MJÖRNBERG: När krigföringen är över – vad finns kvar då?

Klubbarna i Hockeyettan bojkottar bortamatcherna mot Boden och Karlskrona i ett desperat försök att få dem att skriva på avtalet gällande sändningsrättigheter. På kort sikt kan jag förstå att det för dem framstår som ett rimligt uppror, men samtidigt måste man ställa sig frågan, vad händer sen?

Avtalsstriden i Hockeyettan har tagit extrema proportioner när merparten av klubbarna i ligan har dragit ut i någon form av utstuderad krigsföring för att få Boden och Karlskrona att skriva på avtal de inte vill vara en del av. Bojkotten av matcher i Björknäshallen och NKT Arena saknar motstycke i Hockeyettans historia (och då har det ändå stormat en del genom åren).

Det är en så pass komplex strid att det är väldigt svårt att peka ut en bov och ett helgon. Alla parter har poänger i sina resonemang, men samtidigt har alla inblandade vänt och vridit på saken för att få den till sin fördel till sådana extremer att det är svårt att sympatisera med någon.

Ändå är det precis vad som görs. Sociala medier är överfulla med inlägg där saken målas upp som svart eller vit, där var och varannan hockeybetraktare plötsligt är expert på avtal, tävlingsbestämmelser och juridik. Och där många gärna ställer sig i den ena eller andra ringhörnan.

Men i det här läget kan det oavsett vilken sida man väljer att ställa sig på vara på sin plats att lyfta blicken mot horisonten och ställa sig frågan, vad händer sen?

När den ena eller andra sidan faktiskt fått rätt. Vilka vägar finns då kvar att vandra för Hockeyettan?