MJÖRNBERG: Uppsidan med kollapsen

Det har sagts och skrivits väldigt mycket negativt om Västervik efter klubbens totala ekonomiska sammanfall under hösten, men ser man det ur strikt spelarperspektiv finns det faktiskt en ganska stor uppsida också.

Joel Ratkovic Berndtsson är Hockeyettans förmodligen hetaste spelare och har skjutit hattrick två matcher i rad. Det har sina anledningar.

Det har varit mycket negativt snack och skriverier om det som har hänt i Västervik. Med rätta så klart. Det är en osnygg kollaps som inträffat på grund av en omdömeslös klubb som tagit sig vatten över huvudet i sin satsning, men det finns faktiskt uppsidor med det som har hänt. I alla fall om man ser det ur perspektivet av enskilda spelare.

Narrativet har varit att det är synd om spelarna som blivit kvar i Västervik och nu måste harva på i en nedmonterad satsning när de egentligen hade signat upp för ett topplag som skulle ta sig raka vägen tillbaka till Hockeyallsvenskan. Så var det nog också. Men när spelarna fått svälja besvikelsen och ladda om finns en positiv effekt av det som man inte ska bortse ifrån.

Västervik har en för att vara Allettan södra oerhört tunn trupp vilket innebär att de bästa spelarna får spela väldigt mycket.

Joel Ratkovic Berndtsson är ett ypperligt exempel. Forwarden draftades av Buffalo 2022 och har de senaste säsongerna varit runt lite överallt (Hockeyallsvenskan, Mestis, Kristianstad…) utan att riktigt brejka. Han har fått sin beskärda del istid utan att det riktigt släppt och det var lite samma visa när han kom in i Västervik på korttidskontrakt i höstas. Han omtalades som ”intressant”, men vände väl knappast världen upp och ner.

I Allettan har det dock blivit en helt annan sak. I takt med att truppen monterats ner och spelare lämnat har det öppnats upp mängder av istid. Rent krasst, Ratkovic Berndtsson och parhästen Gustav Lindberg får spela tills de spyr om det vill.

För den typen av spelare är den här situationen fantastisk. Tänk själva. De får maximalt med istid i en serie där det står potent motstånd på andra sidan rödlinjen varje kväll. Det är utvecklande för spelarna och det är samtidigt ett enormt skyltfönster inför framtiden. Både Ratkovic Berndtsson och Lindberg (om vi nu fortsätter ta dem som exempel) har gjort det mesta av situationen och frodas av all speltid de får nu och kanske inte hade fått annars.

På det sättet kan man faktiskt säga att det ur spelarperspektiv kom något positivt ur Västerviks kollaps.

För laget är det förmodligen ganska osannolikt att det kommer hålla över en hel Allettan-serie. Det sliter att gå kort om folk och söderserien är stenhård. Högst troligt kommer Västervik falla tillbaka med tiden, men det är kul så länge det varar.

* * *

Kul så länge det varade är kanske ett epitet som snart kommer att kunna klistras på Halmstad Hammers. För det är en legitim fråga om hallänningarna kommit till vägs ände med sitt kollektiva projekt.

Borta mot Mariestad under gårdagskvällen inledde laget sin vana trogen riktigt starkt, var hetare på de lösa puckarna, mer i ansiktet på sina motståndare och borde ha krafsat in några fler puckar än de gjorde. Men det där fejdade ut.

Halmstad gick ner sig, gjorde billiga misstag och släppte in onödiga mål. Kroppsspråket när de lät matchen rinna dem ur händerna i den andra perioden signalerade dessutom likgiltighet snarare än att de var förbannade. Att Mariestad (som är supervassa framåt dagarna när det funkar) kunde rinna iväg till en 5-2-seger var inga konstigheter.

Det jobbiga för Halmstad är att det där är ett mönster som går lite igen. Bitar av matcherna har varit bra, men de där klockrena insatserna har inte varit där. Det har svajat för mycket och resultatet av det är att Hammers bara vunnit en av sina sex första matcher under ordinarie tid och rasat ner i tabellens botten.

Det är svårt att riktigt sätta fingret på vad som är problemet. Halmstad har ett så väl bredare som spetsigare lag i år, men just nu har man tappat det viktigaste av allt. Den där förmågan som man haft de senaste säsongerna att oavsett hur matcherna sett ut alltid lyckas vara jobbiga och arbeta sig fram till segrarna och poängen. Hela stommen har alltid stått redo och känslan just nu är att så inte är fallet.

Ingen kan väl egentligen klandra truppen. Det är ansträngande att varje kväll ta på sig blåstället och komma hundra procent påkopplad till match. Någon gång orkar man inte längre och gänget har hängt i väldigt länge. Men om Halmstads vida omtalade kollektiv börjar dippa lite i inställning eller arbetsmoral då blir man ett lätt byte.

Något att fundera på för ledarkonstellationen nere i Halland.

* * *

De jagade honom redan inför säsongen, men nu har Troja-Ljungby tillslut lyckats knyta till sig Otto Henell. Nybro hyr ut honom resten av säsongen vilket innebär att han lämnar Alvesta (dit han varit utlånad) och istället förstärker hårdsatsande Troja.

Spontant känns det som en klockren förstärkning. Henell symboliserar allt som ska vara Troja den här säsongen. Det fanns så att säga en anledning till att de ville ha honom från första början. Vi snackar en retsticka med stor kapacitet i det fysiska spelet som dessutom kan göra en hel del poäng.

Troja-supportrarna hatade honom ifjol, nu får de en anledning att älska honom.