MJÖRNBERG: Trendbrottet – äntligen kunde de vinna

Ett lag som reste sig från att ha varit fullständigt uträknat och ett annat som äntligen, äntligen, äntligen efter många försök lyckades vinna en slutspelsserie. Det blev en minst sagt spännande play-in-omgång när Hockeyettans slutspel smygstartade.

Det har varit mycket snack om Halmstad Hammers och att laget inte klarar av att vinna i slutspel. Efter att Tranås vunnit i sudden i Halmstad (4-3) på fredagskvällen och därmed kvitterat matchserien var känslan att det var en ”sanning” som var på väg att upprepa sig igen.

Halmstad skaffade sig ett gott utgångsläge genom att vinna i Tranås i tisdags, men det psykologiska momentumet kunde mycket väl ha skiftat till Hammers nackdel när de inte lyckades slå in fredagens matchboll på hemmaplan.

Speciellt som man började uppträda okarakteristiskt i match två. Halmstad spelade som att man ville visa att man är ett ”slutspelslag”. Det vill säga fysiskt och grinigt. Man klev på och skulle tacklas och dela ut tjuvnyp. Det är väl för all del en bra plan att ha till (slutspels)match om man är bra på att hantera det, men faktum är att Halmstad inte är bra på det. Man är inte ett fysiskt lag och när man skulle försöka uppträda som ett gynnade det snarare Tranås.

Nu höll det på att ordna sig ändå efter att Fredrik Johansson gamblat med imponerande frejdig coaching där han kastade in pp-formationer med fyra forwards och en back i spel fem mot fem redan tidigt i i tredje perioden och ryckte keepern med 17.30 på klockan. Men det var Tranås som avgjorde i förlängning efter Halmstads upphämtning.