket var bäst bland alla backar i SHL. Han gjorde då också näst flest powerplay-poäng med 15 men fick där se sig slagen av Jonathan Pudas som gjorde hela 25 poäng i powerplay.
• Joachim Blichfeld gjorde nio av sina 17 mål i powerplay och han var därmed den som gjorde näst flest powerplay-mål i hela ligan. Bara Per Åslund gjorde fler med tio mål i numerärt överläge.
• Brian Cooper drog på sig hela 115 utvisningsminuter på 51 matcher i grundserien men kom ändå ’bara’ tvåa i utvisningsligan. Oskarshamns Austin Wagner sprang nämligen förbi i slutet med 118 utvisningsminuter på 34 matcher.

Blicka framåt

Växjö var en guldkandidat men åkte ut i semifinalen med 0-4 i matcher vilket såklart var en miss men det går liksom inte att kalla det för ett fiasko eller ett misslyckande. Mer av en missräkning bara. Hur kommer det att påverka Växjö framöver då?

Inte alls, tror jag.

Det finns egentligen ingen anledning att börja tvivla på Växjös status eller på att de inte skulle vara ett topplag även till nästa säsong. De har alla delar för att fortsätta slåss om SM-guldet även till 2024/25 och med Evertsson och Jönssons trygga ledarskap så har de möjlighet att gå hela vägen igen.

Som det ser ut just nu så kommer Lakers att ha en stark stomme kvar från årets lagbygge. Visserligen har de bara tolv utespelare på kontrakt just nu men flera av spelarna med utgående kontrakt ser ut att stanna kvar vilket gör att många av platserna redan är ifyllda.

Av spelarna med utgående kontrakt så är det redan klart att Kalle Kossila, Tobias Rieder och Noah Östlund kommer att lämna. Det är tre jobbiga tapp. Kossila har varit en av SHL:s bästa centrar två år i rad medan Rieder har varit kriminellt underskattad och en väldigt nyttig spelare samtidigt som Östlund också är en spelare som kommer saknas med sin smartness. I övrigt så ryktas fyra spelare vara överens om kontraktsförlängningar vilket inte presenterats än. Det rör sig om Brian Cooper, Zach Giuttari, Dylan McLaughlin och Manuel Ågren som alla uppges stanna i Växjö och det är fyra viktiga spelare att behålla.

Slutligen har även Robert Rosén, Joachim Blichfeld och Martin Lundberg utgående avtal. Mycket pekar på att Rosén avslutar karriären vilket såklart är en stor förlust med tanke på hur otroligt central han har varit för alla Växjös framgångar. Han förtjänar en rejäl avtackning och hyllningar om han nu hänger upp skridskorna. De andra två är mer kantbollar. Blichfeld är väldigt ojämn men gjorde ändå 17 mål (varav nio i powerplay) så kanske kan bli kvar för sina spetskvalitéer i PP-spelet medan Lundberg vore en rutinerad pjäs längre ner i hierarkin. Det är osäkert om Växjö väljer att behålla de båda eller släppa duon.

Synar man truppen till nästa säsong så kommer Växjö att återigen ha en väldigt stark målvaktssida. Både Larmi och Åhman blir kvar och där finns det inga orosmoln för Lakers. De kan räkna med att ha ett av ligans bästa målvaktspar – om inte det bästa – även till nästa säsong.

Backsidan ser också redan komplett ut. De har just nu fem backar på kontrakt men då ryktas Cooper och Giuttari vara överens om nya avtal vilket gör att de är uppe i sju backar. Sedan har Expressen avslöjat att Petter Granberg är på väg in från Skellefteå. Även om Granberg inte haft sin bästa säsong i Skellefteå så tror jag att det är en smart värvning av Växjö då de säkerligen lär få ut det mesta av hans egenskaper.

Då är Växjö uppe i åtta backar och kan således vara färdiga med sin backsida – om inte Evertsson har några ess i rockärmen. Det kan dock finnas ett frågetecken för Gabriel Carlsson som har en out för Schweiz men det är oklart om det blir något av det. Om Carlsson skulle försvinna behöver Växjö självklart ge sig ut på marknaden för att hitta en ny toppback.

På forwardssidan är det dock mer rörelse och det är där som Växjö har sina största luckor som måste fyllas. Då Kossila, Rieder och Östlund alla försvinner och Rosén kanske också utgår så kommer laget att behöva leta efter ersättare som kan kliva in och fylla de hålen i toppkedjorna. Det finns även frågetecken kring två spelare på kontrakt. Den stora frågan för Växjö är naturligtvis vad som händer med Marcus Sylvegård. Det ryktas om NHL-intresse för skyttekungen och det vore naturligtvis ett rejält tapp ifall han lämnar. Även Victor Stjernborg kan försvinna då Chicago Blackhawks uppges vara intresserade av att sajna upp fjolårets JVM-kapten och plocka över honom till Nordamerika.

Om Växjö skulle förlora alla de spelarna så skulle det bli ganska tomt längst upp i lagets forwardshierarki. På nyförvärvsfronten är dock två centrar på väg in. Dennis Rasmussen uppges vända hem vilket är en riktigt bra förstärkning för Växjö och han lär kunna komma in och ersätta Kossila/Rosén som toppcenter. Sedan är även Sebastian Strandberg på väg in och det är en värvning jag gillar. Det känns som en spelare som kan låsas upp och nå en ny nivå i Växjös modell. En perfekt tredjecenter för laget. Sedan kliver ju Filip Eriksson in igen på allvar efter sitt succélån till Nybro och kan nästan bli som ett nyförvärv. Som han spelade så har han gjort sig förtjänt av en seriös chans i en ledande kedja för Växjö till nästa säsong.

Utöver det så är det tydligt att Växjö behöver hitta spets. Det kan faktiskt bli så att Växjö tappar sju (!) av sina tio bästa poängplockare från säsongen om det nu blir så att Sylvegård, Rosén, Blichfeld och Stjernborg också försvinner utöver Kossila, Rieder och Östlund. Tillsammans gjorde de sju spelarna 200 poäng och Växjö skulle då plötsligt behöva hitta ersättare som är goda för lika många poäng. Nu är det inte säkert att alla försvinner men det vore onekligen en tuff uppgift för Växjö att behöva hitta den offensiva kraften på marknaden. Om det är någon som kan lösa det så är det dock Henrik Evertsson. Han löste backsidan till i år trots tunga tapp och då kan han säkert lösa forwardssidan till nästa också. 

Om man tittar på spelare som kan ansluta så vore naturligtvis Fredrik Karlström ett drömnamn för Växjö. 26-åringen var riktigt bra för klubben under sina två år i klubben mellan 2019 och 2021 där han var en av de stora guldhjältarna 2021. Han har producerat bra i AHL den här säsongen men utan att få chansen i NHL och då han har utgående kontrakt med Dallas Stars så vore det intressant att se om Växjö kan locka hem honom.

På tränarsidan blir det också förändring för Växjö då assisterande coachen Nicklas Rahm lämnar för att bli assisterande till Sam Hallam i Tre Kronor. Lakers behöver då hitta en ny tränare som kan fylla luckan bredvid Jörgen Jönsson och Fredrik Hellgren. Växjö har ändå en sådan trygghet i ledarskapet att det borde inte vara några stora bekymmer trots att det blir en förändring i båset.

Det finns såklart frågetecken för Växjö när man går in i nästa säsong men klubben har byggt upp ett så starkt “track record” att jag egentligen inte är orolig.

Jag är övertygad om att Växjö kommer att vara ett topp sex-lag nästa säsong och blir inte alls förvånad om de går till semifinal igen och är där och tampas om guldet.

Den självklarheten finns inom organisationen. Desktop ad in article Mobile ad in article

TV: Sam Hallam inför ishockey-VM