MJÖRNBERG: Upp- och nedvända matchserien

Trots att Sundsvall varit det aningen bättre laget över drygt sju spelade perioder är det Hudiksvall som har 2-0 i matcher och står med ena benet i Hockeyettan-finalen efter helgens drabbningar. Efter söndagens 3-2 seger i de andra övertidsperioden kan konstateras att det finns många frågetecken för storfavoriten samtidigt som det är urstarkt att vinna utan att vara på topp.

Hudiksvall-supportrarna roade sig storligen över en banderoll som Sundsvalls anhängare lyckats hänga upp och ner i samband med match ett, men egentligen är det hela matchserien som är upp- och nedvänd.

För Hudiksvall har tagit greppet om två raka matcher bara för att sedan ge bort det helt och hållet och när vi summerar de två första kamperna är det storfavoriten som vunnit två raka med 3-2 och har ett ordentligt grepp om matchserien trots att det egentligen är Sundsvall som varit det aningen bättre laget.

De två första matcherna mellan de två antagonisterna har varit ganska snarlika. Hudiksvall kom ut stekheta i den första drabbningen och skaffade sig tidigt en 2-0-ledning för att sedan falla tillbaka och inte bara släppa in Sundsvall i matchen utan dessutom ta över den från andra perioden och framåt.

Mönstret upprepade sig ikväll. Hudiksvall kanske inte var fullt lika dominanta från start, men skaffade sig ändå en 1-0-ledning och borde ha kunnat pumpa vidare utifrån den. Men efter att i den första perioden ha varit ganska trygga med att Sundsvall hade mer puck tappades lite ödmjukhet i den andra. Plötsligt var man inte nöjda med vad man fick, hemmalaget sålde sig billigt och bjöd motståndare på både högkaratiga lägen och momentumet i matchen.

Rent krasst hade Hudiksvall mest bara tur att Filip Wiberg också blev utvisad för osportsligt uppträdande efter sitt 1-2-mål (vilket man så klart kan diskutera, han själv låtsades helt oförstående i samband med pausintervjun därefter) och fick in en flytpuck i det efterföljande powerplay-spelet. Men det är väl just det där flytet som avgör till de riktigt framstående lagens fördel.

Sett över de dryga sju perioder ishockey som spelats mellan Hudiksvall och Sundsvall är det gästerna som haft flest bra minuter. Sundsvall spelar i stort sett på sitt max. De är intensiva, de är bestämda och de skakar fram en hel del lägen. Som lag betraktat kan man inte kräva mer av Jonas Lindströms gäng. De håller gärna i en taktpinne och hade det funnits aningen lite mer spets i truppen hade de förmodligen nupit åtminstone en, kanske rent av båda matcherna i Holmen Center.

Av Hudiksvall finns det betydligt mycket mer att kräva. Tidigare under slutspelet har vi kunnat säga att de ännu inte blivit riktigt testade under 3-0-serierna mot Kalix och Boden. Men när det nu står en testosteronstint frustande motståndare som kan det där med att spela slutspelshockey på andra sidan får de verkligen bekänna färg och jag tycker ärligt talat inte att de riktigt klarat av det testet.

Inför hemmapubliken borde Hudiksvall kunna spela ut på ett helt annat sätt. Speciellt med tanke på vilken lysande start man har fått på båda matcherna. Men man har inte kunnat omfamna det momentumet eller kliva på med den pondus som borde finnas i ett lag som gjort slarvsylta av allt och alla hela säsongen. I den första övertidsperioden ikväll var faktiskt känslan att det var väldigt tveksamt i Hudiksvall. Att alldeles för många gick och gömde sig medan Sundsvalls spelare vågade och ville spela för att vinna.

Men till syvende och sist, hur det än har sett ut, är det naturligtvis ingen slump att det är Hudiksvall som står där med 2-0 i matcher efter två raka 3-2-segrar. Riktigt bra lag hittar vägar till segrar och även om Hudiksvall inte har fått ut i närheten av den potential som finns i truppen har de så pass mycket kvalitet att de kan avgöra. Marcus Limpar Lantz skickade in den avgörande 3-2-pucken i lördags med 44 sekunder kvar efter en skicklig prestation och ikväll var det Axel Levander (vilken klyscha med en gnuggare som avgör i sudden!) som skickade in den avgörande pucken efter en virvlande spelvändning tidigt i den femte perioden. Hudiksvall hittar vägar till segrar även när allt inte kuggar i och det är naturligtvis en enorm styrka.