MJÖRNBERG: Syresättning genom ett sugrör

I förmiddags presenterade Svenska Ishockeyförbundets styrelse sitt förslag på hur upp- och nedflyttning mellan SHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan ska se ut i framtiden.

Det vill säga den ödesfråga som förbundsmötet ska rösta om den 15 juni.

Min spontana reaktion på det är att förbundet framstår som aningen slappt.

Förslaget baseras på den serieutredning som enmansutredaren Ola Lundberg ägnade en evinnerlig tid åt att ta fram och som presenterades i slutet av november förra året.

Man kan tycka vad man vill om det förslaget, det är klart att det fanns både för- och nackdelar med det, men det var genomarbetat och kom med ett flertal infallsvinklar kring hur serierna bör vara strukturerade, hur kvalmekanismerna borde se ut och hur många lag som ska flyttas upp och ner mellan divisionerna.

Märk väl att när förbundet nu, ett halvår senare, lägger fram ett förslag så belyser det enbart hur många lag som ska flyttas upp och ner.

Inget om hur själva kvalet borde gå till. Inget om hur exempelvis Hockeyettan borde vara strukturerad.

– När det gäller att avgöra vilket lag som ska avancera eller degraderas är det styrelsens uppfattning att det bäst görs i nära dialog med respektive ligaorganisation och att det ska finnas med i våra seriebestämmelser framöver, säger förbundsordföranden Anders Larsson i ett klyschigt och tillrättalagt pressmeddelande.

Det kan tyckas futtigt.

Att all denna tid av utredning endast mynnar ut i ett förslag kring en enda liten detalj. En detalj som dessutom inte alls tycks vara särskilt genomarbetad.

För förslaget som förbundet lägger fram är alltså följande: ett lag ska vara garanterat att gå upp och ett lag ska garanterat åka ur (hur kvalmekanismen ska se ut lämnas alltså till ytterligare en utredning). Vilket ska gälla mellan så väl SHL och Hockeyallsvenskan och Hockeyallsvenskan och Hockeyettan.

Genom detta tycker man att man, citat ”säkrat syresättning i seriesystemet”.

Detta trots att så väl Hockeyallsvenskan som Hockeyettan opponerat sig och påpekat att det även i en värld med direkt upp- och nedflyttning måste finnas minst två platser att spela om för avancemang.

Även om en plats är garanterad uppåt blir det som att syresätta ligan genom ett sugrör att (i dagsläget) 46 lag i Hockeyettan ska ha en plats att slåss om varje säsong. Men det där behöver vi inte gå djupare in på. Det har redan ältats.

Betänk istället upplägget av förbundets förslag till omröstningen den 15 juni.

De lägger fram ett enda förslag, att ett lag ska upp och ett lag ska ner, och om förbundsmötet väljer att rösta ner det förslaget är beskedet att ”då får det fortsätta vara som det är idag i ett bra gäng år till”.

Hur slappt, för att inte säga ointresserat, låter inte det?

Hur mycket hade det kostat att faktiskt lyssna på den ganska påtagliga kritiken om att två platser borde stå på spel och lägga fram två förslag för förbundsmötet att ta ställning till? Ett med ett lag upp och ner och ett annat med två.

I alla övriga frågor verkar det ju vara så oerhört viktigt att lyssna på just ligorna så varför inte i den här också?

Efter all denna tid av analys och utredning kan jag inte tycka så mycket annat än att det förslag som lagts fram mest känns trött och slappt.

Syresätt svensk hockey genom ett sugrör.

Det blir bra så.

Nästa fråga!

* * *

Tillslut kunde så Vimmerby slutligen presentera en ny tränare inför kommande säsong.

Det blir den gamla Färjestad-profilen Peter Nordström som tar över i båset till hösten.

Nordström som efter spelarkarriären gjort en kort sejour som tränare i AIK, men kanske framförallt coachat i Hockeyettan med Forshaga och den gångna säsongen gästspelade lite i båset hos Nyköping Gripen.

Därmed kanske vi inte ska förvänta oss ett riktigt lika välcoachat och drillat Vimmerby kommande säsong som det var under Phil Horsky vintern som gick, men Nordström är engagerad och brinner. En röst som nog mycket väl kan åstadkomma goda saker nere i Småland.

* * *

Det har egentligen inte varit så mycket väsen kring hans förekomst i klubben, men lite bakom kulisserna har Patrik Klüft gjort ett ganska ingående arbete med att strukturera upp hockeyn i Östersund och när sportchefen Mikael Eriksson klev av efter säsongen som gick tog han över ett stort ansvar i klubbens sportkommitté.

Men idag kom beskedet att Klüft på grund av sin familjesituation lämnar Östersund och flyttar hem till Järvsö. Frågan är vad det betyder för hans fortsatta förekomst inom hockeyn.

Där snackar vi ju också om en ledare som brinner för sin sak.

Bilvägen är det en timme mellan Järvsö och Hudiksvall. De senare söker fortfarande huvudtränare…