MJÖRNBERG: Premiärsöndag med skilda ansikten

En profil som fick tröjan hissad, stabilt bortaspel, krossar och matcher i den östra serien med vitt skilda ansikten. Det har blivit dags för några betraktelser från Hockeyettan-helgen.

Premiärhelgen i Hockeyettan gick lite i skymundan i mål under söndagen och i den östra serien bjöd den på matcher med vitt skilda ansikten.

Hanviken och Visby/Roma, två lag som av en samlad expertis förväntas hålla till i seriens topp, bjöd upp till en riktig holmgång som hemmalaget tillslut kunde vinna rättvist med 2-1.

För att vara en premiär var det en riktigt gedigen hockeymatch mellan två bra lag. Men problematiken som båda gängen bitvis kämpat med under de senaste åren hängde intressant nog kvar. Då snackar jag naturligtvis om ineffektiviteten.

Hanviken har ett tryggt grundspel som Anders Hultin och hans ledarstab filat på under en längre tid och det visade man upp även den här eftermiddagen. Men det saknas än så länge finess i det allra sista momentet. Hanviken skapade tryck och chanser, men hade just likt under fjolåret problem att omsätta det i särskilt många mål. Det kanske är något som kommer, till den här säsongen har man ju trots allt värvat lite spelare som bör kunna vara målskyttar, men idag var det framförallt grundtryggheten och defensiven som vann matchen.

Hanviken var riktigt bra, men ska man kunna ta det vidare måste bra spel även omsättas i betydligt fler mål.

Visan var lite samma för Visby/Roma som i flera säsonger faktiskt varit ganska svaga i sitt målskytte, framförallt på bortaplan. Hade man varit lite skarpare offensivt hade man med tanke på hemmalagets ineffektivitet faktiskt kunnat stjäla den här matchen av Hanviken. Men Visby kändes ånyo lite trubbiga. Ett gäng nya spelare ska skolas in, roller hittas och offensiven slipas. Idag visade man upp ett embryo till något som skulle kunna bli riktigt bra, men som inte var tillräckligt kalibrerat mot en skicklig motståndare.

* * *

Om det var rigid, rejäl och defensivt begåvad ishockey som spelades i Tyresö den här söndagen var visan den direkt omvända i Surahammar där hemmalaget besegrade Huddinge med 6-4. Det var pang-pang och öppna spjäll. Underhållande, men naivt så in i bängen.

Hade gästerna från Stockholm haft lite mer pondus hade de kunnat stänga igen matchen redan i den första perioden. 1-0 kom tidigt och i den första perioden stod hemmalaget nervöst på hälarna och bjöd på tid och utrymme. Men Huddinge drog inte nytta av starten och när matchen istället utvecklade sig till en offensiv Hawaii-historia var det Surahammar som kunde dra nytta av det.

Försvarsspel fanns inte och lagen var väldigt ojämna matchen igenom. Perioder med fina aktioner varvades med huvudet under armen-försvar och inget av gängen lyckades dra nytta av situationen de gånger de lyckades få momentum i matchen.

I slutändan var det kanske ändå ganska logiskt att hemmalaget vann matchen. Surahammar hade lite fler spelare som klev fram offensivt och undvek på ett smartare sätt att hamna i utvisningsbåset. Det var utförandemässigt rätt risig hockey, men ändå ganska kul att titta på.

Två saker tar jag dock med mig efter att ha sett den här matchen. Leo Matthiesen må ha släppt in fem kassar och landat på en räddningsprocent om 88,37% i Huddinge-kassen, men den unge målvakten gjorde en riktigt stark match med mängder av viktiga räddningar. Kan han få lite bättre hjälp i fortsättningen kan det bli en ganska sevärd resa genom säsongen.

Det andra konstaterandet är att segern förmodligen var väldigt viktig för Surahammar. Det är ett brokigt hopplock av anonyma spelare som är ganska uträknat på förhand. Även om man kan ha synpunkter på hur det såg ut är det viktigt för ett sådant lag att få medvind tidigt och känna att man har något att bygga kring. 6-4 mot ett Huddinge som spänt musklerna och siktar mot Allettan var precis den start gänget behövde.

* * *

Jag spenderade lördagen i Mariestad där hemmaklubben ställde till med en hejdundrande fest och ett värdigt firande profilen Filip Thörnqvist vars tröja hissades i taket av Mariehus Arena.

Det enda som saknades för den där riktiga feststämningen var väl pricken över i med en hemmaseger i den heta premiärmatchen mot Borås. Fast det där kan man väl kanske vända lite på och konstarea att gästerna (som passande nog är den firade Thörnqvists moderklubb) gjorde en riktigt stark bortamatch och i längden lyckades manövrera ut ett lite valpigt Mariestad.

Jag har sett bättre hockeymatcher, men bitvis var det ändå ganska hett med känslor och situationer på isen och två lag som famlande sökte efter det där anfallsspelet som ska göra att deras offensivt lagda spelartrupper kan driva matcher.

Borås sätt att hålla sig kalla, luta sig tillbaka mot sin matchplan och spela ganska kontrollerat imponerade dock. Man skulle med tanke på det offensivt lagda spelarmaterialet kunna tänka sig att den smått defensiva organisationen man visade upp igår var ett taktiskt resultat av att det var ystra Mariestad som stod på andra sidan, men inte enligt tränaren Christer Nylund.

Det är så där Borås kommer vilja se ut i vinter.

– Många lag i den här ligan vill bara framåt, vi vill ta det tillbaka och vårda pucken. Vi tycker att det ger oss bäst förutsättningar. Vi kommer inte ha några målkavalkader, sa finländaren när jag pratade med honom efter matchen samtidigt som han ändå medgav att det finns lite mer att önska rent offensivt.

Men trots allt var det alltså Borås som välförtjänt lyckades vända runt matchen och ta med sig de tre poängen hem. Man var starkare framför sin egen kasse (där Viggo Andrén för övrigt spelade väldigt förtroendeingivande) och den matchavgörande 3-2-pucken som ynglingen Eric Hultgren satte var resultatet av att Mariestad inte var alls lika rigida framför sin keeper.

Det blir spännande att se hur Borås tar det hela vidare. Grunden för att göra något riktigt intressant finns onekligen där och premiären lovar mer. Mariestad famlar fortfarande efter sitt spel, men det spelade kanske mindre roll under lördagskvällen. Det var så att säga hyllningen av Thörnqvist som var det viktiga och det är nog något han och många i Mariestad kommer kunna leva ett bra tag på.

Det var värdigt.

* * *

Nu är det väl förvisso så att det är svårt för mindre lag utan resurser att hävda sig från start. Historien brukar visa att det börjar knackigt för att sedan göras lärdomar och att lag växer under vägen och säsongens gång.

Men med det sagt, det är naturligtvis inte bra att tilltänkta topplag fullkomligen pulvriserar tilltänkta bottengäng i premiären. Att Karlskrona gjorde 6-0 på Mörrum, att Brödernas/Väsby kölhalade stackars Nyköping till 9-0 och att Västervik inte behövde mer än knappt 17 minuter på sig för att göra 5-0 på IK Pantern innan de slog av på takten och vilade sig i mål till en 5-1-seger.

Det förstärker bilden av en väldigt skiktad liga där skillnaden på toppen och botten är monumental och det är inte den reklamen man vill göra.

Nu tror jag förvisso att premiärresultaten är en ganska rättvisande bild av hur grundserierna i Hockeyettan hösten 2024 kommer att se ut, men låt oss hoppas att det ändå bara var premiärrost som tog sig uttryck på det där sättet. Hockeyettan behöver all spänning ligan kan få den här säsongen med tanke på de omkringliggande faktorerna som gör så mycket de bara kan för att göra lunken avslagen.