MJÖRNBERG: Smarta i framkant eller naiva stolpskott?

Ett stort gäng förlängningar med spelare som knappt presterat under hösten, är det ett tecken på att man i Tyringe är naiva stolpskott eller tvärtom att man nyttjat den udda säsongen på bästa sätt och därmed ligger smart i framkant?

Ni har förstås inte missat Tyringes förlängningsbonanza de senaste månaderna. Sedan slutet av november har klubben presenterat kontraktsförlängningar med backarna Erik Burwall, Oskar Tängerby, Liam Thorbjörnsson och Johan Höglund samt anfallarna Algot Blomdahl Arnoldsson, Simon Sundqvist och Algot Persson. Flera av dem dessutom på lite längre kontrakt.

Det har naturligtvis höjt ett och annat ögonbryn. Dels för att det knappast hör till vanligheterna att småklubbarna som ofta lever från dag till dag ligger så långt framme med sina truppbyggen. Dels för att Tyringe under hösten var ett riktigt mediokert lag och att spelarna som nu förlängt näppeligen kan kallas för några större succéer.

Varför förlänger man med så stora delar av ett så begränsat, rent av dåligt lag? Det är rimligt att farhågan att klubben förlänger en massa kontrakt för sakens skull lyfts i debatten. Men jag tror att man kanske ska vända på perspektivet och anta att den sportsliga ledningen inte är naiva stolpskott utan att de snarare ligger smart i framkant.

För det är ju ganska annorlunda omständigheter som gäller den här säsongen. Inget lag åker ur och därför har klubbar utan risk kunnat använda den som en form av tryout för att känna och klämma på spelare i förhoppning att få en bild av vad de kommer ha att ge i framtiden.

Tyringe gick in i säsongen med en extremt oprövad och ung trupp och har kunnat ge många spelare möjlighet till rikligt med minuter i seniorhockeyn. Många kanske inte var helt redo, men har gjort stora lärdomar under hösten och garanterat växt som hockeyspelare. Rent sportsligt har det så klart inte lyft (och här är väl det enda misstaget från de ansvariga att ge sken av att man skulle kunna vara med och konkurrera vilket ju varit helt och hållet en utopi), men utvecklingsmässigt kan man anta att det varit väldigt givande för många av spelarna.

I en skyddad miljö har man både kunnat testa och utbilda spelare och gett dem en grund att stå på som gör det rimligt att tro att de kommer komma mycket bättre förberedda nästa säsong. Det vill säga en säsong när allting plötsligt gäller väldigt mycket igen. Det är i så fall smart spelat av Tyringe. Man har använt säsongen till att bygga sig inför vad som komma skall efter sommaren.

I backar som Erik Burwall och Oskar Tängerby finns mycket spännande potential och Johan Höglund är inte en toppback, men rejäl och en glädjespridare som utan problem tar en tröja på sex backar i Hockeyettans mittenskikt. En perfekt kulturbärare att knyta upp och försöka bygga kring. Det ser ut som att man sätter lite av en stomme.

Samlingen av forwards har jag mindre kunskap om, men man får ju anta att de som bestämmer i Skåne har sett något som de tror kan utvecklas till kommande säsong även där.

Sen handlar det ju förstås i slutändan om att spelarna ska använda de kunskaper de gör sig den här säsongen på rätt sätt och att den där utvecklingen som man hoppas på verkligen kommer. Annars kommer man stå där och se ut som naiva stolpskott i slutändan ändå.

Men det ligger nu helt och hållet i händerna på tränaren Mats Lusth som ju plockades till Tyringe just för att utveckla ungdomarna.