MJÖRNBERG: Rätt tränarrekrytering, underskattning och (o)star quality

Efter den
turbulenta försäsongen, totala felrekryteringen av Sergei Zhukov och det entledigande som följde innan augusti hunnit bli september
landar Mörrum tillslut ändå i något bra.

Gårdagens besked
att den gamle Rögle- och Helsingborgs-coachen Peter Johansson tar
över i båset är goda nyheter för alla som håller på
laxarna.

Det är förstås inte den flashigaste ledaren i
Hockeyettan, men en man med gedigen kunskap och som visat att han på
ett tryggt sätt kan ratta skutor på högre nivå än Hockeyettan
tidigare. Han kommer säkerligen kunna styra upp spelet i Mörrum och
få de brokiga delarna som utgör truppen att bli mer av en
enhet.

Att det blir han som tar över på tränarpositionen
gör att det finns anledning att betrakta Mörrum som lite mer av en
utmanare om de där eftertraktade Allettan-platserna. Även om man
naturligtvis måste ta med i kalkylen att han är ny på posten och
inte kan piska upp skutan i racerfart från dag ett.

På sikt
kan det dock bli riktigt bra för Mörrum.

* * *

Jag
var på den hockeyallsvenska upptaktsträffen igår och käkade wraps
och lyssnade på en sedvanlig störtflod av klyschor. Det är så att
säga tradition.

Efter att ha tagit del av tipsen och snacket
kan konstateras att det är som varje år. Etablissemanget som mest
har ögon för Hockeyallsvenskan fortsätter att underskatta
Hockeyettan ganska gravt.

Kristianstad som är nykomling och
har tagit med sig ett gäng spelare från avancemangstruppen upp
tippas slentrianmässigt i botten. För de kommer ju från ettan.
Även om jag på rak arm tycker mig kunna se i alla fall en handfull
gäng som knappast har särskilt mycket mer skrämmande trupper än
KIK på papperet.

Om likaledes nederlagstippade Tingsryd sägs
det att de inte har någon spets, utan bara har värvat bredd trots
att de har plockat in fyra herrar (Anton Blomberg, Robin Carlsson, Felix Olsson och Anton Svensson) som tillsammans gjorde 183 poäng i
Hockeyettan säsongen som gick.

Att den typen av
spetsegenskaper plötsligt betraktas som bredd bara för att de
flyttas upp en division skulle jag vilja påstå är ren och skär
underskattning.

Sen kan man ju förstås fråga sig om det
verkligen finns rum för fyra snajpers från Hockeyettan i en och
samma allsvensk trupp, men det är en helt annan frågeställning.

*
* *

Apropå upptaktsträffen så är det väldigt påtagligt
att klubbarna inte fattat den där grejen med att ligan utger sig för
att vara en rock’n’roll-liga. För varför skulle de då skicka
spelare som är så tråkiga att klockorna stannar?

Dels är
det många repriser, samma spelare som kommer till upptaktsträffen
år efter år vilket väl bara känns så där halvspännande om jag
säger så. Sen ska man väl så klart inte dra alla över en och
samma kam, men aningen för många av de som skickas dit har alldeles
för lite att säga.

Några mumlade klyschor säljer ingen
liga och det är definitivt inte rock’n’roll.

Vill
Hockeyallsvenskan vara en rock’n’roll-liga borde klubbarna
naturligtvis se till att skicka dit sina största profiler. De som
har star quality och kan säga saker som får den luttrade
journalistkåren att tappa hakan och dregla i blocken. Annars kan det
lika väl vara.

* * *

Att Strömsbro presenterade Joakim Axman som klar precis innan premiären var förresten en jäkla
bomb. Snacka om spetsvärvning i den östra serien.

* * *

På
grund av en oerhört lyckad svensexa där vi ordnade festival i en
gammal västgötsk folkpark, återförenade gamla band och
hårdsminkade en blivande brudgum i corpsepaint såg jag inget av
premiärhockeyn under fredag och lördag, men landade sedan i Kumla
för premiärderbyt med Lindlöven under söndagen. En match som nog
egentligen gav fler frågor än svar, i alla fall vad det gäller de
svarta tjurarna. Mer om det kan ni läsa här.

* * *

Från
och med den här veckan är jag dock tillbaka i vanliga gängor och
mer på banan. Well, i alla fall fram till lördag, då stundar det
ju bröllop…