MJÖRNBERG: Tryout – ett bra eller dåligt sätt att bygga laget?

Att titta närmare på en väldig massa spelare under tryout-artade former under försäsongen, bra eller dåligt?

Jag är garanterat inte ensam om att ha suttit och stirrat på Sollentunas laguppställning på eliteprospects och undrat hur sjutton de har tänkt med så många som 17 forwards kontrakterade redan i maj. Material för nästan sex kedjor. Det är naturligtvis alldeles för mycket för att det ska kunna fungera och bli harmoni i ett lag under säsong.

Så jag lyfte helt enkelt luren, ringde till tränaren Mikael Erdtman och hörde efter.

Svaret var enkelt. Sollentuna bygger helt enkelt hela sin försäsong lite som en tryout, där spelarna får kriga om de platser som står till förfogande. Kontrakten är utformade som så att de börjar gälla från det att truppen sätts på allvar.

Av de i runda slängar drygt 30 spelare som går på is ska 23 vara kvar när den slutgiltiga truppen cementeras.

Nu behöver man först inte vara Einstein för att räkna ut att det finns spelare bland de som kör igång träningen som på ett eller annat sätt, förmodligen på gamla meriter, redan är garanterade en plats. Men i mångt och mycket kommer det röra sig om en så kallad hälsosam konkurrens i kampen om platserna.

Likaledes lågbudget-laget Surahammar kör en liknande grej och har bara de senaste dagarna presenterat fem spelare som fått tryout-kontrakt och chansen att slå sig in i den slutgiltiga Hockeyettan-truppen.

Att spelare får tryout är i sig inget märkvärdigt, det förekommer överallt, men att så många går in i en försäsong på så osäkra grunder i de här lagen är intressant.

Är det bra eller dåligt?

Det går naturligtvis att se det på olika sätt. Det innebär en osäkerhet för många spelare. Att plötsligt stå där i slutet av augusti utan klubbadress om tryouten skulle bli misslyckad är naturligtvis ingen höjdare. Då har de flesta spikat sina trupper och det finns få attraktiva jobb att hitta. I alla fall inte om man verkligen vill något med sin hockey.

Ur klubbperspektiv borde det naturligtvis vara bättre. Man får en chans att titta närmare på flera spelare och skaffa sig en uppfattning om vilka som eventuellt skulle kunna tänkas passa för de roller man behöver. Men är det ett krig som per definition mynnar ut i ett bättre lag?

För någonstans tror jag ändå att spelare hellre skriver på för något som är helt säkert och inte i första hand ger sig in i en tryout-situation likt de som beskrivits ovan. Med andra ord är det inte de främsta spelarna som på sådana grunder krigar om ett flertal öppna positioner i lagen, utan sådana som har svårare att få något annat. Det lär vara lättare att locka till sig rätt kompetens med regelrätta kontrakt.

Samtidigt som man då vet vad man har och hur det ska fungera redan när man bygger sitt lag från första början. Men det är naturligtvis ingen slump att det är lag som befinner sig på den under delen av Hockeyettans hierarkiska stege som lastar på med fler testspelare och ett tryout-liknande upplägg.

Det kan mycket väl vara rätt väg att gå. I en bransch där många värvningar ändå bara är rena gissningar och chansningar kan det rent av vara så rimligt att fler borde fundera på att göra något liknande och faktiskt testa spelarna först.