MJÖRNBERG: Några korta transferfunderingar

Det är förstås inte så konstigt i och med världsläget och den hierarkiska ordningen där de stora väljer först och på så sätt sätter dagordningen för dem längre ner i pyramiden. Men det börjar bli ganska påtagligt att marknaden i Hockeyettan går trögt. Snudd på står still.

I alla fall när det gäller spetsaktörerna.

Det regnar in kontraktsförlängningar och övergångar dagligen. Visst är det så. Men de där riktiga bomberna är inte särskilt många. Merparten av de kontrakteringar som görs är stomspelare eller killar som förväntas lira lite längre ner i lagens hierarki. Det kan trilla in en och annan SuperElit-talang, men den rutinerade spetsen väntar.

Om ni på måfå sveper över den gångna säsongens interna poängligor kommer ni ganska snabbt kunna konstatera att det i många av lagen är så att toppnamnen från ifjol fortfarande är osignade.
Att många av de absoluta toppnamnen, så vida de inte redan signat i Hockeyallsvenskan, inte har signat någonstans än.

Det döljer sig förvisso ett gäng ”a-kassa-lirare” där, men det är inte hela anledningen.

Samtidigt är det påtagligt att många av de lite större klubbarna till synes satsar lite billigare och lite yngre. Som om det finns en större medvetenhet om att det faktiskt är ganska vettigt att hålla hårt i slantarna så som världen ser ut just nu.

Det är klart att de riktigt vassa spelarna kommer att skriva på i Hockeyettan också, men knappast i några större antal förrän gängen i Hockeyallsvenskan börjar bestämma sig för hur de ska göra med sina trupper. Vad de ska fiska upp från Hockeyettan och inte.

I ettan kan vi nog få vänta et bra tag innan förstakedjorna skriver på.