MJÖRNBERG: Noteringar från helgen

En intensiv helg i
Hockeyettan är över och några saker sticker ut mer än andra.
Tillåt mig ge er underprestationer, märklig målvaktscoachning och
en potentiell superlina. Bland mycket annat i aftonens samling av
småplock.

Tranås lånade ut spetsbacken Fredrik Lindström till Västervik inför mötet med Kalmar. Delvis med motiveringen att
det redan finns väldigt många skickliga försvarare i truppen och
att de nu skulle få kliva fram och skina.

Nu ska 4-5- (efter
straffar) debaclet naturligtvis inte helt och hållet tillskrivas
backarna, men man kan ju lite raljant konstatera att det såg ut som
att Tranås inte bara lånat ut Lindström utan även sitt
försvarsspel och sin disciplin.

Ingenting ska tas ifrån
Kalmar. De spelar en går det så går det-hockey med offensiv
uppsida och är bitvis bländande i sin konstart (Johan Järlefelt,
wow!). Men är man ett lag av Tranås kaliber och dessutom har en för
eftermiddagen grym effektivitet och 4-2-ledning på bortaplan en bra
bit in i den andra perioden, då ska man kunna stänga till och
vinna. Det är inget snack om den saken.

Men istället för
att stänga matchen började Tranås tappa puckar på helt fel
ställen, transportera och inte minst tappa markering om och om igen.
Direkt svagt långa stunder och med helt fel mindset. Kalmar är
alldeles för bra för att inte dra nytta av sådan släpphänthet
och när de tilläts skölja över sitt motstånd gång på gång var
de givetvis lysande. Vändningen var fullt välförtjänt.

* *
*

För fjärde matchen i rad blev Tyringe fullständigt
utskåpade den här söndagen. 2-10 mot ett Vimmerby som inlett
säsongen med tre raka nederlag är skräcksiffror för det skånska
gänget som har 6-33 i målskillnad på sina fyra senaste matcher
(0-7, 2-8, 2-8, 2-10). Det är rakt igenom uselt och jag belyste det
i en krönika om att det måste till påtagliga förändringar under
kvällen. Den kan ni läsa här.

Att spelet över huvud taget
inte kuggar i och att gänget faller samman som ett korthus vid
minsta lilla motgång är så klart uppenbart för alla. Men jag är
dessutom fundersam kring hur fasen man hanterar sina målvakter
egentligen.

Rutinerade Joakim Strandberg och unge Oliver Tornerefelt är på papperet ett väldigt bra målvaktspar, men för
tillfället lär de vara fullständigt nere i källaren (de har
82,46% respektive 79,52% i räddningsprocent och släpper in mellan
sex och tio puckar per match) och de får ingen som helst hjälp av
sina ledare.

För hör här:

I fyra raka matcher har
Tyringe blivit utskåpade med obehagligt stora siffror, men endast
vid ett enda tillfälle under dessa har de bytt målvakt.

I
bortamatchen mot Nybro i omgång tre skonades Tornerefelt genom att
bytas ut efter två perioder. Då var ställningen redan 7-0 till
hemmalaget.

Men bortsett från det bytet har målvakterna
tvingats stå kvar och se motståndarna bjudas på lägen och
puckarna rasa in. I 0-7 hemma mot Troja/Ljungby stod Joakim
Strandberg hela distansen. Samma sak var det i 2-8-nederlaget hemma
mot HC Dalen och ikväll var det Tornerefelt som fick stå kvar på
isen och skämmas medan det tillslut rasade in tio puckar från
Vimmerby.

Nu är jag ingen målvaktscoach, men jag har lite
svårt att förstå det där. Inga försök att väcka laget genom
ett målvaktsbyte (innan det är försent). Inga försök att spara
någons självförtroende genom att byta innan det blir förnedring.
Inga försök att få fart på någon annans självförtroende genom
att bytas in med allt att vinna innan matchen är (helt)
körd.

Istället står Tyringe där med två målvakter som
måste ha minst lika dåligt självförtroende som resten av det
genomklappande laget.

* * *

Jag såg stora delar av
Forshagas match där de betvingade Skövde med 2-1 efter förlängning
och måste säga att den största behållningen var herrarna Kimmy Skogland och Oliver Kandergård.

När tränaren Per Lundell lät herrarna vara på isen samtidigt slog det gnistor om det hela.
Kandergård med sin speed och Skogland med sin teknik och finess.
Värmlänningarna har ju haft synnerligen svårt att få trissan i
nät inledningsvis (sju mål framåt på fem matcher skrämmer inte
alls), men kanske vore det ett embryo till en riktig toppenkedja att
låta de två agera ihop lite mer frekvent.

För övrigt
skulle man ju gärna vilja se en tränare som klev in och satte press
på Skogland att göra det som är effektivt istället för det som
är snyggt. Herrn har ju en teknik utan dess like och kan bjuda på
trollerinummer ute på isen, men han överarbetar och blir på det
sättet ineffektiv.

Där har vi förmodligen svaret på varför
han gör sin sjunde raka säsong i Forshaga istället för att spela
på högre nivå. Med bättre avvägningar, mindre lullull och mer
rakt på sak-spel skulle han kunna vara hur vass som helst.

*
* *

Småspanade lite på Borås mot KRIF i lördags och fick
se ett hemmalag som kom ut piggt och som den friska fläkt de är
faktiskt försökte sätta tonen mot KRIF (tillslut blev det förlust
4-5).

Men mest blev jag sjösjuk.

Borås har stora
ambitioner och levererar en webbsändning med flertalet kameror som
fångar spelet och intensiteten på ett bra sätt. Men det klipps och
växlas hej vilt alldeles för mycket mellan dem och framförallt
tycks de vara riggade på båda långsidorna.

Något som
skenbart ger uppfattningen att lagen bytt spelriktning mitt i liret
då och då. Väldigt förvirrande.

* * *

De flesta
tycker väl förmodligen att det är ganska upplyftande med skrällar
och gläds över att Segeltorp snodde alla tre poängen av Huddinge i
dagens derby. Speciellt som den ratade Robin Carneholm som lånades
ut från Huddinge till ”Torpet” inför säsongen hängde två av
målen.

Men snart är det nog faktiskt dags att höja ett och
annat frågetecken för Huddinge och det så omtalade
nostalgibygget.

Laget har tagit sju poäng på fem matcher och
bara vunnit en enda gång under ordinarie tid.

Med tanke på
det spelarmaterial man förfogar över och det faktum att man
faktiskt lirar i den östra serien är det underkänt. Man kan kräva
så oerhört mycket mer av den forna talangfabriken.

* *
*

Efter helgens matcher ser uppställningen för de lyckade
respektive de misslyckade ut enligt följande:

Fullpoängare:
Troja/Ljungby (4 matcher), Borlänge (4 matcher), Lindlöven (5
matcher)
Obesegrade men med poängtapp: Mariestad (4 matcher)
Utan
seger men med poäng: Hammarby (6 matcher)
Nollpoängare: Tyringe
(5 matcher)