Hockeyettan vill skrota kvalserien till förmån för ett rakt slutspel och lade fram ett skarpt förslag på fredagseftermiddagen. Ett på många sätt väldigt bra förslag, men det finns en tydlig baksida.
På många sätt är det förstås både sorgligt och löjeväckande att (så som historieskrivningen är i ligaorganisationens pressmeddelande) förbundet först pekar med hela handen och säger att så här ska Hockeyettan spelas för att sedan skicka Anders Larsson på organisationens årsmöte och få uppenbarelsen ”jaha, vill ni ha det på ett annat sätt?”. Det sätter liksom tonen för ointresset som svensk hockeys högsta organ har för klubbarna som kämpar i tredjedivisionen.
Men fredagens utspel från Hockeyettan om att man tagit Anders Larsson på orden och därmed arbetat fram ett förslag där ett rakt slutspel ska ersätta kvalserien mot Hockeyallsvenskan till våren kommer förstås som en positiv överraskning.
Ett rakt Hockeyettan-slutspel kan aldrig bli lika spännande som de draman som utspelat sig i kvalseriens slutomgångar de senaste åren, men fördelarna är många.
Rättvisevurmarna får sitt lystmäte stillat då alla matcher som spelas kommer att betyda något och avsågade lag inte kan påverka resultatet för dem som slåss om segern. Dessutom blir det mängder av matcher då fyra slutspelssteg (åttondelar, kvartsfinal, semifinal och final) ska avgöras i bäst av fem matcher. Men framförallt handlar det så klart om ekonomi.
Kvalserie har varit en kostsam utmaning för alla lag som deltagit, speciellt de som blir avhängda tidigt och i slutet av serien tvingats elda upp pengar på långresor till matcher som i praktiken inte haft någon som helst betydelse. Det är inte hållbart i en liga som Hockeyettan där merparten av klubbarna kämpar stenhårt med att hålla sig på grön kvist.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Greppet att dessutom dela in slutspelet i en syd och en norr-sida kan jag samtidigt tycka är lite spännande. Resorna blir kortare, klubbarna har skrikit efter att det måste spelas mer lokalt och rivaliteten har potential att bli större i de match-ups som blir. En avslutande final mellan söder och norr kommer dessutom sätta spets på den alltid så livliga debatten om var den bästa hockeyn egentligen spelas.
Så i det stora hela ställer jag mig väldigt positiv till förändringen som jag förutsätter kommer genomföras nu när ligan kommit så långt att de offentligt presenterat sin idé och samtidigt skickat in den till förbundet för bifall.
Men förslaget är inte helt befriat från skönhetsfläckar. Jag hänger framförallt upp mig på att man som det tycks har beslutat sig för att ta bort slutspelets mest dramatiska inslag – valet av motståndare.
I det förslag som Hockeyettan presenterade under gårdagen utses slutspelsmotståndare istället utifrån en förutbestämd nyckel. Trean möter sexan, fyra möter femman och så vidare. Det inte bara känns ålderdomligt och utdaterat, det finns heller inga som helst fördelar med det. Bara baksidor.
