MJÖRNBERG: Sanslöst mållavemang och gnälliga spelare

Sundsvall tvingade fram en fjärde match i semifinalen mot Hudiksvall genom att vinna en sanslös pang-pang-historia med 7-4. En match som länge präglades av defensiva härdsmältor och alldeles för mycket domargnäll.

Jaha, hur analyserar man det här?

Det kanske man helt enkelt inte gör. Sundsvalls 7-4 mot Hudiksvall var en match i ett eget slag som det är svårt att dra några direkt långtgående slutsatser av. Den fullständigt galna andra perioden där alla dammluckor öppnades och lagen spelade 4-4 är sådant där som oförklarligt bara händer ibland. Varken Sundsvall eller Hudiksvall är ju vanligtvis så ofantligt svaga i egen zon som de var där och då. Det var en kollektiv psykos ute på isen och i stort sett allt gick in. Förvisso efter många fina avslut, men ändå extremt okarakteristiskt för lagen och matchserien.

Men även om den djupgående analysen är svår att göra finns det några saker jag reflekterar över i den här matchen.

Jag tyckte ärligt talat Sundsvall presterade ett bättre spel över 60 minuter i båda de två första matcherna i matchserien än vad man mäktade med ikväll. Trots att det blev förlust i båda. Bortsett från den sista perioden, för där imponerade hemmalaget verkligen i sättet man stängde ner Hudiksvall. De haussade favoriterna skulle jaga kvittering, men kom absolut ingenstans. De mötte en köttmur och Sundsvall gjorde precis rätt avvägningar och trasade sönder Hudiks uppspel. Efter pang-pang-spelet i mittenakten skärpte Sundsvall till sig och knöt ihop säcken på ett väldigt bra sätt med sitt försvarsspel.

När det gäller Hudik var det här en rakt igenom ganska hafsig insats. Det var inte konsekvent och bestämt så som laget uppträder när de är som bäst. Man lät sig ryckas med i den Hawaii-artade matchbilden och var inte laget som tjänade på den typen av hockey.

En stor fördel med Hudiksvalls lagbygge är att man har en backsida som är proppad med spelskickliga spelare, men idag fick vi se den lilla nackdelen som finns när man har tyngdpunkt på den typen av spelare. När huvudet inte riktigt var med var det alldeles för många av Hudik-spelarna som gjorde det för svårt och därmed gav bort puckar i egen zon på ett sätt som man bara inte får göra. Det blev överkonstruktivt och slarvigt. Spelskicklighet i all ära, men ska det flyga måste man spela noggrant och vara påkopplade. Det brast idag.

Samtidigt kan konstateras att det börjar bli en riktigt grinig matchserie. Lagen smällde på varandra rejält i det fysiska spelet och det är uppenbart att vissa spelare irriterar sig rejält på motparter hos motståndarna. Det osar slutspel på ett underbart sätt. Men vad som inte imponerar är det ideliga domargnället.

Slutspelshockey ska vara tuff och frän och elak, men ger man sig in i den leken får man den också tåla. Båda lagens spelare samlades alldeles för ofta kring domarna för att gnöla och lipa över att ha fått nån smäll eller med åsikten att ha fått domslut emot sig. Tröstlöst och fånigt om ni frågar mig. Ingen gillar väl lag och spelare som ska klaga på allt hela tiden? Det är alldeles för många sådana som träder fram på båda sidor just nu för min smak.

Ta en smäll, ge en smäll och håll sen käften. Typ.

Men nå väl, nu vet även Hudiksvall hur det känns att förlora i det här slutspelet och Sundsvall tvingar via sin seger fram en fjärde match som spelas imorn kväll.

Någonting säger mig att vi kommer få se en helt annan typ av match då. Med två lag som skakat av sig kvällens säregna historia och kommer ut betydligt mycket mer disciplinerade.

Frågan är vilka som vinner på det?