MJÖRNBERG: Stängningstankar – kan ha varit den sista kvalserien

Publicerad 21 april 2024 19:28 | Senast redigerad 22 april 2024 08:34

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Säsongen är över i Hockeyettan och Vimmerby har jublat över ett allsvenskt avancemang. Men upplösningen lämnade många tankar om konceptet kvalserie och några av lagen som missade på mållinjen kommer nu tvingas bygga om. Tillåt mig komma med några stängningstankar.

Det blev en dramatisk upplösning av kvalserien även den här våren, när Vimmerby kom brummande och säkrade ett avancemang till Hockeyallsvenskan i den absolut sista omgången. Men dramat kom också med en lite fadd och jobbig eftersmak.

Dramatiken och spänningen är odiskutabel. Ingenting slår det drama som säsong efter säsong utspelat sig rent underhållningsmässigt, men Vimmerbys avancemang väckte också diskussionen om den skevhet som finns i kvalserien till liv.

Det har pratats om att det krattades för avancemanget av att Brödernas/Väsby tog ut målvakten (och släppte in Vimmerbys segermål) i omgång nio och att Halmstads ointresse som ledde fram till 8-1 i sista omgången var resultatet av att laget var helt avsågat och hade checkat ut.

Det är rimliga invändningar. Galen coachning och avsågade lag kommer på ett eller annat sätt gynna vissa lag och missgynna andra i en kvalserie. Det är en inbyggd mekanism som man inte kommer ifrån. Men samtidigt kan den typen av resonemang bemötas med konstaterandet att man krattar sin egen manege. Att det är resultaten fram till slutomgångarna som påverkar positionen och där kan alla lag påverka sitt eget öde. Kort och gott, vinner man sina egna matcher blir man inte beroende av vad andra gör (eller inte gör).

Men det finns ett annat argument som enligt mitt tycke biter hårdare när man diskuterar en nedläggning av kvalserien. Det stavas ekonomi. I Hockeyettan är det inte många klubbar som lever fett. Snarare tvärtom. Det är en kamp för varje krona och en kvalserie som ju ska vara något positivt riskerar att bli ett ekonomiskt dränage för klubbarna som inte lyckas i toppen.

HC Dalen kämpar fortfarande med den förlustaffär det blev att avancera till kvalserien säsongen 21/22 och de två senaste säsongerna har vi fått se Piteå resa till Nybro och Halmstad till Piteå utan att ha något som helst att spela för. För att ta några exempel. Det är pengar i sjön för meningslösa matcher som ska spelas bara för formens skull. Pengar som kunde användas till något betydligt bättre.

I ett rakt slutspel tar kostnaderna slut när man blir utslagen. I en kvalserie fortsätter de ticka på även när den sportsliga chansen är förlorad. Det är det starkaste argumentet för att fimpa kvalserien i Hockeyettan.

Rent krasst är det ju så att de som vurmar mest över den fantastiska spänning som kvalserien bjuder är folk som rent generellt inte följer ligan eller lagen slaviskt under säsongen. Är det för den typen av publik man väljer kvalupplägg, eller bör man sikta på något som gynnar de deltagande klubbarna bäst?

Svaret på den frågan är väl ganska givet och bakom kulisserna pågår en diskussion om kvalseriens vara eller inte vara i fortsättningen. Det finns tankar om att förändra modellen till ett rakt slutspel med en final även om det inte riktigt är klarlagt hur det skulle kunna se ut. Det kan mycket väl vara så att vårens kvalserie var den sista vi fick se.

Utmaningen med att hitta en ny slutspelsmekanism som fortsätter ha många lag inblandade och samtidigt har kvar kvalserie men går mer mot ett rakt slutspel är något jag och Henrik ”Hockeystaden” Skoglund har diskuterat en hel del den senaste tiden och kommit fram till ett upplägg som vi lyfter fram i vår senaste podd, #310 Ett gaaaalet spännande draaaama.

”Hockeystaden” utvecklar det på sin sajt hockeystaden.se men i korthet går det ut på att Hockeyettan bör ha ett rakt slutspel med kvartsfinaler, semifinaler och final, men att det föregås av fyra mindre kvalserier.

Lag 1-2 från Allettorna blir direktkvalificerade till kvartsfinal medan lag 3-8 och lagen som går vidare från vårserierna delas in i fyra ”kvalserier” med fyra lag i varje där segrarna avancerar in i slutspelet.

På så sätt skulle spänning bibehållas, många lag ha chansen (men ge stor fördel till dem som presterar bäst i seriespelet), Hockeyettan få ett rakt slutspel och kvalseriekonceptet ändå vara kvar, men i ett rimligare format.

Win-win för alla.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

Kristianstad hade ett drömläge. Serieledning med fem poäng tre omgångar från slutet. Matcher mot lagen man kunde haka av och dessutom två av dem på hemmaplan. Men uppgiften blev laget övermäktig och vi fick se ett ordentligt nedvik på kvalseriens upplopp.

Tar man en av nio poäng i de sista matcherna är det ganska logiskt att man inte tar klivet upp och det var helt och hållet skåningarna som satte krokben för sig själva. De ledde med 4-2 med fem minuter kvar av bortamatchen mot Hudiksvall, men förlorade och kom ut som en livrädd skara asplöv till den sista matchen mot ett totalt avsågat Brödernas/Väsby.

Man klarade inte av pressen helt enkelt och någonstans var det som att det inte fanns en plan b. När nerverna smög sig in och spelet slutade fungera fanns det liksom ingen mer tanke. Man hade inga verktyg för att kunna bryta trender och få en vändning på situationen.

Hela säsongen har vi kunnat imponeras av ett lag som bara gnuggat på och som till synes inte hamnat i några svackor. Kristianstad har jobbat metodiskt och varit ganska stabila och pålitliga hela säsongen. Kanske var det just den saken som straffade gänget i slutändan. Det var trots allt ett ganska ungt lag och det faktum att man inte haft några motgångar alls under säsongen kan ha blivit något negativt när det väl började luta emot. Man hade helt enkelt inte prövats och visste inte hur man skulle agera i motgång.

Frågan är nu vad som händer efter det storartade nedviket som gör att klubben slutar trea i kvalserien och med största säkerhet spelar kvar i Hockeyettan kommande säsong. Hela säsongen har det tisslats och tasslats om att ekonomin (som var det som fick klubben degraderad från Hockeyallsvenskan) är allt annat än frid och fröjd, men att det eventuellt stått kapitalstarka herrar i kulisserna beredda att kliva in med stöd om de tagit sig tillbaka till Hockeyallsvenskan. Men nu blev det ju inte så och vad händer då?

Kristianstad har trots allt fortfarande kapitalkrav att leva upp till för att klara elitlicensen och ska man ta tag i den byken på allvar blir det svårt att ställa ett lika starkt lag på isen till nästa säsong. Behöver man skära ner blir årets satsning lite av en nu eller aldrig-karaktär. Precis så som det var senast Kristianstad tog klivet upp.

Det blir väldigt intressant att se i vilken riktning klubben tar sina kliv nu när man lyckades missa avancemanget på mållinjen. Kan de ladda om med en ny trupp av samma kaliber för att göra en ny attack eller väntar budgetsatsning?

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

Jag uttryckte på förhand skepsis till att Brödernas/Väsby skulle ha motivation nog att kliva ut och göra en gedigen insats i sista omgången mot Kristianstad. Där kan jag med glädje konstatera att jag hade helt fel.

Nu blev det förstås ganska kul att som spelskickliga Väsby-spelare lira hockey när Kristianstad var så livrädda att de knappt klarade av att hålla i pucken, men gästerna tacklade matchen på ett imponerande sätt och drev tillställningen fullständigt. Det var en uppvisning i hur Brödernas kan spela när de är på rätt humör och är värt en hommage. De gjorde sitt jobb och de gjorde det på ett förnämligt sätt.

Men framtiden för storsatsningen blir intressant och vi kan nog förvänta oss en ganska stor spelaromsättning. Rutin i all ära, men det är att man har haft lite väl mycket av den varan som gjort att man bitvis haft de omtalade inställningsproblemen. Ska Brödernas/Väsby kunna skruva upp är min känsla att de behöver en tydligare mix av rutinerade klasspelare och unga hungriga killar med drivet att bli just de där klasspelarna i framtiden. Betänk till exempel vilken skillnad spelare som Rasmus Rudslätt och Jeremias Lindewall har gjort när de kommit in under säsongens gång.

Men den analysen har bröderna så klart gjort själva. Det blir spännande att se hur de agerar på den under silly season.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

För tredje säsongen i rad missade Hudiksvall avancemang till Hockeyallsvenskan på ett hjärtskärande sätt i slutomgångarna. Den här gången strandade laget tvåa, en ynklig liten poäng bakom avancemangsjublande Vimmerby. De har börjat bli definitionen av talesättet ”så nära men ändå så långt borta”.

Rent krasst är Hudiksvall det lag i Hockeyettan som konsekvent levererat på högst nivå över tid. Man har deltagit i de fem senaste kvalserierna som genomförts och alltså varit snubblande nära att ta klivet upp tre vårar i rad. Det mäter sig ingen annan Hockeyettan-klubb med och till stor del beror det på att man haft en solid stomme av toppspelare som stannat kvar.

Man har haft ynnesten att ha några av ligans främsta spelare som valt att stanna i tre, fyra, fem raka säsonger. Mycket på grund av den miljö och de förutsättningar som ges i klubben. Spelare har haft det minst lika bra i Hudik som de hade haft det i Hockeyallsvenskan. Men nu ser det ut som att den där så solida grundstommen kan komma att spridas för vinden.

De två nyckelspelarna Christoffer Jansson och William Eckmyhl har ryktats bort hela våren. Den förstnämnde till BIK Karlskoga och den andre till Kalmar och det är klart att det är dags nu. De är toppspelare på sina respektive positioner och har gjort sig förtjänta av allsvenska chanser för länge sedan.

Försvinner spetsarna, då är det inte alls omöjligt att fler från de namnkunniga laget tar klivet i deras kölvatten. Det finns en lös ryktesspridning om att Almtuna visat intresse för målvakten Isak Johansson dessutom.

Frågan framåt blir således hur Hudiksvall ska klara att tackla en större spelaromsättning än vad man vant sig vid att ha. Det blir högst troligt något av en ombyggnation när nya spetsar måste in och nya ambitioner om att tillslut ta det där klivet till Hockeyallsvenskan ska stakas ut.

* * *

Desktop ad in article Mobile ad in article

Under vårens gång kommer vi släppa ett större antal podcast-avsnitt via Patreon där vi verkligen går på djupet med de olika klubbarnas lagbyggen och satsningar inför kommande säsong. Detta under rubriken ”Lagbygget 24/25” och i helgen släppte vi en ny episod, den här gången med fullt fokus på Mariestad.

Vi funderar över vad som gick fel den gångna vintern, hur klubben bör bygga sin trupp för att återta positionen som toppklubb, hur många trotjänare man egentligen kan ha i organisationen, om det går att värva från den krisande rivalen och vilka spelare man bör plocka in.

Sportchefen Carl Johansson gästar och berättar om den nya sportgruppen, i vilken riktning han vill ta truppbygget, sin syn på outs i kontrakt, en väntande spelaromsättning, baksidan med att vara beroende av en superkedja och spelartyperna han eftersöker. Bland en hel del annat. Ni hittar podden här.