MJÖRNBERG: Trist symbolvärde att låna ut inför nyckelmatchen

När Sollentuna föll hemma mot Surahammar med 2-3 efter förlängning gjorde man det utan backen Elias Ek. Han var nämligen utlånad till AIK. En hantering med ytterst trist symbolvärde.
Häng med på några söndagsfunderingar.

Sollentuna spelade sin hemmapremiär mot Surahammar. Ett lag man kommer att behöva slåss med i botten av den norra Allettan och ett av de där lagen man kommer behöva ha bakom sig om säsongen ska kunna mynna ut i slutspel.

Då valde man att låna ut en av sina ordinarie backar, Elias Ek, som någon sorts nödlösning till ett skadeskjutet AIK i det allsvenska mötet med Södertälje.

Kul så klart för backen rent personligen att få visa upp sig i Hockeyallsvenskan och kul att Sollentuna lyfte in junioren Hannes Ersmark på sex backar och gav Gustav Wiklund från det egna J20-laget möjligheten som sjundeback, men det är förstås inte seriöst att inte spela med bästa laget i en så pass viktig match.

Det är en sån där grej som skänker lite ett löjets skimmer över hela ligan. Inte värdigt ett Allettan-lag.

Men annat är kanske inte att förvänta i ett hockeysverige där varenda människa på ledande position tycks vara indoktrinerad i tron att allt, precis allt, går ut på att göra saker för att det ska gagna någon annan.

Nu påverkade förstås inte Elias Eks vara eller inte vara i Sollentunas laguppställning slutresultatet den här gången. Så naiv är jag så klart inte att jag tror det, men symbolvärdet är väldigt viktigt och där åkte Sollentuna rejält snett.

* * *

Matchen då?

Hur man väljer att betrakta den beror väldigt mycket på vilka glasögon man väljer att ha på sig. Ser man den ur perspektivet att det var en Allettan-match, det vill säga en match i en serie där de främsta lagen i ligan förväntas göra upp kan kvaliteten inte beskrivas som något annat än undermålig. Det var så att säga fyran och sexan från Hockeyettan östra som gjorde upp och kvaliteten var därefter. Det vill säga ingen Allettan-klass.

Men ser man det som en viktig drabbning mellan två Hockeyettan-jämlikar finns faktiskt mycket positivt att skriva. Ishockey är alltid kul när det är tight mellan lagen och det var en rejäl kamp ute på isen när Sollentuna och Surahammar spelade oavgjort under ordinarie tid och gästerna sedan kunde avgöra i förlängning (2-3, genom snabbskrinnaren Adam Karlsson som gjort det där många gånger förr).

Möjligtvis var tempot lite för högt uppskruvat, vilket främst tog sig uttryck i att hemmalaget hamnade ganska snett i några av kampmomenten med olyckliga kollisioner som följd.

Möjligtvis kan man vara av uppfattningen att Surahammar spelar med ett visst övermod och därmed slår alldeles för många svåra passningar istället för att bara göra det enkla och knäppa puckarna på mål. Har man ett begränsat spelarmaterial är det enkla alltid att föredra framför det svåra, även om det är en likvärdig motståndare som står på andra sidan.

Men jag gillade kampen, jag gillade viljan och det faktum att båda lagen gav sken av att det betydde något. De hade förstått sin plats i hierarkin och att poängen de kan ta av varandra faktiskt kan bli väldigt avgörande i slutändan.

Sollentuna imponerade med sin kraftfullhet, Surahammar med sin kreativitet.

Så summa summarum var det en väldigt underhållande drabbning i botten av Allettan norra.

* * *

Annars kan konstateras att Allettan norra ser ut att bli precis så där uppdelad som många av grundserierna blev tidigt. Vi kommer inte få se några skrällar i den där serien (om man inte räknar att Vallentuna tagit oväntat många poäng tidigt).

Nu haltar tabellen förstås betänkligt, men Sundsvall har lyckats brumma med i toppen utan att vara särskilt bra och Hudiksvall hämtade med sig fem poäng hem efter matcherna mot Lindlöven och Forshaga trots att man under helgen gjorde ett väldigt beskedligt intryck.

Spelet hackade, storfavoriten tvingades gå med sitt backup-lån Kristers Steinbergs mellan stolparna i båda matcherna och ändå kunde man få med sig i stort sett samtliga poäng hem. Det säger tyvärr mycket om kvaliteten och klasskillnaden i serien den här säsongen.

Topplagen kommer köra iväg i toppen, de sämre lagen får göra upp sinsemellan i botten och kriga om de åtråvärda sista slutspelsplatserna.

* * *

En sak är ganska uppseendeväckande. Lindlöven har inlett Allettan med att spela oavgjort i tre raka matcher, mot Forshaga, Hudiksvall och Sundsvall (idag kom den första bonuspoängen via straffseger 4-3 över Sundsvall), men det är inget nytt för laget.

I den västra grundserien spelade laget oavgjort i åtta av 18 matcher. Sammantaget har man alltså kryssat i elva av 21 matcher så här långt den här säsongen. Det är mer än hälften.

Svårslagna eller svårt att vinna? Välj själva!

* * *

Idag måste vi förstås också lyfta på hatten för Enköping som efter 16 raka nederlag äntligen lyckades vinna hemma i Bahcohallen igen.

När laget fick in den avgörande pucken till 2-1 i förlängning hemma mot Kalix ändade det en segerlös svit som pågått i nästan ett år.

Senast laget vann på hemmaplan var den 10 januari förra året (3-2 mot Falu IF), snacka om att det måste ha varit en tung sten som föll från lagets axlar när Tim Almgren skickade in den avgörande pucken den 5 januari 2025.