När hockeyn blev stor kunde faktiskt matcher sluta oavgjort

SHL gör sitt bästa för att alla ska bli nöjda och glada. Och det blir ganska komiskt när allt summeras.
Idag kom ligan nämligen med beskedet att man inte ska spola/skrapa (SHL kallar det spolar i sitt pressmeddelande, men det är väl väldigt lite spolning det handlar om, om vi ska vara ärliga) isen mellan OT och straffläggning utan att folk helt enkelt får lägga straffar på samma usla is som är duglig nog att spela tre mot tre på efter tredje perioden.

Det kan man ju tycka är ganska givet i sig. Att om det duger att spela över hela banan med långa pass och diverse frilägen i tre mot tre, så kan isen vara värdig att även slå straffar på.

Men det jag snöar in mig på är hur man är så noga med att se till att publiken kommer hem så snabbt som möjligt, men att man ändå måste se till att ge publiken en vinnare och en förlorare i varje match.
Man känner att man måste låta matcherna pågå bortom 60 minuter om det står oavgjort eftersom folk vill vinna eller förlora. Men när det ska vinnas eller förloras efter 60 minuter är det jätteviktigt för folk att det görs så snabbt som möjligt. Därav ingen spolad eller skrapad is och därav numera spel tre mot tre i OT för att matcherna helst ska hinna ta slut efter ett par minuters övertid.

”Folk vill ju ha spänning”, hälsar en del som om en match som slutar 3-3 inte kan ha haft någon spänning i sig under 60 minuter och att man därför måste få den i en förlängning.
Själv har jag svårt att se det där med att spänning skulle vara lika med sekunden då matchen avgörs.

Framförallt tycker jag att det är fascinerande att hockeyn kunde bli en så stor sport som den blivit när den under så många år faktiskt slutade oavgjort ibland. Det är kanske en del av er som inte ens vet om att matcher faktiskt kunde bli oavgjorda förut (oavgjorda betyder alltså att matcher kan sluta på lika många mål, typ 3-3, och då får båda lagen lika många poäng)..

Själv skulle jag inte protestera det minsta om matcher faktiskt kunde bli 3-3 och båda lagen fick en poäng.
Det skulle ge att lag som faktiskt lyckades vinna på ordinarie tid får en större fördel av att göra så. Det skulle kanske också göra att lagen blev mer angelägna om att inte åka runt och vara rädda om poängen (”vi kan ju ta det här i OT sen när vi redan fått en pinne”) sista tio minuterna av oavgjorda matcher.

”Men man behöver ju fan ha en vinnare och en förlorare”, tycker en del.
I den situationen skulle man kunna se det som att båda lagen förlorade vid oavgjort, eftersom man tappat två poäng gentemot alla lag som vunnit. Om man nu har behovet av att förlorare måste finnas.
Man skulle också kunna se det som så att det inte alltid finns vinnare och förlorare i varje situation och så inte heller måste finnas det. Ibland förlorar båda. Ibland vinner ingen.
Det skulle ju dessutom i slutändan innebära att du kan bli ännu gladare de matcher du faktiskt vinner på 60 minuter, eftersom det ger en större fördel än tidigare om alla oavgjorda matcher blir kryss. Du kan dessutom passa på, för ”spänningens skull” att bli lite mer less när ditt lag kryssar, eftersom du vet att det inte blir en chans till två poäng.
Så det där vinnandet och förlorandet kan du nog applicera in i ditt medvetande på något sätt ändå.
Det lyckades vi lite äldre människor göra förr om åren, när seger var seger, förlust var förlust och oavgjort var oavgjort. Och på den tiden var det inte ens tre poäng för seger, och ändå lyckades vi fängslas.
Det ni!

Men detta kanske också är någon form av mindervärdeskomplex för hockeyns del. Jag vet inte.
”Vill man spela oavgjort kan man väl spela fotboll då!!!”

Jag tycker nog att om man spelar oavgjort efter 60 minuter, så ska man inte kunna få två poäng.
Jag hade möjligen kunnat tänka mig att man hade OT/straffar och delade ut två (kanske tre, men jag ser ändå gärna nån form av bestraffning för att man inte lyckats vinna på ordinarie tid) poäng till vinnaren under förutsättningen att förloraren inte fick någon alls.

Jag tycker systemet i NBA och NFL är vassare än det är i SHL. Där man kör OT om segern vid oavgjort. Att det bara är en förlängning av själva matchen. Samma antal poäng delas ut till vinnare/förlorare som under ordinarie tid. Vinner man får man två. Förlorar man får man inte ett skit (i NFL delar lagen på poängen om det inte blivit poäng inom 15 minuter).
Det borde väl ge än mer spänning än att man redan fått med sig en poäng in i eländet?

Men det här bollandet fram och tillbaka med ”folk vill hem snabbt från matcherna, men folk vill också ha ett avgörande av matcherna så vi ordnar med förlängning och straffar men vi måste se till att det går så snabbt som möjligt”.
Jag är skeptisk. Speciellt eftersom jag bedömer det som att man sänker kvaliteten på det där avgörandet som folk vill ha.
Även om jag nu tycker att kan man spela tre mot tre på icke-skrapad is så kan man nog även lägga straffar på den, så är det ju PerDef så att en straffläggning på icke-skrapad is lär bli av sämre kvalitet än på en skrapad is. Det är en kvalitetssänkning (jag är inte kapabel att ens vara nära att räkna ut det i procent) man gör i och med det.
Man har även gjort en kvalitetssänkning i att matcherna spelas tre mot tre i OT, en kvalitetssänkning som också enbart (kom inte och säg annat) för att man ska undvika att antingen få ett snabbare avslut eller att undvika att matcherna går till straffar.

För min del finns det väl egentligen två alternativ till hur man bör spela.
1) Spela hockey i 60 minuter.
2) Om det nödvändigtvis är så viktigt att någon vinner och förlorar: Spela hockey tills någon vinner, men ge alltid ut poängen 3-0 alt. möjligen 2-0 i OT.

”När hockeyn blev stor så…” kan ju för all del ganska lätt användas emot mig med att det även bara var träklubbor som gällde då. Eller att målvakternas utrustning var hälften så stor som den är idag. Eller att det fanns redline offside. Man skulle krasst kunna säga att om hockeyn idag var som hockeyn var 1985, så skulle kanske hockeyn inte vara speciellt populär. Att utvecklingen behövs för att det ska fortsätta vara populärt.
Men jag tvivlar på att just det här med att det ska ges ut bonuspoäng efter oavgjorda matcher ingår i vad som verkligen behövs för att utveckla sporten.

Jag är skeptiskt till det där med att en OT-seger efter 27 sekunder är värt lika mycket i poäng som det du spelar till dig ett kryss efter 60 minuter.