MJÖRNBERG: Hemmaplansfördelen är avgjord

Precis allt talar för att laget från norra Allettan kommer ha hemmaplansfördel i finalen, ett gäng prominenta spelare klev av skadade, domarberöm och hackande offensiv. Häng med på några söndagsfunderingar.

Hanviken gjorde ånyo en riktigt stark insats hemma mot Halmstad och stärkte via 4-1-segern sin position som serieledare i Allettan södra. 21 poäng på tio spelade matcher är riktigt starkt av Tyresö-gänget som en gång för alla bevisat att de inte bara är en fluga eller tillfällig formtopp. De är i allra högsta grad på riktigt.

Men i det större perspektivet räcker 21 poäng på tio spelade matcher inte särskilt långt.

Tittar vi på den norra Allettan räcker de där 21 poängen på lika många matcher bara till en tredjeplats för Sundsvall. I den betydligt mer uppdelade tabellen har Hudiksvall seglat iväg i toppen. Den här söndagen tog favoriten sina tionde raka seger (4-2 borta mot Forshaga) och har mäktiga 29 pinnar på tio spelade matcher. Där bakom jagar Brödernas/Väsby med 22 poäng.

I praktiken är naturligtvis inget helt avgjort, men nog pekar allt mot att hemmaplansfördelen i den säsongsavgörande Hockeyettan-finalen kommer att hamna i den norra delen av landet.

När det nya slutspelsupplägget presenterades föddes en diskussion om att det fanns en skevhet i att det skulle vara betydligt svårare för söderlagen att ta sig till final med hänvisning till att den södra sidan innehåller fler ”bra” lag. Rätt eller fel, det kan väl diskuteras, men det här med hemmaplansfördelen är ytterligare en grej som kommer ge debattörerna vatten på sin kvarn.

Medan lagen pucklar på varandra till höger och vänster i det underbara getingboet Allettan södra kan topplagen i norr ganska komfortabelt plocka in sina poäng. Sannolikheten att de kommer fiska in fler enkla poäng under seriens andra halva är dessutom väldigt stor, vilket i praktiken innebär att för att ett söderlag ska kunna nå en hemmaplansfördel i en final krävs att det blir en riktig skräll, ett lag från tabellens undre halva, som tar sig dit från norr. Vilket så klart inte kommer hända.

Så well, jag skulle nog vilja hävda att hemmaplansfördelen är avgjord. Den kommer hamna hos ett lag från norr.

* * *

Vad gäller den där matchen i Tyresö ishall den här söndagen var det ytterligare en missräkning för ett hackande Halmstad Hammers.

Hanviken gjorde som helhet en bra match, men i den första perioden var det faktiskt Hammers som parkerade i hemmalagets zon och vaskade fram mängder av högkaratiga chanser. Där spelade Halmstad riktigt bra, men förmådde inte ta tillvara på sitt övertag och det är melodin för laget just nu. Man är inte tillräckligt distinkta och lyckas bränna lägen offensivt samtidigt som man släpper in billiga mål bakåt.

Nu gjorde unge Tim Forslund förvisso en oerhört stark match i Hanviken-kassen, men så många bra möjligheter får Hammers inte bränna om man vill vara med och kämpa om framskjutna positioner. Bättre utdelning i den första perioden och matchen hade gestaltat sig på ett helt annat sätt.

Det blir förmodligen en väldigt dyster bussresa hemåt genom söndagsnatten för Hammers.

* * *

Som om det inte räckte med motigheter för Halmstad klev nyckelpjäsen Robin Dahse dessutom av skadad. Statusen är väldigt oklar, men förhoppningsvis för Halmstads del är det inget allvarligt. Även Hanviken drabbades av en jobbspost då poängspelaren Henrik Hallberg klev av matchen. Där viskades det något om ett knä.

Även i matchen mellan Brödernas/Väsby och Sundsvall försvann några prominenta aktörer ur matchen. Hemmalagets Nicklas Nousiainen lämnade för att sy något i ansiktstrakten, det bör inte vara något allvarligare. Desto värre då för stjärnan Viktor Hertzberg och gästernas Martin Arpe som både lämnade matchen med befarade hjärnskakningar. Det såg inte bra ut alls för någon av dem.

* * *

Matchen mellan Brödernas/Väsby och Sundsvall (1-2 efter förlängning) var annars en väldigt kraftfull men tillknäppt tillställning. Inget av lagen förmådde skapa några särskilt vassa målchanser samtidigt som de gärna smällde på varandra rejält i det fysiska spelet. Utan att det blev särskilt grinigt ska sägas.

Här förtjänar domaren Henrik Fluch ett omnämnande också. Veteranen utsågs till Hockeyettans bästa domare ifjol och jag förstår varför spelarna tycker om honom. Han ser inte allt, missar kanske rent av en hel del, men håller en konsekvent nivå och visar upp en god känsla för kommunikation på isen. Spelarna verkar respektera honom och då uteblir de stora känslostormarna.

Jag tycker att många matcher jag sett under Allettan där just han stått för rättsskipandet har haft ett riktigt fint flyt. Viktigt att lyfta fram i en tid när det är lätt att sparka bakut och bara klaga på de randiga när det går emot för var och varannat lag.

Men tillbaka till Brödernas och Sundsvall. Man skulle väl kunna kalla det för välspelat, men jag tycker ändå att Brödernas borde kunna komma loss och skapa mer inför hemmapubliken. Sundsvall är ett välorganiserat och starkt motstånd, men det var många spetsar i Brödernas som inte klev fram (samtidigt som Sundsvall-keepern Carl Hjälm har höjt sin nivå i Allettan). Istället blev det Sundsvalls spjutspets Sebastian Kaijser som fick sista ordet med en kvittering åtta sekunder från slutet. Innan laget även avgjorde i förlängningen.

Båda lagen kan bättre offensivt, men det var Sundsvall som kunde åka hem mest nöjda.