MJÖRNBERG: Snacka om målKRIS – nu krävs drastiska åtgärder

Publicerad 07 januari 2024 19:55 | Senast redigerad 07 januari 2024 23:59

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

När KRIF föll med 0-4 hemma mot ett flera klasser bättre Tranås blev laget nollat för sjätte (!) matchen i rad. Ett helt sanslöst facit och nu krävs drastiska åtgärder för att bryta målKRISen.

Senast KRIF gjorde mål i Hockeyettan var den 3 december hemma mot Alvesta i en match som slutade med seger 4-2. Det är över en månad sedan. Sedan dess har laget blivit nollat i sex (!) raka matcher. 18 perioder.

Grundseriens avslutande 0-2 mot Vimmerby och 0-2 mot Halmstad har följts upp med 0-3 mot Mariestad, 0-1 mot HC Dalen, 0-3 mot Halmstad och idag 0-4 hemma mot Tranås sedan Allettan startade.

Det är helt sanslösa siffror och klubben som är så mån om att i alla sammanhang bli kallad vid sitt rätta namn KRIF borde kanske på allvar överväga att döpa om sig till KRIS.

För sex matcher i rad utan att göra mål är inget som sker av en slump. På sex matcher snubblar alla lag in någon slumppuck oavsett om man har ett spelarmaterial som är blekt och saknar den där riktigt offensiva spetsen. I alla fall om man har någon form av anfallsspel.

Det kan man inte ens med lite god vilja påstå att KRIF hade hemma mot Tranås. Gästerna var fullkomligt överlägsna i dagens drabbning och i ärlighetens namn kunde siffrorna ha blivit betydligt större än 0-4 om inte unge keepern Algot Persson, som fick en sällsynt start mellan stolparna, spelat så inspirerat.

Kanske kan KRIF, i sin desperata jakt efter att hitta något som är positivt eller inspirerande, titta på Tranås match som något att ta efter. Gästerna visade spelglädje. De var kreativa med puck, rörliga i anfallszon, skottvilliga så fort tillfälle gavs och såg dessutom till att hela tiden ge understöd och hjälpa varandra i egen zon. De var rappt på plats i alla situationer och gjorde det ännu jobbigare för KRIF att skapa något, som om situationen inte var tillräckligt jobbig som den var. Tranås insats var av riktigt gedigen Allettan-klass.

För KRIF såg det å andra sidan trött, geist- och uddlöst ut. De fick iväg väldigt få snabba skott, vände konstant mot sarghörn istället för på kasse och sökte ständigt nästa pass istället för att knäppa iväg pucken mot mål när skapliga chanser bjöds. Uppspelsfasen kan väl snarast beskrivas som puckar kastade på chans och tröstlösa pucktransporter som lätt fångades in av Tranås-försvaret.

När ett farligt anfallsspel är icke-existerande spelar det mindre roll att det inte är något större fel på det defensiva arbetet (även om Tranås vid flera tillfällen hittade nycklarna till att dyrka upp det idag). Men kanske är just den trygga defensiven lite av boven till den uteblivna offensiven. KRIF formerar sig bra i egen zon och håller sina motståndare på utsidan, men hamnar ofta i försvarsläge lite för länge vilket gör att de är trötta när de väl vinner pucken och inte kan gå till anfall. Det blir dump tillbaka till motståndarna och så börjar allt om igen.

Sex raka matcher utan ett enda mål framåt. Det är sjukt. Nu har det blivit en självuppfyllande profetia att laget inte kan göra mål och då krävs drastiska åtgärder.

Desktop ad in article Mobile ad in article

En sådan hade man kunnat ge sig på redan ikväll. Med ställningen 0-4 i slutet av tredje perioden var matchen förstås redan körd. När KRIF då fick powerplay med 2.24 kvar hade det varit ett ypperligt tillfälle att plocka keepern och spela 6-mot-4. Ett sätt för ledningen att visa att man verkligen vill gå för att spräcka. Att ge sig själva möjligheten att få in en puck och bryta förbannelsen. I alla fall skapa känslan av att målskytte inte är en omöjlighet. Så skedde inte.

Det är lätt för fansen att skrika efter förstärkning som den enda rimliga lösningen på knutarna och problemen. Men det finns inga pengar till att landa något revolutionerande och rent krasst, så jäkla värdelösa är inte de befintliga spelarna. Det finns även om det är en samling trögskrinnare spelare i laguppställningen som mer frekvent (no shit) skulle kunna hitta nätet.

Kort och gott, man kommer behöva skaka om det man har.

Tränaren Mikael Tisell har som filosofi att släpper man in väldigt få mål kommer man vinna matcher. Det ligger mycket i det förstås och ingen kan säga annat än att han gjort ett bra jobb med att sätta både grundspel och försvarsspel den här säsongen. Det var det som tog KRIF till Allettan.

Men rent krasst, KRIF har inte materialet för att försvara sig till framgång i år. Allettan-motståndet är så pass starkt att de förr eller senare kommer att dyrka upp KRIF-defensiven och det är inte rimligt att tro att man ska klara sig undan med endast två insläppta mål i särskilt många av matcherna.

Därför är det dags att kasta allt vad matchplan och taktik heter över bord. Sex raka matcher utan ett enda mål framåt måste vara tecken nog på att det är dags att vända allting upp och ner.

I nästa omgång väntar fullpoängaren Kristianstad på bortaplan. Ett motstånd som knappast kommer låta sig skrämmas av en defensivorienterad KRIF-spelstil. Det är dags att hänge sig åt sorglös offensiv. Att trampa gasen i botten och köra. Skita i taktiska riktlinjer och bara gasa. Strunt samma om det blir mål i baken och ytterligar en en förlust, bara laget får puckuslingen i nät och något att glädjas åt för att kunna jobba framåt.

Ingen skugga ska falla över tränare Tisell, det är inte hans fel att 18 perioder passerat sedan hans lag gjorde mål senast. Han kan så att säga inte göra målen åt laget. Men hans hockey är till viss del lite av boven i dramat. Han är symbolen för det strikt återhållsamma.

Kanske vore den mest drastiska åtgärden KRIF kan göra i det här läget att inte ta med sig sin tränare till kommande bortamatch. Inte för att han på något sätt ska sidsteppas, men för att bara för en kväll låta spelarna släppa alla hämningar och skaka loss offensivt utan taktiska bojor eller någon som påminner dem om att tänka defensiven först. Tränaren kan säga åt dem att göra just den saken, men står han på bänken blir det en undermedveten påminnelse om allt som präntats in under säsongen.

Nu handlar det inte om något som helst långsiktigt, utan att bara kortsiktigt bryta förbannelsen.

Extrema situationer kräver extrema åtgärder. För sex raka Hockeyettan-matcher utan att få pucken i nät, det är fullständigt sanslöst.

* * *