MJÖRNBERG: Troja välte hela valplaneringen
Ett enda val lyckades göra hela valproceduren inför playoff 1 än mer oförutsägbar än den var på förhand. Det är det som gör just valen till något som verkligen spetsar playoff-spelet i Hockeyettan.
Vissa Troja/Ljungby-supportrar är roliga i sociala medier och började ganska omgående efter att Daniel Håkansson förkunnat att storfavoriten väljer Strömsbro i playoff 1 att skämta om att klubben kan ge sig iväg på en sådan långresa för att Troja-bussen är såld.
Ni vet den där gamla skrothögen som Troja länge envisades med att åka runt i och som havererade och behövde bärgas åtminstone någon gång per säsong.
Den lämpade sig knappast för några längre trippar utanför länsgränsen.
Men att Troja valde den lilla Gävle-klubben som sin motståndare skickade chockvågor genom tränarkåren som stod på tur för att välja och överraskade nog faktiskt mer än man kan tro.
De allra flesta förväntade sig att Ljungby-gänget skulle välja en knappt 30 mil kortare resa och ta sig an Nyköping istället. Nu gick man på det svagare motståndet och visade på så sätt en stor respekt för Nyköping.
Och välte i samma handvändning valplanerna för flera av de andra lagen i proceduren. På både gott och ont.
Jag satt med i studion under själva valprocessens gång idag och Hockeyettans sportchef Mats ”Horndal” Johansson kom strax innan direktsändningen fram med en skrynklig liten lapp där han plitat ner sin egen profetia kring hur lagen skulle välja. Den var med några små undantag ganska snarlik det jag la fram här, men så blev det knappast.
Allt på grund av Trojas initiala val av Strömsbro och dess följdeffekter.
För det var ju så att i Östersund satt Kjell-Åke Andersson och var nellad på just Strömsbro. Det var grundtanken. Reseavståndet är behagligt, motståndet lagom svårt och man tänkte så klart inte att Troja skulle vilja åka så långt.
Nu fick man kvickt tänka om istället och hoppade över luriga Teg för att istället åka på en långresa själva och ta det sportsligt svagare laget i form av Kiruna AIF.
Ett Kiruna AIF som Boden förmodligen var mer eller mindre bombsäkra på att kunna välja någon valrunda senare. För dem ville ju absolut ingen annan av lagen längre söderut ha. Kunde man tro.
Det är kul att ett enskilt val i början av proceduren kan få sådana dominoeffekter genom hela playoff-valet. Samtidigt måste man ju älska Boden-tränaren Petter Nilssons vankelmod. Hur varje por i hela hans kropp skrek ”JAG VILL VÄLJA PITEÅ”, men där styrelsen eller vilka det nu är som tar sådana beslut höll honom i strama tyglar och istället forcerade fram en oviss matchserie mot Teg.
Ett trist val. Ett fegt val. Kanske rent av ett dumt val.
För en playoff-serie mellan de två rivalerna Boden och Piteå hade ju varit hur häftigt som helst. Det skulle få Björknäshallen att koka över fullständigt, ge ordentligt med klirr i kassan och Boden skulle så klart vara stora favoriter i en sådan serie. Men man vågade inte riskera att bli utslagna av rivalen. Hur mycket Petter Nilsson än ville ha den tuppfäktningen.
De stora vinnarna i att valet blev som det blev är naturligtvis Nybro. Mikael Tisell och hans mannar hade nog ställt in sig på pest eller kolera. På Visby eller Vimmerby. Kanske i värsta fall en riktig långresa till Umeå för att möta Teg. Det hade varit det logiska.
Nu fann man sig istället med ett i sammanhanget ganska modest motstånd i form av Nyköping. Ett lag man har väldigt goda möjligheter att stänga ner. Att Daniel Håkansson och Troja/Ljungby navigerade runt den godbiten blev en bingo för Vikings.
Lindlöven hade mentalt ställt in sig på en långfärd till Norrland men hamnade på Gotland och Tranås, well, de fick precis som förutspått ett norrmotstånd, men hade kanske inte räknat med att det skulle bli Piteå.
Det är just det här som gör det så fantastiskt med val istället för lottning. Att en klubbs resonemang kan leda till det oväntade för en annan.
Jag längtar redan till valet inför playoff 2.
Vissa Troja/Ljungby-supportrar är roliga i sociala medier och började ganska omgående efter att Daniel Håkansson förkunnat att storfavoriten väljer Strömsbro i playoff 1 att skämta om att klubben kan ge sig iväg på en sådan långresa för att Troja-bussen är såld.
Ni vet den där gamla skrothögen som Troja länge envisades med att åka runt i och som havererade och behövde bärgas åtminstone någon gång per säsong.
Den lämpade sig knappast för några längre trippar utanför länsgränsen.
Men att Troja valde den lilla Gävle-klubben som sin motståndare skickade chockvågor genom tränarkåren som stod på tur för att välja och överraskade nog faktiskt mer än man kan tro.
De allra flesta förväntade sig att Ljungby-gänget skulle välja en knappt 30 mil kortare resa och ta sig an Nyköping istället. Nu gick man på det svagare motståndet och visade på så sätt en stor respekt för Nyköping.
Och välte i samma handvändning valplanerna för flera av de andra lagen i proceduren. På både gott och ont.
Allt på grund av Trojas initiala val av Strömsbro och dess följdeffekter.
För det var ju så att i Östersund satt Kjell-Åke Andersson och var nellad på just Strömsbro. Det var grundtanken. Reseavståndet är behagligt, motståndet lagom svårt och man tänkte så klart inte att Troja skulle vilja åka så långt.
Nu fick man kvickt tänka om istället och hoppade över luriga Teg för att istället åka på en långresa själva och ta det sportsligt svagare laget i form av Kiruna AIF.
Det är kul att ett enskilt val i början av proceduren kan få sådana dominoeffekter genom hela playoff-valet. Samtidigt måste man ju älska Boden-tränaren Petter Nilssons vankelmod. Hur varje por i hela hans kropp skrek ”JAG VILL VÄLJA PITEÅ”, men där styrelsen eller vilka det nu är som tar sådana beslut höll honom i strama tyglar och istället forcerade fram en oviss matchserie mot Teg.
Ett trist val. Ett fegt val. Kanske rent av ett dumt val.
För en playoff-serie mellan de två rivalerna Boden och Piteå hade ju varit hur häftigt som helst. Det skulle få Björknäshallen att koka över fullständigt, ge ordentligt med klirr i kassan och Boden skulle så klart vara stora favoriter i en sådan serie. Men man vågade inte riskera att bli utslagna av rivalen. Hur mycket Petter Nilsson än ville ha den tuppfäktningen.
De stora vinnarna i att valet blev som det blev är naturligtvis Nybro. Mikael Tisell och hans mannar hade nog ställt in sig på pest eller kolera. På Visby eller Vimmerby. Kanske i värsta fall en riktig långresa till Umeå för att möta Teg. Det hade varit det logiska.
Nu fann man sig istället med ett i sammanhanget ganska modest motstånd i form av Nyköping. Ett lag man har väldigt goda möjligheter att stänga ner. Att Daniel Håkansson och Troja/Ljungby navigerade runt den godbiten blev en bingo för Vikings.
Lindlöven hade mentalt ställt in sig på en långfärd till Norrland men hamnade på Gotland och Tranås, well, de fick precis som förutspått ett norrmotstånd, men hade kanske inte räknat med att det skulle bli Piteå.
Det är just det här som gör det så fantastiskt med val istället för lottning. Att en klubbs resonemang kan leda till det oväntade för en annan.
Jag längtar redan till valet inför playoff 2.
Den här artikeln handlar om:
