MJÖRNBERG: Trendbrottet – äntligen kunde de vinna
Krönikor

MJÖRNBERG: Trendbrottet – äntligen kunde de vinna

Publicerad 19 mars 2022 19:51 | Senast redigerad 20 mars 2022 09:00
Ett lag som reste sig från att ha varit fullständigt uträknat och ett annat som äntligen, äntligen, äntligen efter många försök lyckades vinna en slutspelsserie. Det blev en minst sagt spännande play-in-omgång när Hockeyettans slutspel smygstartade.

Det har varit mycket snack om Halmstad Hammers och att laget inte klarar av att vinna i slutspel. Efter att Tranås vunnit i sudden i Halmstad (4-3) på fredagskvällen och därmed kvitterat matchserien var känslan att det var en ”sanning” som var på väg att upprepa sig igen.

Halmstad skaffade sig ett gott utgångsläge genom att vinna i Tranås i tisdags, men det psykologiska momentumet kunde mycket väl ha skiftat till Hammers nackdel när de inte lyckades slå in fredagens matchboll på hemmaplan.

Speciellt som man började uppträda okarakteristiskt i match två. Halmstad spelade som att man ville visa att man är ett ”slutspelslag”. Det vill säga fysiskt och grinigt. Man klev på och skulle tacklas och dela ut tjuvnyp. Det är väl för all del en bra plan att ha till (slutspels)match om man är bra på att hantera det, men faktum är att Halmstad inte är bra på det. Man är inte ett fysiskt lag och när man skulle försöka uppträda som ett gynnade det snarare Tranås.

Nu höll det på att ordna sig ändå efter att Fredrik Johansson gamblat med imponerande frejdig coaching där han kastade in pp-formationer med fyra forwards och en back i spel fem mot fem redan tidigt i i tredje perioden och ryckte keepern med 17.30 på klockan. Men det var Tranås som avgjorde i förlängning efter Halmstads upphämtning.

Desktop ad in article Mobile ad in article

Det hade kunnat innebära ett mentalt djupdyk för Halmstad och en ordentlig boost för Tranås. Men så blev det inte alls.

Tranås orkade helt enkelt inte och Halmstad kunde krossa sig vidare till kvartsfinal.

9-0 i tredje matchen är inte siffror som ljuger. Första perioden var förvisso ganska jämn spelmässigt, men där Halmstad spelade tight i egen zon hade Tranås inte bränsle nog att upprätthålla koncentrationen i försvarsspelet. Halmstad, som var betydligt piggare, kunde tacka, ta emot och gå ifrån till 4-0.

Tranås enda möjlighet därifrån hade varit att kliva ut och tokgasa på chans i andra perioden, men man orkade knappt ens skapa en enda farlig målchans. Tanken var helt tom. Halmstad gjorde det bra i första, men därifrån behövde de knappast förta sig för att baxa den efterlängtade segern i mål.

När Halmstad slår ut Tranås med 2-1 i matcher är det stort. Inte bara för den här säsongen där man får spela vidare i kvartsfinalspelet, utan för föreningens framtid i största allmänhet.

Efter fem raka slutspel där man inte lyckats vinna en enda matchserie är det ett trendbrott som skapar självförtroende och visar att man kan. 

Ett oerhört viktigt trendbrott.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

För Tranås del får man väl konstatera att det kan bli så att bensinen tar slut. Det fanns inget att hämta vare sig fysiskt eller mentalt den här eftermiddagen. Men att vika ner sig så till den milda grad att man förlorar med 0-9 i en avgörande slutspelsmatch gör att laget tvingas gå på semester med en synnerligen bitter eftersmak.

Så illa får det helt enkelt inte se ut.

Tranås gör ännu en misslyckad säsong, men någonstans var det inte så oväntat. Skadeeländet som har plågat laget hela vägen från försäsongen tog förstås ut sin rätt tillslut. Då var det kanske symptomatiskt att hela säsongen skulle sluta med en monumental soppatorsk.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

Ingen hade förmodligen kunnat tro en bit in i fredagskvällen att Wings skulle kvalificera sig för kvartsfinalspel.

Men med sju raka förluster, 0-1 i matchserien och underläge 0-3 i match två hände uppenbarligen något med laget. De reste sig från den omöjliga situationen och kämpade sig tillbaka.

Att de kämpade sig upp till 3-3 och sen även lyckades vinna efter en maratonsudden på fredagskvällen må väl vara en sak, men i den tredje och avgörande matchen under lördagen var man det bättre laget på isen och vann välförtjänt. Offensiven blixtrade igen och Viktor Andersson spelade lysande i kassen.

Wings plötsliga uppryckning är lika imponerande som den är överraskande.

Sen är det klart att Teg blev fullständigt dränerade av den snudd på sex perioder långa drabbningen i fredags. Man har gått på tunt om folk länge och matchade bara tre femmor i eftermiddagens avgörande match. Klart att det blir svårt att orka då. Speciellt med tanke på den luft motståndarna fått under vingarna i takt med att det egna självförtroendet mer och mer stukades.

Men svart på vitt, nog hade det väl förväntats att Teg skulle ta sig längre än att bli utslagna i ett play-in den här säsongen.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

I och med att Teg tvingades gå på semester försvinner de som valalternativ för Boden inför kvartsfinalspelet och i och med att de helst inte vill åka buss i evigheter kan det nog tvinga fram ett val av rivalen Piteå trots allt.

Att det blev Wings som gick vidare borde också skapa jubel i Väsby. Ett lag inom krypavstånd som dessutom gått tre knallhårda ronder den senaste veckan borde vara ett självklart slutspelsval för det haussade gänget.

Efter det gissar jag att kvartsfinalvalen faller ut enligt följande:

Boden-Piteå

Väsby-Wings

Surahammar-Lindlöven

Mariestad-Huddinge

Kalix-Strömsbro

Karlskrona-Halmstad

HC Dalen-Vimmerby

Borlänge-Visby/Roma