Västervik har satt ihop ett på papperet oerhört starkt lag, men grundserien går snarast ut på att komma samman som grupp och lära sig Hockeyettan. När det vankades tilltänkt toppmöte i Ljungby hade de forna allsvenskarna inte mycket att sätta emot och föll med 1-4.
Viktor Kokman är rutinerad. Han kommer komma över situationen där han märkligt snubblade ur kassen, gav fri lejd till Filip Lennström att sätta 4-1-spiken i kistan och efter det fick se tredje perioden från sidan av. Men den ytterst märkliga målvaktstavlan fungerar på ett väldigt bra sätt som symbol för det Västervik som visade upp sig i Ljungby ikväll.
För det var inte mycket som stämde.
Individuellt är Västervik för all del så pass skickliga att det alltid kan hända spännande saker när de väl tagit sig in i offensiv zon, men spelmässigt lämnade insatsen i Ljungby väldigt mycket mer att önska. Det med all rätt ganska hajpade laget var tungt och segt genom mittzon, fick ingenting att synka och såg ärligt talat ganska ointresserat ut. I allt från att sätta fart på pucken i anfallen till att sortera bort presumtiva returtagare i defensiven var Västervik storleken mindre än sina motståndare.
Efter den överraskande förlusten mot Tyringe i omgång två pratade jag med energispelaren Robin Höglund som uttryckte många kloka saker. Att laget måste lära sig att vara professionella varje kväll oavsett motstånd och att det var bra att en sådan stjärnsmäll kom tidigt istället för när säsongen ska ställas på sin spets. Att man så att säga kan ta lärdom och bli bättre framåt.
För någonstans är det ju så att Västervik i grundserien håller på att lära sig Hockeyettan. Det må vara rutinerade spelare som de allra flesta har gedigen erfarenhet från ligan, men det är ett helt nytt lag som ska hitta melodin tillsammans. Var Tyringe-matchen en lärdom var kvällens nederlag i Ljungby garanterat en ännu större läropeng.
Efter matcher mot tilltänkta bottenlagen IK Pantern, Tyringe och Mörrum fick Västervik lära sig hur det är att stöta på ett tilltänkt topplag och det man hade att föra till bordet var inte ens i närheten av att duga den här aftonen. Lesson learned, nu har de forna allsvenskarna att fila på framöver.
Det är mycket möjligt att det fanns någon baktanke kring att spela en kontrollerad bortahockey, men Västervik blev stående på hälarna, saknade energin och blev därför uppkäkade av ett hungrigt Troja-Ljungby.
För det ska sägas att hemmalaget faktiskt var riktigt bra ikväll. Troja hade all den där energin som Västervik saknade. De hade ett tempo i passningsspelet och de såg till att finnas på plats för att ta returer. När man spelar så energiskt är Troja ett lag för den absoluta toppen av Hockeyettan och tycktes bli taggade av att det stod ett annat tilltänkt topplag på andra sidan röd.
Men det som kommer kommas ihåg från matchen är förstås den nämnda målvaktstavlan. Det var liksom inte ens en chans när Viktor Kokman snubblade på något osynligt hinder och plötsligt fann sig liggande på isen utanför sin målbur. Filip Lennström (som för övrigt var en av isens allra bästa spelare) har gjort svårare mål i sin karriär och på läktarna skrattades det ganska friskt.
Skrattar bäst som skrattar sist heter det visst och vi får väl se hur mycket Ljungby-publiken kommer kunna skratta åt Västervik när säsongen utvecklar sig. Men ikväll åker de forna allsvenskarna buss hem genom de småländska skogarna med väldigt mycket att fundera på.
* * *
Apropå tilltänkta topplag går det väl inte att göra något annat än imponeras av hur Brödernas/Väsby initialt kör över Hockeyettan östra. Ikväll kom fjärde raka utklassningssegern när Huddinge bortabesegrades med 5-0.
Brödernas/Väsby har tagit fyra raka segrar och har en målskillnad om 28-2, det är sanslöst starkt. Snart är det bara att kvittera ut Allettan-biljetten.
Loading ..
