MJÖRNBERG: Tråkiga Troja!

Jag återkom gång
på gång till tanken när jag satt och spanade på den betryggande
segern (3-1) borta mot Vimmerby igår kväll. Är
Hockeyettan-versionen av Troja/Ljungby så stabila att de blir
tråkiga?

Svaret på den frågan är nog faktiskt ja.

Och
det skriver jag inte med hänsyftningen att de skulle spela utstuderat
tråkig hockey, utan kort och gott som så att en grundserie med
Troja/Ljungby sällan, eller aldrig, blir särskilt spännande. På
varken det ena eller andra hållet.

De är aldrig så svaga
att de ens riskerar minsta lilla att bomma någon Alletta och
beläggas med krisstämpel, men heller aldrig så mästerliga att man
som objektiv åskådare bara WOOOOOOW!

De bara bor däruppe i
toppen, utan att göra det mesta av sin potential.

Fansen har
förstås anledning att gnälla över uteblivna målkalas, spelformer
som inte kuggar i och matcher som blir mer spännande än de
egentligen borde ha varit. Men i realiteten är det ju så att
Troja/Ljungby under sina senaste vändor i Hockeyettan varit så pass
pålitliga att man aldrig behövt oroa sig.

Laget har vunnit
matcher och legat i toppen med god marginal neråt oavsett hur det
sett ut spelmässigt. Där haussade topplag som fjolårets Nybro
eller för den delen årets Huddinge, Nyköping eller gårdagskvällens
motståndare Vimmerby slirat och missat respektive riskerar att missa
Allettan har Troja alltid tagit de poäng som behövts och inte
behövt stressa upp sig innan jul.

Å andra sidan har de
ytterst sällan under de senaste vändorna i Hockeyettan heller
spelat så publikfriande hockey att det funnits anledning för någon
annan än de inbitna fansen att höja särskilt mycket på
ögonbrynen.

Det gäller så väl under Pelle Svenssons sejour
på tränarbänken (det var inte för inte som uttrycket ”Pelles
maskin” myntades) som nu under Roger Forsberg.

Troja har bra
lag, gör mål och vinner matcher, men spelar inte med en sådan
flärd och karisma att det blir underhållning a la poplagen. Det är
stabilt, tryggt, effektivt…

…och lite tråkigt. Det är så pålitligt att det blir ren vardag av det
hela.

Den snudd på perfekt genomförda bortamatchen mot
Vimmerby igår var bara ännu ett exempel.

De gör vad som
krävs på ett väldigt imponerande sätt, men utan att förverkliga
särskilt mycket av den offensiva (underhållande!) potential som
glimtvis skymtar fram att den finns i laget. Typisk Troja
grundserie-style.

Det är helt enkelt så att det inte är
förrän i Allettan, när allt motstånd är bra och det verkligen
måste växlas upp, som det på riktigt blir intressant att följa
Troja.

Efter jul är det inte för inte som Troja är ett av
Hockeyettans största, bästa och mest engagerande lag, men om någon
klubb personifierar Hockeyettans grundserie som den transportsträcka
många anser att den är, då är det Troja/Ljungby.

* *
*

Näste Åmål-transatlant i Hockeyettan blir Noah Corson som
efter tio poäng på fyra matcher i division 2 nu ansluter till
Vännäs.

Corson gjorde några rubriker igår mest på grund
av att han är son till den gamle NHL-spelaren Shayne Corson, men
kommer så klart bli spännande att följa i ettan.

Vännäs
lär dock inte vara färdigvärvade ännu. Det behövs fortfarande
förstärkning även på backsidan.

* * *

Minns ni
speedkulan Viktor Jörnevik?

Jag antar att ni gör det. Han
gjorde ju ganska stort intryck med sin fart under sju och en halv
Hockeyettan-säsonger i Sunne, Grästorp, Mariestad, Kumla och
Skövde.

Nu har han brutit med sin norska klubb Narvik och
finns på marknaden. Att han blir ett intressant byte för många av
klubbarna i Hockeyettan är naturligtvis inte annat än vad vi kan
förvänta oss.

Hur han själv resonerar om situationen och
sin framtid kan ni läsa här.

* * *

Det blev bara två
matcher i HC Dalen för backen Nichlas Torp som drar vidare till SHL
och IK Oskarshamn. Men det är knappast särskilt mycket mer än
väntat. Torp är naturligtvis alldeles för bra för att åka
omkring och spela defensivt i Hockeyettan. Förmodligen har han dock
under den period han varit i kubben (han har ju tränat med dem en
längre period även om det bara blev några matcher nu på slutet)
bidragit med en hel del till det unga garde som håller på att
formas i Norrahammar-klubben.

* * *

Efter morgondagens
omgång har de flesta lagen spelat elva matcher i Hockeyettan den här
hösten. Det innebär att vi kommit halvvägs genom grundserien.

Det
innebär också att det är dags att halvtidssummera. Därför spelar
jag och maestro Skoglund in ett nytt podcast-avsnitt under torsdagen
där vi kommer blicka bakåt och lyfta fram det mesta av det bästa
(och sämsta) samt sätta spotlighten på andra märkvärdigheter som
inträffat under seriens första halva.

Det kommer ni vilja
höra.