MJÖRNBERG: Utan klubbar med ambitioner dör sporten

Jag läste
(passande nog i sådana här tider med tanke på att han jobbar åt
ATGs mediebolag Kanal 75 som just lierat sig med Hockeyettan) en
intervju med den gamle storspelaren Challe Berglund i Expressen under
gårdagen.

Ett porträtt där det mest intressanta var
Berglunds motivering till varför han valt att ta klivet bort från
ishockeyn och rollerna som tränare och sportchef.

– Jag
gillar inte hur det har blivit i vare sig hockeyn eller i samhället
i övrigt när det bara handlar om mig, mig, mig. Förr stod man upp
för laget och klubben. Nu tänker spelarna på pengar och sig själva
i första hand, säger han till tidningen.

Tar man bort
aspekten pengar, är det där något som i allra högsta grad är
applicerbart även på Hockeyettan och en av anledningarna till att
den inhemska hockeyn blir aningen mer urvattnad för varje
säsong.

För rent generellt talat är det ju just så det är.
Färre och färre står upp för laget och klubben, fler och fler
spelar för sig själva och saker som ligger längre fram vid
horisonten.

Men det värsta
av allt är att klubbarna väldigt lättvindigt rakt av har
accepterat att vara en del av det spelet.

Ni vet klyschorna
”det är en fjäder i hatten när spelare lämnar oss”, ”vi
vill vara en språngbräda”, ”spelare ska komma hit för att de
vill vidare”. Det är en ädel omskrivning för att ha gett upp.
Att acceptera läget att den egna verksamheten är underställd
individerna som för en kort period råkar vara i den.

Det är
inte läge att peka finger åt någon specifik förening, aktörerna
är väldigt, väldigt många som svänger sig på det här sättet.
Men utan ambitioner dör sporten.

Spelarutveckling är nobelt
förstås, men det får inte vara den främsta drivkraften. Ska en
liga som Hockeyettan kunna blomstra till sin fulla potential måste
fler höja ambitionsnivån, sluta acceptera sin roll i näringskedjan
och helt och hållet säga som Berglund ”vi gillar inte hur det har
blivit i hockeyn”.

För kom igen. När det står tusen pers
på läktaren och skriker sig hesa i Boden eller Nybro gör de det
naturligtvis inte för att de hoppas att verksamheten ska vara så
bra att de bästa spelarna får dra på sig tröjor och nå
framgångar någon annanstans. De gör det för att de älskar
adrenalinstinn hockey och en glöggfryntlig farbror. För att de
älskar klubbarna. Boden och Nybro.

Det är samma sak i
Mariestad, det är samma sak i Tranås och när Troja/Ljungbys klubb-
och sportchef Daniel Håkansson står på upptaktsträffen och säger
att ”det är den verkligheten vi lever i Troja och Ljungby att
spelar vi i Hockeyettan då är vi favorittippade och vi har de
resurserna och möjligheterna att vi ska kunna hantera det” är det
befriande offensivt.

De skulle aldrig släppa några spelare
i ett kritiskt skede av säsongen för att det är en ”fjäder i
hatten” att de färdas vidare i sina karriärer.

När det är
klubben och laget som går först. Då blir det också som mest
intressant för publiken. Därför är det knappast någon slump att
klubbarna jag nämner, som jobbar för att hålla hårt i sina
spetsar och faktiskt vill vinna, också tillhör de som lockar störst
publik i ligan.

Det är viktigare än någonsin för den typen
av föreningar att med näbbar och klor kämpa för att behålla
ambitionsnivån högt och för att behålla sina spelare. Fler
klubbar måste följa efter.

Jag vill se fler föreningar
verkligen vilja något. Jag vill se fler föreningar stå upp för
sig själva och för sina fans.

Jag hoppas att den här
kommande säsongen är när det händer.

För ärligt talat,
jag gillar inte heller hur det har blivit i hockeyn.

* *
*

Apropå Hockeyettan och ATG ska det förstås bli väldigt
intressant att se vad företaget väljer att göra nu när de
förvärvat rättigheterna till ligan. Givetvis är de begåvade nog
att inse att det är en produkt som inte säljer sig själv utan som
de själva kommer vara tvungna att pusha ganska hårt och med sitt
produktionsbolag Kanal 75 i ryggen finns förutsättningarna för att
göra det ordentligt.

Att det blir avancerade sändningar av
utvalda matcher kan vi säkerligen förvänta oss, men frågan är om
det blir något mer? Genomarbetade, pålästa och professionella
webbmagasin?

Det känns som att förutsättningarna borde
finnas för att göra något väldigt bra.