- Lyckades med den stora målsättningen – nu väntar nästa steg.
- “Hade inte kunnat krama ut så mycket mer ur honom”.
- “Visade verkligen vilken skillnad han kan göra”.
- Misslyckade värvningarna: “Leveransen uteblev nästan helt och hållet”.
- Bottennoteringen – sämst under 2000-talet.
- Större plånbok och bättre arbetsro – nu ställs “Hinken” på prov.
- En hemvändare uppges redan klar – följer fler efter?
- "Viktiga positioner som ska fyllas på"
{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakterna
Efter att tillsammans med Tex Williamsson varit målvakterna som ordnat avancemanget till SHL valde sportchefen Henrik Gradin att totalrenovera målvaktssidan inför återkomsten till högstaligan. Från Nordamerika hämtades in från Anaheims organisation och Nybros succémålvakt Pontus Eltonius plockades in som någon slags påläggskalv som direkt skeppades vidare på lån till Norge och sedermera Västervik.
Den stora, och kanske viktigaste, värvningen var emellertid den av .
Finländaren hade levererat starka papper hemma i Finland och var målvakten som skulle se till att MoDos SHL-status var säkrad även 2024 – och när 52 omgångar av SHL:s grundserie var färdigspelade var det precis vad han hade lyckats med.
Det fanns ingen mer tydlig förstamålvakt i SHL den här säsongen än Lehtinen. Den finländske landslagsmålvakten spelade flest matcher av samtliga målvakter i ligan (41) och även om hans siffror inte är överdrivet imponerande när allt ska summeras så var ändå Lehtinen en stor anledning till att MoDo inte kvalspelar mot Oskarshamn den här våren. Gradin och hade förmodligen inte kunnat krama ut så mycket mer än vad man fick ur Lehtinen-trasan den här säsongen. Jag är själv av åsikten att ett lag fungerar bäst med en välmående målvaktstandem och det kan man inte beskylla MoDo för att ha haft den här säsongen – då spelar inte en målvakt närmare 80 procent av matcherna.
MoDo gjorde tidigt klart med som en slags hybridlösning där han skulle kunna gå in som etta vid missat avancemang och som reserv vid uppflyttning, men i stora stunder kändes han inte riktigt redo för den större SHL-kostymen. Visst, han hade några matcher där han stod på huvudet – jag var själv på plats när han stal en straffseger i Skellefteå – men allt som oftast kunde han rädda den där extra pucken som är så värdefullt för en nykomling. Totalt loggade Eriksson Ek 14 matcher i SHL den här säsongen med en räddningsprocent på 87,4 procent, vilket så klart är på tok för svaga siffror för att det ska vara hållbart.
I dagsläget rådet det inga direkta tvivel om att arbetsbelastningen kommer att vara fortsatt hög på Lassi Lehtinen nästa säsong.
Poängkungen
Hade han bara hållit sig skadefri förra säsongen hade säkerligen kunnat bli intern poängkung i MoDo under säsongen i Hockeyallsvenskan. Nu fick han i stället bli det i SHL, då hans 15 mål och totalt 36 poäng räckte till att bli poängkung i MoDo säsongen 2023/24.
MoDo förstärkte inte forwardssidan så där våldsamt mycket inför säsongen. Sampo Ranta, och Mikael Ruohomaa var spelarna som anslöt till laget med förhoppningar om att ta platser högt upp i forwardshierarkin, där de två förstnämnda får anses ha gjort det medan Ruohomaas tid i Örnsköldsvik inte alls blev vad varken han eller MoDo hade förväntat sig.
Nykomlingen förlitade sig i stället mycket på spelarna som gjorde jobbet i Hockeyallsvenskan och med facit i hand går det inte att ifrågasätta approachen. Riley Woods lyckade ta ett sömlöst kliv mellan ligorna, där 25-åringen stod för minst en poäng i fem av sina sex första matcher i ligan och 13 av de 19 första matcherna. Han hamnade egentligen bara i en poängmässig svacka under säsongen, då han från slutet av november fram till annandag jul endast stod för en poäng på åtta matcher – annars var produktionen tämligen kontinuerlig. Under den sista månaden, när MoDo först pushade för att säkra SHL-kontraktet och därefter gick för en plats i åttondelsfinalen, stod Woods för tolv poäng på elva matcher.
Tätt bakom sig i den interna poängligan hade kanadensaren publikfavoriten , som var stekhet under hösten innan han sedan kyldes av under vintern, med 33 poäng, Josh Dickinson (32 poäng) och Sampo Ranta (31 poäng).
Utropstecknet
Det är ett omöjligt uppdrag att bara plocka ut ett utropstecken i vad som får klassas som SHL:s stora överraskningslag den här säsongen.
De två säsongerna som gjorde i Hockeyallsvenskan med MoDo efter sejouren i Oskarshamn var precis vad han behövde. Nu gjorde han förvisso två landskamper under sin sista säsong i Oskarshamn, men ett omtag var vad Näsén behövde och när han nu var tillbaka i SHL i en större roll och med ett större självförtroende visade han verkligen vilken skillnad han kan göra för ett lag på blålinjen.
Att i en nykomling föra 25 poäng från backplats är starka papper och ingenting jag hade förväntat mig från 27-åringens sida den här säsongen. Förväntningarna var egentligen störst på David Bernhardt, som liksom Näsén tagit viktiga och stora steg under åren i Hockeyallsvenskan och sömlöst lyckats ta klivet mellan divisionerna. Utöver dessa två var s första halva av säsongen riktigt imponerande, där han fram till halvtidsvilan vid jul hängde med i toppen av SHL:s skytteliga. Nu blev det bara tre mål under andra halvan av säsongen, men sett till helheten var även den populäre dansken ett utropstecken i MoDo den här säsongen.
Jag hade mina frågetecken kring och hans SHL-kompatibilitet inför den här säsongen, då jag var långt ifrån imponerad av hans insatser med HV71 under säsongen 2022/23. “Hemma” i Örnsköldsvik kunde “Big Sam” emellertid släppa ned axlarna och vara en betydligt mer dominerande kraft ute på isen. Nu skiljer inte poängproduktionen så där enormt mycket från tiden i HV (23 poäng jämfört med 18 poäng), men spelmässigt var lyftet anmärkningsvärt. Den grovjobbande centern spelade i alla spelformer för MoDo och var den forward som loggade mest istid i boxplay.
Besvikelsen
Allt började ju så bra för Danny O'Regan.
Av Henrik Gradin beskrevs den högerfattade forwarden som en spelare “de tittat på och verkligen velat ha” och i debuten skrev O'Regan in sig i målprotokollet direkt. Under sina fyra första matcher stod den tyskfödde amerikanen för tre poäng och fram till slutet av november kom poäng i en ändå hyfsat strid ström. Därefter tog det stopp – och leveransen uteblev nästan helt och hållet.
Mellan den 28 november och 13 februari stod O'Regan för exakt noll poäng. Forwarden avslutade grundserien med fyra poäng på 19 matcher och en total poängproduktion på tolv poäng på 34 matcher. Det var inte riktigt det som MoDo eller O'Regan själv sett framför sig när han anslöt till laget och redan innan vad som blev säsongens sista match mot Örebro så valde parterna att gå skilda vägar med varandra. O'Regan var en spelare som var tilltänkt för förstakedjan och en producerande roll i powerplay, men gjorde egentligen inget avtryck alls.
O'Regan var inte den enda besvikelsen i MoDo den här säsongen. Från Oskarshamn hämtades in efter en trög start hos smålänningarna och lyckades med konststycket att göra än mindre avtryck i MoDo, trots att han initialt fick tämligen mycket förtroende från Mattias Karlin och tränarstaben med uppåt 18 minuters istid i några matcher. Poängen kom emellertid aldrig för Hutsko, som loggade totalt 15 matcher utan poäng i MoDo innan parterna beslöt sig för att gå skilda vägar och amerikanen fick fortsätta säsongen i finska KalPa.
Inte heller lagkaptenen David Rundblad motsvarade mina förväntningar den här säsongen. Jag hade inga illusioner om att han skulle vara den där sprudlande poängbacken han var i Skellefteå innan han testade lyckan i Nordamerika, men jag hade ändå förväntat mig mer av honom rent spelmässigt än vad jag fick se över 52 omgångar. Omställningen från den finska ligan och den kaptensroll han tilldelats i MoDo blev tuff för Rundblad, innan han började hitta fotfästet och prestera helt okej, men inte mycket mer än så, under den senare delen av säsongen.
Coachen
Det går inte nog understryka vilket bra jobb gjort med det här MoDo-laget. Han har, som sagt, haft merparten av den hockeyallsvenska mästartruppen att jobba med den här säsongen och även om han inte lyckats kräma ut det mesta ur alla sina tilltänkta spetsspelare har han hjälpt de allsvenska stjärnorna till att bli bidragande spelare i SHL.
MoDo gjorde 130 mål den här säsongen, lika många som Luleå och bara tre mindre än ärkerivalen, tillika mer offensivt framtunga, Timrå. Det är en stark notering av en nykomling utan någon egentlig etablerad spets på den här nivån. Man ska inte heller glömma bort att det här var Karlins återkomst till SHL efter sparkningen i Mora säsongen 2017/18. Sedan dess har 44-åringen fått utveckla sitt verk i Hockeyallsvenskan under fem säsonger innan han gjorde ett nytt, och mer framgångsrikt, försök i högstaligan.
Karlin är en tränare som hör hemma på den här nivån och han har den här säsongen också visat att MoDo gör det. Han har låtit nykomlingen spela ett offensivt spel utan att för den delen vara naiv och fatta dumma beslut. Som nykomling är det lätt att underordna sig sina motståndare och spela på deras villkor, men jag tycker att Karlin och MoDo har varit modiga och fräna i sitt spel, där man i många matcher fört spelet och också tagit ett par fina skalper där 7–1-krossen i Surströmmingsderbyt mot Timrå i mitten av februari sticker ut.
Med lite medstuds och någon bonuspoäng här och där hade MoDo blivit den första SHL-nykomlingen att knipa en slutspelsplats sedan Leksand lyckades göra det 2014. Nu gjorde man inte det, men MoDo ska ändå vara stolta över den debutsäsong man har haft i SHL och där är Karlin så klart en av de stora arkitekterna bakom framgångarna. Med ett års rutin både för Karlin och MoDos stomme finns det definitivt mycket bra att bygga vidare på till det tuffa andra året.
Sportchefen
Henrik Gradin var arkitekten bakom lagbygget som tog MoDo tillbaka till SHL och sportchefen bedömde stommen vara så pass bra att den skulle utgöra kärnan av truppen i SHL-återkomsten. Kanske hade han inte heller så mycket till val, då MoDo var sista lag in på SHL-marknaden efter att ha säkrat avancemanget efter en sjunde och avgörande hockeyallsvensk final mot Djurgården.
På en urvattnad marknad kunde Gradin ändå stärka upp laget med bland andra "hemvändaren" , finländarna och Sampo Ranta samt den lettiske VM-backen . Bland nyförvärven fick Gradin ut mest av Lehtinen och Ranta, medan han gick bom på ett par av sina nordamerikanska förstärkningar i Danny O'Regan och . Värvningen av Mikael Ruohomaa blev inte heller någon hit från “Hinken”, som lämnade MoDo för Frölunda efter årsskiftet där han fått ut betydligt mer av sitt spel än vad han någonsin gjorde i Örnsköldsvik.
Till nästa säsong förändras förutsättningarna för MoDo och således också förväntningarna på sportchefsjobbet från Gradin. Den här säsongen kunde han komma undan med förklaringen att han var sen ut på marknaden och fick försöka skrapa ihop “best of the rest” på en tunn budget. Nu får Gradin åtnjuta alla fördelar av att ha en hel vår och sommar att snickra ihop sitt lagbygge på, med en större budget och under mindre tidspress. Den stomme som finns i MoDo kan bevisligen hålla laget flytande i SHL, men det behövs bättre pricksäkerhet i sommarförstärkningarna om Örnsköldsvikslaget ska ta nästa kliv nästa säsong och slippa oroa sig för en strid i bottenregionen.
Snackisen
Var det något som MoDo aldrig fick grepp om den här säsongen var det hur man bäst försvarar i numerärt underläge. Laget var förvisso tämligen disciplinerade och ådrog sig näst minst boxplay i hela ligan under säsongen, men tur var kanske det då lagets insatser i numerärt underläge var under all kritik.
När grundserien var färdigspelad hade laget knappt lyckas avstyra två tredjedelar av de boxplay som laget fick emot sig. Noteringen på 66,3 procent i boxplayprocent är den sämsta noteringen ett lag haft under en SHL-säsong under 2000-talet, vilket så klart är anmärkningsvärda siffror. Allra störst problem hade man mot Linköping, där man bara lyckades döda 20 procent av utvisningarna man fick i de fyra matcherna mot östgötarna.
Här måste det så klart bli stora förbättringar till nästa säsong. Det håller inte att bara klara 66 procent av utvisningarna, när snittet i ligan låg drygt tio procentenheter högre. MoDo blev minst sagt varse om hur små marginalerna kan vara i den här ligan och då kan ett någorlunda fungerande boxplay vara skillnaden på en åttondelsfinal eller en plats i ingenmansland och frampackade golfklubbor innan ens snön hunnit tina på Veckefjärden.
Det statistiska
- MoDos 67 poäng var den näst bästa poängnoteringen av en nykomling i SHL sedan 52 matcher återinfördes i grundserien. Bara HV71:s 68 poäng under förra säsongen har varit bättre än MoDos notering denna säsong.
- Sampo Rantas 17 mål är den näst bästa målnoteringen i SHL av en finsk MoDo-spelare. Bara (1977/78) har gjort fler mål under en och samma säsong (19).
- MoDo hade inte mindre än fyra spelare som gjorde 15 mål eller fler den här säsongen. Med den noteringen var MoDo bäst i ligan.
- I 31 av de 52 matcherna gjorde MoDo matchens första mål. Den noteringen var den tredje bästa i hela SHL, bara slagen av Leksand (36) och Färjestad (33).
- MoDo var ligans bästa lag i övertidsspel den här säsongen. Totalt vann laget sex matcher efter förlängning, vilket var en match mer än tvåan Frölunda.
- Med sina 637 blockerade skott var MoDo det lag som blockerade näst flest skott av samtliga lag i SHL. Bara Frölunda, som blockerade hela 100 skott fler än MoDo, var bättre än nykomlingen den här säsongen.
- Inget lag missade målet lika mycket som MoDo den här säsongen. Med 766 skott utanför mål var man värst i ligan, där tvåan Leksand missade 48 skott färre än MoDo.
- var den målvakt i ligan som räddade flest straffar under ordinarie matchtid, då han stoppade samtliga fyra straffar han ställdes inför. Dessvärre var han inte lika vass i straffläggningarna, där han släppte in tre mål på åtta straffar. Målvaktskollegan räddade emellertid samtliga fyra straffar han fick emot sig i straffläggningar den här säsongen, vilket gjorde honom till ligans enda hundraprocentiga målvakt i straffläggningssammanhang.
Blicka framåt
MoDo hade ett stort uppdrag inför den här säsongen: Att klara ett nytt kontrakt i SHL. Det har man lyckats med och Henrik Gradin får därmed chansen att bygga ett än slagkraftigare lag att ställa på banan i SHL-premiären 2024/25. Stora delar av årets trupp kommer att finnas kvar nästa säsong, där inte mindre än tre målvakter, fyra backar samt tolv forwards har avtal över nästa säsong.
Man behåller således samma målvaktspar som man gick med den här säsongen, där ansvaret fortsatt kommer att vara stort på att hålla MoDo kvar i matcher. För s skull hade en långsiktig utlåning till Hockeyallsvenskan, alternativt att parterna kan enas om att bryta avtalet, inte vara något dåligt alternativ för nästa säsong. Både För Lehtinens och MoDos skulle vore det bästa att hitta ett komplement till finländaren som dels kan sätta lite press på Lehtinen och dels ta en del av bördan när det kommer till matchning. Landsmannen Waltteri Ignatjew känns som ett klockrent alternativ ur MoDo-perspektiv, men med ett NHL-intresse runt sig lär en tillbakadragen roll i MoDo inte locka jättemycket för Mora-succén. Andra tänkbara alternativ skulle kunna vara AIK:s succémålvakt Tobias Normann eller Victor Brattström, som ändå visade att han håller på SHL-nivå under sin sejour i Färjestad.
På backsidan står det redan klart att förre kaptenen lämnar laget. Man ser även ut att tappa till Tappara, medan kontrakten med , och Hugo Styf löper ut efter säsongen. Modo uppges samtidigt redan ha gjort klart med den finske tvävgsbacken från JYP, som kommer in som välbehövlig förstärkning på lagets blålinje.
Ytterligare spets på backsidan behövs emellertid och där skulle en hemvändare som sannerligen smaka mumma både för supportrarna och Henrik Gradin. Norlinder spelade som bekant i MoDo mellan 2016 och 2020 innan han lämnade för SHL-spel med Frölunda, där han spenderade två säsonger innan flyttlasset gick över till Nordamerika. De senaste två säsongerna har Norlinder spelat uteslutande farmarlagshockey, där han denna säsong stått för sju poäng på 42 matcher, vilket är i underkant för vad man kan förvänta sig av honom. Kanske är en nytändning hemma i MoDo precis vad han behöver?
På forwardssidan har man som sagt redan tolv forwards under kontrakt, där det säkerligen kan bli tal om att ta några obekväma beslut och bryta eller köpa ut något eller några forwardskontrakt. Klart står i alla fall redan att floppen Danny O'Regan lämnar, medan Erik Walli Walterholm, Kyle Topping och sitter på utgående avlta. Lägg därtill att toppcentern Josh Dickinson uppges ha valt spel i Rögle nästa säsong. Ett tungt tapp för MoDo så klart, där ett av “Hinkens” stora uppdrag under våren och sommaren blir att hitta både en och två centrar som kan gå in högt upp i lagbygget inför nästa säsong.
En spelare som lär gå högt in i lagbygget är hemvändaren Jesper Olofsson, som enligt Expressen ska ha valt att skriva på ett långtidskonrakt med MoDo. Olofsson kommer närmast från en tyngre säsong i schweiziska Biel-Bienne, men forwarden, som fyller 32 år i maj, har tidigare varit en stadig målgörare och poängplockare i Schweiz och stod så sent som förra säsongen för 21 mål och 43 poäng på 48 matcher. Kapaciteten finns där och han har tidigare också bevisat att han kan leverera i SHL, om än inte i samma utsträckning som nere i Schweiz.
Med en större plånbok att jobba höjs nu förväntningarna på Henrik Gradin, som hade en sisådär träffbild med sina nyförvärv den här säsongen. Det är viktiga positioner som ska fyllas på för att ta MoDo till nästa nivå, men den här våren startar Gradin på en helt annan nivå än vad han gjorde förra året. Nu är det upp till honom att förvalta det läge som MoDo satt sig i för att det tuffa andra året inte ska bli jobbigare än vad det behöver bli.
